Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: insemination

Att hoppas…

Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!

Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?

Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.

Första försöket!

Så var det dags. Efter mitt besök på kliniken i onsdags åkte jag och hämtade ut Ovitrell sprutan som skulle trigga ägglossningen om den inte hände naturligt. Sen dess har jag försökt leva livet som ”vanligt”. I vårkväll kände jag mig som i en virvelvind, känslorna kom och gick. Jag var glad, orolig, förväntansfull och nedstämd. Många känslor ville kännas och finnas på samma gång. Jag försökte sysselsätta mig och julklappspaketering blev det som jag satte fingrarna i.

Imorse vaknade jag efter en god natts sömn så jag gick ganska snart in och kissade på den sista ägglossningsstickan för perioden. Jag kunde inte tro mina ögon när detta var resultatet…

Det betydde inget behov av ägglossningsspruta och ingen idé att oroa sig för hur jag skulle lyckas måla mig själv eller hur kroppen skulle reagera på hormonerna och liknande, kroppen samarbetade!

Så imorse åkte jag till kontoret och fokuserade mestadels på att umgås med kollegor och skvallra om den nya chefen som annonserades ut idag.

För en gångs skull åkte jag i god tid till kliniken, parkerade och anmälde mig i receptionen. Blev visad till ett rum där jag blev ombedd att byta om till sjukhusklänning och sätta på hårnät, ett par strumpor fanns också framlagda så jag skulle slippa bli kall om tårna.

Sen kom barnmorskan och hämtade mig, samma mysiga BM som jag träffat vid två tidigare besök. Hon berättade om processen och bad mig hoppa upp i stolen. En dörr öppnades och analysen tittade in, verifierade att jag var rätt person för sperman och lämnade provet. Barnmorskan satte in något som öppnade livmodertappen och förde sedan in en lång smal kateter som såg ut som en pipett så långt in hon kunde. Sen var det klart. Jag fick ligga kvar i stolen med fötterna i högläge tills hon informerat mig klart om vad som nu gäller och när jag ska ta graviditetstest.

Sen hoppade jag ner, gick tillbaks till mitt ombytesrum och lade mig på bristen en stund innan jag bytte om och tog bilen tillbaks till jobbet. Allting gick på mindre än 45minuter och sen dess har dagen fått rulla på. Nu inleds väntan… på att se om det tagit sig. Vet ni det, känns helt galet att ens tänka tanken!!

I rosa rummet

Så där, då var det dags för en ny runda av detta. Så frekvent som jag tittar på mina äggstockar och livmoder har jag aldrig förr gjort! Nästan så att de borde känna sig lite extra hedrade av all uppmärksamhet de får så här innan de ger upp sin funktion helt 😉

Det gick fort, ute från undersökningsrummet… Ultraljudet visade ett ägg som växer fint och som kommer vara redo för ägglossning enligt plan, ja planen säger lördag så klart. Men eftersom allt ser så fint ut är de redo att ge mig en ägglossningsspruta, eller de och de – JAG ska ge mig en ägglossningsspruta på fredag om det inte slagit om till plus på ägglossningstwsterna innan dess!

Det är nu det händer, jag blir helt glad och pirrig!!! Vilken julklapp de (jag) ger mig!

Vad händer nu?

Dels så njuter jag av allt vad december har att erbjuda. Pepparkakor med riktig mögelost, glögg med alkohol, gravad lax och trevliga bubbelpartyn.

Jag hade min telefonrådgivning med läkaren idag och förutom att hon var väldigt förvånad över det positiva utfallet i lördags så kunde hon konstatera att vi kan inte göra så mycket nu utan behöver avvakta till december och för första gången i mitt liv hoppas jag att min mens kommer tidigt.

Det är nämligen så att jag har i tre cykler nu haft ägglossning på dag 17-18 och för att hinna med innebär det att jag behöver få min mens redan i mitten av nästa vecka för att det ska finnas en chans innan de stänger för jul fredagen den 20/12.

Eva berättade att det finns en spruta som de kan ge för att provocera fram ägglossning samma dag, om det är så att hon på ultraljudet hittar en äggblåsa som är 15-18mm. Nu var ju min äggblåsa inte i närheten av 18mm i fredags… samtidigt är det millimeter vi pratar om som hon helt ärligt sa. Så nu hoppas jag på en 28 dagars cykel med mens redan på onsdag nästa vecka! Då kanske, kanske jag får in ett försök precis innan jul!!

Tills dess tänker jag fortsätta frossa i mat och dryck som är “förbjudet” när man är gravid!

god morgon

Klockan 04:40 tyckte min kropp att det var dags att vakna. Varför då? Finns ingen riktigt bra förklaring. Varken hungrig, törstig eller kissnödig. Definitivt inte pigg. Men efter att ha försökt somna om i över en timma gjorde jag kaffe och tände ljus. Så får väl den här fredagen starta.

Den här veckan har jag dragit igång med lite extra träning. Två besök på gymmet med K. K är gammal gymmare, lyft tekniknörd och sambo med en PT. Hon är ingen biffig dam utan snarare slank efter två barn och långa rehab – men nu kör vi igång. Planen är att köra min ”prova på vecka” och sen faktiskt köpa 10-kort och bli något av en stammis.

Jag är extremt obekväm på gymmet. Vet varken vad eller hur jag ska köra, men K kan. Hon planerar, instruerar, ger tips om vikter och peppar. Så, nu är planen att till sommaren är vi vårt starkaste jag! De första tjugo veckorna 2020 ska jag besöka gymmet en gång i veckan och däremellan kan jag besöka kontorets bunker liknande gym och springa ute i naturen. Hej hälsosammare liv!

Fredag ja. Om två timmar ska jag återbesöka kliniken och göra nytt ultraljud. Få svar på om någon ägglossning kommer ske den här cykeln eller om det är kört och dags att ställa in siktet inställt på december…

Update!
Har nu varit på kliniken och tydligen har jag ett ägg som långsamt växer. Jag har mer information på området saker man inte visste att man behövde veta. En äggblåsa är ca20mm när den “brister” och släpper ut ägget sk ägglossning och i måndags hade jag en äggblåsa på ca10mm. Idag hade jag en äggblåsa på 14-15mm. De växer ca 1,5-2mm per dygn så har jag tur brister den på måndag. Så, ny besökstid på måndag lunch för nytt ultraljud.

Statusuppdatering

Jag tycker det är så spännande, Alex och Natalia och jag har allihop ett mål. Ett gemensamt mål. Att bli gravida. Det finns så mycket förhoppningar, förväntningar och rädslor – alla olika med ändå lika. Ska bli så spännande att se var den här resan tar oss.

Min resa är ju lite mer steril än mina bloggkompisars. Där bör det ju ändå ingå en del sex, och sex är både härligare och sexigare än insemination. Mitt försök kommer bli lite mer monitorerat och härom dagen fick jag min mens och med det fick jag plocka fram pappershäftet från kliniken och säkerställa att jag följde instruktionerna.

Så jag rinde kliniken och anmälde min första dag på cykeln och de verifierade att de fått hem min sperma och sen bokade vi in en tid för ultraljud för att säkerställa att jag har en växande äggblåsa och att min livmoderhinna växer sig tjock och fin. Så om en vecka ska jag återigen börja kissa på ägglossningsstickor och om två veckor ska den första inseminationen ha genomförts.

Spännande, overkligt och osannolikt – samtidigt finns hoppet att jag om två veckor sitter här och har en växande alien i magen.

Baka bäbis

Nu är nästa moment bokat. Det är så klart väntetid för att komma in på klinikerna, men jag hade räknat med att inte få en tid inom 3v – nu är det 4,5v men det är inte så mycket jag kan göra åt det!

Så 15 oktober ska jag ta med mig en vän och bestämma behandling. Sköterskan jag pratade med idag lovade att skicka hem lite material i förväg så jag kan läsa på. Och på måndag ringer gynekologen mig med sin rekommendation, utifrån vad han fått för testsvar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas, men så snart som senare samma vecka har jag ägglossning enligt Natural cycles, så kanske, kanske görs det första försöket i samma vecka. Hur skrämmande/skoj/osannolikt hade inte det varit?

Godkänd!

Då är ytterligare ett moment avklarat i processen att bilda familj. Jag har nu genomfört det kuratorsamtal som är en obligatorisk del för alla individer som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning med donerade könsceller (ensamstående, samkönadepar eller par som behöver stöd med ägg/sperma). Jag träffade en psykolog som under 45 minuter ställde frågor utifrån en tydligt definierad mall sammanställd av Socialstyrelsen.

Samtalet började med en öppen fråga hur jag kommit fram till mitt beslut, hur ser mitt nätverk ut och hur jag har kommunicerat kring mitt beslut att bli förälder. Därefter pratade vi om hur man berättar för barnet om sitt ursprung och hur jag ställer mig till frågan när och hur jag tänker berätta för barnet. Slutligen kom frågan, hur resonerar och känner jag kring att barnet kommer kunna ta reda på namn och kontaktuppgifter till donatorn i mogen ålder.

Jag måste säga att frågorna var bra, det kändes motiverade och psykologen bidrog med resonemang utifrån individer/par hon tidigare träffat samt hur Socialstyrelsen och även hon personligen funderade och resonerade i frågorna.

Hade jag inte blivit godkänd så hade det varit av anledningar om att jag inte haft möjlighet att förse ett barn med en trygg uppväxt, att jag inte haft ett etablerat nätverk eller att jag inte haft den ekonomiska möjligheter att ge barnet vad det behöver. Då hade jag fått detta kommunicerat och kunnat gå hem och justera det och sen begärt att få en omprövning. Viktigt information för alla er som oroar för det här samtalet!

Psykologen avslutade med att tydligt berätta att nu är nästa steg att kontakta kliniken för att boka ett datum för uppstartsmöte. På det uppstartsmötet kommer behandlingsform bestämmas, donator väljas och processen startas på riktigt!!

Att skaffa barn

Jag har precis sett Hanna Hellqvists kortfilm som heter Hannas Baby och finns på SvtPlay här och jag känner igen mig så otroligt mycket i hennes tankar, oro och funderingar.

Min oro med att skaffa barn själv är…

– att jag inte är tillräcklig. Som ensam förälder finns bara en, jag sätter ett barn till världen utan pappa. Utan en naturlig manlig förebild, jag tar faderskapet ifrån barnet inte bara som barn, utan under hela dess liv.

– att det är en rent egoistisk tanke och vilja. Jag vill ha barn för att mitt liv ska kännas komplett.

– tänk om. Tänk om något händer mig? Om jag blir barnets enda vuxen, hur ska barnet då klara sig? Det är inte snällt, inte alls.

– hur överlever jag de första 18 månaderna? Jag är helt ärligt jätte orolig för att hur jag skulle klara av ett och ett halvt år isolerad med en bebis. Att dag ut och dag in vara utelämnad åt en skrikande bebis. När jag väl får balansera upp det med jobb igen är jag inte orolig, men hur klarar jag den första tiden utan att helt krevera?

– tänk om barnet växer upp och inte tycker om mig? Inte förstår mitt val, tycker att jag gjorde fel och var egoistisk som valde barn… tänk om barnet inte älskar mig.

Det är några funderingar och oro jag bär runt på och som gnager. Är man två kan man dela, gör jag detta är det Jag och bara jag.