Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: gravid

Gravid?!

Min mens var fem dagar sen och jag fick lite panik. Jag och T har sex, ganska mycket och vi har förlitat oss på avbrutet samlag efter som han inte alls litar på Natural Cycles. Min kropp har känts konstig, som om jag varit åksjuk och varm. De första dagarna brydde jag mig mest om att en sen mens skulle innebära kletigt sex men också skönt för min menscykel känns som den blir kortare och kortare och ett par dagar extra skulle liksom inte göra något.

Men efter ett par dagar fick jag nog, kroppen känns inte som att den är i närheten av mens och jag ville åtminstone dela med mig av situationen till T. Natalia som varit min allierade de senaste dagarna rekommenderade mig att göra testet först, men jag envis som jag är ville att han skulle vara med och oroa sig. Jag var så säker på min sak, min kropp har bara betett sig så här en gång tidigare – när jag var gravid för fem år sedan.

Så, över en pizza sa jag det till honom. Att vi borde kanske oroa oss över att min mens är fem dagar sen. Därefter låg vi på soffan och kramades och pratade i många timmar och T var väldigt tydlig med att han “kan inte bli pappa” nu han klarar knappt av att ta hand om de tre han har. Jag tyckte att det kändes som att välja mellan två onda, antingen förstöra T’s liv eller mitt. Och helt ärligt jag kan inte välja att förstöra någons liv till förmån för mig själv och min vilja, det finns inte i mig – inte ens då där på soffan när mitt livs dröm var inom räckhåll. Ett barn.

Så morgonen efter gjorde jag testet, jag var inte gravid. Det fanns inte ens tillstymmelse till gravidhormon i mitt urin. 

Jag gjorde även ett andra test av ett annat märke. Lika supertydligt, inte gravid! Jag andades ut, messade T och det kändes som en högsta lottovinst, att inte vara gravid.

Jag insåg att jag inte vill försätta mig i en situation där valet måste göras (igen) och exekveras. Så när mensen kom senare samma dag tog jag ett minipiller från en sparad karta och bestämde mig för att satsa på en sak i taget. Jag kan inte ha två alternativ gående parallellt och känslan är så bra mellan mig och T att jag satsar. 6 månader ger jag oss sen blir det en ny utvärdering.

Ett graviditetstest

Jag har haft en liten klump i magen de senaste dagarna eller om det till och med är veckor. I somras missade jag att ta mina mini-piller ett par dagar, något som kanske inte är så konstigt när man lever semesterliv och inte dyker ner i badrumsskåpet dagligen. Att jag missat ta dem varje dag sammanvägt med ett aktivt sexliv har gjort att jag börjat fundera. För de minipiller jag äter innebär att jag inte får några blödningar (så skönt!) och så började jag fundera på hur man då kan få reda på OM man är gravid. Så de här tankarna har snurrat och jag har kanske börjat känna graviditetssymptom och funderat på hur verkliga eller inbillade de är. För visst sjutton kan jag tycka att mina bröst är lite ömma, eller att jag har lite illamående – ja shit vad sjuk man kan bli och vilka symptom man kan frammana med lite tankekraft…

Så för att åtminstone veta passade jag på att köpa ett Clearblue test igår, när T ändå är på tjänsteresa och jag inte behöver göra en så stor sak av det förrän jag själv vet. Jag preppade allt igårkväll och gjorde testet i morse. Snacka om blandade känslor när resultatet kom. Jag är inte gravid! Jätteskönt, för just nu vill jag inte trassla till livet ytterligare och sätta ett barn till världen där jag inte är känslomässigt trygg i relationen. Samtidigt vore det så jävla skönt att för en gångsskull släppa taget, vara lite icke-kontrollerande och bara låta det hända. För det kanske är det enda sättet för mig att få egna barn?

Oavsett, jag är inte gravid. Däremot funderar jag allvarligt på att byta preventivmedel och gå över till Natural Cycles (Natalia skriver om det här). Jag räds lite över alla “röda” dagar som kommer att finnas i början av användandet. Vi är ju vana att ha sex flera gånger i veckan… ska vi behöva kladda med kondom då? Eller ska vi chansa? Det snacket behöver jag ta, men nu vore en bra period att byta eftersom såväl jag som T ska ut och resa var för sig ganska flitigt under de kommande månaderna.

Bridget Jones Baby

Jag såg Bridget Jones Baby för ett tag sedan. Både jag och T älskade de tidigare filmerna och T har flera gånger under vårt dejtande refererat till olika scenarion ur filmerna. Jag såg fram emot att se den nya filmen tillsammans och tyckte det var genuint roligt att en ny film spelats in. Och vi skrattade flera gånger under filmen, men känslan jag tog med mig från filmen var “tänk om jag aldrig får chansen att bli mamma”. Jag gråt mig till sömns den kvällen, med Ts armar runt mig och tårarna rinnande. Den tanken har slagit mig förut, men inte med en sån kraft och insikt som då och där.

Jag har tre fantastiska bonusbarn, som jag älskar och jag är så glad över att få vara en del av deras liv. Däremot tror jag det är naivt att tro att det skulle kunna ersätta egna, biologiska barn. Att få vara med i hela processen, få vara gravid, vaknätter, skitblöjor och allt. Jag kände då att tomheten att kanske inte någonsin få ta del av det gjorde mig halv. Hittills har jag alltid trott att en dag händer det mig med, jag kommer följa alla vänner som gjort den resan redan. Men tänk om inte…

Då hoppas jag att jag inte blir sur och bitter. Jag vill göra försök, men tänker inte ta föregivet att det går. Det är ju tyvärr så att jag inte är någon ungdom längre, och även om det lyckats en gång är det mycket som ska klaffa. 

På tal om barn, T och jag har bestämt att inte sluta med preventivmedel förrän vi båda mår bättre. Att skaffa barn vill vi ska vara ett aktivt val, för att vi båda vill och känner att det är rätt. Men shit vad jag blev tagen med garden nere av den filmen…