• Mr T,  Relationer,  T

    Mr T

    Ska vi ta ett sista inlägg om honom nu? Jag tror det… han har svårt att acceptera läget. För tre månader sen sågs vi sist och jag sa hej då med ett tydligt krav. Han var tvungen att bestämma sig om han ville fortsätta ses, mittemellan/KK/FWB funkade inte för mig över ett år efter det att vi flyttat i sär.

    Han tog inga initiativ till att prata. Han ville gärna ses ”kravlöst för att känna på läget” något jag konsekvent sa nej till, eftersom det var något han bett om i 2år och som resulterat i ingen som helst förändring. I samband med Thailandsresan kände jag att NU hade mitt tålamod tagit slut. Veckorna gick och han fortsatte messa (bara messa, inte ens ett samtal) och på väg hem från skidåkningen i Sälen meddelade jag det som egentligen inte skulle behöva sägas. Jag har gått vidare.

    Trots detta så fortsätter han skicka WhatsApp meddelanden ibland där han inkluderar puss emojisar, han insinuerar sex/mys, lämnar sexiga komplimanger eller söta GIFar. Jag har bett honom sluta, jag tycker det är opassande och ska vi ha kontakt är det som kompisar – något jag tydligt klargjort. Så idag hände det för fjärde eller femte gången på bara ett par dagar att han skickar meddelanden som man inte skickar till sina kompisar. Jag säger ifrån, skriver (rakt ut i klartext) att jag inte vill ha sådana meddelanden. Tycker inte att det passar. Han blir sur och stött och skriver att vi inte ska höras så mycket. Jag blir arg. Hur kan han ens ha trott något annat? Hur kan man tro att det är okej att skicka sexuella anspelningar till sitt ex? Som man sårat på så många olika sätt i så många år, men nu när vi bara är vänner så ska inget förändras?

    Jag blir så trött och arg, men jag orkar inte ens bli arg på riktigt, bara ”suck-jaha”. Undrar hur länge han håller sig tyst nu?Förundras över hur svalnade känslor påverkar hur mycket energi man orkar lägga på en reaktion. För visst säger det ganska mycket om var jag är att jag inte ens orkar reagera?!

  • Diverse

    Överraskad!

    Av någon anledning googlade jag under julsemestern mitt ex namn. Ni vet han det deprimerade exet som krossade mitt hjärta och som jag skrev myyyyycket om i början av min tid som bloggare?

    Jo, jag googlade hans namn av nyfikenhet och blev glad då jag såg att han fortfarande är sambo med tjejen som han träffade för ett år sedan och som han introducerade för mig (ett AW gäng) i mars 2019. Nyfikenheten tog över och jag googlade även hennes namn och döm om min förvåning när en blogg dyker upp. Och inte vilken blogg som helst utan en stor mamma/familjeblogg mitt ex numer figurerar med namn och bild!

    Kanske inte så konstigt att hon i en öppen familjeblogg har med sin nya kille, om man inte känner en annan version av honom som inte ville synas i något socialt media. Jag hoppade till lite extra när jag klickade in och började läsa. De är inte bara förlovade, de väntar dessutom sitt första gemensamma barn. Hepp och hopp, det både gladde och stack i hjärtat!

  • Funderingar,  livet,  lördag

    Min helg

    Låt oss säga att jag trodde att den skulle innehålla lite häng med mr T och hans barn (som jag inte träffat sen 19 december) men så blev det inte. Efter en sväng i motionsspåret blev det chiligryta som Natalia svängt ihop och fredagsmys framför på Spåret. Mycket prat också, för ibland blir det lite rörigt när hjärtat och hjärnan tävlar om vem som ska dra slutsatser.

    Okristligt tidigt ringde larmet igår, dags att köra Natalia att åka till bussen. Sen åkte jag hem och sov ett par timmar till och försökte få tag på mr T. Tyckte att han var lite väl dålig på att återkoppla på de där planerna som jag  upplevde hade gjorts förra söndagen. Om att se till helgen, alla fem. Så när jag efter vad som kändes som tusen försök fick tag på honom och han skickade tio meddelanden om hur hans dag gick i ett och att han skulle eventuellt träffa ett par kompisar på middag och att jag kunde hänga med om jag ville. Det var inte alls det jag ville och inte alls vad vi hade gjort upp. Så när han ringde ett par minuter senare så var jag ledsen och besviken men inte arg. Natalia tror inte att T förstår ledsen, besviken och ledsen är inte ett språk han talar. Det är känslor som kanske övernyttjats eller inte väkcer något i honom, känslor han inte kan tolka eller känna in. Min kompis E har en man som har samma begränsning, det kanske är så att arg är det språk jag måste lära mig för att han ska förstå?

    Jag krashade där och då i bilen, och frågade hur han vill att jag ska tolka hans tystnad. Om han vet vad det gör med mig och min hjärna. Ett helt idiotiskt samtal att ta när vi båda satt i varsin bil, på väg någonstans men jag kunde varken stoppa tankarna eller orden, de bara vällde ut. Självklart avslutades inte samtalet, men han lovade att vi ska prata mer senare i veckan efter hans tjänsteresa.

    Så jag landade hemma hos fina E och vi röjde vind. Vilket projekt det är att flytta hus! Herrejäklar vad saker vissa familjersamlar på sig. Vi bar ner kassar med barnkläder, böcker, udda möbler, oöppnade ikea paket och skolådor. Sen rensade vi. Skänka till familj, skänka till återvinning, slänga och spara. Vi rensade äldsta barnets garderob och till sist gjorde  vi oss av med skänka. Det är så skönt att låta hjärtat och hjärnan vila och bara jobba. Vika, rensa, packa och bära. Bli bjuden på mat, härliga barn och lite kattmys.

    Kvällen bjöd också på fövånande kontakt från mitt ex. Om ni minns den deprimerade killen jag blivit dumpad av när jag började blogga? Den killen som krossade mitt hjärta. Träffad honom över en jobblunch strax innan jul och vi passade på att även återkoppla lite privat. han berättade att han och hans sambo skulle bli särbos (tillfälligheten) och igår kom ett sms. Han var nog intresserad av att slå sönder lite ensamtid en lördagkväll och han trodde väl att jag var ensam också.

    Ja, en helg som inte alls inneburit det jag hoppats på men som varit fylld med bra tid trots det.

  • Ex

    en flytt på gång

    Igår browsdade jag Hemnet för att samla inredningsinspiration. Jag tror sannerligen inte jag är den enda som gör det, och oftast är det intressant, givande och ibland slutar jag full av idéer och tankar. Igår avslutades mitt browsande med en klump i magen. Mitt X lägenhet är ute till försäljning. Det kändes jättekonstigt. Tankar som varför, var ska han flytta och kanske främst – till vem. Att ha en hjärna som är kreativ, har ett destruktivt tankemönster och som lätt snickrar ihop en historia som är så långt ifrån sanningen den kanske bara kan komma är fruktansvärt jobbigt. Egentligen bryr jag mig inte ens. Det är inte så att vi har någon kontakt ändå, och vad spelar det för roll var eller med vem han bor. Det viktiga är att han är lycklig och har fått i ordning på sitt liv.

    Det jobbigaste är att jag fortfarande, väldigt sällan numer, men som igår på en dålig dag halkar in i det där tankemönstret. Nu tog det mig inte mer än tio, femton minuter att ta mig därifrån. Att stänga ner, inte fundera mer, acceptera frågorna, känslorna och sen landa i att jag inte kommer få veta. Men jag vill inte ens hamna där, i de tankarna. 

    Tung dag ja, senare ska jag berätta varför. Men idag kommer inte bli mycket bättre. Vissa dagar vet man bara att det är så.

  • Ex

    Min exman

    För att fortsätta historien om ex, så går jag vidare till min exman. Här har vi en väldigt icke-fungerande relation, och vi hade ett väldigt trasigt uppbrott.

    Initialt gick det bra. Trots att anledningen till att vårt äktenskap tog slut berodde på att jag träffat en ny så uppförde vi oss som vuxna människor. Jag flyttade snabbt ut och vi redde uu det praktiska med skilsmässa. Vi pratade om de forum där vi skulle (ofrånkomligen) träffa på varandra och kom överens om att vi alltid skulle sträva efter att kunna prata med varandra och ha en fungerande relation som vänner.

    Sen kom det en ny flickvän in i bilden. Den nya flickvännen vände upp och ner på allt det tidigare överenskomna. En kväll, ett halvår efter vi separerat, ringde hon mig för att reda ut ett och annat. Hon förbjöd mig att ha någon som helst kontakt med min exman, och han godkände detta. Under det kommande halvåret betedde sig hans flickvän väldigt “possesive” och trots att jag ingen kontakt tog med min exman kunde hon ringa och hota och lämna lååååånga meddelanden om vad jag gjorde och inte fick göra. Den sista kontakten vi hade med varandra, och som från min sida skulle var av engångskaraktär slutade i katastrof. Han skrek, hotade och var allmänt väldigt instabil. När vi idagsläget ses, på gemensamma aktiviteter, hälsar han inte ens om vi så stöter på varandra.

    Varför blev det så här? Dels, han har aldrig blivit lämnad förr, utan alltid varit den som lämnat. Som han sa, han var mer säker på mina känslor i relationen än på sina egna. Det funkade bra till en början, men sen kom en ny spelar in på plan och det är lätt att skylla på andra, men hennes sätt förstörde alla möjligheter till kontakt. Jag hade en förhoppning om att det skulle bli bättre nu när de separerat, men det har det inte. Kanske är det så att han fortfarande bär runt på en massa obearbetade känslor, kanske är han fortfarande väldigt arg och sviken – kanske kommer det aldrig att gå över. Jag försöker att vara artig och hälsa, men mer än så försöker jag inte ta kontakt. Han markerar tydligt att han inte vill ha med mig att göra, och jag kan inte annat än respektera det… kanske kommer han en dag till insikt att det är mer tärande än närande att vara arg och då kan vi prata med varandra igen. Men ingenting jag idag skulle kunna göra skulle underlätta situationen, så väl känner jag honom.
    Och ja, det gör inte ont men det skaver. Vi hade 5,5år tillsammans, jag känner honom innan och utan, vi delar massor med underbara minnen- men nu är det som att han inte finns alls.

  • Ex,  Kärlek

    Tillbaks…

    Hej där ute, jag är tillbaks. Min förkylning envisas med att klänga sig fast i min hals. Jag är mest trött och kinkig och försöker emellanåt prestera lite på jobbet. Helgen lovar jag att hantera i ett annat mail. Läste Alex inlägg här och här och kommer ihåg den där bubbliga lyckliga känslan som fanns i planerandet av mitt och Exets bröllop. Jag minn också frustrationen av att Exet inte var lika engagerad eller intresserad av att planera eller hitta lösningar på beslut vi var tvugna att fatta.

    Jag hoppas att Alex och V har ett bättre samarbete kring bröllopet, och stort Grattis till att de hittat varandra och vågar satsa!

    BröllopshårHittade en bild på min bröllopsfrisyr på nätet, alla andra foton ligger otillgängliga på en hårddisk utan sladd..