• Bästa vänner

    Min helg i bilder

    Ska vi köra en sån? Jag ligger utslagen på soffan idag också, i och för sig efter en hel natts bra sömn (Tack John Blund) men fortfarande hes, snorig och med ett sänkt allmän tillstånd. Därför tänkte jag stjäla inspiration och dela lite av helgens äventyr genom en min helg i fem bilder. Så, lets do this!

    Nu kör vi…

    Första bilden får bli denna. Glädjen när jag kom till stället för helgen och de regntunga molnen sprack upp och solen lockade. Prognosen visade på hoppfullt väder, utomhusvigsel gör sig inte så bra i ösregn och 15 grader. Jag höll tummarna, väntade på pizza leverans och kvällen ägnades åt dukning av bord och festlokal.

    One toast for the road eller ”i väntan på ny buss bubbel”

    Fredagsmorgonen bjöd igen på ösregn, och vind. Hur skulle det gå inför kvällens utomhusmingel med ett ganska utsatt läge? Sällskapet samlades i Natalias hus på landet, här hackades det ingredienser inför kvällens buffé och vi testade håruppsättning och stämningen började lite infinna sig. Eftermiddagen klarnade upp och vi testade vigselcermonin, hur skulle musiken höras för oss som skulle paradera in, och för gästerna? Vi höll tummarna för mindre vind! Vi skrattade gott åt bruden som hade lite problem med luciatempot och vinglade som en fyllekaja på väg mot brudgummen.

    Sen tackade vi alla vädergudar men inte så mycket bussguden! Vädret samarbetade men bussen som skulle ta oss till middagen strejkade, så chauffören fixade en ny och 45min sena rullade ett hungrig sällskap in till fördrink. Promenadquiz, mat och mingel innan badtunnorna fylldes till bredden av badsugna islänningar och ett par tappra svenskar.

    Done!

    Lördag. D day. Fullspäckat schema som började med snabbfrukost och sen blomsterfix. 8 bord, 25 vaser. Kör! 1,5timma senare var blommorna slut och borden dekorerade. Ballonger var blåsta och högtalarna testade. Det sista testet kvarstod. Vi körde ut Mr och Mrs och tog plats vid mikrofonerna. Efter tre försök var musikern lite mindre missnöjd, vi hade skrivit om en sång till Brudparet och vi är tre rätt värdelösa sångerskor!

    Blommor fixade av proffs

    Efter en snabb men god lunch körde vi på. Med knappt två timmar kvar till ceremonin gasade vi igenom tre frisyrer, sminkningar och blomster dekorationer till håret. Vid ett tillfälle, med mindre än trettio minuter kvar till allts början står jag och blir insydd i klänningen samtidigt som en annan brudtärna målar mina naglar. Håret, det var inte färdigt fixat ännu. Självklart hann vi. Ett team med fnissiga brudtärnor och en mer fokuserad brud. Vi gjorde vårt allra bästa för att dela med oss av den bubbliga glädjen, men en av oss spelade huvudrollen och hon kände allvaret i stunden.

    Vigseln var magisk. Den var personlig, varm och full med kärlek. Vigselförrättaren var pinsamt dålig på såväl namn som engelska. Bruden hade en fluga innanför kjolen och brudtärnorna betedde sig som en doakör till musikerna första sång. Jag måste ändå säga, det var unikt och alldeles rätt!

    Sen kom riskastning, bubbel, fotografering, mingel och mer foton. En paus där gäster satt i solen och tog sig en drink – tärnorna skrev grattiskort och preppade det sista!

    Mer bubbel, sen middag. Gäster som inte nog strössla berömmelse för den genomtänkta dekorationen av bord och lada. Härliga tal från brudens far, brudgummens syster, best man och brudgummen. Sen var det vår tur. Kommentaren “ni måste sjunga högre” ringde tydligt i öronen och sjöng gjorde vi. Med mycket kärlek. Schlager till vår schlagerdrottning. Aldrig tror jag en sång kommer slaktas så hårt och kärleksfullt i publika sammanhang. Och tur att de flesta druckit ett par glas alkohol innan!

    Kvällen avslutades med tomtebloss innan dans tog vid. Jag rockade dansgolv tills mina lilltår dominerades av blåsor, då åkte skorna av och det dansades ett par timmar till. Jag dansade mig igenom vickningen och utomhus minglet, sen tog energin och rösten slut och en kopp te med mina roomies fick avsluta dagen.

    Hur jag summerar helgen? Intensiv, rolig och kärleksfylld!

  • Funderingar,  Resor

    Semester pågår

    Jag andas. Umgås med ensamheten. Upplever pulsen i Vancouver och tystnade i skogen. Idag är det dags för vigsel och middag och det ösregnar utanför fönstret. Oavsett väder kommer det bli en fin ceremoni med löften de skrivit själva. En glad och livlig fest med vänner och familj de valt att dela den här helgen med. Och efter brunchen imorgon börjar resten av livet, tillsammans. På ett nytt sätt men egentligen på exakt samma sätt som hittills. Ett bröllop är på samma sätt ingenting och allting, för egentligen förändras ju inget. Man uttalar några ord, kärleken befästs på ett juridiskt bindande avtal. Samtidigt är det allting, det är en fest till kärlekens ära, det är att fira att två individer hittat hem i varandras sällskap, det är att lovad att finnas vid den andres sida oavsett vad som händer.

    Det här var morgonens tankar, nu ska jag iväg på yoga och sen frukost!

  • Kläder,  Tips

    Kalashöst

    Okej, vi byter känsla i inläggen en kort stund för nu börjar det bli alltför deppigt, tungt och grått i den här bloggen. Livet är inte bara separationsfrågor och åldersnoja det är fest också. Speciellt den här hösten är det fest! På lördag är det 40årspartaj (dagfest), om en vecka är det ev en helg i Stockholm med T, om två veckor är det bröllop och sen fyller jag år och därefter kommer ett bröllop till, Natalias födelsedag. Med andra ord många möjligheter att stassa upp sig och piffa till sig.

    Dresscoderna på de olika tillställningarna är tyvärr ganska vaga, “finklädd” så jag satte ihop ett collage på kläder jag skulle kunna ha, de går i en färg – grönt och två av dem har jag klickat hem en på rean på HM och den andra för att passa ett böllop i de norra delarna av landet då en liten ärm känns bra! Klänningarna kommer från HM, Nelly och Bubbleroom.

  • Kärlek,  Mr T

    Midsommar

    I år blev midsommar ett riktigt antiklimax. Ett bröllop dagen innan midsommar där jag hade fantastiskt kul, och nog drack alldeles för många GT’s, innebar att jag var mer död än levande. En midsommarkrans, dekorering av en tårta och en pizza till middag var höjdpunkterna på årets längsta dag.

    Väldigt förtjust i kransbindning, det hör till att få göra minst EN om året!

    Bröllopet i torsdags var dock en riktigt trevlig tillställningen fem barer, härliga gäster, ett mycket charmerande och gästvänligt brudgumspar (heter det så?) och det bästa sällskapet. Jag är en riktig softis när det kommer till bröllop, och när de läste sina löften för varandra rann mina tårar. Jag älskar bröllop, för mig är det en fest för kärlek, hopp och tilltro till kärleken man delar!

    Vinbaren

    Vårt ”presentkort” en miniatyr med beach boys

    Trädgårdsfesten hade kanske varit lite behagligare i maj, men med lager på lager metoden, drinkar och tripods hölls värmen under hela kvällen. Partytält och paraplyer höll regnskurarna i schack och som jag tidigare nämnt var det ett socialt och härligt gäng att hänga med, så även om T fastnade i jobb hade jag en toppenkväll. Och som T konstaterade, lika roligt som jag tycker att det är att gå på fest och utan känna någon (eller väldigt få) lika hemskt och obehagligt tycker han att det är.

  • Kärlek,  Relationer,  Resor

    Bröllopssommar!

    I sommar ska jag fira kärleken. Ja, det är ju lite si och så med statusen på min kärlek. Eller jag har ju mycket kärlek att dela med mig av, men objektet för min kärlek är ju lite tveksam till om han vill ta del av den. STRUNTSAMMA! Det var inte min kärlek jag skulle skriva om, det var mina kompisars kärlek. För just den här sommaren verkar vara sommaren det händer. Jag är inbjuden på tre bröllop och en bröllopsfest. Det är vänner och en släkting, ingen som är yngre än 35+ och de har inte varit gifta tidigare.

    Helt galet. Det fick mig att fundera på om 40 är det nya 30 när det kommer till bröllop och giftermål? Är vi xennials sådan att innan vi gifter oss ska allt annat vara fixat? Vi ska ha hängslen och livrem och garantier på att det håller INNAN vi säger ja, oavsett om det är framför prästen i kyrkan eller en vigselförrättare i rådhuset/annan lokal. Jag hittade en artikel här där grafen nedan finns – och visst är det så att det ser ut som vi “xennials” är mindre bnägna att binda oss än generationen före oss?

    Tillbaks till ämnet, bröllop! Det ska firas i Östersund, hembygden, på västkusten och i Canada. Det ska bli extremt häftigt och roligt, att få delta i så många olika festligheter och firanden. Träffa nya och gamla vänner och klä upp sig. Ja, ser fram emot att lösa klänningsmysterierna!!

  • Kärlek,  livet,  lördag

    Bröllop på västkusten

    I mitten av september var vi bjudna på bröllop, T och jag. Ett par, där  brudgummen är en tidigare kollega och vän till mig och hans blivande fru som han funnit på Happy Pancake för ett par år sedan. De hade bjudit in och varit tydliga med att det varit svårt att dra gränsen för hur stort bröllopet skulle vara och det gjorde mig extra glad när inbjudan trillade in. T var nyfiken och tyckte vi skulle tacka ja, fastän han endast träffat paret vid ett tillfälle. Jag blev glad, särskilt med tanke på att han varit så oangelägen om att träffa folk generellt.

    Så närmade sig helgen och vi enades om att det bästa vore att bjuda ner Farmor som barnvakt och T erbjöd sig att köra hem efter festen för att vara på plats söndagmorgon. När så helgen närmade sig började T prata om att han inte kunde med att fråga Farmor, hon lät så trött och sliten. Så kvällen före bröllopet klarlades det att jag skulle få gå själv på bröllop och jag krävde att T fick lösa situationen, för jag ville inte gå på bröllop och tänka på alkoholen, för att köra hem mitt i natten på småvägar i en mörk höstnatt. Så T fick boka ett hotellrum åt mig och jag bestämde mig för att åka iväg och ha det riktigt skoj. Jag kände inte NÅGON på bröllopsfesten förutom brudgummen, så jag plockade fram det allra bästa partyhumöret, fick på mig en grön långklänning och snofsade till mig.

    Bröllopsfesten började redan vid hotellet, där en ångbåt låg förtöjd vid bryggan. Ett sällskap hade börjats samlas framför den och jag anslöt, började småprata med ett sällskap som huttrade lite bredvid mig och gick på. Väl på båten hittade jag ett nytt sällskap, jag sträckte fram handen presenterade mig och sa som det var – att jag inte kände en enda själ och frågade om jag kunde hänga med dem under båtfärden. Den frasen skulle jag använda vid ett par tillfällen till under kvällen och inte en enda gång gick det fel. Det var inkluderande, varma, glada och sociala människor som pratade, var nyfikna och hade skoj.

     

    Båten gjorde en liten tur innan den tjugo minuter senare anlade bryggan invid festlokalen. Båten tömdes och vi hängde av oss i ett kapprum och då såg jag att de hade satsat sina pengar på  helt rätt sak. Ett Liveband! En mysig borgerlig vigsel höll, med efterföljande riskastning, gratulationer, bubbelmingel och mycket god tre rättersmiddag med havstema och underhållning i form av slipade tal. Sen drog festen igång. Mitt lite lätt svårpratade bordssällskap började mjukna och jag hittade glada själar som gärna sällskapade på dansgolvet. Och där röjde vi i tre timmar till musik á la after beach/ski/work.

    Efter att nattamaten serverats vid halvtvå tiden var det bara att ta sina ömmande fötter och promenera de ca 3km av dåligt upplyst grusväg och kullerstensgator tillbaks till hotellet. Och jag var själaglad att jag inte låtit Ts bristande intresse eller problem att lösa barnvakt hindra mig. Det är ibland bara SÅ SKOJ att gå på fest där man inte känner någon och bara ta ansvar för att ha så jäkla skoj det går. Med rätt människor, humör och musik går det alldeles utmärkt!