Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: bonusbarn

Highs and lows

Att vara bonusmamma har sannerligen både bra och mindre bra stunder. Idag har jag testat på båda inom en väldigt kort tid. När T kom hem från jobbet och så möttes vi andra av en trött, tvär och sur T. En sån dag när han nog egentligen skulle ha gått in i ett rum, stängt dörren och dragit ner persiennerna. Som pappa är det ju svårt att göra, så det var bara att svänga iväg till mataffären för utflyktsmat-shopping, slänga ihop ett par pizzor till middag och sen krypa upp i loungemöblerna med snuttefilten (mobilen/jobbdatorn). Eftersom min hjälp inte dög höll jag mig på behörigt avstånd och när jag ätit min middag (vi åt i skift…) så fick jag med mig mellankillen på cykeltur. Vi tog oss ner till en av ortens badplatser och insåg att kvällsdopp det var något vi ville testa på. Så vi trampade snabbt hem igen och bytte om, och sen tog vi ett långt bad i solens sista värmande strålar. Supermysigt och vardagslyxigt!

Väl hemma bjöds det rabarberpaj och vaniljsås, medans jag plockade med kvällsfikat ringde det på dörren och där stod barnens mamma. T störtade ut, slängde igen dörren och kom inte tillbaks på en kvart, tjugo minuter. Då stod han i hallen med exet i släptåg som ville ge alla barnen en kram. Där och då vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig obekväm i mitt eget hem, så i vägen. Ett kramkalas där jag inte är inbjuden.

Min hjärna har så klart spelat mig alla tänkbara spratt under den stunden T var borta. Att samtalet handlade om mig, dem, dem utan mig. Särskilt lätt att slå bort det ur tankarna är det inte när T inte vill säga vad det handlade om, mer än att hon behövde prata om något och jag vet hur egoistiskt det är att tro att det handlade om mig. Jag är ju en mikroskopisk del av hennes liv.

Som sagt highs and lows i en enda salig blandning. Jag laddar med höjdpunkterna, sparar de i ett speciellt fack i hjärtat och släpper dagens low, jag är också trött och energilös idag. Livet är inte så muntert de dagarna.

Morsdag

För tredje gången den här månaden sitter jag själv i radhuset medans familjen firar en högtidsdag. Idag är det så klart Morsdag som uppvaktas och jag känner mig om möjligt mer fel än en fluga i havet. Blommor har fixats, fruktsallad har hackats. Och en kokbok har inhandlats till barnens mamma (av mig…). Att hon helt ignorerade farsdag och jag fick stå för 100% av presentinköpen då har ignorerats. Har jag nämnt att T har ett stort hjärta?

Min mamma som alltför ofta bor alldeles för långt bort kommer nästa helg på besök. Då ska jag rå om henne och pappa hela helgen. Undrar vad vi ska hitta på för mysigt? Promenader, lite god mat och en sväng på stan kanske…

PS. Finns det någon dag för oss bonusar? Vi som inte fött barnen men ändå lever med dem, skrattar och gråter med dem, älskar och hatar dem? Vi som kramar och pussar, läser godnatt sagor och röjer fram frukost? Vi som går emellan bråk mellan syskon eller när pappa ser svart och är oresonlig? Vi som läser läxor och hämtar från fritids, vi som känner oss lite med och lite utanför?

Sista mars…

Ja, jag har ju varit öppen med hur negativ jag varit inför en skidresa och hur jag mycket, mycket hellre hade åkt till solen i en stad typ vid Medelhavet. Idag har skidorten vi valde gjort vad den kan för att charma mig. Efter en lång bilresa hit, där regnet öste ner större delen av resan så landade vi strax före midnatt i en 10 personers stuga. Efter en lång diskussion om sängplatser (för många?!) så vaknade vi till nysnö och strålande blå himmel. 



Jag kan väl avslöja att skidåkning med tre barn inte “bara är å åk”… men det återkommer jag till!

En joggingrunda!

Efter en inte strid med mig själv vann pannbenet över latmasken och i eftermiddags snörade jag till sist på mig löparskorna och sprang en runda på 7km. Den form jag var i för 1,5år sedan är som bortflugen, nu kämpar jag mig runt 7-9km och går på enstaka Bodypump pass. Försöker motivera mig till ett intervallpass på löpbandet (wow, det här passet som Petra tipsade om var verkligen inte trist!) men det här med att ha fått familj det gör det lite trixigare och lite mindre lockande att köra ut på 90minuters långpass och dubbelpass på gymmet. 

Så vad tycker jag om det då? Jag måste erkänna att jag inte känner mig skyldig, som en mindre hälsosam människa eller så. Jag saknar min gamla form, min -3kg kropp, men jag värderar just nu livet utanför träningen högre. Har jag blivit med sambokilon? Absolut! Det är godare och trevligare att laga och äta när man är två, eller fler vid bordet. Som singel bestod kvällsmaten ibland av keso med nötter eller bär., nu är det lagad mat som gäller.

Jag har satt ett mål, att träna 3 pass i veckan. Den vecka som just gått innehöll 

7km löpning i söndags, Bodypump i måndags, Intervallpass i onsdagsmorse och ett 7km pass idag. Det summerar fyra träningspass och har jag tur kan det bli något liknande veckan som kommer, för då är barnen hos sin mamma och T åker till New York!

Bonusfamilj på utflykt

Jag sitter här och är lite nervös. Imorgon ska hela familjen, inklusive Knatte, Fnatte och Tjatte åka hem till mina föräldrar över helgen. Det kanske inte hade varit så konstigt om det inte vore för att;

  • de har aldrig träffats, inte ens hejat på varandra
  • Knatte är omöjlig att på ett fredligt sätt få med in i bilen för långfärder
  • det är en rätt lång bilresa, på 35 mil enkel väg

Sen är det ju så att min mamma är världens mest barnkära. Efter 10-15 år inom barnomsorgen och tvingad att sluta enbart på grund av arbetsrelaterade sjukdomar – så är hon grym med kids. De har ett hem som är anpassat för barnbarn med lekrum, våningssäng och allt. Det är 10-15 cm snö i min hemby och vi kommer att komma fullpreppade med snöleksaker – och barnen har knappt sett snö i år. Dessutom kör vi en etapp resa med ett första stop med lunch hos farmor inklusive badhus. Så att resan ska kännas mindre lång.
Jag hoppas verkligen att det här ska bli en lyckad resa, så att barnen kan tänka sig att bli med fler gånger. Och mina föräldrar ser verkligen fram emot att träffa mina bonus-barn!