Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: bebis

Första försöket!

Så var det dags. Efter mitt besök på kliniken i onsdags åkte jag och hämtade ut Ovitrell sprutan som skulle trigga ägglossningen om den inte hände naturligt. Sen dess har jag försökt leva livet som ”vanligt”. I vårkväll kände jag mig som i en virvelvind, känslorna kom och gick. Jag var glad, orolig, förväntansfull och nedstämd. Många känslor ville kännas och finnas på samma gång. Jag försökte sysselsätta mig och julklappspaketering blev det som jag satte fingrarna i.

Imorse vaknade jag efter en god natts sömn så jag gick ganska snart in och kissade på den sista ägglossningsstickan för perioden. Jag kunde inte tro mina ögon när detta var resultatet…

Det betydde inget behov av ägglossningsspruta och ingen idé att oroa sig för hur jag skulle lyckas måla mig själv eller hur kroppen skulle reagera på hormonerna och liknande, kroppen samarbetade!

Så imorse åkte jag till kontoret och fokuserade mestadels på att umgås med kollegor och skvallra om den nya chefen som annonserades ut idag.

För en gångs skull åkte jag i god tid till kliniken, parkerade och anmälde mig i receptionen. Blev visad till ett rum där jag blev ombedd att byta om till sjukhusklänning och sätta på hårnät, ett par strumpor fanns också framlagda så jag skulle slippa bli kall om tårna.

Sen kom barnmorskan och hämtade mig, samma mysiga BM som jag träffat vid två tidigare besök. Hon berättade om processen och bad mig hoppa upp i stolen. En dörr öppnades och analysen tittade in, verifierade att jag var rätt person för sperman och lämnade provet. Barnmorskan satte in något som öppnade livmodertappen och förde sedan in en lång smal kateter som såg ut som en pipett så långt in hon kunde. Sen var det klart. Jag fick ligga kvar i stolen med fötterna i högläge tills hon informerat mig klart om vad som nu gäller och när jag ska ta graviditetstest.

Sen hoppade jag ner, gick tillbaks till mitt ombytesrum och lade mig på bristen en stund innan jag bytte om och tog bilen tillbaks till jobbet. Allting gick på mindre än 45minuter och sen dess har dagen fått rulla på. Nu inleds väntan… på att se om det tagit sig. Vet ni det, känns helt galet att ens tänka tanken!!

Statusuppdatering

Jag tycker det är så spännande, Alex och Natalia och jag har allihop ett mål. Ett gemensamt mål. Att bli gravida. Det finns så mycket förhoppningar, förväntningar och rädslor – alla olika med ändå lika. Ska bli så spännande att se var den här resan tar oss.

Min resa är ju lite mer steril än mina bloggkompisars. Där bör det ju ändå ingå en del sex, och sex är både härligare och sexigare än insemination. Mitt försök kommer bli lite mer monitorerat och härom dagen fick jag min mens och med det fick jag plocka fram pappershäftet från kliniken och säkerställa att jag följde instruktionerna.

Så jag rinde kliniken och anmälde min första dag på cykeln och de verifierade att de fått hem min sperma och sen bokade vi in en tid för ultraljud för att säkerställa att jag har en växande äggblåsa och att min livmoderhinna växer sig tjock och fin. Så om en vecka ska jag återigen börja kissa på ägglossningsstickor och om två veckor ska den första inseminationen ha genomförts.

Spännande, overkligt och osannolikt – samtidigt finns hoppet att jag om två veckor sitter här och har en växande alien i magen.

Bridget Jones Baby

Jag såg Bridget Jones Baby för ett tag sedan. Både jag och T älskade de tidigare filmerna och T har flera gånger under vårt dejtande refererat till olika scenarion ur filmerna. Jag såg fram emot att se den nya filmen tillsammans och tyckte det var genuint roligt att en ny film spelats in. Och vi skrattade flera gånger under filmen, men känslan jag tog med mig från filmen var “tänk om jag aldrig får chansen att bli mamma”. Jag gråt mig till sömns den kvällen, med Ts armar runt mig och tårarna rinnande. Den tanken har slagit mig förut, men inte med en sån kraft och insikt som då och där.

Jag har tre fantastiska bonusbarn, som jag älskar och jag är så glad över att få vara en del av deras liv. Däremot tror jag det är naivt att tro att det skulle kunna ersätta egna, biologiska barn. Att få vara med i hela processen, få vara gravid, vaknätter, skitblöjor och allt. Jag kände då att tomheten att kanske inte någonsin få ta del av det gjorde mig halv. Hittills har jag alltid trott att en dag händer det mig med, jag kommer följa alla vänner som gjort den resan redan. Men tänk om inte…

Då hoppas jag att jag inte blir sur och bitter. Jag vill göra försök, men tänker inte ta föregivet att det går. Det är ju tyvärr så att jag inte är någon ungdom längre, och även om det lyckats en gång är det mycket som ska klaffa. 

På tal om barn, T och jag har bestämt att inte sluta med preventivmedel förrän vi båda mår bättre. Att skaffa barn vill vi ska vara ett aktivt val, för att vi båda vill och känner att det är rätt. Men shit vad jag blev tagen med garden nere av den filmen…