Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Sida 2 av 82

2010-talet

Alex skrev ett inlägg om det decennium vi snart lägger bakom oss och det fick mig att fundera, vad hag jar gjort det sista decenniet. Låt oss ta en titt tillsammans?

Jag firande in 2010 på ett vandrarhem vid Titicaca sjön i Bolivia tillsammans med min exman. Vi var mitt i vår första riktiga resa tillsammans och vi förlorade två digitalkameror, mitt körkort, VISA kort och en hel massa kontanter. Min exman fick ont i njurarna mitt ute i Uyuniöknen och upplevde saltöknen liggandes i baksätet på en minibuss drickandes tre klunkar vatten var femte minut. Jag trodde att vi var relationsäkrade efter att ha överlevt en sån resa tillsammans.

Många timmar lades på den ideella förening som både jag och Nathalia varit väldigt engagerade i, förresten är det nog vid början av 2010 som jag träffar henne för första gången. Det var INTE kärlek vid första ögonkastet som vi tidigare konstaterat.

2011 hade jag tjatat nog länge om min exman friade men hade klantat sig och lagt in en bokning i vår delade kalender, så det var klart att jag visste om vad resan till Stockholm gick ut på. Så den 11/11 2011 kl 23:11 friade han och jag var den lyckligaste människan på planeten.

Ett par månader senare blev jag tillfrågad om att driva ett projekt i Tokyo och jag började mitt sex månader långa pendlande mellan Japans huvudstad och västkusten. Det var i det här projektet som jag insåg min potential i yrkeslivet, jag lärde mig massor, hade koll och driv, jag kunde ha en dialog med japaner och jag upplevde att jag var bra på vad jag gjorde!

Efter månader av halvbra kost och träning dietade jag mig genom hösten med något 30 dagars kost och träningsprogram och i slutet av oktober 2012 gifte vi oss. Här peakade mitt decennium! Jag var lycklig, kände mig snygg och framgångsrik. Det finns bara en väg från toppen och det är nedåt. Under sommaren hade min exman startat upp ett eget företag tillsammans med två kontakter. De hade svårt att få ekonomi i det och under våren valde han att använda vår bostadsrätt som säkerhet för ett företagslån – utan att rådfråga mig. Vi levde på min inkomst och han jobbade mer och mer. När han inte jobbade så pluggade han, psykologi, gick kurser eller engagerade sig i nätverk. Vår relation levde på sparlåga och mitt i all denna röra där jag kände mig osedd, övergiven, åsidosatt och bortprioriterad klev V in. Han hittade ett tomrum, ställde rätt frågor, såg min sorg och förvirring. Jag halkade dit.

Så 8 månader efter vår vigsel tog jag mina kläder och en fåtölj och flyttade ut från lägenheten och lämnade in skilsmässopappren. Jag gick rakt in i förälskelsedimma och under den här perioden fattades en del mindre genomtänkta beslut. Jobbet tog mig till Australien som jag blev omedelbart förtjust i. V halkade rakt ner i en depression och mörkret tog förälskelsen. Jag stannade kvar i den lägenhet som vi gemensamt investerat i och V flyttade ett halvår efter vi flyttat in.

Löpningen blev mitt andhål och terapin min räddning. Fysiskt var jag på topp, psykiskt var jag skör, ensam, ifrågasättande och i obalans.

Det tog tid att landa efter de tolv månaderna av kaos, nytt boende, nytt uppdrag på jobbet vilket även innebar nya kollegor och en ny levnadssituation.

Andra delen av 2014 var det mycket bra som startade. Jag och Josse gjorde vår första Italienresa, jag träffade Nathalia över en fika och där och då fick min nya bundsförvant och vän. Och min moster gjorde mormor och morfar sällskap i himlen.

2015 fortsatte resan mot stabilitet, försöka bibehålla de goda vanorna och försökte hantera dalarna. Jobbet flöt på och jag började blogga. Jag fortsatte använda Tinder och försökte hitta kärleken igen och jag dejtade en man som ballade ur när jag inte ville mer. Sommaren gled förbi och i november hade jag den första dejten med T. Höstmörkret nästan kvävde mig och jag spontanbokade en resa till Australien i januari.

För exakt 4 år sedan hade jag klickdejten med T, sen följde ett halvår av bubblande lycklighet och kärlek. Italienresan med Josse till Gardasjön, Valpolicella, Verona och Venedig var fantastisk! Med höstmörkret kom de första tecknen på tvivel med T, men lägenheten var såld och kontrakt på gemensamt boende skrivet. I oktober blev vi sambos och ganska snart därefter gled han ner i månader av tvivel, distansiering och stort behov av egentid.

2017 kan summeras med känslostormar. Det som börjat så jävla bra blev mörkt och tveksamt. Minns året som ett år av tvivel och tårar, med ljusglimtar då jag blev så otroligt fint välkomnad av T’s barn. Jag gick nästan in i väggen på grund av en psykopat på jobbet, min kropp protesterade i form av kliande ögonlock och en inflammation i höften. I oktober bytte jag tjänst och började ställa utlimatum till T. Efter tre veckors tjänsteresa packade jag en väska och flyttade in hos Nathalias föräldras. Den ursprungliga planen var en-tre månader men jag flyttade inte hem igen förrän i juni.

Sommaren 2018 var magisk. Det härjade skogsbränder i norra delen av Sverige, men jag älskade kvällsdoppen, frukosten i morgonsolen och att få leka familj. I augusti köpte jag mitt radhus, åkte på roadtrip till bröllop i Åre. Flög till Kanada för ytterligare ett bröllop och planerade renovering. Många liter tårar gräts under detta år, många timmars ifrågasättande och tvivlande. Var gick det fel, vad hade jag kunnat göra annorlunda? Jag började också googla information om att skaffa barn själv.

Decenniet har varit en berg och dalbana rent emotionellt. Min karriär har gått som tåget, från klarhet till klarhet och jag trivs med vad jag gör. Mitt privatliv har varit en mer osäker, flackande och krisande del av mitt liv. Jag känner stort och har svårt att släppa taget, men när jag är redo så går jag vidare.

Juldagarna i bilder

Julgranen pyntas med hjälp av brorsönerna
Julkopparna från Royal Copenhagen används varje år i samband med julklappsutdelning, viktigt att jag får ”mitt” årtal
Redo för gästerna
I väntan på…
…tomten!
Klappöppning
Lugnet har lagt sig efter mat, skratt, bus och lek för alla inblandade!

God Jul!

Jag firar jul i Bergslagen tillsammans med mina föräldrar, brorsa med familj och farmor med sambo. Det har blivit något av en tradition att vi firar tillsammans och min syster med familj firar någon annanstans. Antingen reser de till solen eller så är de uppbokade med någonting som stalltjänst eller liknande. Min syster har också påtalat vid ett par tillfällen att vi är ”för många” för att fira jul på ett ställe, vi andra håller inte med och saknar dem varje år, men varje familj för det som passar dem bäst.

Här firar vi i alla fall med jullunch hos mina föräldrar, sen skickar vi iväg barnfamiljen så att de kan springa av sig lite energi och vi städar av lite innan vi följer efter. Väl på plats kör vi lite julfika och välkomnar också barnens mormor innan det kanske blir lite dans runt granen och kanske tomten knackar på!

Efter paketutdelning och öppning äter vi lite ost, kex och julgodis. En mysig, härlig jul helt enkelt ❤️

Kardemummafudge

Vill ni slänga ihop något gott, enkelt och lyxigt så här dagarna innan julfirandet brakar igång med buller och bång? Jag hittade detta recept på Taste By Louise Instagram och nu har jag inte testat det färdiga resultatet för det blev en ”gå bort” present eftersom jag glömde ta med den när jag träffade Natalia igår…

Koka ihop 3dl grädde, 3dl socker, 1/2 tsk salt, 1/2 msk kardemumma och 1/2 dl ljus sirap och gärna i en vid gryta (tänk stekpanna). Nu ska det koka, ganska länge. Jag höll på i säkert 1h för jag använde en vanlig gryta. Men till 118 grader eller testa med kulörthet så att konsistensen blir bra. När den uppnått temperaturen gäller du smeten i en rostfri bunke och tillsätter 25g smör. Och sen vispar du tills smeten är sval (50 grader om du vill vara exakt). Nu gäller du ut den i en form som du klätt med plastfolie. In i kylen och vänta tills den stelnat till. Nu kan du mumsa!!

Fy fan vad rik jag är!

Jag måste få skryta lite… Vilken dag jag haft!

Den har varit så fylld av det bästa i livet, kärlek! Kärleken från de finaste vännerna. En morgonpromenad och te med K. Samtal om äventyret igår, hennes utmaningar i relationen och om livet i stort. Om hur underbart det är att stötta varandra, dela erfarenheter och svårigheter. Finnas för och med varandra.

Sen mötte jag upp en nytentad Natalia. Go’ lunch, stugvärme, samtal om allt mellan himmel och jord. Island, flytt, metoder att bli gravid, T, jobb, vänner… allt. Så glad att vi lyckades få till det. Ser fram emot en längre catch up innan de flyttar söderut!

Via köpcenter för att fixa de sista julklapparna. En mjölkskummare, korkskruv och en sport t-shorts via Ica för lite lokalproducerad sill och sen hem. För jag hade bokat telefondejt med underbara Jillian från Canada. Samtalet började med frågan om jag någonsin provat en bubblande vaginal tablett! Jag skrattade i säkert fem minuter. Åh det var så härligt förlösande!! 75 härliga minuter av Jill. Planer på att ses i samband med ett bröllop i Europa i maj, hoppas hoppas hoppas att vi löser det!

Ja men jag glömde, igår var jag ute på ett glas bubbel och lite Out Of Office med två andra stört sköna damer. Vet inte vad jag sprungit på för lyckostjärna men det känns som att jag blivit översköljd av den härligaste av vågor.

Så ikväll är jag bara så full av kärlek. Kärlek till alla fina, härliga, varma kvinnor jag har omkring mig. Fy fan vad rik jag är ❤️

Första försöket!

Så var det dags. Efter mitt besök på kliniken i onsdags åkte jag och hämtade ut Ovitrell sprutan som skulle trigga ägglossningen om den inte hände naturligt. Sen dess har jag försökt leva livet som ”vanligt”. I vårkväll kände jag mig som i en virvelvind, känslorna kom och gick. Jag var glad, orolig, förväntansfull och nedstämd. Många känslor ville kännas och finnas på samma gång. Jag försökte sysselsätta mig och julklappspaketering blev det som jag satte fingrarna i.

Imorse vaknade jag efter en god natts sömn så jag gick ganska snart in och kissade på den sista ägglossningsstickan för perioden. Jag kunde inte tro mina ögon när detta var resultatet…

Det betydde inget behov av ägglossningsspruta och ingen idé att oroa sig för hur jag skulle lyckas måla mig själv eller hur kroppen skulle reagera på hormonerna och liknande, kroppen samarbetade!

Så imorse åkte jag till kontoret och fokuserade mestadels på att umgås med kollegor och skvallra om den nya chefen som annonserades ut idag.

För en gångs skull åkte jag i god tid till kliniken, parkerade och anmälde mig i receptionen. Blev visad till ett rum där jag blev ombedd att byta om till sjukhusklänning och sätta på hårnät, ett par strumpor fanns också framlagda så jag skulle slippa bli kall om tårna.

Sen kom barnmorskan och hämtade mig, samma mysiga BM som jag träffat vid två tidigare besök. Hon berättade om processen och bad mig hoppa upp i stolen. En dörr öppnades och analysen tittade in, verifierade att jag var rätt person för sperman och lämnade provet. Barnmorskan satte in något som öppnade livmodertappen och förde sedan in en lång smal kateter som såg ut som en pipett så långt in hon kunde. Sen var det klart. Jag fick ligga kvar i stolen med fötterna i högläge tills hon informerat mig klart om vad som nu gäller och när jag ska ta graviditetstest.

Sen hoppade jag ner, gick tillbaks till mitt ombytesrum och lade mig på bristen en stund innan jag bytte om och tog bilen tillbaks till jobbet. Allting gick på mindre än 45minuter och sen dess har dagen fått rulla på. Nu inleds väntan… på att se om det tagit sig. Vet ni det, känns helt galet att ens tänka tanken!!

I rosa rummet

Så där, då var det dags för en ny runda av detta. Så frekvent som jag tittar på mina äggstockar och livmoder har jag aldrig förr gjort! Nästan så att de borde känna sig lite extra hedrade av all uppmärksamhet de får så här innan de ger upp sin funktion helt 😉

Det gick fort, ute från undersökningsrummet… Ultraljudet visade ett ägg som växer fint och som kommer vara redo för ägglossning enligt plan, ja planen säger lördag så klart. Men eftersom allt ser så fint ut är de redo att ge mig en ägglossningsspruta, eller de och de – JAG ska ge mig en ägglossningsspruta på fredag om det inte slagit om till plus på ägglossningstwsterna innan dess!

Det är nu det händer, jag blir helt glad och pirrig!!! Vilken julklapp de (jag) ger mig!

God morgon!

Gråvember har fortsatt med en lika grå och regnig december det dränerar mig totalt på energi. Jag är trött, sover fler timmar än normalt och trots att jag försöker ta mig ut på promenader i dagsljus och träna regelbundet så känns det som att livsenergin liksom rinner ur mig. Det här är inget nytt fenomen, men jag tycker liksom att det blir lite värre med åren – eller så är det det faktum att jag KAN åtgärda det som gör mig lite mer frustrerad över det?

I vilket fall som helst så satt jag och Josse och beklagade oss över en fika för någon vecka sen och vi pratade längtande om att “man borde åka någonstans”. Jag berättade att jag regelbundet suktade efter SAS eller Star Aliance bonusresor till varma och soliga resmål och Josse berättade att hon spånat på Kanarieöarna med en vännina. Det ena ledde till det andra som ledde till det tredje och vips två kvällar senare satt vi i telefon och bokade en resa till Bangtao, Phuket.

Så den sista januari kliver vi på ett plan och åker till solen och sen bokningen gjordes känns mörkret, regnet, molnen och grågeggan mycket mer hanterbart!

Jag är Prinsessan Madeleine

Kaxigt skrivet? Låt mig förklara hur jag tänker. Jag är MIN familjs Prinsessan Madeleine. Hon som fått sitt hjärta rejält kraschat när syskonen stabilt hållit sina partners i handen. Den som gått sina egna vägar och gjort andra val, som att flytta till USA.

Jag är den som rakryggad fått gå på tillställningar som den enda utan partner. Om ni bara visste hur många gånger jag varit i en liknande position på bröllop, kalas, fester eller familjetillställningar. Ni ser Madeleine där längst bak alldeles själv bakom sina parade syskon.

Men hur vacker är hon inte?!? Jag tänker att jag kanske också skulle vara så där vacker i hennes fantastiska klänning!! Hon är ju helt jävla smashing!! 😍

Träning.

I födelsedagspresent fick jag en present av min vän Karro som innehöll en aktivitet och en social tillställning. Hon föreslog paddel eller något annat som var nytt för oss båda. I samma veva pratade vi om stryketräning och att gå till gymmet. Vi bor numer väldigt nära varandra, ja 1,5km isär och hon är en trogen gymbesökare och jag är extremt obekväm i de miljöerna.

Några veckor passerade innan vi fortsatte dessa samtal och lyckades få till en prova på vecka på hennes gym. Helt plötsligt hade vi en vecka, tre tillfällen, där hon skulle guida mig i gymmets djungel. När första passet var över kände jag en lust att fortsätta, att lära mig mer och att liksom besegra gymmaskinerna. Så innan mina tre pass var avslutade hade födelsedagspresenten omvandlats till ett 10-kort på gymmet och därtill köpte jag mig ett extra 10-kort. Så från och med nu och åtminstone 20 veckor framåt har jag en veckodejt med min kompis och PT Karro.

Sen till ytterligare en härlig aspekt i kråksången, Karro är gammal gymräv och tekniknörd och hennes sambo är PT till yrket. Så jag känner mig enormt bortskämd, kommer till gymmet och gör som hon instruerar efter en uppvärmning som jag chefar för och säkrar att svetten lackar lite innan vi klättrar in i vad som ibland ser ut som avancerade sexleksaker.

Så planen för 2020 är att bli starkare, ta hand om kroppen och kanske bygga lite muskler för framtiden!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »