Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Träning (sida 2 av 5)

Min nya träningsform

För ett par veckor sedan berättade jag att jag spontant signat upp för att ta upp ett nygammalt intresse. Sedan dess har jag varit på en handfull träningspass, haft superskoj och skadat mig.

För att berätta mer är det en samling av varierande erfarna gymnaster som samlas i hallen två kvällar i veckan. Det är sena pass som börjar 20:45 och håller på i 90 minuter – så man är trött i kroppen och samtidigt hög på endorfiner när man kommer hem och kryper ner mellan lakanen någon gång vid elvatiden på kvällen. Gruppen består av yngre förmågor som aldrig slutat träna gymnastik, men som slutat tävlingsträna och mest kör på skoj. En del av samma kaliber som mig själv, det är 10-20 år sedan de var gymnaster och vill nu ta upp en gammal träningsform och sen är det de föräldrar som har barn som är gymnaster och som själva vill testa på och lära sig kroppskontroll, volter och hjulningar.

Det är som ni förstår varierande åldrar, kroppsstorlekar och både tjejer och killar. Många känner varandra från andra sammanhang men vi är några som är helt nya i såväl föreningen som salen. Oftast börjar passen med 45 minuter hård uppvärmning där det med högt flås körs såväl spänst som styrka och kroppskontroll. Därefter lite kort stretch och teknikövningar. Salen som vi kör i är ny, högst ett par år gammal, och en sal byggd för gymnastik så där finns trampolin bana (läs trampolin som är 5-10m lång) och nedsänkt i golvet. Det finns tumblinggolv, mattvåder, dubbla trampoliner, bom och trampetter och allt annat som behövs för att kunna leka och ha skoj i flera timmar.

Och OJ så skoj det är, problemet jag har just nu är att jag för 1,5 vecka sedan voltade upp på en hög tjockmatta och tappade baansen så jag föll bakåt och landade på svanskotan på golvet. Det gjorde som ni kan förstå galet ont, jag försökte fortsätta passet men smärtan satte stopp. Senare samma vecka var jag tillbaks på golvet och lyckades på något sätt förvärra skadan trots att jag var förstiktig. Så nu har jag haft uppehåll och försöker läka det så att jag kan träna på torsdag igen. Som jag saknar det!! Har ni möjligheten att delta i Gymnastik för Vuxna – ta den!

Gymnastik

Hur hamnade jag här? Jag sitter och väntar på att gå in i en gymnastikhall för första gången på 20år! Jag har smygstartade lite, funderat på om jag inte ska testa på det där med gymnastik för vuxna. Under 15 år var jag aktiv gymnast, började som 3-4 åring i barngymnastik klass och slutade inte förrän jag som 18åring flyttade från min hemort.

Jag älskar att röra på mig. Använda och testa min kropp, och nu när min höft fortfarande krånglar efter snedbelastningen så tänkte jag prova på en annan träningsform. Så i söndags googlade jag runt och letade lite och hittade gymnastik för vuxna i en gymnastikhall bara 8 minuter hemifrån. Jag skickade iväg ett mail och beklagade att jag var försent ute och frågade när vårens pass började. Döm om min förvåning när jag fick ett svar i måndags som svarade att om jag bara skickade in mina uppgifter skulle jag få en plats. Åh snacka om att jag ångrade min spontanitet. Ångesten knackar på och jag är sugen på att bara sticka härifrån. Springa så fort jag kan, men nu är det dags att gå in och börja. Wish me luck?!

Glad midsommar!

Det är söndag efter midsommar och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag oroat mig lite för den här helgen. Alldeles särskilt efter förra helgens samtal har det snurrat en och annan tanke. Under våren har mitt allmäntillstånd ju inte varit på topp och att blanda det med alkohol har i land (läs ofta) slutat med tårar, självömkan och andra ocharmiga tendenser. 

Nu sitter jag här och kan summer en midsommarhelg som utföll mycket bättre än vad jag ens hoppats. Den har varit glad, full av skratt och social stimulans. Vi var inbjudna till en fest i Värmland där vi var strax över fyrtio deltagare, de allra första nya för oss båda. Logi var löst men för att få lite privatliv valde vi att göra en repris på förra årets lyckade beslut och sov i bilen. Vi földe helt sonika baksätet och lade in en madrass och där sov vi, och slapp lyssna på tjugotalet fulla personers snarkningskör. 

Vi körde upp i torsdagskväll efter jobbet och plockade upp vänner på vägen. Fredagen fylldes med typiska midsommartraditioner band två blomsterkransar, högg och klädde en midsommarstång, det ösregnade, sjöngs snapsvisor och lektes lekar. Det bjöds dessutom på nattliga bad, kanotturer och kompistjafs. Jag minns att jag någon gång under kvällen var på väg ner i mitt lilla mörka hål, men aktivt valde att stanna där. Betraktade min tanke och sen motade bort den, och det gjorde mig än mer glad att jag var tillräckligt stark att inte dras med ner i mörkret och börja tycka synd om mig själv. Jag hade ju för sjutton en bra kväll! Vid halv tre kröp jag ner och kunde summera en härlig, typisk svensk midsommarafton och kunde krypa nära, nära en varm Mr T.

Nu är vi hemma igen och jag har hunnit träna, slappa och läsa ut en bok. En väldigt skön och avslappnad söndag!

Alternativa planer

Idag går stans största årliga idrottsliga folkfest av stapeln. Världens största halvmaraton startar, solen gassar och det kommer bli fullt med folk längs med hela banan. Folk kommer säkert springa över sin förmåga, dricka för lite vätska och svimma av längs med banan, men ännu viktigare – massor med deltagare kommer springa, jogga, gå och kämpa sig runt de 21 kilometrarna. Jag minns mitt första försök, för 6år sen den glädjen och lättnaden jag kände när jag sprang förbi 20km markeringen var så stark att gråten stockade sig i halsen och jag kunde knappt andas. Sen blev det ytterligare fem varv i rad, men i år ligger jag på sängen med blandade känslor. Jag hade gärna velat delta, men valde tidigt att prioritera en bankett i en annan stad. Nu hade jag inte kunnat springa ändå, eftersom min höft precis börjat återhämta sig från överansträngningen och knappast är redo för 21 hårda kilometer asfalt, men det känns lite sorgligt och tomt att inte stå där på startlinjen med alla andra löpare och våndas i värmen.

Men jag laddar för en kväll med trevligheter. Jag ska sätta mig i bilen och åka tillbaks till min gamla studieort. Under mina år på universitetet hade jag förmånen att basa över studentkåren i ett år, och just i år firar den kåren 50årsjubileum. Så nu åker långklänningen fram, de högaklackarna på och håret ska lockas till – för ikväll blir det kalas!

Jag börjar bli gammal

Jag har så mycket tankar som snurrar och så lite utrymme för att bli av med den frustration som byggs upp. Allra helst skulle jag vilja bege mig ut i skogen och springa bort det. Låta tankarna snurra och ge utrymme för att bli ordentligt trött, grotta ner mig i funderingar och kunna släppa dem. Inse att jag inte kan förändra situationer, kan inte hjälpa alla osv. Tyvärr får jag inte springa. Jag får knappt gå enligt sjukgymnasten, så jag kan inte ens njuta av allt underbart vårväder med fågelkvitter genom att strosa runt på måfå en stund.

För snart tre månader sen började jag få ont i höften, ni kanske minns? Tror att jag nämnt det tidigare… det påverkade min löpning så klart. Jag minns ett tillfälle när jag stod på gymmet och skulle springa intervallet, taggad och peppad. Efter uppvärmningen fick jag ge upp, hela området vid min högra höft protesterade och gjorde ont. Jag försökte självmedicinera med inflammationshämmande och vila. Vila från löpningen då, inte promenader. Det blev bättre och jag provade att springa igen – såklart med efterföljande smärtor. Värst var det att gå in och ur bilen, att sova på höften och att springa/gå. Jag kunde absolut inte utföra strechövningar som annars rekommenderas i samband med löparknä, då gjorde det så ont att jag började gråta.

Efter alldeles för lång tid kontaktade jag vårdcentralen och fick en tid hos en sjukgymnast. Mitt allra första besök hos en sjukgymnast och shit vilket resultat! Hon mätte, klämde, tryckte, strechade mina muskler och kände på motstånd i olika rörelser. Sen gav hon mig bindvävsmassage så jag trodde jag skulle börja gråta av smärta – men när jag reste mig upp på britsen var smärtan borta. Borta! Det snurrade i huvudet och jag var helt slut resten av dagen, men sen dess har höften mått mycket bättre. Tydligen är det muskeln tensor som protesterar. Mot asfalt, mot ett kortare högerben (0,5cm) mot stress som satt sig i höften och säkert andra saker.

Efter en veckas vila och att ha bott i joggingskor är jag nu inne i fas två, rehabövningar. Såååå tråkigt, men jag kämpar med att göra dem dagligen. Allt för att få börja promenera och springa igen. Som jag längtar.

Trail!

Idag gjorde jag ett försök att variera mina joggingrundor och letade upp ett naturreservat som ligger alldeles nära där vi bor. Där fanns ett flertal utmärkta leder och jag valde en som var ungefär 6,5km. 

Det blev ett rätt kämpigt pass, inte alls speciellt fort men både kuperat, stenigt och lerigt. Jag sprang över stenhällar varvat med fina grusvägar, det var lervälling varvat med spångar och jag tror att området kommer att ge mig nya favoritrundor vara jag kyskas orientera mig bland de utmärkta lederna. Kroppen får jobba lite mer när man springer trail, fotlederna får sin match, många stabiliserande muskler måste jobba och balansen testas. Skogen är verkligen min bästa träningsmiljö!

Nu ligger jag utslagen i soffan efter ett kapitel högläsning i den utvalda boken, trött i kroppen på ett väldigt skönt sätt! Laddad för två veckor med Knatte, Fnatte och Tjatte!

En joggingrunda!

Efter en inte strid med mig själv vann pannbenet över latmasken och i eftermiddags snörade jag till sist på mig löparskorna och sprang en runda på 7km. Den form jag var i för 1,5år sedan är som bortflugen, nu kämpar jag mig runt 7-9km och går på enstaka Bodypump pass. Försöker motivera mig till ett intervallpass på löpbandet (wow, det här passet som Petra tipsade om var verkligen inte trist!) men det här med att ha fått familj det gör det lite trixigare och lite mindre lockande att köra ut på 90minuters långpass och dubbelpass på gymmet. 

Så vad tycker jag om det då? Jag måste erkänna att jag inte känner mig skyldig, som en mindre hälsosam människa eller så. Jag saknar min gamla form, min -3kg kropp, men jag värderar just nu livet utanför träningen högre. Har jag blivit med sambokilon? Absolut! Det är godare och trevligare att laga och äta när man är två, eller fler vid bordet. Som singel bestod kvällsmaten ibland av keso med nötter eller bär., nu är det lagad mat som gäller.

Jag har satt ett mål, att träna 3 pass i veckan. Den vecka som just gått innehöll 

7km löpning i söndags, Bodypump i måndags, Intervallpass i onsdagsmorse och ett 7km pass idag. Det summerar fyra träningspass och har jag tur kan det bli något liknande veckan som kommer, för då är barnen hos sin mamma och T åker till New York!

Hurra för Träningsvärk!

Jag har träningsvärk och det är helt underbart! Körde mitt andra Bodypump pass för veckan igår och idag småvärker musklerna lite lätt och jag totalt älskar det. Nu har jag börjat använda min kropp igen, jag får utmana mina muskler och nu jäklar ska jag bli stark igen! Har bokat två pass den kommande veckan också, och jag är så pepp!

Flytten i höstas, belastningen på jobbet och samboskapet har inte varit gynnande för min kropp. Mer god mat, goda viner, nya pendlingsavstånd, rutiner – jag ursäkterna är många till att jag sitter här och jobbar med nyårslöftesträning, men jag ska vara en av undantagen som håller i och fortsätter mitt tränande under hela året.

Men idag sitter jag nöjd i min soffa, ser på lite världscupskidor, dricker mitt kaffe och njuter av lite härlig träningsvärk i musklerna!

Ha en fin lördag folks! (och gå gärna in och peppa Alex lite, jag tror hon behöver lite extra kärlek idag!)

Tystnaden

Jag njuter av tystnaden och lugnet ikväll. Kidsen är hos sin mamma och T åkte till Barcelona på managementmöte imorse. Så ifrån huset fullt till ensam hemma, för att återanvända lite 90-tals klassiker ?

Så nu ikväll njuter jag av att ha soffan för mig själv, se på Idrottsgalan och känna på trötta muskler efter kvällens träningspass. 

Ett missbruk?

Jag har något att erkänna. Idag blev jag utsläppt i butiker medans Mr T fixar sista mötena på kontoret. Jag började med en stor och stadig sockerstinn frukost på Le Pain Quotodien innan jag styrde mina träningsskoklädda fötter söderut mot Union Square. Väl där hittade jag Lululemons flagshipstore och gick bananas. Det var fler personal än kunder och OJ vilken service man erbjöds. Det var nästan så att jag drunknade av informationsöverflöd. Efter närmre en timma i butiken kom jag därifrån med en löparjacka som är regna/vindtålig (rea!), en skön tunn långärmad och ett par gråa tights (också rea!). Jag gick över gatan och in i GAPfit butiken och fick med mig ytterligare tights, linne och två tröjor. Nu har jag förbjudit mig själv att besöka fler träningsklädesbutiker. Jag tror att jag har närt ett missbruk som nu måste kvävas igen! Men jag hoppas mina nya träningskläder ska ge mig en behövlig boost i löpträningen!!

Och dagens tips, Lululemon Atheltica är snorigt dyrt – men satans sköna träningskläder! GAPfit kan jag inte uttala mig om än, men riktigt sköna material!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »