Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Träning (sida 1 av 5)

Träningsdejt

Idag har jag haft en uppenbarelse! Jag och en av mina allra bästa vänner har svårt att hitta tid att ses, vi försökte mecka in en lunch i våra välfyllda arbetsdagar. Vi fick ge upp det och försöka få till en promenad och telefonsamtal en helgdag utan framgång. Då kom hon ed en genialisk idé vi ses för en promenad, eller om jag ville en joggingtur. Hon har efter två barn, husköp, husrenovering, egenföretagare som för ett år sedan var på väg in i väggen precis börjat komma igång med sin träning. Hon som när vi träffades för 10år sen var en gynnande friskus år nu en småbarnsmamma med svårt att få ihop alla delar i livet.

Jag brukar inte vara pepp på träningsdejter, men med denna kvinna kändes det okej. Så efter jobbet idag åkte jag hem till henne, bytte om och småpratade lite med hennes sambo. Sen gav vi oss ut i småregnet. En timma senare, 7,5km senare kramades vi hej då och jag insåg vilken vinst kvällens dejt varit. Ett träningspass och kompisdejt i ett. Prat-tempo, vackra vyer och frisk luft. Djupa samtal, fokus och livskvalitet. Oj livet, tack för att du gav mig detta idag som i övrigt känts som en transportsträcka.

en liten klapp på axeln

Jag är så nöjd med min träning just nu. Den flyter på ibland, jag kämpar mig igenom vissa pass absolut men jag prioriterar den. Ibland blir det en kortare runda på asfalt på vägar, trottoarer och cykelbanor där vi bor, ibland blir det en slinga i skogen en liten bit bort. Jag har efter 1,5 år hittat motionsspår i skogen där jag känner mig trygg och där det går att ösa på. Där det finns olika startpunkter och längder jag kan springa. Jag svänger oftast förbi på väg hem ifrån jobbet. Passar på att byta om vid vårt lilla skruttiga gym och fyller vattenflaskan, stoppar i mig en proteinbar eller banan och åker hemåt. Genom att välja rätt startplats kan jag i stort sett undvika bilköerna, eller åtminstone den längsta och långsammaste delen av köerna. Sen springer jag 5, 7, 9km ibland till och med över en mil på fina spår runt högt belägna sjöar och lagom kuperat. Idag blev det en runda på strax över 9km och det gick inte fort, jag fick slita mig runt men trots det orkade jag njuta av skogen och naturen runt omkring mig.

Sen har jag hittat min bästa underhållning i spåret. En ljudbok eller en radioprogram eller pod. Just nu lyssnar jag mycket på sommarprat, jag tror att jag kommer ha lyssnat till vartenda sommarprat jag VILL lyssna på inom kort. Idag snurrade första delen av Markoolios radiopra och jag är otroligt nyfiken på fortsättningen – något som gör att fredagens runda lockar än mer!

Har ni lyckats hålla igång träningen i sommar?

Tacksamhet

Förra helgen tillbringade jag på yoga retreat. Min bästa vän E frågade i januari om jag ville hänga på och då var jag inte sen att tacka ja. En lördag med fokus på välmående kan väl bara inte bli fel tänkte jag! Det känns som väldigt längesen frågan ställdes och väldigt mycket har hänt sen dess, men i lördags morse vaknade jag tidigt och fixade i ordning en väska för dagen. Stack hemifrån och mötte upp med E för en båttur ut till en av de mindre bebodda öarna i skärgården.

Vid båten mötte vi upp fem andra, fick på oss flytvästar och lastade ner våra väskor och yoga mattor i durken och stack iväg. Vi mötte upp två andra båtar fullastade med kvinnor och njöt av den korta turen till ön.


Väl framme lastade vi ur och letade upp lokalen vi skulle vara i där vi mötte upp arrangören och dagens instruktör, Lisa.

Efter att vi rullat ut mattor, placerat väskorna i hallen begav vi oss ut på en vacker joggingtur runt ön, ca 2,5km (så ni kan tänka er storleken). Två varv i behagligt tempo blev det i solskenet innan vi fyllde på med vatten. Under joggingen hade jag möjlighet att småprata lite med kompisar till E. För en större del av gänget som var med var hennes grannar, träningskompisar, mammor till barnens kompisar mm. Härligt att få träffa dem och lära känns dem, det är ju personer som jag hört talat om mer eller mindre under de år hon bott där.

När vi efter svettats lite gick vi in i lokalen och körde ett 90 minuters yogapass som var tufft och avancerat, men väldigt roligt. För mig som inte yogat på ett halvår var det lite kämpigt till en början, men kroppen hittade lugnet, positionerna och andningen snabbt och Lisa guidade oss stabilt genom hela passet. Efter meditationen som avslutade den fysiska delen av dagen rullade vi ihop mattorna och gick ut i solen igen.

Nu kom momentet bubbel, jordgubbar och mingel. Sen serverades lunch för de som ville, andra bytte om hoppade in i bastu eller bad. Båda aktiviteterna blandades med mycket prat och skratt och en härligt uppsliten stämning.

Sen bar det av hemåt efter ett kort svalkande bad vid båten för att fräscha upp oss lite.

Jag avslutade eftermiddagen med ett stort glas vatten på E’s veranda. Så fylld av tacksamhet, lugn och glädje. Vilken energi det finns i att delta på sådana här aktiviteter om given av positiva kvinnor med massor av social energi.

Göteborgsvarvet, eller inte?

I sex år sprang jag årligen ett halvmaraton och inte vilket som helst utan världens största halvmaraton! Förra året var jag inte ens anmäld, först hade jag en förhoppning om att vara gravid när loppet gick av stapeln – och det var ju inte alls läget istället var jag rejält skadad. Min förflyttning från motionsspår till asfaltslöpning tillsammans med emotionell stress i relationen och en fruktansvärd situation på jobbet satte sig fysiskt i min kropp och jag fick löparknä – men i höften. Samma muskel/sena som ger löpare löparknä satte sig i andra änden och gav mig en inflammerad tensor fascia latae och jag fick under ett par veckor bindvävsmassage promenadförbud och inflammationsdämpande. Senare övergick behandlingen till rehab övningar och lkad belastning med promenader och senare kortare jogging.

 

Tensor Fascia Latae som övergår till ITB

När rehabträningen var över började jag springa, i motionsspår. Det gick bra, men så snart jag lade till antingen högklackat eller asfaltlöpning kände jag av den molande smärtan igen. Nu har jag sen i december långsamt ökat min löpträning och hållit mig bara till motionsspår och det har gått bra! Jag har dessutom lagt till högklackat inte bara vid festliga tillfällen utan även till jobbet vissa dagar. Sen är jag fortfarande försiktig, har jag sprungit ett längre pass försöker jag vara snäll mot höften dagen efter.

För snart två veckor sen agerade jag på en impuls och köpte mig en startplats i Göteborgsvarvet på Tradera. Totalt med köp av startplats och namnbyte betalade jag ca 500kr och nu står jag i valet och kvalet om jag ska springa. Jag har totalt som längst testat 4km asfaltlöpning sen i december och när jag gjorde det i förra veckan gick det så där… Dessutom är mina “längre” pass ungefär 8-10km och inte riktigt de distanser som jag skulle vilja ha åstadkommit för att klara varvet med schyssta förutsättningar.

Hej och hå, antar att beslutet kommer att fattas någon gång under lördagen den 19 maj innan kl 13:30 när starten går 🙂

En nygammal hobby!

Jag har i åratal närt en önskan efter längdskidor. Sen jag skaffade bil för ett par år sedan såg jag plötsligt möjligheten i att ta mig till skidspår utanför stan och i närheten, sen har liksom längtan aldrig övergått i faktisk handling. Den främsta anledningen är nog priset, det är en dyr hobby att skaffa. Själva åkandet är inte speciellt dyrt – men att köpa längdskidutrustning är ingen billig affär. Så i år, när jag vid flera tillfällen suttit och tittat på skidtävlingar på TV, följt OS via sociala media och hört kollegor och vänner som hittat fina skidspår runt om i länet så har denna skidlängtan övergått till faktisk handling. Veckan innan Vasaloppet började jag mer seriöst googla skidutrustning och längdskidpaket och jag besökte sportbutiker som informerade mig om att deras lager av skidor skickats norrut där säsongen är längre.

Till sist hittade jag skistart.com där jag lyckades plocka ihop ett paket av längdskidor, pjäxor, stavar och bindningar. Priset gjorde sved lite, så jag lämnade ordern utan att klicka på beställ för att fundera genom det lite. Men i samband med att jag satt och tittade på Johanna Ojala och Brita Zackari kämpa sig fram sista milen på Vasaloppet tryckte jag på beställ knappen. Nästa dag ringde man mig från skidverkstan och ställde lite kontrollfrågor och under torsdagen levererades paketet hos mina föräldrar.

Premiärhelgen lyckades jag åka 25km och förra helgen provade jag två olika spår på västkusten och fick ihop ytterligare 20km. Fördelen med skidåkning i mars är vårsolen – nackdelen är isiga spår (om det finns spår).  Nu har det varit för många varma och regniga dagar för att det ska kunna erbjudas bra skidåkning så här långt söderut, men jag känner mig redan lite mer pepp på att det kommer en vinter i höst igen.

Snygga träningskläder

Jag är på det igen!

Min kropp tillåter mig att träna, valen jag gjort den senaste månaden har gett mig tiden att träna och valet av boende har gett mig tillgången att träna. Jag måste erkänna att det är (kanske) det enda positiva med att vara särbo att jag numer bor närmre mina gamla motionsspår och tillgång till skogar och stigar. Dessutom bor jag inom ett kort promenadavstånd till två gym som erbjuder riktigt bra pass, bland annat min motvikt till löpsningen – Bodybalance.

Så med mitt ökande tränande har intresset för att förnya min träningsgarderob ökat och jag måste erkänna att jag lockas lite mer av vissa märken just nu. Och av stilen, sådana här träningskläder blir jag bra och peppad av!

Stronger.se

Dock utan “nyckel/mobiltelefon” ficka 🙁

www.eu.lululemon.com

Tjejmilen tights, från Spotamore.se

Mål 2018

Jag läser troget Elaine Eksvärds blogg om hennes medgångar och motgångar, om hennes kamper och vardagsliv. Igår skrev hon om sina nyårsmål för 2018, och om att det inte måste vara rimliga mål utan även dröm-mål. Jag har funderat över mina mål med 2018 – för ett par år sedan skapade jag ofta mood boards inför årskiftet. Klistrade ihop målbilder och funderade på vad jag ville med året. Sen slutade jag med det, jag minns inte varför men jag tror det var i samband med att jag åkte på bröllopsresa årsskiftet 2012-13. I år gör jag ett nytt försök, drömmer mig lite bort, önskar mig och sätter höga mål.

  1. Bli gravid
  2. Hitta lyckan
  3. Bjuda hem mina syskonbarn och spendera mer tid med dem
  4. Visa mina vänner hur mycket de betyder för mig
  5. Åka till Vancouver, Kanada
  6. Vara en bra chef till mina anställda
  7. Göra något med mina föräldrar, var för sig
  8. Spendera mindre tid med min mobiltelefon inom räckhåll
  9. Öka antalet läsare på bloggen
  10. Ta bättre hand om kroppen och knoppen

Jag skippar nyårslöftena, men ska försöka påminna mig om dessa mål under året. Ha sikte på dem, så att jag har en färdriktning – ett mål.

Pst. Titta in i morgon, då summerar vi 2017!

Min nya träningsform

För ett par veckor sedan berättade jag att jag spontant signat upp för att ta upp ett nygammalt intresse. Sedan dess har jag varit på en handfull träningspass, haft superskoj och skadat mig.

För att berätta mer är det en samling av varierande erfarna gymnaster som samlas i hallen två kvällar i veckan. Det är sena pass som börjar 20:45 och håller på i 90 minuter – så man är trött i kroppen och samtidigt hög på endorfiner när man kommer hem och kryper ner mellan lakanen någon gång vid elvatiden på kvällen. Gruppen består av yngre förmågor som aldrig slutat träna gymnastik, men som slutat tävlingsträna och mest kör på skoj. En del av samma kaliber som mig själv, det är 10-20 år sedan de var gymnaster och vill nu ta upp en gammal träningsform och sen är det de föräldrar som har barn som är gymnaster och som själva vill testa på och lära sig kroppskontroll, volter och hjulningar.

Det är som ni förstår varierande åldrar, kroppsstorlekar och både tjejer och killar. Många känner varandra från andra sammanhang men vi är några som är helt nya i såväl föreningen som salen. Oftast börjar passen med 45 minuter hård uppvärmning där det med högt flås körs såväl spänst som styrka och kroppskontroll. Därefter lite kort stretch och teknikövningar. Salen som vi kör i är ny, högst ett par år gammal, och en sal byggd för gymnastik så där finns trampolin bana (läs trampolin som är 5-10m lång) och nedsänkt i golvet. Det finns tumblinggolv, mattvåder, dubbla trampoliner, bom och trampetter och allt annat som behövs för att kunna leka och ha skoj i flera timmar.

Och OJ så skoj det är, problemet jag har just nu är att jag för 1,5 vecka sedan voltade upp på en hög tjockmatta och tappade baansen så jag föll bakåt och landade på svanskotan på golvet. Det gjorde som ni kan förstå galet ont, jag försökte fortsätta passet men smärtan satte stopp. Senare samma vecka var jag tillbaks på golvet och lyckades på något sätt förvärra skadan trots att jag var förstiktig. Så nu har jag haft uppehåll och försöker läka det så att jag kan träna på torsdag igen. Som jag saknar det!! Har ni möjligheten att delta i Gymnastik för Vuxna – ta den!

Gymnastik

Hur hamnade jag här? Jag sitter och väntar på att gå in i en gymnastikhall för första gången på 20år! Jag har smygstartade lite, funderat på om jag inte ska testa på det där med gymnastik för vuxna. Under 15 år var jag aktiv gymnast, började som 3-4 åring i barngymnastik klass och slutade inte förrän jag som 18åring flyttade från min hemort.

Jag älskar att röra på mig. Använda och testa min kropp, och nu när min höft fortfarande krånglar efter snedbelastningen så tänkte jag prova på en annan träningsform. Så i söndags googlade jag runt och letade lite och hittade gymnastik för vuxna i en gymnastikhall bara 8 minuter hemifrån. Jag skickade iväg ett mail och beklagade att jag var försent ute och frågade när vårens pass började. Döm om min förvåning när jag fick ett svar i måndags som svarade att om jag bara skickade in mina uppgifter skulle jag få en plats. Åh snacka om att jag ångrade min spontanitet. Ångesten knackar på och jag är sugen på att bara sticka härifrån. Springa så fort jag kan, men nu är det dags att gå in och börja. Wish me luck?!

Glad midsommar!

Det är söndag efter midsommar och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag oroat mig lite för den här helgen. Alldeles särskilt efter förra helgens samtal har det snurrat en och annan tanke. Under våren har mitt allmäntillstånd ju inte varit på topp och att blanda det med alkohol har i land (läs ofta) slutat med tårar, självömkan och andra ocharmiga tendenser. 

Nu sitter jag här och kan summer en midsommarhelg som utföll mycket bättre än vad jag ens hoppats. Den har varit glad, full av skratt och social stimulans. Vi var inbjudna till en fest i Värmland där vi var strax över fyrtio deltagare, de allra första nya för oss båda. Logi var löst men för att få lite privatliv valde vi att göra en repris på förra årets lyckade beslut och sov i bilen. Vi földe helt sonika baksätet och lade in en madrass och där sov vi, och slapp lyssna på tjugotalet fulla personers snarkningskör. 

Vi körde upp i torsdagskväll efter jobbet och plockade upp vänner på vägen. Fredagen fylldes med typiska midsommartraditioner band två blomsterkransar, högg och klädde en midsommarstång, det ösregnade, sjöngs snapsvisor och lektes lekar. Det bjöds dessutom på nattliga bad, kanotturer och kompistjafs. Jag minns att jag någon gång under kvällen var på väg ner i mitt lilla mörka hål, men aktivt valde att stanna där. Betraktade min tanke och sen motade bort den, och det gjorde mig än mer glad att jag var tillräckligt stark att inte dras med ner i mörkret och börja tycka synd om mig själv. Jag hade ju för sjutton en bra kväll! Vid halv tre kröp jag ner och kunde summera en härlig, typisk svensk midsommarafton och kunde krypa nära, nära en varm Mr T.

Nu är vi hemma igen och jag har hunnit träna, slappa och läsa ut en bok. En väldigt skön och avslappnad söndag!

« Äldre inlägg