Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: resan mot mamma (sida 1 av 3)

En vilja att bli mamma

Nathalia önskade ett inlägg om hur jag kände att jag ville bli mamma. Självklart ska hon få vad hon önskar, eller låt mig i alla fall göra ett försök!

Jag har nog aldrig gjort en stor sak av att fundera på OM jag vill ha barn, för jag har alltid vetat att jag vill bli mamma! Frågan har svarare varit när vill jag ha barn? Det har aldrig funnits en bra timing, aldrig rätt tid med jobb, resor, pojkvänner eller något egentligen. Samtidigt som jag inte kunde föreställa mig ett liv där det inte finns familj så har det också varit viktigt att ge barnet en familj. Hela tiden har jag känt mig hoppfull och försiktigt orolig, för att bli mamma har inte varit en självklarhet utan en gåva.

Jag har avslutat mer än en relation därför att vi inte har haft gemensam målbild och tidsplan att bilda familj. Jag har alltid varit tydlig med det målet, redan på andra dejten med T förklarade jag mitt behov av att försöka få egna barn.

Faktum är ju att jag nu står här, 40 år gammal och utan förutsättningar att skaffa familj på “vanligt” sätt. Ni som följt min resa vet att det har varit en lång process att landa i att jag ska försöka på egenhand. Det här funderandet landade i att jag vill inte stå och inse om 5år att jag vaknat försent, utan jag måste åtminstone försöka.

Kanske är det rädslan att inte höra hemma någonstans, att inte få bygga min “tribe” som driver min resa? Rädslan att aldrig få känna den där överväldigande kärleken som man hör föräldrar prata om att de känner för sina barn? Jag är rädd för att livet målas i lite mattare färger utan barn. Och jag känner när jag är med mina syskonbarn att jag också vill ha… en känsla som bara vuxit i de 15år som jag varit moster!

Jag vill ha någon att älska så jag nästan går sönder. Oroa mig för och glädjas åt. Skratta åt och med, någon att trösta, krama och se växa. Att jag vill bli mamma är det mest egoistiska jag någonsin känt och att jag gör det själv är det absolut mest egoistiska jag någonsin gjort.

Att hoppas…

Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!

Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?

Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.

Första försöket!

Så var det dags. Efter mitt besök på kliniken i onsdags åkte jag och hämtade ut Ovitrell sprutan som skulle trigga ägglossningen om den inte hände naturligt. Sen dess har jag försökt leva livet som ”vanligt”. I vårkväll kände jag mig som i en virvelvind, känslorna kom och gick. Jag var glad, orolig, förväntansfull och nedstämd. Många känslor ville kännas och finnas på samma gång. Jag försökte sysselsätta mig och julklappspaketering blev det som jag satte fingrarna i.

Imorse vaknade jag efter en god natts sömn så jag gick ganska snart in och kissade på den sista ägglossningsstickan för perioden. Jag kunde inte tro mina ögon när detta var resultatet…

Det betydde inget behov av ägglossningsspruta och ingen idé att oroa sig för hur jag skulle lyckas måla mig själv eller hur kroppen skulle reagera på hormonerna och liknande, kroppen samarbetade!

Så imorse åkte jag till kontoret och fokuserade mestadels på att umgås med kollegor och skvallra om den nya chefen som annonserades ut idag.

För en gångs skull åkte jag i god tid till kliniken, parkerade och anmälde mig i receptionen. Blev visad till ett rum där jag blev ombedd att byta om till sjukhusklänning och sätta på hårnät, ett par strumpor fanns också framlagda så jag skulle slippa bli kall om tårna.

Sen kom barnmorskan och hämtade mig, samma mysiga BM som jag träffat vid två tidigare besök. Hon berättade om processen och bad mig hoppa upp i stolen. En dörr öppnades och analysen tittade in, verifierade att jag var rätt person för sperman och lämnade provet. Barnmorskan satte in något som öppnade livmodertappen och förde sedan in en lång smal kateter som såg ut som en pipett så långt in hon kunde. Sen var det klart. Jag fick ligga kvar i stolen med fötterna i högläge tills hon informerat mig klart om vad som nu gäller och när jag ska ta graviditetstest.

Sen hoppade jag ner, gick tillbaks till mitt ombytesrum och lade mig på bristen en stund innan jag bytte om och tog bilen tillbaks till jobbet. Allting gick på mindre än 45minuter och sen dess har dagen fått rulla på. Nu inleds väntan… på att se om det tagit sig. Vet ni det, känns helt galet att ens tänka tanken!!

I rosa rummet

Så där, då var det dags för en ny runda av detta. Så frekvent som jag tittar på mina äggstockar och livmoder har jag aldrig förr gjort! Nästan så att de borde känna sig lite extra hedrade av all uppmärksamhet de får så här innan de ger upp sin funktion helt 😉

Det gick fort, ute från undersökningsrummet… Ultraljudet visade ett ägg som växer fint och som kommer vara redo för ägglossning enligt plan, ja planen säger lördag så klart. Men eftersom allt ser så fint ut är de redo att ge mig en ägglossningsspruta, eller de och de – JAG ska ge mig en ägglossningsspruta på fredag om det inte slagit om till plus på ägglossningstwsterna innan dess!

Det är nu det händer, jag blir helt glad och pirrig!!! Vilken julklapp de (jag) ger mig!

Vad händer nu?

Dels så njuter jag av allt vad december har att erbjuda. Pepparkakor med riktig mögelost, glögg med alkohol, gravad lax och trevliga bubbelpartyn.

Jag hade min telefonrådgivning med läkaren idag och förutom att hon var väldigt förvånad över det positiva utfallet i lördags så kunde hon konstatera att vi kan inte göra så mycket nu utan behöver avvakta till december och för första gången i mitt liv hoppas jag att min mens kommer tidigt.

Det är nämligen så att jag har i tre cykler nu haft ägglossning på dag 17-18 och för att hinna med innebär det att jag behöver få min mens redan i mitten av nästa vecka för att det ska finnas en chans innan de stänger för jul fredagen den 20/12.

Eva berättade att det finns en spruta som de kan ge för att provocera fram ägglossning samma dag, om det är så att hon på ultraljudet hittar en äggblåsa som är 15-18mm. Nu var ju min äggblåsa inte i närheten av 18mm i fredags… samtidigt är det millimeter vi pratar om som hon helt ärligt sa. Så nu hoppas jag på en 28 dagars cykel med mens redan på onsdag nästa vecka! Då kanske, kanske jag får in ett försök precis innan jul!!

Tills dess tänker jag fortsätta frossa i mat och dryck som är “förbjudet” när man är gravid!

En körd månad

För i morse slog ägglossningstestet om till glad gubbe och enda dagen det INTE fick hända hände det. Lördagar är liksom kört för de utför inte inseminationer på helger. Hade det hänt imorgon, söndag så hade det gjorts ett försök på måndag. Nu är det kört denna månad, och nästa månad är beräknad ägglossning vid jul. Jag hoppas innerligen att de kan hjälpa mig med hormoner eller liknande att styra så att ett försök hinner göras innan året bryts…

Nu är det bryta ihop (lite) och komma igen. För om ett par timmar kommer Natalia, M och J hit för tjejhäng och pepparkaksbak!

god morgon

Klockan 04:40 tyckte min kropp att det var dags att vakna. Varför då? Finns ingen riktigt bra förklaring. Varken hungrig, törstig eller kissnödig. Definitivt inte pigg. Men efter att ha försökt somna om i över en timma gjorde jag kaffe och tände ljus. Så får väl den här fredagen starta.

Den här veckan har jag dragit igång med lite extra träning. Två besök på gymmet med K. K är gammal gymmare, lyft tekniknörd och sambo med en PT. Hon är ingen biffig dam utan snarare slank efter två barn och långa rehab – men nu kör vi igång. Planen är att köra min ”prova på vecka” och sen faktiskt köpa 10-kort och bli något av en stammis.

Jag är extremt obekväm på gymmet. Vet varken vad eller hur jag ska köra, men K kan. Hon planerar, instruerar, ger tips om vikter och peppar. Så, nu är planen att till sommaren är vi vårt starkaste jag! De första tjugo veckorna 2020 ska jag besöka gymmet en gång i veckan och däremellan kan jag besöka kontorets bunker liknande gym och springa ute i naturen. Hej hälsosammare liv!

Fredag ja. Om två timmar ska jag återbesöka kliniken och göra nytt ultraljud. Få svar på om någon ägglossning kommer ske den här cykeln eller om det är kört och dags att ställa in siktet inställt på december…

Update!
Har nu varit på kliniken och tydligen har jag ett ägg som långsamt växer. Jag har mer information på området saker man inte visste att man behövde veta. En äggblåsa är ca20mm när den “brister” och släpper ut ägget sk ägglossning och i måndags hade jag en äggblåsa på ca10mm. Idag hade jag en äggblåsa på 14-15mm. De växer ca 1,5-2mm per dygn så har jag tur brister den på måndag. Så, ny besökstid på måndag lunch för nytt ultraljud.

VUL

Dag 13 i min cykel och jag hade en träff inbokad med läkaren på kliniken för att kolla läget. Så jag infann mig idag, lite med andan i halsen då jag som alltid var lite sen till möten där men jag hade tur Min läkare, Eva, var ännu senare!

Ett snabbt hej, konstaterade att jag fått positivt utslag på ägglossningstestet i förra cykeln. Då på dag 17 och sen upp i gynstolen. Tydligen har hinnan i livmodern vuxit sig fin, 8mm. En titt på högra och vänstra äggstocken och där fanns 2-3 blåsor om ca 8-9mm vardera. I det här läget borde de vara 10mm eller större för att indikera att ägglossning kommer att ske. Så det var bara att hoppa ner, lite besviken, men samtidigt bara inse fakta. Jag har en ny tid på fredag och antingen kissar jag positivt innan dess eller så får jag åka dit och hoppas att någon vuxit till sig för att släppa i början av nästa vecka.

Två cykler sedan hade jag ägglossning på dag 19 så jag får väl hoppas på det bästa och försöka tänka på annat!

Novemberlåg

Jag är så låg på energi så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är sån här november trötthet som härskar. Jag orkar inte ta mig för någonting när jag kommer hem från jobbet, kanske jag lagar någon enkel mat typ soppa eller så värmer jag mat från kylen. Den här veckan har jag ätit samma middag måndag, tisdag och onsdag.
Kanske är jag lite hård i mitt omdöme, i måndags gymmade jag och i tisdags var jag på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen – men känslan är att jag inte tar mig utanför dörren när jag väl stängt den.

Visst försöker jag göra saker för att boosta mig, promenader på lunchen gör att jag får lite mer energi under eftermiddagen. Att envist försöka äta nyttigare mat och att lyxa till det med en kopp kvällste med hallongrottor, för det är de små ljuspunkterna i tillvaron som gör det. För fyra år sedan i det här mörkret bokade jag min resa till Australien och jag måste erkänna att det drar i res-tarmen nu med. Jag har fortfrande många bonuspoäng på Star Alliance och det är tillräckligt för att ta mig till Thailand och solen till en minimal kostnad. Med tanke på att jag just nu lägger mycket pengar på barnprocessen kan jag inte prioritera sol – men jag har lovat mig själv, går det vägen med inseminationen så ska jag belöna mig med en vecka eller tio dagar av sol någonstans i januari/februari. Då kan jag ta en del av mina IVF pengar och lägga på lyx innan jag börjar spara för att få ihop tillräckligt med pengar för att klara ekonomin när min föräldralön är slut.

Men just nu handlar det om överlevnad, att ta sig igenom och njuta av de ljusglimtar som finns. En AW med bubbel, en lunchpromenad med solglimtar, ett genomfört träningspass eller en bra bok med hallongrottor.

Hur mår ni, hur tar ni novembermörkret?

Farsdag

Idagfirar vi alla fantastiska pappor i vårt avlånga land. T blir inte firad trots att just en fantastisk far är just vad han är. Han gör allt för sina barn, allt och lite till. Min egen far är på väg hem från en weekend i Stockholm. Där har han och mamma ätit gott, strosat i stan, känt på stadslivet och bott på hotel. Brorsan har köpt en bok på ortens bokhandel och det blir säkert lite firande ikväll när de kommit hem.

Själv sitter jag och är tung i hjärtat. Det är en ensam dag. Att den här dagen kommer att vara tung tills dess att en bonuspappa kliver in i mitt liv det får jag nog leva med. Det känns extra tungt idag att det barn jag får inte kommer att ha en pappa. Ingen varm trygg fanns att krypa upp i, ingen skäggstubb att kittlas av eller manlig förebild att försöka hitta en pojkvän som lever upp till. Ingen pappa som svingar barnet mot taket skrattandes så det kiknar eller kommer springande och lyfter upp och borstar bort gruset efter vurpan på cykeln. Det känns som att jag på ett väldigt själviskt sätt förnekar mitt framtida barn något som betytt massor för mig. Kanske är det därför som idag är en tung dag? En dag för lite tårar och funderingar.

« Äldre inlägg