• Familj,  Okategoriserade

    Syskon

    Som mellanbarn har jag två härliga syskon, en äldre syster och en yngre bror. Ibland reflekterar jag över hur tre så olika individer kan komma ut samma genbank och uppväxtmiljö.

    Min syster, jobbar som revisor. Har ett stort driv och engagemang (här är vi lika) och är numer chef på någon nivå inom regionen. Hon håller i utbildningar och tror hon styr sina under chefer och anställda med järnhand. Hon sätter familjen först och sen dess att hennes barn kunde prata har de fått fatta beslut, belsut som jag som publikexpert ställer mig frågande till. De har fått fälla avgörandet i frågor som jag tycker är för stora för barn att bestämma i, där man som förälder har ett ansvar att prioritera ÅT barnen. Min syster har ett stort hjärta, men hon har också ett stort behov av kontroll och planering. Så stort att det blir schismer i familjen när hon inte får som hon vill. Hon har dessutom svårt att vara nyanserad och kan ibland låta hård och elak trots att hon bara vill visa omtanke.

    Min bror är ett typiskt yngsta barn. Han bodde hemma längst, han använde mamma som tvättinrättning i många år därefter och han använder fortfarande mina föräldrar och deras hus som sitt andra hem där han lämnar barn, hämtar matlådor och lånar diverse maskiner och utrustning. Han jobbar som automationstekniker på ett lokalt företag och är duktig på det han gör. Lojal och trofast med en oförmåga att fatta beslut. Att bestämma sig för en resa till sin syster gör han helst inte förrän dagen innan avresa och då kommer det en familj på fem personer. Min brors oförmåga till beslut är också kopplat till andra saker som renoveringar, jobbyten och eventuella flyttar. Dessutom är han smårasistisk… på sånt sätt som vita män i svenska småorter ofta är. Jag tycker det är extremt obehagligt och tar diskussionen, men har svårt att värja mig mot de anklagelser som han har mot det strukturella sätt som den stora flyktingvågen innebar för hembygden och hur den indirekt och direkt påverkat hans barns förskola, skolgång och förutsättningar i kommunen.

    Det vi ändå har gemensamt det är vår förkärlek till barn. Vi engagerar oss till 100% och vi leker, hoppar, busar! Alla tre har stora energikonton och vi gör av med dem på allehanda projekt. det stora hjärtat till våra närmaste finns också där, även om vi är olika bra på att visa det för varandra och för andra!

    0
  • Okategoriserade,  Recept,  Tips

    Flädern blommar!

    Som jag har väntat, men lagom till Midsommar står den i fullblom över hela området. Så idag, när solen döljer sig bakom molnen och jag inte har fullt upp med jobbet så passade jag på att ta med en sax och en ICA kasse och cyklade iväg. Med mig hem hade jag 50 blomklasar som nu skulle förädlas till hemgjord Flädersaft!

    Så fram med ett recept men mindre socker i och jag skred till verket. Lägga blomklasarna i stora skålar/tillbringare/behållare. Skriva citron tunt ovanpå och koka ihop vatten och socker som sen hälls över.

    Den klara skålen blev så vacker, men jag insåg efteråt att den kommer att vara svår att hälla ur imorgon… Men, men det är ett framtida problem. Nu ska skålarna stå 1-2 dagar och dra. Därefter silar jag bort citroner och blomklasar innan häller jag upp det i grytor igen och kokar upp det så att jag kan skumma av. Avskumningen innebär att jag kan förvara saften i rengjorda flaskor i förrådet istället för att frysa in den som många recept rekommenderar.

    Så här kommer receptet i enklare form.

    Flädersaft (1 liter)
    20 blomklasar
    1 citron
    1 liter vatten
    4-5 dl socker.
    Lägg blomklasarna i en praktisk skål. Skiva citronen tunt och lägg över. Koka ihop vatten och socker, därefter häller du det i skålen.
    LÅT STÅ!

    Dag 2-3
    Sila av fläder och citron, använd gärna en saftduk. Koka upp saften och skumma av (dvs ta med en sked bort det skum som bildas när saften sjuder). När det slutar skumma är det färdigt. Häll upp det på rengjorda glasflaskor (som gärna får stå i varm ugn medan du skummar av saften)
    Låt svalna sen – KLART!

    0
  • livet,  Okategoriserade

    Farväl

    För 13 månader gick en av mina teammedlemmar (vi kan kalla honom Mats) hem på semester och vid middagsbordet reagerar en familjemedlem på hur vänstrasidan av Mats ansikte hänger. Efter att ha övertalat honom om att åka till akuten blir de prioriterade och avskriver stroke, men gör en huvudscan och hittar en tumör. Den visar sig vara aggressiv och Mats blir opererad inom tre veckor, sen är det långa behandlingar av såväl strålning som cellgifter.

    Han är snabbt tillbaks på besök på kontoret och senare under hösten, när behandlingarna är som tuffast kämpar han på, kommer på fika, blir med på julbord osv. Under våren känner han sig hängigare, sämre, saknar återigen energi och när svullnaderna efter behandlingarna lagt sig görs en ny scan. Tumören är tillbaks.

    Så i somras gled han snabbt utför, mindre energi, svårare att tala, först rullator sedan rullstol. Han lämnade inte längre lägenheten utan besök skedde ”hemma hos.” Efter semestern i augusti fick vi veta att han blivit inlagd på hospice och mindre än ett dygn senare hade han dragit sin sista suck.

    Det här var en tuff smäll för ett team som bara för ett par år sedan förlorade en kollega till samma hemska sjukdom, där en medlem varit hemma sjukskriven pga utmattningssymptom och precis börjat arbetsträna. Idag var vi där, alla som jobbat med Mats och sa farväl. En vacker minnestund, helt avkristnad och med fin musik. Det jag minns av Mats är hans torra göteborgska humor, hans bullrande skratt som fick hela magen att hoppa, hans glada ögon och ibland tveksamhet kring hur han skulle tolka mig när jag skojade. När jag sprang i mina högaklackar genom kyrkogården för att nå kapellet och kom in med andan i halsen tror jag han glatt konstaterade att det är så jag gör entré i sista stund, alltid på väg. Egentligen brukar jag klappra ljudligt med mina klackar, men idag smög jag in och satte mig på en av de bakre raderna.

    Tack Mats för alla fina skratt och härliga minnen. Du har gjort avtryck ❤️

    0
  • livet,  Okategoriserade

    God natt

    Har laddat hela helgen för en mysig söndagskväll med T. Vad gör jag? Bort mig.

    Fy fan.

    Har ni sådan kvällar när känslorna liksom hamnar på utsidan? När minsta lilla besvikelse resulterar i tårar, reaktioner som inte alls står i parentet med vad som sägs eller görs? När man, medans det pågår, inser att man överreagerar, övertolkar och… förstör? Ändå kan man inte bryta det.

    Jag hade en sån kväll nu. T kom, med vin. Vi skulle laga mat. Vi skulle prata om nästa helg. Jag tror jag dödade all lust han någonsin haft att tillbringa tid med mig. Tårarna sprutade som på lille skutt när han inte kunde ge besked om eventuell resa. Han hänvisar till barn och till skör exfru. Jag inser att han kommer inte kunna frikoppla sig från hennes nyckfulla energisvängningar eller sin vilja att göra allt för barnen på många år. Jag tolkar in allt och lite till, för sånt var mitt humör just, exakt där. Det är de dagarna på månaden, när känslorna bärs på utsidan huden.

    Så nu sitter jag här i soffan och väntar på min inneboende som borde komma när som helst. Jag väntar och mår uruselt. Jag har försökt att andas. Försökt att skicka ett sms där jag skriver förlåt, vet att jag gör saker värre. Fy fan. Jag vill bara backa och göra om hela kvällen. Usch. Fan.

    Någonstans vet jag att allt jag gör nu bara gör det värre, ändå har jag svårt att släppa det. Stänga ner. Allt har gått fel, allt, matlagning, samtal, närhet. Allt.

    God natt.

    0
  • Okategoriserade

    Sommarlistan från 2017…

    För två år sedan gjorde jag en sommarlusta, ni hittar den här med saker jag ville åstadkomma den sommaren. Jag misslyckades med ganska många mål det året, men jag har insett att målen liksom följer med mig i bakhuvudet och att jag i år uppnått flera av DEN sommarens mål, de kanske får bli generella målbilder för en lyckad sommar?

    1. Ta en morgonjogg ner till havet och pausa med ett morgondopp (minst 2 gånger) Jodå flera gånger redan och det är en av de magiska sakerna med att bo så havsnära. I morse sprang jag 3,8km slängde mig i plurret och sen de sista 1,2km hem. Enda sättet att träna dessa varma sommardagar!
    2. Packa picknick korgen och äta middag på en klippa i solnedgången. Många picknickar men ännu ingen middag i solnedgången…
    3. Paddla havskajak/SUP kvar att göra, kanske med E någon kväll nu när de har två!
    4. Besöka min barndomssommarby och släkt i Danmark. Ja i slutet av juni hängde jag där en kort vecka där tillsammans med familj.
    5. Gassa på en uteservering med oändliga mängder rosévin Fixades tillsammans med en kompis och en Peter Jöback konsert i bakgrunden.
    6. Grilla och äta middag i utemöblerna Många gånger. Älskar min uteplats och gasolgrillen kan ha varit sommarens bästa nödköp!
    7. Plocka hallon Nej… kanske brjörnbär?
    8. Koka jordgubbssaft/sylt Jodå, många liter saft och sylt blev det i måndags tillsammans med Es två döttrar. Mysigt att få dela barndomsminnen med de två fina tjejerna!
    9. Ha utomhussex Inte än 😉
    10. Vara vaken hela natten och se både solned- och soluppgång! Solnedgångar har beskådats men ingen soluppgång än!

    0