Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Okategoriserade (page 1 of 7)

Kärleken och barnfrågan

Okej, dags att skriva något om det här va? Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller vad jag ska skriva – så känns det rörigt är det för att det kanske är lite rörigt 🙂

Mr T. Vår relation fortsätter. Vi ses regelbundet och har inte slutat varken under renovering, under flytten eller sen dess. Vi träffas och pratar, äter middag, T har kommit med frukost, vi har rena sexmöten och gör saker tillsammans. Nu i veckan kände jag att det gått tillräckligt lång tid för att ställa frågan om var vi är på väg och vad T känner. Jag vill veta om våra träffar är ett rent fysiskt behov – eller om det finns något mer. Ur mitt perspektiv är det ju mer, det är mycket. Mina känslor för T har inte förändrats utan de finns där varma, fina och bubbliga. Anledningen till att jag vågade fråga om vad han tycker är att jag upplever att han börjar öppna upp mer, må bättre och att det här utrymmet han fått gör honom gott – och att han är mer angelägen om att träffas än förut.

Sen kommer ju barnfrågan. Den är tung. I helgen när Natalia och M var på besök frågade så klart hur jag tänker i frågan. Jag har en tanke om att jag ligger lågt på det området tills efter jul, men då måste jag börja agera. Det kommer aldrig ett bra tillfälle eller rätt tid för att göra det. Jag har väntat i 10 år på rätt tillfälle, rätt man, rätt situation osv osv. 

Jag googlade (igen) och läste mer information om hur, var och när. Fick ångest för att jag nu passerat 39 och raskt närmar mig 40. Så efter en söndag med ångest och mycket tårar och självömkan bestämde jag mig för att jag måste fråga T om vad han känner för oss. För att om han vill ha sex så är det dags att starta skaffa barn processen efter årsskiftet.

Så i onsdags förvarnade jag, ställde frågan och fick svaret jag räknat med. “Jag vet inte, jag får tänka på det”. Så på frågan vad är vi, vad tycker och tänker du om oss är svaret oklart. Han har några veckor på sig, sen kommer jag ta distans, då tar jag kontakt med en reproduktionsklinik och bolar mina första möten. Första mötena är med en läkare som gör en besiktning av reproduktionsorganen och därefter måste man träffa en psykolog för att säkerställa att jag klarar av att bli en förälder.

Så, i januari tar jag det första steget. Och hoppas att det är lite sexigare än en ultraljudstav som inspekterar mina ägg och statusen på min livmoder.

Naglar

Det finns inget snyggare och mer kvinnligt än lackade naglar! Jag är ärligt talad inte het på fusknaglar, men äkta naglar som är välskötta och målade tycker jag är extremt sexigt.

Kanske beror det på att jag sedan unga år bitit på naglarna och att mina naglar är spröda och tunna. De flisar sig och går lätt sönder. Vintertid är de i ännu sämre skick än sommartid, men de är helt enkelt inte material eller schysst underlag för att målas och piffas.

Bloggproblem

Jag skrev ett inlägg om köksrenoveringen, men det ställer till lika mycket problem som själva renoveringen och ville inte ladda upp.

Jag skriver ett nytt en annan dag. Men nu får ni nöja er med ett trött hej från ett mörkt sovrum. På lördag åker jag på tjänsteresa en vecka och sen är det advent. Vad hände med hösten liksom??

Jag lever!

Har semester och försöker detoxa från sociala medier, bloggar och datorer. Jag återkommer snart, lovar!

Det jämnar ut sig på en livstid

“Det du ger får du mångfalt tillbaks”

Det var något jag lärde mig som barn, att ge var fint. Det var stort. Storsint. Att ge är att få. Men just det jag skrev först. Att om du ger ska du få mångfalt tillbaks, det verkar vara en rådande “sanning”. När jag funderar på detta tycker jag mig det inte sant.

Jag ger massor i min parrelation och har så alltid gjort, oavsett vem min partner är. Däremot så har jag hittills inte fått “mångfalt tillbaks”. Varken av kärlek, uppmärksamhet, gåvor eller omtanke.

I mina kompisrelationer ger jag ofta. Jag är oftast den som åker och hälsar på, hjälper till, fixar och trixar. Jag får tillbaks, jag lovar! Men mångfalt – nä… det tror jag inte.

Jag håller mig fast vid något som min vän Marianne på universitetet ofta sa “det jämnar ut sig på en livstid”. En sån jäkla skön inställning. Jag föll för det som en fura och jag har anammat talesättet och använder det mer än ofta. Så om det stämmer s antar jag att mina kommande 39år kommer flöda av vänner och en partner som skämmer bort mig till max!!

Tågkaos

Jag ska bara beklaga mig lite. För ett par veckor sen, när min svägerska var här på besök så kom hon via tåg. Som tur var så kom hon på den västra sidan av Vänern ner, för den dagen stod tågtrafiken förbi Alingsås stilla på grund av elfel. Det var ju så klart varmt, och att sitta i en oventilerad tågkupé med minimala fönster kan ju lätt skapa panikkänslor. Eftersom det dessutom var elfel, kunde toaletterna inte användas… heja SJ!

Som sagt, vi hade tur och hennes nedresa gick smidigt. Hon skrev sitt prov och vi hängde på stan en eftermiddag och hade det supermysigt. Sen var det daga att åka hem… då passade de på att ha ett växelfel i Jonsered så tåget som C skulle med som skulle mer till Gbg och vända hade fastnat där. Inte ett ord om det på informationstavlorna, utan en liten schysst rad om att tåget skulle gå inom fem minuter. Trots att det varken hade spår eller ankomsttid… så där fortsatte SJ informera. När den kommunicerade avgångstiden passerats med 15-20 minuter angavs en ny avresetid, inom fem minuter men utan spårinformation. I två timmar höll SJ på så här!

Övriga tågbolag justerade avgångstider med 30-45 minuter så att passagerarna kunde gå bort i från den gassande solen på perrongen, men inte SJ. Varför håller de på så? Förstår de inte att det bara gör resenärerna än mer frustrerade?! Suck, till sist kom hon hem – men eftersom bussarna slutat gå fick hon åka taxi sista 8milen 🙂

Under tiden vi stod och väntade på att se skulle lösa de tekniska problemen i Jonsered, lyckades det uppstå problem såväl i Munkedal som i Lindome – Trafikverket har det verkligen inte lätt med sin infrastruktur just nu!

En lapp

Han är ingen stor romantiker Mr T. Han är inte speciellt bra på att tala känslor, sätta ord på sina känslor eller visa känslor – men han försöker ändå. I morse stack han på tjänsteresa ruskigt tidigt och när jag gick ner till bottenvåningen tre timmar senare hittade jag den här lappen. Jag satsar på en positiv tolkning, han skrev en lapp och lämnade ett meddelande.

Hur hade du tolkat lappen?

Weekendtrip

Fredag

Som ni kanske redan läst på Natalias inlägg här, har vi spenderat helgen i Köpenhamn. Oj vilken stad det är. Den får mitt hjärta att slå extra salag varje gång jag är där. Jag blir lite mer charmad, lite mer förälskad i såväl staden, som pulsen och språket varje gång jag är på besök i staden. Vi anlände till stan med olika transportmedel men slöt upp på Kastrup för gemensam taxi till hotellet. Vi var ett gäng samlat av Natalia, en blandad skara nordbor. Dagen innan hade jag insett att det kan vara vissa svårigheter i att ramla in fem personer framåt halv nio på en random restaurang i Köpenhamn, så jag gjorde lite research och vi enades kring att besöka Tapashuset. Vi valde att äta deras 12 rätters tapas för 345kr/person och började med en flaska vin till det. På tal om vin, nedan syns deras “vinshop” dit du gick för att välja ditt vin utifrån prisklass och smak du önskade. Mycket smart lösning!!

Förrätts tapastallrik för två

Efterrätt Tapas bestående av chokladmousse

Vinshopen…

När den första flaskan vin var tömd beslutade vi oss för att testa “Byens bedste Sangria” och ja,. den var sannerligen bra och alltför lättdrucken om vi ser till fnissigheten som markant ökade när kannan var tom. Vi satt nu själva kvar på den lilla restaurangen och beslutade oss för att gå vidare till coktailbaren Ruby Bar som jag besökt på min senaste Köpenhamns weekend (med min dåvarande man, för åååååååratal sen).

Mingel i Ruby Bar

Ruby Bar hade definitivt behållit sin charm, med ingång en halvtrappa upp i en anonym entré, utan skyle men med en diskret dörrvakt som säkrade att antalet besökare inte överskred max. Vi klev in i lokalen och det kändes som att komma in i någons vardagsrumt. Det är intimt, låg musik strömmade ur högtalarna och goda drinkar blandas i baren. Vid halvtvå ramlade vi ut och in i en taxi för hemfärd mot sömn och uppladdning inför lördagen.

Lördag

Lördagen började med en missad träff med gymmet. Jag vaknade ju som alltid tidigt och bytte om och smög ut och ner till gymmet – dom var stängt! Tyvärr inte den nivån av servide som jag uppskattar, blev väldigt besviken när jag otränad fick smyga in på hotellrummet igen. När min roomie vaknat till liv gjorde vi oss i ordning för dagen och tillsammans med Natalia promenerade vi igenom Christianshavn med sikte på Café Atelier September för deras ombloggade avotoast.

Promenad genom Christianshavn

 

Typisk dansk stadsvy…



Vi strosade igenom Christianshavn, fotade byggnader folkliv och stadsmiljöer. En sån charmig del av Köpenhamn som jag hittills missat på mina besök i staden!
Väl framme på Ateleier September var det fullt, med kö. De få borden som fanns i lokalen var fullbelamrade med ätande besökare. Vi insåg att vår väntetid skulle bli lång, längre än vårt tålamod och hunger tillät så vi smet in på ett granncafé Mo’ Joe Coffe, eller MJ som det står på skylten utanför. Där hittade vi mycket god avotoast och en frukosttallrik med många små utsökta rätter. Resten av dagen strosade vi runt i små butiker, mycket inredning en del mode men mycket stros.

Brunch på Mo’Joe Coffe

Lördagkväll tillbringades på galamiddag med den förening som hela sällskapet är medlemmar i. Det bjöds på fyra rätters middag, prisutdelningar, fribar och dansgolv. Det var långklänning och smoking som gällde, höga klackar och lockar i håret. En av de bästa stora middagar jag deltagit på, bra stämning, bra tempo och smidig servering av mat och dryck. Framtå småtimmarna började energin tryta och när resten av gänget bestämde sig för ett besök på casino droppade jag av och kramade kudden.

Söndag

Söndagen bjöd inte på mer äventyr än en promenad till ett café i Christianshavn som bjöd på vårvärme, solsken och uteservering. Årets första utefrukost är nu avklarad och det var både charmigt och smakade bra. Min roomie och jag avhandlade många samtalsämnen och kom till och med in på den delikata frågan om relationer och barn. Vi är jämnåriga och jag i en skakig relation, hon singel. Så vi pratade om att skaffa barn själva, möjligheterna och riskerna och hon delade med sig av erfarenheter av vänner som fattat beslutet och lyckats. Såååååå lugnande att få prata med någon som sitter i liknande funderingar som en själv, och som har andra i sin närhet som det funkar för. Vi kramades hejdå och jag tog tunnelbanan ut till Kastrup medans hon gjorde ett besök på Tivoli.

Helgen var en succé och jag hoppas innerligt att vi kan göra fler tjejweekends framöver!!

Måluppföljning

I ett inlägg från januari som ni hittar här, sammanställde jag en lista över mål för 2018. Nu har ju ett kvartal redan passerat, tre månader, känns lite galet men okej. Vi är här och jag kände att det kanske är dags att stämma av målen lite. Så låt oss gå igenom nuvarande status litegrann medans jag sitter i vårsolen och avnjuter en kaffe på väg till helgens destination.

1 Bli gravid. Jag är som Sickan i Jönssonligan och har en plan. Jag har gett Mr T fram till sommaren, sen tar jag kontakt med en privatklinik för IVF. Jag har insett att jag inte vill stressa med att träffa någon annan innan jag blir mamma, då löser jag det på egen hand och så får en pappa komma in i bilden efteråt. Det var inget lätt beslut, men det känns som rätt beslut. Mr T har chans att delta, som involverad eller inte involverad, men innan året är slut tänker jag vara gravid.

2 Hitta lyckan. Jag jobbar aktivt med det. Jag gör saker jag mår bra av, försöker plocka bort det som tar av min energi, pratar och nästlar för att hitta rötterna till vissa beteenden och omger mig med fina människor. Jag är på god väg (även om jag dippar ibland så är det kortare dippar!)

3 Bjuda hem mina syskonbarn och spendera mer tid med dem. Hittills har det varit tid spenderad borta, men ja jag har hängt med dem mer än tidigare år och OJ vilka kärleksbomber de är! Badhus, längdskidor, lekplatser och cykelturer. Nu funderar jag på tjejhelg med min systerdotter som en lämplig 13årspresent…

4 Visa mina vänner hur mycket de betyder för mig. Jag jobbar på det, såväl med ord som med små gåvor. Med tid och telefonsamtal. Den hår blir svår att mäta… kanske får fråga om de känner sig uppskattade helt enkelt?

5 Åka till Vancouver, Kanada. Boende bokat och flygbiljetter spanar jag regelbundet på. Frågan är om det är jag själv eller jag tillsammans med någon som åker…

6 Vara en bra chef till mina anställda. Ja, jag tror att jag hittills gjort ett ganska bra jobb. De verkar rätt så nöjda med såväl kommunikation, attention som stöd… och frihet 🙂 Sen är det ju ett konstant strävande efter att bli bättre

7 Göra något med mina föräldrar, var för sig. Jag har gjort småsaker, men inget stort i plan än.

8 Spendera mindre tid med min mobiltelefon inom räckhåll. Det här går, sådär om vi ska göra en ärlig bedömning. Jag använder läget i livet som ursäkt. I mobiltelefonen har jag mitt umgänge, hade jag bott i huset med familjen tror och hoppas jag att det hade sett annorlunda ut.

9 Öka antalet läsare på bloggen.

10 Ta bättre hand om kroppen och knoppen. Kroppen får sina löppass i skogen regelbundet. Jag har på tre månader sprungit nästan lika många kilometer som totalt under 2017. Min löparhöft mår okej så länge jag stretchar ordentligt för bibehållen rörlighet och kroppen mår bra av att röra på sig. Så det här fokuset tänker jag behålla!

Hur går det på hemmaplan?

Den frågan får jag en del eftersom jag till del varit öppen med att jag och T numer är särbos och att vi fortsätter vara ett par, men inte sambos för tillfället. Sist jag berörde ämnet var i början av februari i det här inlägget. Deadline var den 1 mars och vi är inte sambos igen. Det har varit bra dagar och mindre bra dagar, på sistone mer korta träffar dagtid. T har hjälpt mig hämta min nya bil, lämna min gamla, vi har ätit lunch vid ett par tillfällen och till och hade en familjemyskväll då jag även sov kvar. När T var bortrest på grabbhelg i helgen messade vi en del och han stannade till och med en sväng i stan på vägen hem från sin weekend.

Sen kommer beskedet som i måndags när T inte vill boka in en träff i helgen som kommer, trots att det är veckor sen vi sov tillsammans och hade en kvällsdejt, för han behöver egentid. Vi har inte närmat oss frågan om framtiden speciellt mycket, men i förra veckan föreslog jag att vi skulle ge oss en ny deadline den 1 juni. För att ge mig själv lite “peace of mind” sätta upp ett datum och inte gå och skapa förväntningar och förhoppningar på att nästa månadsskifte kommer situationen att förändras.

Sen börjar jag skapa min plan B.  Om vi inte kommit fram till en gemensam plan den 1 juni kommer jag aktivera plan B. Då kommer jag ta den initiala kontakten för att göra en insemination. Jag har insett att att få barn har en deadline, var den deadlinen är exakt vet jag inte men jag vet att den kommer närmare varje dag som går. Kärleken däremot, den kan jag hitta senare i livet. Så i juni kommer jag ta kontakt med en verksamet som erbjuder de tjänsterna i Sverige och förhoppningsvis boka in ett uppstartsmöte för att få information. Sen efter sommaren, i september hoppas jag att processen kan starta om situationen på hemmaplan består.

Nu börjar jag dessutom tappa tålamodet. Igår kväll tänkte jag seriöst föreslå att om T inte bestämt sig till nästa deadline så kan han fundera på var han tänker tillbringa sommaren. För nu känns det som att han har förvisat mig från mitt hem tillräckligt länge. Jag saknar mitt hem, mina möbler, full tillgång till mina kläder, min köksutrustning så jag kan baka och laga mat som jag önskar och mina uteplatser och min trädgård.

Mina vänner har påpekat detta att jag börjar ändra inställning, jag är inte säker på att det är enbart bra, men förutsatt att T inte kommer fram till ett beslut och besked är det en oundviklig föränfring…

 

« Äldre inlägg