Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: livet (sida 1 av 16)

Vad har du i väskan?

…och varför?


Ja, titta ner och se efter.
Där finns en
Reseladdare, en rest från mina veckor på resande fot. Den är grym för den klarar av så många olika regioners vägguttag, men den är skrymmande och borde inte ligga i väskan och skräpa.
Ett passerkort så att jag kommer in och ut ur lokalerna på jobbet. En dag utan det är outhärdligt jobbigt och omständigt.
En matlåda. För trots att jag är på utbildning idag, där det ingår gratis lunch, så är min lunch medhavda rester från igår. Jag är tvungen att använda lunchen till att informera en del av mitt team och det innebär att jag inte hinner gå iväg och äta i restaurangen. Matlåda i micro är ett snabbare sätt att fylla magen.
Anteckningsboken är min nuvarande favorit. I alla möten med människor känner jag mig så distansierad om jag fäller upp en dator och börjar anteckna. Det känns som att jag bygger en liten mur mellan mig och personen på andra sidan samtalet. Därför har jag blivit flitigare på att ta anteckningar för hand igen.
Vaccinationskort för att samla alla mina vaccinationer på ett ställe. Något som borde ha plockats ur väskan för flera veckor sen men som hängt kvar.

En känslomässig virvelvind

Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.

Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.

Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.

Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.

Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.

T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.

Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.

Min söndag i bilder

En söndag där jag vaknade hemma, utan taxi som väntade men med min karl bredvid mig. Jag hade laddat för en dag med adventsfix och så blev det. Först ut blev det tvätt och dammsugning, sånt tråk fotades inte men här kommer dagen i urval.

En promenad och en sväng till skogen

En promenad och skogsbesök för att plocka kottar…

Som tvättades av och torkades på tidningspapper (från Japan, snyggt va?)

Sen slängde jag dem i ugnen 30-35 minuter på 175-200 grader för att torka dem. Så de blev så här snygga!

Sen fyllde jag botten i ljusstaken med dem och en kvist enris med enbär.

Och som pynt i denna.

Och sen blev det ett litet pepparkaksbak till kvällens adventsmys.

Sen fixades det adventskalender, som är lite trixigt och lite sent men den blev färdig innan barnen kom!

Sen tvingade jag Mr T till samtalet om oss. Han hade skjutit på det hela dagen. Det samtalet hör inte hemma i ett mysigt adventsinlägg. Jag vet inte var vi är på väg, men jag vet att jag är tung i hjärtat och har ont om hopp för en gemensam framtid.

Lite busy nu

Ja, jag har ju en ny tjänst och det gäller att sprungna fort för att hinna med för det är mycket som snurrar och händer. Dessutom ”har jag ju varit med så länge nu” (officiellt i tre veckor!) att alla vill träffa mig och förväntar sig att jag har full koll på läget.

Så, jag bokar möten, accepterar möten, cancellerar möten jag inte hinner förbereda. Jag försöker prata med mina medarbetare, skaffa mig en helhetsbild genom att prata med personer i teamen ”runtomkring”. Jag har identifierat resursförstärkningsbehov, sagt upp konsulter som inte fungerade och sitter nu och läser indiska jobbansökningar. *puh* 

Det är ingen klagovisa, det är tyvärr den bistra hårda sanningen till varför bloggen är så tyst och tråkig. Jag lovar att återkomma, på söndag beger jag mig på tjänsteresa. Där någonstans bland långtråkiga hotellkvällar tänker jag mig träna och blogga. Håll tummarna för att den planen håller!

Känslorna utanpå

Idag var en dag som jag mest av allt vill ska passera. Att sluta äta p-piller var en god idé jag fick däremot gillar jag inte alls konsekvenserna. Dels det underbara i att ha mens med allt vad det innebär i form av menssmärtor, hormonsvängningar och dessutom oregelbunden mens. Dels att jag inte är så förtjust i att ha sex när jag har mens. Lusten finns inte och kroppen gör mest ont.

Vaknade imorse med en svullen mage, ont och med alla känslorna på utsidan huden. Det var ett hormonmonster som sade god morgon och gick inte många minuter innan tårarna trillade nedför kinderna och jag kände mig orättvist behandlad. Mr T sprang fort ut genom dörren och ville inte svara när jag vid upprepade tillfällen försökte säga förlåt för monstret som hoppat på honom i den tidiga morgondimman. Den där tystnaden får mig att få ännu sämre samvete och skämmas över mitt beteende. Just nu ångrar jag mitt val att sluta med p-piller. Jag mår halv-illa och känner mig som en jäst strandad val, med ett känsloliv som en nyfödd bebis som tror sig ska dö när den blir hungrig. Hurra för dagsformen. Det enda positiva? Imorgon kan inte bli sämre!!!

Med vänlig hälsning, the Grinch

#metoo

Ja, den här hashtaggen har verkligen trendat sista veckan och visat är det tragiskt vad flickor, tjejer och kvinnor dagligen utsätts för. Självklart har jag också utsatts. Allt ifrån tafsande på bröst och rumpa i barer och dansgolv till fingrar som hamnat innanför underkläder och glidit in. Sist det hände var på en fest och det var en 45+ man och jag var 35+, och vi satt under en filt och väntade på soluppgången. Det satt vänner bredvid oss i soffan och jag minns att jag frös till is. Vem fan bjöd in honom innanför mina trosor? Jag minns också att jag kröp till säng och var lite orolig att han skulle följa med efter mig in i stugan. Hade jag bjudit ut mig? Varit tillgänglig eller vad sjutton hade jag gjort?

Nu får vi fan sluta tänka så!!! Det är VÅRA kroppar. Ingen har rätt att tafsa på våra kroppar utan att be om lov! Elisabeth Höglund har trampat rejält i klaveret här, och här har Brita Zackari svarat. Jepp min idol Brita. Tack!

Vinresa i Toscana

I slutet av september var jag och J på vår årliga Italienresa. I år hade vi tagit sikte på Toscana och köpt billiga flygbiljetter in och ut ut Pisa. 

Efter att ha hämtat ut vår lilla Fiat 500 tog vi sikte på Florens där vi spenderade eftermiddag och tidig kväll. Vi strosade runt, tittade på gamla byggnader, den charmiga staden, kände på atmosfären och shoppade handväskor.

Ponte Vecchio, Florens

På kvällen var vi framme vid hotellet i den lilla byn Volterra där vi bokat boende för hela vistelsen. Fredagen spenderade vi delvis på hästryggen, delvis på en vingård där vi åt trerätterslunch och slutligen utforskande den lilla byn San Gimigiano. 

På hästrygg bland vinrankor

Folkvimmel runt den gamla bybrunnen


Lördagsmorgonen vaknade vi som vanligt tidigt och vi hade bestämt oss för att återbesöka en gammal favorit. Två timmars bilresa senare parlerade vi precis utanför stadsmuren till vinpärlan, Montepulciano. I Montepulciano ligger vinkällarna skyddade innanför stadsmurarna och si kan lätt gå från den ena vinkällaren till nästa. Här besökte vi gamla favoriter och provade på lite nytt. Den här byn kan sina viner och fyra flaskor att lagra fick jag med mig därifrån.

Att lagra 5 respektive 10år!


Efter en mycket trevlig utflykt hamnade vi på en solig terass och avnjöt såväl en fantastisk caffe latte som bubblande prosecco. Sen drog vi på oss middagskläder och drog upp till byn för en äkta italiensk middag med anti-pasti, biff med tryffel olja och en god choklad fondant allt serverat med goda lokala viner.

Volterra är det också en gammal by med stadsmur. Den började byggas lång innan Jesus gick i kortbyxor och är nu en het turistmagnet som omnämnd i True Blood serien. Här finns trånga gränder, mysiga torg, en gammal amfiteater och ett museum för etruskerna. En fin by, men inte favoriten bland de besökta byarna… ska du till EN by, är rådet Montepulciano (för vinet) eller San Gimignano (för de många tornen och dramatiska landskapet).

Volterra

Bröllop på västkusten

I mitten av september var vi bjudna på bröllop, T och jag. Ett par, där  brudgummen är en tidigare kollega och vän till mig och hans blivande fru som han funnit på Happy Pancake för ett par år sedan. De hade bjudit in och varit tydliga med att det varit svårt att dra gränsen för hur stort bröllopet skulle vara och det gjorde mig extra glad när inbjudan trillade in. T var nyfiken och tyckte vi skulle tacka ja, fastän han endast träffat paret vid ett tillfälle. Jag blev glad, särskilt med tanke på att han varit så oangelägen om att träffa folk generellt.

Så närmade sig helgen och vi enades om att det bästa vore att bjuda ner Farmor som barnvakt och T erbjöd sig att köra hem efter festen för att vara på plats söndagmorgon. När så helgen närmade sig började T prata om att han inte kunde med att fråga Farmor, hon lät så trött och sliten. Så kvällen före bröllopet klarlades det att jag skulle få gå själv på bröllop och jag krävde att T fick lösa situationen, för jag ville inte gå på bröllop och tänka på alkoholen, för att köra hem mitt i natten på småvägar i en mörk höstnatt. Så T fick boka ett hotellrum åt mig och jag bestämde mig för att åka iväg och ha det riktigt skoj. Jag kände inte NÅGON på bröllopsfesten förutom brudgummen, så jag plockade fram det allra bästa partyhumöret, fick på mig en grön långklänning och snofsade till mig.

Bröllopsfesten började redan vid hotellet, där en ångbåt låg förtöjd vid bryggan. Ett sällskap hade börjats samlas framför den och jag anslöt, började småprata med ett sällskap som huttrade lite bredvid mig och gick på. Väl på båten hittade jag ett nytt sällskap, jag sträckte fram handen presenterade mig och sa som det var – att jag inte kände en enda själ och frågade om jag kunde hänga med dem under båtfärden. Den frasen skulle jag använda vid ett par tillfällen till under kvällen och inte en enda gång gick det fel. Det var inkluderande, varma, glada och sociala människor som pratade, var nyfikna och hade skoj.

 

Båten gjorde en liten tur innan den tjugo minuter senare anlade bryggan invid festlokalen. Båten tömdes och vi hängde av oss i ett kapprum och då såg jag att de hade satsat sina pengar på  helt rätt sak. Ett Liveband! En mysig borgerlig vigsel höll, med efterföljande riskastning, gratulationer, bubbelmingel och mycket god tre rättersmiddag med havstema och underhållning i form av slipade tal. Sen drog festen igång. Mitt lite lätt svårpratade bordssällskap började mjukna och jag hittade glada själar som gärna sällskapade på dansgolvet. Och där röjde vi i tre timmar till musik á la after beach/ski/work.

Efter att nattamaten serverats vid halvtvå tiden var det bara att ta sina ömmande fötter och promenera de ca 3km av dåligt upplyst grusväg och kullerstensgator tillbaks till hotellet. Och jag var själaglad att jag inte låtit Ts bristande intresse eller problem att lösa barnvakt hindra mig. Det är ibland bara SÅ SKOJ att gå på fest där man inte känner någon och bara ta ansvar för att ha så jäkla skoj det går. Med rätt människor, humör och musik går det alldeles utmärkt!

Sköna söndag

Vilken söndag jag lyckades få till! Till att börja med en rejäl sovmorgon, en stor kopp kaffe och så besegrade jag stryktvättsberget. Den känslan älskar jag. När tvättkorgen är tömd och tvätten struken och nedlagd i lådor.

Dagens första mission var att hjälpa en vän. Hennes hus är ute till försäljning och hon var utsocknes med familjen så jag stack dit och gjorde den sista handpåläggningen på blommor, färsk frukt och liknande.

.
Sen åkte jag och plockade upp Natalia för brunch, supermysigt hon har skrivit om det här. Jag tänker inte kopiera, men uppskattade verkligen såväl Egg Benedicts som den crème brulée som ingick. Mums! Vi satt där och uppdaterade varandra, skrattade, pratade bloggsamarbeten och fixade med ideella uppdrag. Tre timmar bara swishade förbi och det var dags för mig att gå vidare till nästa dejt på dagen.

Så jag traskade ett par hundra meter och träffade en mycket klok kvinna. Vi har nu känt varandra i tio år, och det hela började med middagar med huduvsyfte att filosofera, prata utmaningar, utveckling och att höja varandra. De  middagarna utvecklades till tjejmiddag med liknande syfte sen kom gravidideter, småbarn och intensiva jobbperioder emellan och nuförtiden ses vi när tillfälle ges och när vi ses pratar vi viktiga frågor. Mycket snabbt glider vi in på djupare frågor, som livsprioriteringar och livsval, depressioner, glädjeämnen och valmöjligheter.

Hennes sambo led under många år av utmattning/utbrändhet och då fanns jag som stöd, bollplank och vän. Nu drar jag nytta av hennes tidigare erfarenheter och insikter hur hon tog sig igenom den tuffa perioden, vilket förhållningssätt använde hon för att fortsätta tro på relationen och sambon när det inte finns lust till fysisk eller mental närhet. Det jag bär med mig starkast av allt från vårt möte är att “satsa på oss genom att satsa på honom” det var genom att släppa sin sambo fri som han aktivt valde att komma tillbaks. Det är lättare när det inte finns barn i bilden, men jag ska försöka fundera ut hur jag kan boosta T på ett bra sätt. Tre timmar rusade förbi och vid halvsju satte  jag mig i bilen och körde hemåt. Boostad av kloka kvinnor och social energi.

Min nya träningsform

För ett par veckor sedan berättade jag att jag spontant signat upp för att ta upp ett nygammalt intresse. Sedan dess har jag varit på en handfull träningspass, haft superskoj och skadat mig.

För att berätta mer är det en samling av varierande erfarna gymnaster som samlas i hallen två kvällar i veckan. Det är sena pass som börjar 20:45 och håller på i 90 minuter – så man är trött i kroppen och samtidigt hög på endorfiner när man kommer hem och kryper ner mellan lakanen någon gång vid elvatiden på kvällen. Gruppen består av yngre förmågor som aldrig slutat träna gymnastik, men som slutat tävlingsträna och mest kör på skoj. En del av samma kaliber som mig själv, det är 10-20 år sedan de var gymnaster och vill nu ta upp en gammal träningsform och sen är det de föräldrar som har barn som är gymnaster och som själva vill testa på och lära sig kroppskontroll, volter och hjulningar.

Det är som ni förstår varierande åldrar, kroppsstorlekar och både tjejer och killar. Många känner varandra från andra sammanhang men vi är några som är helt nya i såväl föreningen som salen. Oftast börjar passen med 45 minuter hård uppvärmning där det med högt flås körs såväl spänst som styrka och kroppskontroll. Därefter lite kort stretch och teknikövningar. Salen som vi kör i är ny, högst ett par år gammal, och en sal byggd för gymnastik så där finns trampolin bana (läs trampolin som är 5-10m lång) och nedsänkt i golvet. Det finns tumblinggolv, mattvåder, dubbla trampoliner, bom och trampetter och allt annat som behövs för att kunna leka och ha skoj i flera timmar.

Och OJ så skoj det är, problemet jag har just nu är att jag för 1,5 vecka sedan voltade upp på en hög tjockmatta och tappade baansen så jag föll bakåt och landade på svanskotan på golvet. Det gjorde som ni kan förstå galet ont, jag försökte fortsätta passet men smärtan satte stopp. Senare samma vecka var jag tillbaks på golvet och lyckades på något sätt förvärra skadan trots att jag var förstiktig. Så nu har jag haft uppehåll och försöker läka det så att jag kan träna på torsdag igen. Som jag saknar det!! Har ni möjligheten att delta i Gymnastik för Vuxna – ta den!

Äldre inlägg