Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: livet (sida 1 av 20)

Andas, glöm inte bort att andas!

Nu snurrar lovet på för fort. Jag springer och springer och hinner inte stanna för att lyssna. Jag har lönesamtal “by the book” men känner mig inte närvarande, jag är på konferens men svarar samtidigt på Mail och beställer konsulter. Sen försöker jag röja i radhuset efter jag stressnjutit av kvällssolen på en promenad. Äter hör jag men kommer inte ihåg att smaka på maten och sover gör jag men vaknar alldeles för tidigt.

Och nu har mina föräldrar landat i gästrummet. De har inte varit här sen i höstas, mitten av november kanske. Så nu ska jag njuta och jag ska andas, smaka på maten, andas vårluften och samtala med mina föräldrar. Okej, deal?

För i nästa vecka fortsätter hamsterhjulet!

Vecka 12

Inspirerad av Alex som skriver om sin kommande vecka här, tänkte jag göra detsamma. Jag har precis pussar T hejdå efter vår söndagsdejt och nu ses vi inte förrän i mitten nästa vecka, för imorgon åker han till New York och på torsdag ska jag ut på äventyr.ä. Låt oss ta det från början.

Imorgon kommer min andra indiska chef till Sverige för ett två veckors besök. Nästa vecka har vi managementmöte och denna vecka ska han träffa kollegor, skugga sin kompis och träffa affärsrepresentanter. Så min måndag börjar med avstämningsmöte och fixande av passerkort. Sen ägnas tidig kväll åt ett träff med min adept från Ryssland som jag coachar genom ett organiserat mentorskapsprogram med syfte att stötta henne i jobbsökande, integration och nätverkande.

Tisdag är fokus på möten, introducera nya cheferna till den belgiska affärsrepresentanten och privat att träna lite. På onsdag börjar årets lönesamtal och därtill ska jag passa en kompis yngsta medans hon kör den äldsta dottern på fritidsaktiviteter, och så ska jag packa!

För på torsdag efter jobbet hoppar jag på en buss (som var nästan gratis 89kr tor!) till Oslo och fredag morgon bär det av på utflykt till Bergen!!!

Jag fick reda på i helgen att min julklapp är till Norges mest populära besöksmål, Bergen, Flåm, Fjordsafari, Vikingamiddag och en av världens vackraste tågresor!!! Ja ni hör ju, upplagt för massor med foto ops och massor med skratt, tack Natalia för vad som redan nu är tidernas bästa julklapp!!

Har du tagit ställning?

Har du anmält dig till donationsregistret? Varje dag dör det människor i väntan på organdonation, organ som jag med varm hand lämnar vidare den dagen jag inte behöver dem längre. Har du tagit ställning? Vad gör du med dina organ den dag kroppen och själen inte längre bor samman?

För många år sedan, medan jag fortfarande pluggade gick socialstyrelsen ut med en uppmaning att skriva upp sig i donationsregistret så att mina anhöriga inte behöver fundera den dagen det kanske inträffar att ett beslut måste fattas. Det är obehagligt att tänka på, men om min kropp inte längre fungerar som min kropp så ser jag hellre att delar av den återanvänds i andra individer som har möjligheten att leva ett bättre liv pga min olycka.

Så, ta dig en funderare och om du också känner dig givmild, eller undrar om du är registrerad donator – så logga in här och gör något åt det! Länk!

Om 6 månader

Fyller jag 40 år. Jag insåg det idag, att nu börjar nedräkningen på allvar och tro det eller ej, jag är pepp! En ny siffra, en ny era – nya mål och utmaningar!

Med anledning av att det nu börjar räknas ned på allvar tänkte jag att jag skulle börja fundera lite på mål. Var vill jag vara om 6 månader, när mitt nya årtionde påbörjas? Vad vill jag ha åstadkommit under mitt trettiotal och vad har jag kvar?

Vi kan väl börja med saker som jag gjort?

  • Jag började med att bli sambo, sen kom förlovning, giftermål, otrohet och skilsmässa.
  • Jag köpte min första och andra egna lägenhet och jag flyttade ut från stan, först söderut sen västerut.
  • Jag blev gravid och gjorde abort sen blev jag extra vuxen till massor av vänners fina barn och jag blev bonusmamma och pausade det
  • Jag upplevde inte en, utan två sambos som drabbades av depression, nedstämdhet och förlorad livsglädje
  • Jag försökte ta hand om mig själv genom att hitta tillbaks till min träning och jag sprang 6 halvmaraton. Dessutom handlade det om att hantera min ryggsäck och jag träffade en KBT terapeut, en body harmony terapeut och odlad ett tidvis osunt förhållningssätt till horoskop

Vad har jag då kvar, ja… ni som är trogna läsare vet ju om min stora dröm, att bli mamma. Så det är mitt stora mål. Innan 40 ska det antingen hända eller så ska där finnas en konkret plan. Det är mitt enda mål, resten är liksom grädde på moset.

På utflykt!

Jag stack ifrån badrumsrenoveringen och satt mig i en bil och åkte 60mil norrut. Vi landade i Sälen efter fyra timmars körning i ösregn och sen två timmar i kräksnö. Helt plötsligt dök fyra älgar upp på vägen som vi lyckades undvika – men till sist var vi framme!

Idag har vi tillbringat på fjället. Skidat runt på tur, haft med oss fika, varm saft och mackor och gjort frekventa stop. Alla har orkat glida ner och kämpat upp för backar, njutit av tystnaden och vilat hjärnan från intryck. Det här känns som mirakelkurer för en trött jobbhjärna.

Nu laddar vi för middag. Småbarnsmammorna sover och vi andra duschar och softar. En kort sväng i solen imorgon innan vi kör söderut mot våren igen.

Med hopp…

Ibland krävs det ett inlägg för att förlösa fler. Så den här veckan har jag passat på att njuta av försmaken av vår som faktiskt rått på västkusten. Det har varit efter jobbet löpning utan pannlampa, lunchpromenad i värmande sol och inköp av solglasögon. Det här är den absolut svåraste tiden på året klädesmässigt, vad har man på sig när man inte längre vill ha svart men inte alls passar i vårens bleka färger utan att se ut som ett lik som övervintrat?

Jaja vi satsar på lite vårbilder och återkommer med klädångesten!

Vinterhelg

Så är det söndag igen. Det känns inte som att jag hinner med. Det är som att helgerna och veckorna vara swishar förbi. Det är vardag, jobb, träning, mat någon rolig aktivitet. Sen vips fredag, och några förhoppningar som kraschar. En fredagsfys med efterföljande varmt bad och middag framför tvn. Sen vinner jag mot minst ett lag på På Spåret innan jag kryper i säng.

Hur spännande låter det egentligen? Som att jag är medelålders och fruktansvärt tråkig?! Ja… kanske det men trots det är jag faktiskt nöjd med mina fredagsrutiner.

Den här helgen har jag sen möblerat om tv delen av min öppna planlösning, på prov. Får väl se vad jag bestämmer mig för. Städat, promenerat i snömodden, shoppat sänggavel material till T och varit på mellomys hos K med familj. Sen en söndag med kallgrader och sol, den har tillbringats led fysisk aktivitet. Längdskidor på golfbanan, SM veckan i tv soffan, jogg, yoga och pizza middag med T. Ja, vad säger jag. Jag är inte riktigt redo för måndag, men nu är den snart här. Kanske ska satsa på lite sömn först?!

Jullov

Jag ligger på en soffa i en stuga i de södra delarna av Sälenfjällen. Efter en julhelg hemma hos mina föräldrar fyllda med familj och släkt, en del skidåkning och vinterväder är det skönt med lugnet. Jag ska erkänna att jag hade älskat det tilltänkta sällskapet, T, men han mår inte nog bra för att ta sig hit.

Storhelgssyptomen har landat och efter influensan övergav honom har han mått dåligt mentalt. Det är samma sak med mitt ex V som jag träffade i december. Storhelgerna får honom att må extra dåligt, känna sig extra ensam och låg. Vad är det vi gör med oss själva? Är det förväntningarna på de här dagarna som sätter krokben för oss? Varför kan det inte bara få vara vanliga dagar i december där vi råkar äta gott och träffa familj?

Mina juldagar var fantastiskt fina. Det enda som jag saknade var T, särskilt när jag fick reda på att ex-frun kommit och hämtat barnen på eftermiddagen på julafton. Men, jag kan inte rädda honom från hans demoner. Det måste han göra.

Igår åkte mina föräldrar till min syster med familj så jag hade en dag och kväll för mig själv. Jag åkte lite skidor…

Sen besökte jag byns torg och köpte vin och mat inför resan innan jag begav mig till brorsan. Där var det läge för pulkaåkning, middag och filmmys. Så härliga barn – så härliga föräldrar.

Nu är jag här och jag försöker njuta av läget. Nyårsafton har jag bjudit in mig själv till kusinens stuga dit ovannämnda familj också kommer. Så det blir ett nyårsfirande med släkt och familj, och med en bilkörning till stugan när kalasandet är över. Så jag misstänker en ganska nykter kväll också.

Gravid?!

Min mens var fem dagar sen och jag fick lite panik. Jag och T har sex, ganska mycket och vi har förlitat oss på avbrutet samlag efter som han inte alls litar på Natural Cycles. Min kropp har känts konstig, som om jag varit åksjuk och varm. De första dagarna brydde jag mig mest om att en sen mens skulle innebära kletigt sex men också skönt för min menscykel känns som den blir kortare och kortare och ett par dagar extra skulle liksom inte göra något.

Men efter ett par dagar fick jag nog, kroppen känns inte som att den är i närheten av mens och jag ville åtminstone dela med mig av situationen till T. Natalia som varit min allierade de senaste dagarna rekommenderade mig att göra testet först, men jag envis som jag är ville att han skulle vara med och oroa sig. Jag var så säker på min sak, min kropp har bara betett sig så här en gång tidigare – när jag var gravid för fem år sedan.

Så, över en pizza sa jag det till honom. Att vi borde kanske oroa oss över att min mens är fem dagar sen. Därefter låg vi på soffan och kramades och pratade i många timmar och T var väldigt tydlig med att han “kan inte bli pappa” nu han klarar knappt av att ta hand om de tre han har. Jag tyckte att det kändes som att välja mellan två onda, antingen förstöra T’s liv eller mitt. Och helt ärligt jag kan inte välja att förstöra någons liv till förmån för mig själv och min vilja, det finns inte i mig – inte ens då där på soffan när mitt livs dröm var inom räckhåll. Ett barn.

Så morgonen efter gjorde jag testet, jag var inte gravid. Det fanns inte ens tillstymmelse till gravidhormon i mitt urin. 

Jag gjorde även ett andra test av ett annat märke. Lika supertydligt, inte gravid! Jag andades ut, messade T och det kändes som en högsta lottovinst, att inte vara gravid.

Jag insåg att jag inte vill försätta mig i en situation där valet måste göras (igen) och exekveras. Så när mensen kom senare samma dag tog jag ett minipiller från en sparad karta och bestämde mig för att satsa på en sak i taget. Jag kan inte ha två alternativ gående parallellt och känslan är så bra mellan mig och T att jag satsar. 6 månader ger jag oss sen blir det en ny utvärdering.

Kärleken och barnfrågan

Okej, dags att skriva något om det här va? Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller vad jag ska skriva – så känns det rörigt är det för att det kanske är lite rörigt 🙂

Mr T. Vår relation fortsätter. Vi ses regelbundet och har inte slutat varken under renovering, under flytten eller sen dess. Vi träffas och pratar, äter middag, T har kommit med frukost, vi har rena sexmöten och gör saker tillsammans. Nu i veckan kände jag att det gått tillräckligt lång tid för att ställa frågan om var vi är på väg och vad T känner. Jag vill veta om våra träffar är ett rent fysiskt behov – eller om det finns något mer. Ur mitt perspektiv är det ju mer, det är mycket. Mina känslor för T har inte förändrats utan de finns där varma, fina och bubbliga. Anledningen till att jag vågade fråga om vad han tycker är att jag upplever att han börjar öppna upp mer, må bättre och att det här utrymmet han fått gör honom gott – och att han är mer angelägen om att träffas än förut.

Sen kommer ju barnfrågan. Den är tung. I helgen när Natalia och M var på besök frågade så klart hur jag tänker i frågan. Jag har en tanke om att jag ligger lågt på det området tills efter jul, men då måste jag börja agera. Det kommer aldrig ett bra tillfälle eller rätt tid för att göra det. Jag har väntat i 10 år på rätt tillfälle, rätt man, rätt situation osv osv. 

Jag googlade (igen) och läste mer information om hur, var och när. Fick ångest för att jag nu passerat 39 och raskt närmar mig 40. Så efter en söndag med ångest och mycket tårar och självömkan bestämde jag mig för att jag måste fråga T om vad han känner för oss. För att om han vill ha sex så är det dags att starta skaffa barn processen efter årsskiftet.

Så i onsdags förvarnade jag, ställde frågan och fick svaret jag räknat med. “Jag vet inte, jag får tänka på det”. Så på frågan vad är vi, vad tycker och tänker du om oss är svaret oklart. Han har några veckor på sig, sen kommer jag ta distans, då tar jag kontakt med en reproduktionsklinik och bolar mina första möten. Första mötena är med en läkare som gör en besiktning av reproduktionsorganen och därefter måste man träffa en psykolog för att säkerställa att jag klarar av att bli en förälder.

Så, i januari tar jag det första steget. Och hoppas att det är lite sexigare än en ultraljudstav som inspekterar mina ägg och statusen på min livmoder.

« Äldre inlägg