Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: livet (sida 1 av 22)

Tröttsamma kollegor

Den här veckan har verkligen kört slut på mig, det är så skönt med helg igen. På jobbet är det rörigt, jag får agera som bollplank för mina kollegor som är på semester, sjukskrivna, jobbar hemifrån eller gömmer sig i ett konferensrum. Speciellt kollegan som spenderar sina dagar i ett konferensrum irriterar mig. Han har ett team som är förvirrat och behöver guidning och jag upplever honom som sur på dem för att de inte kan reda ut röran själva.

Jag har inte sett honom den veckan innan jul, så det är snart en månad sen. Jag tror att han jobbat veckan som gått men han varken syns eller hörs. Så i veckan har jag blivit inkallad på möten där han borde ha styrt upp situationen. Där hans leverans hamnat i skiten på grund av dåligt ledarskap och målbild, jag är ingen ideal chef men jag jobbar med mina team och jag börjar nu bli rejält trött på att ”skydda” den här chefen från sitt team. För han gör inte ett bra jobb och de kommer till mig för råd, riktning och stöd.

Ja, så både onsdag, torsdags och fredagens agenda kastades om rejält på grund av frågor, inhopp och stöttande.

Den här helgen började jag med ett pass på gymmet igår och idag fyller jag på gotteskåpet och bakar småkakor framför längdskidorna i Nove Mesto. Resten av helgen går i samma tecken vila, Vinterstudion, utetid och paus.

2010-talet

Alex skrev ett inlägg om det decennium vi snart lägger bakom oss och det fick mig att fundera, vad hag jar gjort det sista decenniet. Låt oss ta en titt tillsammans?

Jag firande in 2010 på ett vandrarhem vid Titicaca sjön i Bolivia tillsammans med min exman. Vi var mitt i vår första riktiga resa tillsammans och vi förlorade två digitalkameror, mitt körkort, VISA kort och en hel massa kontanter. Min exman fick ont i njurarna mitt ute i Uyuniöknen och upplevde saltöknen liggandes i baksätet på en minibuss drickandes tre klunkar vatten var femte minut. Jag trodde att vi var relationsäkrade efter att ha överlevt en sån resa tillsammans.

Många timmar lades på den ideella förening som både jag och Nathalia varit väldigt engagerade i, förresten är det nog vid början av 2010 som jag träffar henne för första gången. Det var INTE kärlek vid första ögonkastet som vi tidigare konstaterat.

2011 hade jag tjatat nog länge om min exman friade men hade klantat sig och lagt in en bokning i vår delade kalender, så det var klart att jag visste om vad resan till Stockholm gick ut på. Så den 11/11 2011 kl 23:11 friade han och jag var den lyckligaste människan på planeten.

Ett par månader senare blev jag tillfrågad om att driva ett projekt i Tokyo och jag började mitt sex månader långa pendlande mellan Japans huvudstad och västkusten. Det var i det här projektet som jag insåg min potential i yrkeslivet, jag lärde mig massor, hade koll och driv, jag kunde ha en dialog med japaner och jag upplevde att jag var bra på vad jag gjorde!

Efter månader av halvbra kost och träning dietade jag mig genom hösten med något 30 dagars kost och träningsprogram och i slutet av oktober 2012 gifte vi oss. Här peakade mitt decennium! Jag var lycklig, kände mig snygg och framgångsrik. Det finns bara en väg från toppen och det är nedåt. Under sommaren hade min exman startat upp ett eget företag tillsammans med två kontakter. De hade svårt att få ekonomi i det och under våren valde han att använda vår bostadsrätt som säkerhet för ett företagslån – utan att rådfråga mig. Vi levde på min inkomst och han jobbade mer och mer. När han inte jobbade så pluggade han, psykologi, gick kurser eller engagerade sig i nätverk. Vår relation levde på sparlåga och mitt i all denna röra där jag kände mig osedd, övergiven, åsidosatt och bortprioriterad klev V in. Han hittade ett tomrum, ställde rätt frågor, såg min sorg och förvirring. Jag halkade dit.

Så 8 månader efter vår vigsel tog jag mina kläder och en fåtölj och flyttade ut från lägenheten och lämnade in skilsmässopappren. Jag gick rakt in i förälskelsedimma och under den här perioden fattades en del mindre genomtänkta beslut. Jobbet tog mig till Australien som jag blev omedelbart förtjust i. V halkade rakt ner i en depression och mörkret tog förälskelsen. Jag stannade kvar i den lägenhet som vi gemensamt investerat i och V flyttade ett halvår efter vi flyttat in.

Löpningen blev mitt andhål och terapin min räddning. Fysiskt var jag på topp, psykiskt var jag skör, ensam, ifrågasättande och i obalans.

Det tog tid att landa efter de tolv månaderna av kaos, nytt boende, nytt uppdrag på jobbet vilket även innebar nya kollegor och en ny levnadssituation.

Andra delen av 2014 var det mycket bra som startade. Jag och Josse gjorde vår första Italienresa, jag träffade Nathalia över en fika och där och då fick min nya bundsförvant och vän. Och min moster gjorde mormor och morfar sällskap i himlen.

2015 fortsatte resan mot stabilitet, försöka bibehålla de goda vanorna och försökte hantera dalarna. Jobbet flöt på och jag började blogga. Jag fortsatte använda Tinder och försökte hitta kärleken igen och jag dejtade en man som ballade ur när jag inte ville mer. Sommaren gled förbi och i november hade jag den första dejten med T. Höstmörkret nästan kvävde mig och jag spontanbokade en resa till Australien i januari.

För exakt 4 år sedan hade jag klickdejten med T, sen följde ett halvår av bubblande lycklighet och kärlek. Italienresan med Josse till Gardasjön, Valpolicella, Verona och Venedig var fantastisk! Med höstmörkret kom de första tecknen på tvivel med T, men lägenheten var såld och kontrakt på gemensamt boende skrivet. I oktober blev vi sambos och ganska snart därefter gled han ner i månader av tvivel, distansiering och stort behov av egentid.

2017 kan summeras med känslostormar. Det som börjat så jävla bra blev mörkt och tveksamt. Minns året som ett år av tvivel och tårar, med ljusglimtar då jag blev så otroligt fint välkomnad av T’s barn. Jag gick nästan in i väggen på grund av en psykopat på jobbet, min kropp protesterade i form av kliande ögonlock och en inflammation i höften. I oktober bytte jag tjänst och började ställa utlimatum till T. Efter tre veckors tjänsteresa packade jag en väska och flyttade in hos Nathalias föräldras. Den ursprungliga planen var en-tre månader men jag flyttade inte hem igen förrän i juni.

Sommaren 2018 var magisk. Det härjade skogsbränder i norra delen av Sverige, men jag älskade kvällsdoppen, frukosten i morgonsolen och att få leka familj. I augusti köpte jag mitt radhus, åkte på roadtrip till bröllop i Åre. Flög till Kanada för ytterligare ett bröllop och planerade renovering. Många liter tårar gräts under detta år, många timmars ifrågasättande och tvivlande. Var gick det fel, vad hade jag kunnat göra annorlunda? Jag började också googla information om att skaffa barn själv.

Decenniet har varit en berg och dalbana rent emotionellt. Min karriär har gått som tåget, från klarhet till klarhet och jag trivs med vad jag gör. Mitt privatliv har varit en mer osäker, flackande och krisande del av mitt liv. Jag känner stort och har svårt att släppa taget, men när jag är redo så går jag vidare.

Fy fan vad rik jag är!

Jag måste få skryta lite… Vilken dag jag haft!

Den har varit så fylld av det bästa i livet, kärlek! Kärleken från de finaste vännerna. En morgonpromenad och te med K. Samtal om äventyret igår, hennes utmaningar i relationen och om livet i stort. Om hur underbart det är att stötta varandra, dela erfarenheter och svårigheter. Finnas för och med varandra.

Sen mötte jag upp en nytentad Natalia. Go’ lunch, stugvärme, samtal om allt mellan himmel och jord. Island, flytt, metoder att bli gravid, T, jobb, vänner… allt. Så glad att vi lyckades få till det. Ser fram emot en längre catch up innan de flyttar söderut!

Via köpcenter för att fixa de sista julklapparna. En mjölkskummare, korkskruv och en sport t-shorts via Ica för lite lokalproducerad sill och sen hem. För jag hade bokat telefondejt med underbara Jillian från Canada. Samtalet började med frågan om jag någonsin provat en bubblande vaginal tablett! Jag skrattade i säkert fem minuter. Åh det var så härligt förlösande!! 75 härliga minuter av Jill. Planer på att ses i samband med ett bröllop i Europa i maj, hoppas hoppas hoppas att vi löser det!

Ja men jag glömde, igår var jag ute på ett glas bubbel och lite Out Of Office med två andra stört sköna damer. Vet inte vad jag sprungit på för lyckostjärna men det känns som att jag blivit översköljd av den härligaste av vågor.

Så ikväll är jag bara så full av kärlek. Kärlek till alla fina, härliga, varma kvinnor jag har omkring mig. Fy fan vad rik jag är ❤️

Jag är Prinsessan Madeleine

Kaxigt skrivet? Låt mig förklara hur jag tänker. Jag är MIN familjs Prinsessan Madeleine. Hon som fått sitt hjärta rejält kraschat när syskonen stabilt hållit sina partners i handen. Den som gått sina egna vägar och gjort andra val, som att flytta till USA.

Jag är den som rakryggad fått gå på tillställningar som den enda utan partner. Om ni bara visste hur många gånger jag varit i en liknande position på bröllop, kalas, fester eller familjetillställningar. Ni ser Madeleine där längst bak alldeles själv bakom sina parade syskon.

Men hur vacker är hon inte?!? Jag tänker att jag kanske också skulle vara så där vacker i hennes fantastiska klänning!! Hon är ju helt jävla smashing!! 😍

Blä!

Känslan av grå november sörja hänger sig kvar in i december. Det finns ljusglimtar som har inkluderat familjehäng och vänner, men vardagen. Blä. Ja, det är inte en så munter blogg det här just nu, men varför är det så här? Ja,jag funderar på vad det beror på…

  1. Huvudvärk. Jag tror det beror på ett överintag av socker. Flera dagar i den här perioden av året är mitt energiintag till alldeles för stordel baserat på socker. Skumtomtar, pepparkakor, söt glögg och annat slisk.
  2. Vädret. Solen tittade fram i helgen, men att regn, vind och kyla hindrar mig från att gå ut. Eller ja, det sitter väl mest i mitt eget huvud.
  3. Sirap. Ja, det känns som jag går runt i sirap. Det händer ingenting i mitt liv. Jag får inte mensen, jag planerar inga roliga resor inom en snar framtid, det känns som att barnfrågan blir mer och mer abstrakt, liksom solen. På jobbet itererar frågorna och det känns inte så roligt längre.
  4. Pengar. Det känns som hur jag än gör så räcker inte pengarna till från och med mitten av månaden och fram till lön känns det som ett enda långt sparfokus. Jag vänder på minsta lilla utgift. Varför? Det är dyrt att skaffa barn själv.
  5. Snart mens… men allt var det innebär i form av PMS.

Okej, på plus sidan…

  1. Mina föräldrar kommer på besök imorgon och över helgen
  2. Julkonsert med Danny på söndag
  3. Snart Lucia, min favoritdag på månaden
  4. Ska skicka in en jobbansökan, till min chefs jobb…
  5. Jullov. Snart är det jullov.
  6. En fancy Nyårsmiddag är inbokat med härligt sällskap!

Upp, upp, upp

Vilken helg. En fredag med pizza, Netflix och chill med Mr T. Sen åkte jag hem eftersom den äldsta sonen eventuellt bor på heltid där numer.

Lördagen fyllde jag med… jag är lite osäker faktiskt men lite fix och trix hemma. Promenad, mys i soffan framför SVTplay och allmänt slappande. Och sen en söndag med brunchbesök! Jag rörde ihop lite oeuf cocotte, smoothie och scones, när man kan komplettera med tre sylter varav ingen är storproduktion (två till och med hemkokta) ja då är scones bästa tillbehöret!

Vardagslyx i forma av hemkokt sylt
Glömde fota de goda äggen, men jag lovar de smakade mums!

J var här och planerade sommarsemester. Vissa skulle säkert kalla oss knäppa men det är sådana vi är. Vi har insett det, så här fungerar vi, vi väljer ett resmål och kör. Snabba beslut i små bitar, inte allt på en träff utan del för del. Så i helgen bestämde vi att vi ska bestiga Kebnekaise! Jodå, i början av juli tar vi flyget till Kiruna Kiruna och studerar den flyttande staden, kanske ishotellet, gruvan och något annat. Sen styr vi mot fjällstationen, två nätter där och toppförsök.

Det är klart det är med dubbla känslor jag bokar det här äventyret, men jag kan backa. Flygbiljetterna är bokade med bonuspoäng och vi har endast betalat 500kr/person i skatt och avgifter. Förhoppningsvis kommer hotellrum också bokas på samma sätt så vi minimerar utgifterna, vi kan planera om ifall så krävs (utan större kostnader) och jag kan avboka om det mot alla odds skulle ske under på första behandlingstillfället om ett par veckor!

Jag kan inte sätta mig ner och lägga alla ägg i en korg. För att inte helt krascha om det inte går vägen behöver jag ha äventyr och aktiviteter att se fram emot. Annat att vilja hjärnan på, så… Kebnekaise!

Sen avslutade jag helgen med en löptur i regnet och ett långt catch up snack med K. Såhär summerar jag en riktigt grym helg med lagom allt!

Att vara singel

Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

Yo!

Ett livstecken.

Har precis lagat och ätit en bit (nästan) vegetarisk lasagne (slängde i att halvt paket bacon eftersom jag inte tycker om att kasta mat.

Har förlängt mina ”perioder” från 26 till 31 dagar genom att äta Q10 och Vitamin D. Någon annan förändring har inte gjorts i livet. Bra eller dåligt, vet inte?!

Går en fyra dagars utbildning den här veckan. Fullspäckade dagar och kvällsjobb. Började mindre bra med en FIRO-B analys av mig som ganska snart in i beskrivningen av mig benämnde mig som snarare introvert än extrovert. Insåg att allt gått galet där och då. (Har beskrivits som ett socialt monster, älskar att kasta mig ut i nya sociala sammanhang!)

Haft städdag med bostadsrättsföreningen i helgen och efter åtta timmars ogräsrensning hade jag så ont i mina händer. I söndags svullnade min vänsterhand och det såg ut som en muskel/seninflammation. Det är bättre nu, men inte bra.

Jag gick bananas på ett shoppingcenter i söndags eftermiddag. Förbrukade ett presentkort jag fick i födelsedagspresent av kollegor. Nya löpartights, tre par kjolar, två blusar och en bh följde med hem.

Borde läsa ”home work” från jobbet. Njuter istället av ett glas vin och softar vid köksbordet.

Funderar på Tinder. Antingen har mannen skägg eller tatueringar. Eller skägg OCH tatueringar. De skriver om vad de vill ha men inte en rad om vem de är. Och så är det en överrepresentation av ny-svenskar.

Sista funderingen gäller min Exman. Som dök upp på tinder med en bild från vårt bröllop som första bild. Det var år 2012. Av totalt sju bilder var sex från de år vi var ett par. Bilder som är sju år eller äldre. Peakade han då eller vad?

Edit, hittade denna artikel! Tack för lite goda nyheter!! Lång menscykel ökar chansen att få barn

Live musik!

Ett rätt säkert tecken på att det är höst är att jag börjar lyssna på Lars Winnerbäck. Varv på varv, låtar från nya skivan varvat med gamla godingar. En låååång playlist som shufflas på Spotify. Kanske inte så konstigt att jag då också köpte mig en biljett till hans spelning i höst, tillsammans med min syster och svåger ska vi dit och roa oss. Tror det är tioende gången för min del och syrran har säkert sett honom det dubbla antalet gånger. Jag minns min första Winnerbäck spelning, jag hamnade nog på den av misstag på en nattklubb i Göteborg. Min syster och hennes kompisar skulle dit och jag hängde med, när han gick upp på scenen med sina dystra melankoliska låtar drog jag och en av kompisarna till en annan nattklubb och dansade benen av oss och kom tillbaks lagom till sista tonerna klingat ut.

Saker förändras kan vi väl bara konstatera, och min musiksmak har breddats!

Andra mysiga saker som hänt är att jag gått loss på biljettköpande. Det är inte bara Lasse jag ska se live, dessutom blir det en julkonsert med Danny Saucedo och en vårshow med GES. Jag älskar live spelningar men det har varit lite snålt med det sista året. Så nu jäklar gasar vi igen, investera pengar i att njuta av livet.

Farväl

För 13 månader gick en av mina teammedlemmar (vi kan kalla honom Mats) hem på semester och vid middagsbordet reagerar en familjemedlem på hur vänstrasidan av Mats ansikte hänger. Efter att ha övertalat honom om att åka till akuten blir de prioriterade och avskriver stroke, men gör en huvudscan och hittar en tumör. Den visar sig vara aggressiv och Mats blir opererad inom tre veckor, sen är det långa behandlingar av såväl strålning som cellgifter.

Han är snabbt tillbaks på besök på kontoret och senare under hösten, när behandlingarna är som tuffast kämpar han på, kommer på fika, blir med på julbord osv. Under våren känner han sig hängigare, sämre, saknar återigen energi och när svullnaderna efter behandlingarna lagt sig görs en ny scan. Tumören är tillbaks.

Så i somras gled han snabbt utför, mindre energi, svårare att tala, först rullator sedan rullstol. Han lämnade inte längre lägenheten utan besök skedde ”hemma hos.” Efter semestern i augusti fick vi veta att han blivit inlagd på hospice och mindre än ett dygn senare hade han dragit sin sista suck.

Det här var en tuff smäll för ett team som bara för ett par år sedan förlorade en kollega till samma hemska sjukdom, där en medlem varit hemma sjukskriven pga utmattningssymptom och precis börjat arbetsträna. Idag var vi där, alla som jobbat med Mats och sa farväl. En vacker minnestund, helt avkristnad och med fin musik. Det jag minns av Mats är hans torra göteborgska humor, hans bullrande skratt som fick hela magen att hoppa, hans glada ögon och ibland tveksamhet kring hur han skulle tolka mig när jag skojade. När jag sprang i mina högaklackar genom kyrkogården för att nå kapellet och kom in med andan i halsen tror jag han glatt konstaterade att det är så jag gör entré i sista stund, alltid på väg. Egentligen brukar jag klappra ljudligt med mina klackar, men idag smög jag in och satte mig på en av de bakre raderna.

Tack Mats för alla fina skratt och härliga minnen. Du har gjort avtryck ❤️

« Äldre inlägg