• Bonusfamilj,  livet,  M

    Vecka 43

    Förra veckan på kontoret insåg jag att december inte alls är långt borta. Vi gjorde tidsplaner och det var helt plötsligt rimligt att v49 är första veckan i december.

    En ny måndag och en ny vecka. Jag har redan varit hos sjukgymnasten som gjort en sista bedömning av min fot. Nu är jag redo att börja springa sammanhängande sträckor och ikväll blir 2km i motionsspåret. Nu får jag springa två dagar i rad som mest, men stora steg framåt från 20*100m.

    Veckan innehåller inga stora moment, på jobbet ska jag följa upp den medarbetaren som loggade ut förra veckan. Sen behöver jag landa en presentation och planera verksamheten för nästa år. Hoppas vi får svar på våra budgetförfrågningar så att vi kan vidta aktiviteter för att vara redo i januari.

    Provat blir det en lugnt vecka. Pumpa lanternor på lördag med Ms barn och kanske att jag börjar riva matta från min trapp om energin finns där!

    Vad gör du i veckan?

    0
  • Jobb,  livet

    Full fart framåt!

    Det känns verkligen så på jobbet, efter fem månader av permitteringar och ströjobb så har vi kört igång som en katapult. ALLT ska hända på nolltid. De som jobbat under permitteringen är slutkörda, de har med begränsad support och stundtals högre än normal arbetsbelastning kört på för att hantera verksamheten. När augusti kom ökade tempot och de som jobbat fortsatte springa med blodsmak i munnen och de som kom tillbaks från permittering fick snabbt rusa ikapp för att försöka hinna med.

    Nu, två månader in på hösten har en av mina medarbetare checkat ut. Hen orkar inte. Högre arbetstempo, högre förväntningar och krav från verksamheten och ett desarmerat team. Så sen i tisdags gör jag hennes jobb också, har omplanerat projektleveransen, tagit hand om teamet, kommunicerat till olika chefer och projektledare, reder ut tekniska utmaningar och skyddar teamet. Samtidigt jätteroligt och jättetragiskt. Att få kliva in i stridens hetta och slåss för mitt team och leverans samtidigt som det är otroligt ledsamt att en av teammedlemmarna mår dåligt.

    Oavsett varför, det är så roligt att återigen vara inne i hetluften!

    0
  • livet,  M,  Vardag,  vardagslyx

    Vecka 42

    Det är tisdag morgon, men jag kopierar Alex och kör en liten inblick i veckan som forstätter. Fokus ligger en hel del på jobb, från och med denna vecka jobbar jag återigen heltid vilket känns underbart. Helt plötsligt får jag tid att göra allt jag vill och inte bara det jag måste.

    Njuta av höstsolen

    Träningsmässigt är jag inne i en fas av min rehab där jag får jogga kortare sträckor. Denna veckan är det 16*100m varvat med 50m gång som ska ökas till 20*100m. Jag får inte jogga mer än varannan dag, men foten verkar må bra och igår utmanade jag den och gick i klackar hela dagen på kontoret. Och det gick bra! Utöver joggingen blir det ett gympass med K och en lunchspinning på torsdag.

    Igår var det styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och på torsdag ska jag ut och käka med Gourmet-Jörgen. På fredag är det finlunch med tjejgänget från i somras. Vi har massor att prata om och dessutom ett stundande 40årsfirande att planera!

    Sen hoppas jag på en kväll till hemma hos bonusfamiljen, en helg- och en vardagskväll har vi bedömt rimligt att ses när M har barnvecka. För att han inte ska gå sönder av allas behov och önskningar som han vill tillgodose, och för att han ska hinna med sig själv också.

    Morgonsol i oktober

    Helgen verkar bli härlig, förutom längsta joggingrundan sedan början av augusti ska jag träffa J och prata resa, Italien eller Norge. Båda lockar enormt! Lördagkväll verkar det (äntligen) bli introduktionsmiddag hemma hos Ms föräldrar och sen börjar vi söndag på spa och avslutar där med brunch innan vi säkert landar i soffan obscent mätta och härligt trötta.

    0
  • livet

    God morgon

    Jag är verkligen inte aktiv här just nu, mitt behov av att skriva är inte så stort. Ämnen att skriva om är mindre än någonsin för det känns som att livet bara tuffar på i ett ljummet, grått moln. Det är inte det att jag är deprimerad eller ens nere – det är bara det att vardagen flyter ihop när jag jobbar hemma. När de stora samtalen uteblir, när de nya intrycken och utmaningarna är på paus då domnar min energinivå och med det behovet av att bubbla.

    Jag tycker att dagarna, veckorna och månaderna sen mars bara har flutit ihop till en stor sörja. Det finns ljus- och höjdpunkter så klart under tiden som gått under den här pandemin men i stort känns det som ett förlorat halvår.

    När man är som jag, en person som laddar energi genom sociala möten blir det tufft att spendera så mycket tid i online möten och när det sociala livet fortsatt lör en anorektisk tillvaro. Jag behöver resor, nya miljöer och upplevelser, jag behöver sociala mötesplatser och utmaningar för att blomstra och må bra.

    Hur hanterar ni den fortsatta sociala distansen? Mår ni bra där ute?

    0
  • Diverse,  livet

    Hur var din helg?

    Min helg börjar fortfarande med ledig fredag och i fredags åts det tidig frukost med M och barnen innan jag åkte hem till mig. Skickade ett par jobbmail innan jag gick till gymmet och körde 20 min på crosstrainer och ett benpass. Jag slängde in mina rehabövningar för foten också. Sen åkte jag hem och åt lunch, planterade om lite blommor. Pratade i telefon med N och läste lite bok. Eftermiddagen tillbringade jag på en långpromenad med en vännina jag inte träffat på länge. Vi träffades på jobbet och har under coronapermissionen sett och promenerat ungefär varannan vecka men efter semestern har min fot ställt till det för oss. Men nu fick vi till det, en ordentlig catch up!

    Ett snabbt besök på ICA för kompletterande shopping, en snabb dusch och ett glas vin och sen plockade jag ut den förberedda pizzadegen och bakade pizza. Två olika pizzor bakades och det med Salsiccia, karamelliserad lök och peccorino var kvällens favorit. Kommer dela receptet senare!

    Innan vi kröp i sängs tidigt, fredagströtta som vi var, rörde jag ihop en deg. Så lördagmorgon lyxade vi loss med nybakat bröd till frukost och när vi rundade av framåt kvart över tio packade jag ihop en väska med simkläder och badhandduk och så åkte vi och simmade. Det är första gången sen jag gick i gymnasiet som jag simmat som träningsform – men 1500m bröstsim är jag enormt nöjd med. M som inte simmat ordentligt sen i våras körde teknikträning och summerade 2000m crawl. Det underbara höstvädret bjöd in till lunch på stan och sen åkte vi hem och lade oss på soffan resten av dagen.

    En av de underbara fördelarna med M är att han är lika förtjust som jag i välsmakande och vällagad mat, och han trivs i köket. Nu tog jag lead den här helgen och i lördags svängde jag ihop en kantarellrisotto och smörstekt torskrygg och knaperstekt bacon, men förra helgen var det han som styrde upp och planerade och lagade all mat.

    Söndag förmiddag hoppade M upp på cykeln och försvann ut på landsvägarna i närmre 4 timmar. Under tiden pratade jag i telefon med två vänner, besökte gymmet för ett ryggpass och lagade lunch. Söndag eftermiddag tillbringade vi framför Young Wallander och jag vet inte riktigt vad jag tycker, men får kanske ge den mer än två avsnitt innan jag dömer ut den.

    Det är galet hur fort helgerna går, de swishar förbi och så helt plötsligt är det måndag morgon och vardag igen.

    Helgens höjdpunkt? Att jag i fredags vågade nämna möjligheten att M kunde ta in en framtida hyresgäst i sin lägenhet för att bekosta köksrenoveringen. Han vill inte ha bråttom, men jag kände någonstans att jag måste nämna det som en möjlig väg framåt… för att starta processandet. Det började landa redan under helgen, när vi skulle förflytta oss mellan boendena smög han inte en kommentar att det vore ju lättare om vi bodde tillsammans och slapp flytta oss emellan. Det finns ingen brådska att förändra nuvarande situation och det finns två individer till att ta hänsyn till, men jag vet också att det tar tid när tankar ska landa.

    0
  • Kärlek,  livet

    Introduktion

    I söndags var det dags, vi kan diskutera timingen i och med att jag kom i säng relativt sent i lördags (okej söndags morse) och sen körde typ 15 mil hem – men jag var pigg och full av energi. Så efter en snabb mellanlandning med energipåfyllnad och uppackning av väska åkte jag hem till M.

    Väl där sa jag hej till storebror och lillasyster! Vi hade planerat att göra en aktivitet för att minimera pinsam tystnad och obekväma situationer. Så, en match minigolf blev det och pratet flöt på. M och jag höll händerna i styr och efter minigolfrundan blev jag medbjuden på middag också.

    Middag blev soffhäng då båda barnen smög in på sina rum med dator och mobil och när jag väl kunde slita mig från soffhörnet och åkte hem fick jag en känsla av att det gått rätt bra. Så måndag förmiddag infann jag mig igen, den här gången för en utflykt till blåbärsskogen. Vi strosade i skogen, njöt at lugnet, plockade blåbär och småpratade. Åt medhavd matsäck och avrundade innan barnen höll på att bita huvudet av varandra. Återigen middag innan jag rullade hemåt när M skulle ut med sin kompis och cykla framåt kvällen.

    De är två fina barn, bara att få med en 14årig kille med ut i blåbärsskogen är en bedrift men att han dessutom gjorde det OCH plockade blåbär – det är imponerande. Han är tyst och försiktig, men sakta- sakta pratar han lite mer. Lillasyster är nyfiken och frågvis. Senast idag frågade hon mig vad man får kalla mig jag sa att hon fick välja själv – jag lystrar till det mesta. Hon är på riktigt nyfiken och vill vara med, lära känna mig och vill komma hem hit och se hur jag bor. M är en rak och stark pappa, han kan säga ifrån men också vara mjuk och varm. Det är många “älskar dig” som delas mellan barn och pappa, något jag inte hörde T säga någongång till sina barn.

    Och jo, vi har hängt idag också. Så tre gånger på fem dagar och de sa hejdå nu när jag åkte för imorgon åker de med mamma på utflykt. Jag är nog skadad, för jag vet hur försiktigt T var vid introduktionen av mig. Hur det tog många, många veckor innan första besöket. Hur jag fick smyga in sent på kvällarna för att han inte kunde stå för mina besök och hur han aldrig riktigt pratade med barnen varken om att vi skulle flytta ihop eller isär. Jag vet inte om det finns något “normalt” sätt att introducera en ny vuxen, men M gör det på ett bra sätt. Vi är försiktiga med att vara fysiska, håller han och kanske en kram eller puss men det är med stor respekt för att barnen inte ska tycka att det är konstigt. Storebror har också föreslagit aktivititeter där jag redan nu inkluderas, jag är så förbaskat glad. Jag hoppas jag gör deras pappa glad och att de VILL ha mig med.

    0