Jobb

  • Jobb

    Jag har långtråkigt

    Jag har rätt långtråkigt på mitt jobb just nu. Du vet långtråkigt på den nivån där jag kastar mig över minsta lilla projekt som bubblar upp och behöver resurser. På sista tiden har jag engagerat mig i husrådet och jobbat med att justera saker efter vår flytt för någon månad sen. Nästa projekt som jag engagerat mig i är en kompetensdag för vår del av företaget. Den ska äga rum någon gång i mars månad och vi ska ha ett utkast framme redan tills i början av december.

    Jag kanske borde njuta av att jag har sån koll på min leverans att jag kan slappa lite, men jag är inte så bra på att få dagarna att gå när jag inte har sysselsättning. Det blir lätt tråkigt och segt och jag tappar fokus.

    Okej men absolut bästa med våra nya kontor är faktiskt dessa…

    När man bara vill ha en stund för sig själv (och sin kaffe) så kan man slå sig ner i dessa högerhanden fåtöljer som dämpar ljudet och gör att man kan fokusera på något annat. Miljöombyte!

  • Jobb

    Ett misslyckande

    Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

    För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

    En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

    Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

    Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.

  • Jobb

    Utmattningssymptom

    Den avdelning eller division som jag arbetar på i det här stora multinationella företaget har under många år utsatts för sparkrav. Det har varit för att förbättra resultat, få kontroll över skenande kostnader och utmana kostnaderna för en ren stödfunktion som IT är. Det betyder att vi årligen, om inte oftare fått utmaningar i knäet för att effektivisera, spara, minska kostnader eller räkna på det ena eller det andra.

    I min gruppering har jag sett resultat av denna spar-iver, när medarbetare efter medarbetare mår dåligt på grund av arbetsbelastning och förväntningar från olika stakeholders och en vilja och ett driv att göra våra slutkunder nöjda och glada.

    Eftersom det här inneburit sjukskrivning och utmattningssymptom för en av mina medarbetare och mycket tydliga tecken på detsamma från en annan har jag i årets budgetprocess vägrat justera ner mina siffror. Antingen får de minska förväntansnivån på vad vi ska hinna göra – eller så får de betala för det vi gör. Så jag har slagits med näbbar och klor för mina siffror och mitt team.

    När vi nu återigen diskuterar och ifrågasätter nästa års budget ser jag att det är fler team som är drabbade. Vad gör penga hysterin för våra medmänniskor? Går förnuftet ut när hetsen knackar på? Eller förstår vi inte vad konsekvenserna är?

  • Jobb,  Resor

    På resande fot

    Sitter på ett plan mot Indien. Dags för årets andra tjänsteresa, jag har lyckats skjuta på den flera gånger men till sist fick det vara nog. De anställda i Indien frågar och tjatar om när vi chefer ska komma, sen när vi kommer är det egentligen ingen som tar initiativ att träffas eller bokar möten.

    Men, nu är jag på väg. Fyra arbetsdagar sen bär det av hemåt igen. Jag hoppas på ett långt möte med mina två chefer på plats, vi behöver en genomgående diskussion om ledarskapet, framtiden, att kunna skilja på vänskapsrelation och chefsrollen och andra samtal som man bäst har ansikte mot ansikte.

    Så. Fyra dagar. Har nu rest i 14 timmar och det kommer dröja 3-4 timmar till innan jag landat i en säng med huvudet på en kudde. Hade åtminstone bolaget kunnat skicka oss i något bättre än Economy hade resan varit bekvämare… men snart är hälften av transporterandet klart. Bara levererande kvar!

  • Jobb

    Gränslöshet

  • Jag är chef för flera olika team, då är jag inte bara deras personalansvariga utan dessutom ansvarig för det som teamet levererar, i mitt fall IT system. Dessutom har jag i alla mina team en gruppledare/team Leader som sköter den dagliga arbetsfördelningen, dialogen och prioriteringen så är jag är endast involverad i de mer strategiska diskussionerna, högre nivå av prioriteringar eller eskaleringar. Det är cirka 1,5år sedan jag tog över dessa team från min företrädare och jag inser varje vecka att det kommer ta tid att tvätta bort den stämpel han satt.
  • Ett av teamen har varit extremt utsatt för press och stress och osunda förutsättningar. De har fått springa fritt och haft svårt att säga nej. Ingen har hjälpt dem sätta ner foten och säga nej, ingen har sett hur de mått och ingen har banat väg och röjt hinder ur deras väg.
  • Resultatet är vad jag nu står med. Ett dysfunktionellt team där en av team medlemmarna förra året mådde piss men kämpade på, två konsulter slutade och nu är en av de anställda sjukskriven för stress symptom. De litar ännu inte på att jag skyddar dem, lyssnar på dem, tar deras strider och finns här för att stödja. Att jag helt enkelt är deras chef. Gränslöshet är det värsta du kan utsätta ett ansvarsfullt team för, för är teamet för bra på att ta ansvar kommer de jobba ihjäl sig.
  • Jag hoppas vi är på rätt väg, många aktiviteter är identifierade för att stärka individerna och teamet men det gäller att vi hittar rätt sammansättning av personer och kompetenser, kan bygga tillit och samarbete för att bygga ett långsiktigt hållbart team.
  • Jobb,  livet

    Andas, glöm inte bort att andas!

    Nu snurrar lovet på för fort. Jag springer och springer och hinner inte stanna för att lyssna. Jag har lönesamtal “by the book” men känner mig inte närvarande, jag är på konferens men svarar samtidigt på Mail och beställer konsulter. Sen försöker jag röja i radhuset efter jag stressnjutit av kvällssolen på en promenad. Äter hör jag men kommer inte ihåg att smaka på maten och sover gör jag men vaknar alldeles för tidigt.

    Och nu har mina föräldrar landat i gästrummet. De har inte varit här sen i höstas, mitten av november kanske. Så nu ska jag njuta och jag ska andas, smaka på maten, andas vårluften och samtala med mina föräldrar. Okej, deal?

    För i nästa vecka fortsätter hamsterhjulet!