• IVF,  Jobb,  livet

    Hej.

    Jag mår okej, men är inte så skrivig/pratig just nu. Jag jobbar en hel del med acceptans och välbefinnande. Försöker att inte oroa mig utan hoppas fortfarande kroppen tar hand om det här utan provokation, måste ju tyvärr medge att det känns mindre hoppfullt för varje dag som går.

    Mina graviditetssymptom har försvunnit, brösten ömmar inte längre och jag vaknar inte mitt i natten och behöver gå på toaletten, men jag vaknar fortfarande törstig på morgonen.

    Ny information från jobbet är att vi kommer att vara permitterade över sommaren… det betyder ett långt sommarlov. Undrar hur jag ska hålla mig vid vettet och inte totalt gå in i psykisk obalans. Får nog försöka hitta mål med den här tiden framåt…

    0
  • Jobb,  livet

    BAM! BOOM!

    Min vecka var lite långtråkig, vanlig, full av oro för Tinder dejten och om han blivit ointresserad eller bara var stressad på grund av corona-viruset och hur det påverkade hans jobb. Sen kom fredag morgon, tredje dagen av hemma-kontor och jag vaknade tidigt och slog på datorn med en kopp te i handen. Stämde av ett möte jag skulle hålla i åt min chef och sen efter 20 minuter får jag ett meddelande på Skype från henne. Meddela alla chefer med anställda i Sverige att de ska vara beredda på att planera om HELA sin dag, och det kommer bli en lång dag.

    Snacka om överraskning. Vi hade börjat planera konsultneddragningar, prioritera projekt och diskutera kostnader vi kunde skära – men nu verkade det vara större saker på gång. Tretton timmar senare tog jag av mig mitt headset och bara började gråta. Jag hade precis avslutat det sista samtalet med en av mina anställda där jag informerat honom att han var ett undantag. 9 timmar tidigare hade han fått information om att från och med måndag och 6 veckor framåt skulle han vara arbetsbefriad, liksom jag och de allra flesta på företaget. COViD19 alltså, vilken jäkla cirkus!

    Under dagen hade jag själv fått informationen, delat den, svarat på frågor. Diskuterat med teamen vad de behöver göra för att kunna stänga ner verksamheten så länge och säkra att eventuella användare och kollegor i Indien och Polen kunde fortsätta jobba. Det värsta var att vara den lyssnande, förstående, större människan i dialog med medarbetare. Medarbetade som var ledsna, oroliga, arga, egoistiska, frågvisa och tysta. Så när spänningen släppte så kom alla uppsamlade känslor och jag bara grät.

    Helgen har sen inneburit mer jobb och jag kör sista rycket nu, sen söndagkväll. För från och med imorgon är jag korttids permitterad. Företaget har beslutat att hoppa på Tillväxtverkets deal, att de ersätter 50% av vår lön under förutsättning att att vi arbetar 60% än mindre. Så, från och med imorgon och i 6 veckor får jag inte ens läsa mail, svara på telefonsamtal eller skype samtal förrän den 4e maj. Så jag har 6 veckors ovald semester, och ja, jag får bra betalt även om det inte är full lön.

    Vad jag ska göra? Jag vet inte, har ingen aning och jag har inte hunnit tänka på det ordentligt! Får börja imorgon, när allt lugnat ner sig imorgon!

    0
  • Jobb,  livet,  lördag

    Tröttsamma kollegor

    Den här veckan har verkligen kört slut på mig, det är så skönt med helg igen. På jobbet är det rörigt, jag får agera som bollplank för mina kollegor som är på semester, sjukskrivna, jobbar hemifrån eller gömmer sig i ett konferensrum. Speciellt kollegan som spenderar sina dagar i ett konferensrum irriterar mig. Han har ett team som är förvirrat och behöver guidning och jag upplever honom som sur på dem för att de inte kan reda ut röran själva.

    Jag har inte sett honom den veckan innan jul, så det är snart en månad sen. Jag tror att han jobbat veckan som gått men han varken syns eller hörs. Så i veckan har jag blivit inkallad på möten där han borde ha styrt upp situationen. Där hans leverans hamnat i skiten på grund av dåligt ledarskap och målbild, jag är ingen ideal chef men jag jobbar med mina team och jag börjar nu bli rejält trött på att ”skydda” den här chefen från sitt team. För han gör inte ett bra jobb och de kommer till mig för råd, riktning och stöd.

    Ja, så både onsdag, torsdags och fredagens agenda kastades om rejält på grund av frågor, inhopp och stöttande.

    Den här helgen började jag med ett pass på gymmet igår och idag fyller jag på gotteskåpet och bakar småkakor framför längdskidorna i Nove Mesto. Resten av helgen går i samma tecken vila, Vinterstudion, utetid och paus.

    0
  • Jobb

    Jag har långtråkigt

    Jag har rätt långtråkigt på mitt jobb just nu. Du vet långtråkigt på den nivån där jag kastar mig över minsta lilla projekt som bubblar upp och behöver resurser. På sista tiden har jag engagerat mig i husrådet och jobbat med att justera saker efter vår flytt för någon månad sen. Nästa projekt som jag engagerat mig i är en kompetensdag för vår del av företaget. Den ska äga rum någon gång i mars månad och vi ska ha ett utkast framme redan tills i början av december.

    Jag kanske borde njuta av att jag har sån koll på min leverans att jag kan slappa lite, men jag är inte så bra på att få dagarna att gå när jag inte har sysselsättning. Det blir lätt tråkigt och segt och jag tappar fokus.

    Okej men absolut bästa med våra nya kontor är faktiskt dessa…

    När man bara vill ha en stund för sig själv (och sin kaffe) så kan man slå sig ner i dessa högerhanden fåtöljer som dämpar ljudet och gör att man kan fokusera på något annat. Miljöombyte!

    0
  • Jobb

    Ett misslyckande

    Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

    För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

    En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

    Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

    Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.

    0
  • Jobb

    Utmattningssymptom

    Den avdelning eller division som jag arbetar på i det här stora multinationella företaget har under många år utsatts för sparkrav. Det har varit för att förbättra resultat, få kontroll över skenande kostnader och utmana kostnaderna för en ren stödfunktion som IT är. Det betyder att vi årligen, om inte oftare fått utmaningar i knäet för att effektivisera, spara, minska kostnader eller räkna på det ena eller det andra.

    I min gruppering har jag sett resultat av denna spar-iver, när medarbetare efter medarbetare mår dåligt på grund av arbetsbelastning och förväntningar från olika stakeholders och en vilja och ett driv att göra våra slutkunder nöjda och glada.

    Eftersom det här inneburit sjukskrivning och utmattningssymptom för en av mina medarbetare och mycket tydliga tecken på detsamma från en annan har jag i årets budgetprocess vägrat justera ner mina siffror. Antingen får de minska förväntansnivån på vad vi ska hinna göra – eller så får de betala för det vi gör. Så jag har slagits med näbbar och klor för mina siffror och mitt team.

    När vi nu återigen diskuterar och ifrågasätter nästa års budget ser jag att det är fler team som är drabbade. Vad gör penga hysterin för våra medmänniskor? Går förnuftet ut när hetsen knackar på? Eller förstår vi inte vad konsekvenserna är?

    0