Jobb

  • Jobb,  livet

    Livet 2.0

    Jag började fundera lite, tänk om någon sagt till mig för ett år sedan att det kommande året skulle bli annorlunda allt annat jag upplevt. Då hade jag trott att det betydde att jag skulle ha en ny liten människa i mitt liv att glädjas åt. Jag var på väg in i mitt första egna försök att bli mamma och en stor del av min tankeverksamhet gick åt att fundera på och oroade mig för hur mitt liv skulle utveckla sig som ensamstående mamma, med en mycket begränsad inkomst, vaknätter, kolikbarn och så småningom dejtande.

    Jag sitter här nu ett år senare och tycker uttrycket “Life works in mysterious ways” har väl aldrig passat bättre? Där i november 2019 var mörkret mörkt och i samband med en julkonsert med Danny Saucedo bestämde jag och J oss för att nyttja våra bonuspoäng för att komma iväg till solen. Resan till Thailand i 10 dagar med massor av sol och värme skedde första veckan i februari och corona hade börjat härja i Kina. Svenska myndigheter trodde att det skulle stanna där, men samtidigt som vi åkte hem från solen åkte många svenskar på sportlov i de europeiska alperna och fick med sig skiten hem.

    Helt galet att livet och vardagen förändrats så mycket på så kort tid!? Att det rum jag nästan inte använde förut nu är mitt mest använda rum i radhuset. Det skrivbord som stått oanvänt sen det flyttade hit nu slits i stort sett dagligen och att jag sitter i FLER online möten nu än någonsin förr. Är det detta som är Livet 2.0?

  • Jobb,  livet

    Full fart framåt!

    Det känns verkligen så på jobbet, efter fem månader av permitteringar och ströjobb så har vi kört igång som en katapult. ALLT ska hända på nolltid. De som jobbat under permitteringen är slutkörda, de har med begränsad support och stundtals högre än normal arbetsbelastning kört på för att hantera verksamheten. När augusti kom ökade tempot och de som jobbat fortsatte springa med blodsmak i munnen och de som kom tillbaks från permittering fick snabbt rusa ikapp för att försöka hinna med.

    Nu, två månader in på hösten har en av mina medarbetare checkat ut. Hen orkar inte. Högre arbetstempo, högre förväntningar och krav från verksamheten och ett desarmerat team. Så sen i tisdags gör jag hennes jobb också, har omplanerat projektleveransen, tagit hand om teamet, kommunicerat till olika chefer och projektledare, reder ut tekniska utmaningar och skyddar teamet. Samtidigt jätteroligt och jättetragiskt. Att få kliva in i stridens hetta och slåss för mitt team och leverans samtidigt som det är otroligt ledsamt att en av teammedlemmarna mår dåligt.

    Oavsett varför, det är så roligt att återigen vara inne i hetluften!

  • Jobb,  Vardag

    Vardag

    Måndag och dags för vardag, rutiner och jobb igen. Ska till och med till kontoret för att ta emot en praktikant, hur man ju har en praktikant när vi endast får vara på kontoret en dag i veckan. Ska bli spännande! Tur killarna i teamet är grymma och kommer lösa det galant!

    Det känns som jag ska leka liv igen, pre-corona liv. Med kollegor, jobb och fysiska atbetsmöten, lyxigt och konstigt. Nu är frågan om jag ska ha klänning eller kjol, vad sätter man på sig när man får gå till jobbet för första gången på månader???

  • IVF,  Jobb,  livet

    Hej.

    Jag mår okej, men är inte så skrivig/pratig just nu. Jag jobbar en hel del med acceptans och välbefinnande. Försöker att inte oroa mig utan hoppas fortfarande kroppen tar hand om det här utan provokation, måste ju tyvärr medge att det känns mindre hoppfullt för varje dag som går.

    Mina graviditetssymptom har försvunnit, brösten ömmar inte längre och jag vaknar inte mitt i natten och behöver gå på toaletten, men jag vaknar fortfarande törstig på morgonen.

    Ny information från jobbet är att vi kommer att vara permitterade över sommaren… det betyder ett långt sommarlov. Undrar hur jag ska hålla mig vid vettet och inte totalt gå in i psykisk obalans. Får nog försöka hitta mål med den här tiden framåt…

  • Jobb,  livet

    BAM! BOOM!

    Min vecka var lite långtråkig, vanlig, full av oro för Tinder dejten och om han blivit ointresserad eller bara var stressad på grund av corona-viruset och hur det påverkade hans jobb. Sen kom fredag morgon, tredje dagen av hemma-kontor och jag vaknade tidigt och slog på datorn med en kopp te i handen. Stämde av ett möte jag skulle hålla i åt min chef och sen efter 20 minuter får jag ett meddelande på Skype från henne. Meddela alla chefer med anställda i Sverige att de ska vara beredda på att planera om HELA sin dag, och det kommer bli en lång dag.

    Snacka om överraskning. Vi hade börjat planera konsultneddragningar, prioritera projekt och diskutera kostnader vi kunde skära – men nu verkade det vara större saker på gång. Tretton timmar senare tog jag av mig mitt headset och bara började gråta. Jag hade precis avslutat det sista samtalet med en av mina anställda där jag informerat honom att han var ett undantag. 9 timmar tidigare hade han fått information om att från och med måndag och 6 veckor framåt skulle han vara arbetsbefriad, liksom jag och de allra flesta på företaget. COViD19 alltså, vilken jäkla cirkus!

    Under dagen hade jag själv fått informationen, delat den, svarat på frågor. Diskuterat med teamen vad de behöver göra för att kunna stänga ner verksamheten så länge och säkra att eventuella användare och kollegor i Indien och Polen kunde fortsätta jobba. Det värsta var att vara den lyssnande, förstående, större människan i dialog med medarbetare. Medarbetade som var ledsna, oroliga, arga, egoistiska, frågvisa och tysta. Så när spänningen släppte så kom alla uppsamlade känslor och jag bara grät.

    Helgen har sen inneburit mer jobb och jag kör sista rycket nu, sen söndagkväll. För från och med imorgon är jag korttids permitterad. Företaget har beslutat att hoppa på Tillväxtverkets deal, att de ersätter 50% av vår lön under förutsättning att att vi arbetar 60% än mindre. Så, från och med imorgon och i 6 veckor får jag inte ens läsa mail, svara på telefonsamtal eller skype samtal förrän den 4e maj. Så jag har 6 veckors ovald semester, och ja, jag får bra betalt även om det inte är full lön.

    Vad jag ska göra? Jag vet inte, har ingen aning och jag har inte hunnit tänka på det ordentligt! Får börja imorgon, när allt lugnat ner sig imorgon!

  • Jobb,  livet,  lördag

    Tröttsamma kollegor

    Den här veckan har verkligen kört slut på mig, det är så skönt med helg igen. På jobbet är det rörigt, jag får agera som bollplank för mina kollegor som är på semester, sjukskrivna, jobbar hemifrån eller gömmer sig i ett konferensrum. Speciellt kollegan som spenderar sina dagar i ett konferensrum irriterar mig. Han har ett team som är förvirrat och behöver guidning och jag upplever honom som sur på dem för att de inte kan reda ut röran själva.

    Jag har inte sett honom den veckan innan jul, så det är snart en månad sen. Jag tror att han jobbat veckan som gått men han varken syns eller hörs. Så i veckan har jag blivit inkallad på möten där han borde ha styrt upp situationen. Där hans leverans hamnat i skiten på grund av dåligt ledarskap och målbild, jag är ingen ideal chef men jag jobbar med mina team och jag börjar nu bli rejält trött på att ”skydda” den här chefen från sitt team. För han gör inte ett bra jobb och de kommer till mig för råd, riktning och stöd.

    Ja, så både onsdag, torsdags och fredagens agenda kastades om rejält på grund av frågor, inhopp och stöttande.

    Den här helgen började jag med ett pass på gymmet igår och idag fyller jag på gotteskåpet och bakar småkakor framför längdskidorna i Nove Mesto. Resten av helgen går i samma tecken vila, Vinterstudion, utetid och paus.