Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Jobb (sida 1 av 7)

Gränslöshet

  • Jag är chef för flera olika team, då är jag inte bara deras personalansvariga utan dessutom ansvarig för det som teamet levererar, i mitt fall IT system. Dessutom har jag i alla mina team en gruppledare/team Leader som sköter den dagliga arbetsfördelningen, dialogen och prioriteringen så är jag är endast involverad i de mer strategiska diskussionerna, högre nivå av prioriteringar eller eskaleringar. Det är cirka 1,5år sedan jag tog över dessa team från min företrädare och jag inser varje vecka att det kommer ta tid att tvätta bort den stämpel han satt.
  • Ett av teamen har varit extremt utsatt för press och stress och osunda förutsättningar. De har fått springa fritt och haft svårt att säga nej. Ingen har hjälpt dem sätta ner foten och säga nej, ingen har sett hur de mått och ingen har banat väg och röjt hinder ur deras väg.
  • Resultatet är vad jag nu står med. Ett dysfunktionellt team där en av team medlemmarna förra året mådde piss men kämpade på, två konsulter slutade och nu är en av de anställda sjukskriven för stress symptom. De litar ännu inte på att jag skyddar dem, lyssnar på dem, tar deras strider och finns här för att stödja. Att jag helt enkelt är deras chef. Gränslöshet är det värsta du kan utsätta ett ansvarsfullt team för, för är teamet för bra på att ta ansvar kommer de jobba ihjäl sig.
  • Jag hoppas vi är på rätt väg, många aktiviteter är identifierade för att stärka individerna och teamet men det gäller att vi hittar rätt sammansättning av personer och kompetenser, kan bygga tillit och samarbete för att bygga ett långsiktigt hållbart team.
  • Andas, glöm inte bort att andas!

    Nu snurrar lovet på för fort. Jag springer och springer och hinner inte stanna för att lyssna. Jag har lönesamtal “by the book” men känner mig inte närvarande, jag är på konferens men svarar samtidigt på Mail och beställer konsulter. Sen försöker jag röja i radhuset efter jag stressnjutit av kvällssolen på en promenad. Äter hör jag men kommer inte ihåg att smaka på maten och sover gör jag men vaknar alldeles för tidigt.

    Och nu har mina föräldrar landat i gästrummet. De har inte varit här sen i höstas, mitten av november kanske. Så nu ska jag njuta och jag ska andas, smaka på maten, andas vårluften och samtala med mina föräldrar. Okej, deal?

    För i nästa vecka fortsätter hamsterhjulet!

    Utvärderingssamtal

    Jag har haft mitt årliga utvärderingssamtal med min chef och trots att, eller kanske på grund av att jag får idel lovord undrar jag vad jag skulle ha gjort för att överträffa hans förväntningar.

    Det är nu 14 månader sedan jag började i min roll, dvs jag har innehaft rollen i lite mer än ett år. Jag har den näst största leveransen i hans avdelning och jag sköter utan att han behöver involvera sig. Inte ens som riktigt ny hade jag ärenden på hans bord, frågor eller behov av stöd. För ett år sedan utvärderade han mig som “överträffar förväntningarna” – men det var baserat på tre månaders arbete. Nu kan vi lägga 11 månaders ytterligare erfarenhet till det och helt plötsligt har jag halkat ned och levererar bara enligt hans förväntan?

    Jag lämnade mötet som var fullt av lovord med en bitter eftersmak, en undran av vad jag skulle ha gjort ytterligare för att överträffa vad han förväntade sig av mig? Räcker det inte med goda lovord från såväl affär som kollegor? Att hag lyckats leda verksamheten genom ett stort och nydanande projekt, frigjort pengar till det, fått affären att acceptera en leverans från Indien och till och med våga satsa på det genom att ta hit ett 15 tal medarbetare på kunskapsöverföring? Räcker det inte med att jag hindrat två medarbetare från att springa in i väggen, att kunna hantera leveransen trots att jag inte fått ersätta två av våra nyckelpersoner? Att det team som levererar från Polen har gått från en skakig och rörig lösning till en stabil leverans med en positiv trend?

    Allt pekar åt samma håll. Kundnöjdhet, personalnödjhet, stabilare leverans, bättre samarbete med våra syster system och ökat samarbete mellan teamen. Detta är dock vad han förväntat sig. Jag vet inte vad jag ska göra för att överträffa detta, men tydligen tror han att jag kan MER.

    Rekrytering

    Helt ärligt tycker jag rekrytering är den svåraste och mest utmanande delen av chefsjobbet. Kanske för att jag är alldelels för intresserad av människor och deras historia, deras livserfarenheter och att ha ett samtal med dem. Det gör tror att jag gör bra i intervjusituationer är att få kandidaterna att ha ett trevligt samtal, de slappnar oftast av och vi skrattar och har det trevligt. De saker jag å andra sidan gör mindre bra är många fler.

    Jag vet så här inför intervjuerna att jag borde förhålla mig mer distansierad. Jag bör ställa frågor och lyssna på svar. Ge utrymme för kandidaten att tala till punkt, hitta sina egna ord och tillåta tystnad. Jag borde ställa skarpa följdfrågor och analysera personens svar. Vad jag gång efter annan gör är att jag hamnar i ett trevligt, småputtrigt samtal där jag i alltför stor utsträckning hjälper kandidaten hitta sina svar och visa oerhört stor förståelse för de utmaningar den stått inför.

    I mina rekryteringar hittills har stort forkus legat de tekniska kompetenserna, faktiska områden de har studerat eller har erfarenhet ifrån. Det har varit testare, utvecklare eller arkitekter in IT. Jag har också rekryterat tvåteam leaders där samtalet mer gick ut på vilka verktyg som personen i fråga hade i sin berktygslåda för att skapa ett team. Nu ska jag rekrytera chefer. Två chefer som ska vara ansvariga för verksamheten och medarbetarna här i Indien och jag känner mig lost.

    Vi har HR representanter som ska medverka vid intervjuerna, men hon har varken informerat om sin roll eller återkommit med den information som jag efterfrågat. Så jag känner mig rätt själv i det här. Jag har pratat med personer i min omgivning som har rekryterat chefer tidigare och bett om råd – hur gör ni? Den ene ställer en fråga “Ge fem exempel på situationer som har format dig till xx och hur?” den andra kör utan mall på magkänsla. Det viktigaste hen anser i en chef är hur bra man är på att identifiera och mitigera risker. Hur man nu får fram det.

    Så imorgon sitter jag där, jag har ännu inte bestämt mig för mitt upplägg och jag ska ägna dagen åt att fundera igenom det. En sak är dock säker, jag har en bra kandidat till båda positionerna. Personer som idag innehar rollen som team leader, vars styrkor och svagheter jag känner och som kanske är redo att steppa upp. Oavsett vad – de andra kandidaterna måste vara bra för att slå dem på fingrarna.

    Ängel och Djävul

    Natalia och Alex skriver om situationen på sina arbetsplatser och för att spinna lite på samma ämne så kan jag berätta lite om hur statusen är där jag jobbar. Förutom extremt hög arbetsbelastning eftersom vi omorganiserar och i samband med det ska jag rekrytera chefer i ett annat land. I samma veva måste jag göra årsutvärderingar på anställda som måste vara avslutade innan januari månads utgång. Därtill har jag fått kliva in för att rädda ett av mina team. Jag tror jag har skrivit om dem tidigare, ett extremt högpresterande och kompetent team som körts i botten på grund av hög arbetsbelastning under många års tid.

    Så den här veckan har jag spelat rollen som både Ängel och Djävul för att skydda detta team. Som Ängel har jag skickat hem anställda för att hantera sina stressnivåer på hemmaplan. Fixa julklappsshopping, stöka hemma och hantera livspusslet. Jag har dessutom skickat ut mail med prioriteringar. Gör ENDAST det som måste vara klart innan jul, skjut allt annat till januari. Har andra kommentarer kring dessa skicka dem till mig och Var snälla mot varandra, vi gör alla vårt bästa. Dessutom plockade jag arbetsuppgifter från gruppledaren för att underlätta hennes arbetssituation, och sen satte jag på mig Djävulshornen och gick på möte.

    Djävulen röjde loss i ett projekt som varken har change management, uppföljning av tester, tydliga krav, bra samordning eller planering. Jag utmanade projektledare, ifrågasatte kravställningar och förklarade att ett finansiellt system inte kan skicka in förändringar i Prouktion veckan innan Årsbokslut. Det säger lite sig själv tycker jag… men det är inte självklart för alla. 

    Har en grymt effektiv vecka hittills i alla fall och trots hög arbetsbelastning hinner jag både skratta, gå på toa (ibland i alla fall) och ta hand om mina medarbetare.

    Semester!

    Sitter på flygplatsen på väg ut i världen. Nu är det semester. Fyra och en halv vecka av ledighet att se fram emot. Ja, nästan. Några avbrott för att hantera anställda som flyttar till Sverige och meddela förändringar i arbetsuppgifter måste jag göra, men jag hoppas att de aktiviteterna ska gå snabbt och smidigt. Den sista arbetsdagen har varit allt annat än smidig. Igår fick vi besked om budget neddragningar, så det sista jag gör är att sitta och planera besparingar. Vilka konsultuppdrag som ska avslutas, hur vi fördelar resurserna bäst för att inte mista kompetensen. Det är inga roliga uppgifter att syssla med sista dagen innan semester, och absolut inte att meddela. Blä!

    Den tidigare delen av arbetsveckan har varit cool lugn. I tisdags jobbade jag från en solvarm klippa och onsdagen tillbringades i jobbsammanhang på en segelbåt. Så jag lider ingen nöd även om det är lite taskig timing. Nu boardar jag, hejdå Sverige!

    Pengar

    Jag har alltid fascinerats i smyg över de personer som fått egenskaper som gör dem till bra på att hantera siffror. De som uppskattar ett strukturerat excelark, ordning och reda på siffror, de som gillar att gräva ner sig i detaljer och verkligen på grunden förstå varför den ena eller den andra avvikelsen uppstår.

    Jag å andra sidan tvingar mig in i det och gör förenklingar och generaliseringar, jag använder mallar som är förståeliga för mig och undviker de komplicerade förslagen som finns tillgängliga att använda – för jag orkar inte sätta mig in i dem!

    Som projektledare var det någon jag var tvungen att jobba med månadsvis och i min nuvarande roll som chef och leveransansvarig måste jag fortsätta med att gissa siffror.  För det är vad vi sysslar med, mer eller mindre avancerade gissningslekar. Som nu i slutet av maj ska vi börja gissa hur mycket pengar som min leverans kommer att kosta under 2019. Vi kan inte ens göra vettiga estimat på hur juni månad kommer att se ut, men vi ska gissa hur behovet ser ut i december 2019. Det är helt och hållet galet tycker jag.  Hur jag idag kunna veta vilka krav det finns på min verksamhet då? Men de högre cheferna säger gissa, så vi gissar och håller tummarna att vi åtminstone siktade åt rätt håll. För om ett år kommer jag sitta och försvara de siffrorna och lägga ett antal timmar i månaden på att analysera och förklara varför jag satte den siffran där.

    Hurra för gissningslekar!!

    En glimt av charter

    Jag har haft en riktigt grym helg. Fredagkvällen innehöll jobbmöten ganska sent, men jag tog de sista två på hotellrummet. Därefter ringde jag upp lite room service och slappade i soffan framför OS rapporteringar. Room servicen är grym, inte farligt dyr och dessutom har de många olika varianter på paneer. Paneer är en indisk variant av keso, men mer i form av en mjuk ost som de använder i grytor eller göra tikka paneer av. Väldigt god!

    Lördag morgon vaknade jag med kittlande näsa, så mitt dagliga träningspass blev lite lugnare men ändå 4km på löpbandet. När jag ändå var på gymmet bokade jag in en aroma massage på Spaet. Därefter körde jag på att avnnjuta frukostbuffé i solen och därefter flera timmars poolhäng. Klarblå himmel, lätt svalkande vind och ljudbok – det var inte alls tokigt.

    Vid fyra plockade min privata chaufför upp mig och körde mig via en indisk sötsaksbutik till kontoret för att peppa mitt team lite. De jobbade lördag då vi hade saker som skulle produktionssättas och jag var där och hejade på dem lite. Sen tog jag min bil hem och preppade mig för massage. Såååååå skönt. Kvällen avslutades alldeles inoljad och mjuk med en pizza, kall öl och FaceTime med Em.

    I söndags fick jag sällskap vid poolen, en kollega anslöt och vi hängde i solen och pratade nästan i munnen på varandra. På eftermiddagen hade vi bokat in chauffören som körde oss till ett indiskt köpcentrum där vi shoppade billiga Levis jeans (japp, har inte haft Levis sen mitten av 90-talet!) och strosade runt i ett extremt högljutt mall.

    Ska man nu åka på tjänsteresor är det väldigt grymt när man kan låtsas vara på charter resa under de helger man måste tillbringa på resande fot!

    Tokyo!

    Okej, det är snart en vecka sen sista inlägget. Veckan har varit lugnare ur ett arbetsperspektiv (jag förstår ärligt talat inte hur Japan kan anses som världsledande på vissa saker, de har det mest saktfärdiga tempo jag någonsin upplevt. Veckans möten hade kunnat avverkas på en halvdag…) Jag tänkte dela några snapshots från veckan som gått.

    Here we go!


    Spolljudsknappen på toaletterna tycker jag är underhållande oavsett hur många gånger jag reser hit. Varför? För privacy… mmmmmm

    Valen av rengöring efter ett toalettbesök är också en historia för sig. Hur vill du ha vatten, hur hårt, hur varmt? Utlovar fnissattack om du provar!

    Gatuvy i Ikebukuro, i närheten av där vi bodde.

    En sån här dräkt måste vara alla mäns favorit utklädningskostym, eller? Finns även i rosa, vitt och blått.

    Vad sägs om vad jag tror är energidrycksutbudet på ett av apoteken i närheten?

    Det här var helt klart min favorit, vad är det för något? En vältränad gris?

    På besök i Asakusa och det angränsande kvareteret Kappabashi för att utöka min knivkollektion, spottade Tokyo Skytree på håll.

    Paraplystället på kontoret, fantastisk uppfinning och det bästa av allt? Ditt paraply står kvar där du lämnade det. Japaner respekterar verkligen ditt och mitt.

    Figurklippta buskar vid tågstationen i Ikebukuro

    Utsikten från mitt hotellfönster, med den mäktiga vulkanen Fuji-san som kuliss

    En väldigt japansk sushi restaurang där vi tog av oss skorna vid entrén, satt på golvet, fiskarna simmade runt i öppna dammar och man fick låna inomhusskor för att gå på toaletten.

    Utsikten från United Airlines lounge på Narita flygplatsen. Skänker en tacksamhetenstanke till mr T som gett mig access till den här lyxen. Jag hade varit en mer sliten människa utan det.

    Så Arigato gosaimazu Japan – see you soon!

    Några snapshots från veckan

    Sett från bilresorna till och från jobbet, för tredje resan i rad. Dessa usla presenning hem där barn leker i refugen på en stor genomfartsled.

    En man ovan och kvinnorna nedan är klädda som den lite enklare befolkningen. Med det har jag inte sagt att de är fattiga – långt därifrån.

    Från ett möte på jobbet. Älskar att de indiska kvinnorna fortfarande vår traditionella kläder!

    « Äldre inlägg