• IVF,  resan mot mamma

    Delad glädje = dubbel glädje

    Igår när jag satt och åt min lunch så fick jag ett sms från Vancouver. Lite snabb huvudräkning sa mig att Jill var vaken fel tid på dygnet, och att det var ungefär halv fem på morgonen lokaltid. Vi messade lite fram och tillbaks, avhandlade karantän, hennes rehab och ett inställt bröllop i London. Jag kände att nä, jag delar min info och hon blev extatisk! Så glad och pepprade mig med sms, jag sa att det var testdag så många veckor av osäkerhet framför mig. Vi avslutade vår dialog med ett leende på varsin sida världen, så glad att kunna dela goda nyheter så här i mörka, tuffa tider.

    När jag sen är ute och promenerar med Josse på eftermiddagen plingar min telefon till och efter en stund plockar jag upp den för att kolla vem som messat. Jill, igen. Vad kom hon på nu när hon vaknade… jag öppnade smset och började skratta, mumla obegripliga saker och bara hyperventilera lite.

    För när hon hade sovit färdigt för natten hade hon gått ut i badrummet och fått bekräftat vad hon anat. Hon är också gravid!! Så häftigt, overkligt och roligt. Nu kan vi följas åt i varandras utmaningar, måenden och oro. Fina Jill och hemmet Elliot ska bli föräldrar, så himla glad för deras skull!!

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Dag 18 – testdag

    Jag påbörjade det här inlägget tidigare i veckan, men vågade aldrig posta det. Idag är det dag 18, enligt kliniken ska jag idag göra deras graviditetstest men jag gjorde ett redan tidigare i veckan. Jag hade läst på flertalet bloggar om vinsten och förlusten med att göra ett test innan den utsatta dagen och för att vara helt ärlig har jag tydligen väntat JÄTTELÄNGE. Det finns de som gör test dag 8 (10 dagar efter Ovitrelle sprutan, som tydligen innehåller ett ämne som stör graviditetstesterna) dag8 var förra tisdagen. Så jag tänkte att dag 15 borde jag bara få ett positivt utfall OM det gått vägen. Med allt som hänt de senaste dagarna med jobbet så känner jag att jag inte orkade med att helt plötsligt få mensen, ont i magen och dessutom besvikelsen med att det inte gått vägen. Jag kände att det var bättre att kunna förbereda mig själv mentalt för att den kommer om resultatet är negativt.

    Jag köpte ett test på Kronans Apotek, för jag orkar inte med att Apoktek Hjärtat (och därmed Ica) vet om att jag försöker bli gravid. Riktad reklam är inte riktad vad jag är ute efter just nu…

    Så jag gick upp, för som vanligt vaknar jag sjukt tidigt typ strax innan 6. Jag låg och drog mig innan jag insåg att nej, jag kan inte skjuta på testet. Så nu är det gjort… och nu försöker jag mest smälta det. Jag är gravid.

    Idag gjorde jag då klinikens test, det också ett svagt test streck som bekräftar att jag är gravid. jag hade velat ha ett tydligt, släng dig i väggen starkt test streck, men efter ett samtal med kliniken där de klargjorde att ett streck är ett positivt resultat. De bokade in mig på ett tidigt ultraljud efter påsk och sen började jag gråta.

    Jag är gravid!

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Dag 8

    Enligt min NaturalCycles är det snart dags för mensen att komma. Med den provocerade ägglossningen söndagen för 11 dagar sen och äggplock därefter stämmer det med mina ”vanliga” cykler. Nu är ju den här cykeln allt annat än vanlig. Jag vaknade i natt med ”mensvärk” och jag har glömt bort skräcken det är att hela tiden gå runt och känna efter OM den börjat.

    Medicinen (vagitorerna) stoppar jag i mig tre gånger om dagen och den gör att jag känner mig gravid. Illamåendet växer lite för varje dag, brösten ömmar och jag flåsar av minsta lilla ansträngning. De gör ju också att jag inte känner igen min kropp överhuvudtaget, är den gravid eller dopad eller både och?

    Så nu börjar jag titta varje gång jag går på toaletten, efter spår att det inte lyckats. Att även embryot som placerades inne i mig var av så usel kvalitet att det inte klarade växa till sig. Det är nu jag vänder mig till Natalias fina present kort med tänkvärda ord.

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Livet 2.0

    Fick besök över en kopp te igår, Karro tittade förbi och jag älskar våra prat. Oftast djupa, kloka och intressanta för vi lär oss så mycket av varandra! Så i går avhandlade vi så klart min lördagsdejt och livet i stort och en sak vi konkluderade var att just nu är världen så fokuserad på Coronaviruset. Det enda som diskuteras i media, mellan vänner, eller på kontoret är risken för att smittas, länsningen av butiker av toalettpapper, konserver och pasta/ris. Karantän eller inte karantän och så vidare. Mitt liv är snarare fokuserat på livet och kärleken. Vore det inte helt underbart om mars 2020 för mig kunde betyda kärlek och bebis?

    Kände att mina odds sjönk lite när telefonsamtalet från kliniken precis kom och meddelade att de två embryo som befruktades men som inte implanterades inte tog sig till frysen. De fortsatte växa, men de klarade inte den sista kvalitets inspektionen för att bli infrysta och sedan upptinade så de åkte i soporna. Jag hoppas så klart att det embryo de implanterade var det livskraftigaste med bäst värden och möjligheter att växa sig starkt. Bara att hålla tummarna och fortsätta ta hand om mig.

    Just nu börjar min kropp känna sig gravid. Brösten ömmar, magen är stinn och jag mår lite illa, men det är biverkningar på Lutinus som är en progesteron medicin som jag tar för att hjälpa kroppen acceptera embryot.

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Nu bär jag på ett embryo

    Som morgonens inlägg förklarar så hade jag en ny tid på kliniken idag och jag var lite orolig när jag kom dit. Med elva ägg hade inte tillräckligt många hållet för en långtidsodling, var det ett dåligt omen?

    Läkaren kallade in mig och förklarade att av de 11, var 10 mogna (!) men endast tre av dem hade befruktats och påbörjat delningen. Tre är inte dåligt för en ”tant” som mig, men därav den tidiga insättningen.

    Alla tre embryon var i gott skick och de två som inte sattes in idag kommer fortsätta odlas tills på lördag-söndag och om de fortsatt ser bra ut fryses de in. Jag får besked om det på måndag!

    Jag satte på mig operationsstassen och visades in i rummet. Läkaren ultraljudade äggstockarna eftersom jag fortfarande har ont och speciellt när jag går, men allt såg prima ut. Så smärtan kommer avta, men dopade och dammsugda äggstockar kan värka ett tag. Därefter fick jag ett externt ultraljud att hålla i, läkaren öppnade livmodertappen och monterade in katetern. Sen kom embryot och vi kunde se hur det (och vätskan) sköljdes in i livmodern! Vi fick göra det två gånger, för första gången blev det baksug och embryot följde med katetern ut igen.

    Reglerna nu är lätta. Lev som vanligt undvik tobak och alkohol (efter helgen då embryot blivit en blastocyst och kikat in sig i och kopplat ihop sig med livmodern).

    Nästa milstolpe är på måndag och därefter ytterligare väntan innan graviditetstestet!!

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Äggen är plockade!

    Nu går processen framåt steg för steg. Tidigt i måndagsmorgon infann jag mig på kliniken för att ta nästa steg. Ett nytt moment är att innan man kommer förbi receptionen måste ett papper fyllas i med information om var jag varit, hur jag mår, vem jag är och vilken tid jag varit där. Allt för att undvika att Corona-virus kommer in i lokalerna och i kontakt med såväl patienter som personal.

    Som tur är mår jag bra och har inte hängt runt smittade personer, så jag var välkommen in och fick träffa en söt barnmorska vid namn Pernilla som var min guide idag. Fick ett rum att byta om i, information, en kanyl i armen för morfinet som skulle ges intravenöst och sen kom läkaren, Eva. Hon delade mer information om de olika momenten och vilka jag skulle träffa på inne i behandlingsrummet.

    Efter ungefär 40minuter, två toalettbesök (viktigt med tom blåsa) och ett glas saft (för energin, var där på fastande mage) så blev jag invisad i operationssalen och fick en värmedyna placerad på magen. De olika momenten var enkla och tydliga. Morfin, fyra sprutor med smärtstillande, ultraljudsstav med en lång nål fastmonterad.

    Efter första morfin dosen blev jag alldeles rusig, de fyra sprutorna gick finfint sen var det dags för nålen. Då var de lite tveksamma till att ge mig en dos morfin till, så jag fick en halv… och stack in nålen och tömde mina äggstockar på vätskan.

    Otroligt intressant hur vi på ultraljudsbilden på monitorn kunde följa ”tömningen” och de svarta blåsorna försvann in i nålen. Hela ”behandlingen” tog kanske 15-20 minuter och efteråt fick jag vila upp mig på rummet. Dit de körde in kaffe, ostmackor och mer saft till mig att festa på.

    Efter en stund kom Pernilla in till mig och kollade hur jag mådde, jag fick en panacod för smärtan och rådet att vila lite till trots att jag mådde helt okej. Den mens liknande smärtan i magen släppte efter panacoden börjat verka och läkaren Eva tittade in och såg ut som hon precis vunnit på lotto. Elva ägg hade de hittat i vätskan och de brukar hoppas på mellan 5-10, så jag antar att min kropp levererat!! Nästa steg är att embryologen kontrollerar hur många som är mogna och därefter injicerar sperma. Jag har en tid för återförande redan idag, så håll tummarna att allt går bra nu!

    0