• IVF,  resan mot mamma

    Bebisfabrik step III

    Nu har jag äntligen varit i kontakt med kliniken igen för att lägga en plan kring nästa steg i tillverkningen av en bebis. Jag pratade med läkaren, Eva idag och vi siktar på att få till ett nytt test i augusti. Som det ser ut just nu blir själva IVF behandlingen inte förrän i slutet av augusti/september eftersom vi måste invänta första mensdagen efter semestern. Detta innebär att jag tar mina första sprutor 14 augusti för äggplock 10-14 dagar efter det.

    Tydligen är omgång två billigare, dels sparade jag 1600kr på att ta behandlingsplaneringen på telefon. Dels så kostar omgång två 39 000kr inte 47 000kr som det första. Så nu jag ta mig till kliniken för att ta ett nytt blodprov då det jag tog förra året kommer bli för gammalt innan jag är igång.

    Så, tidsplanen är nu att jag senast den 3 augusti ska de de ha det signerade avtalet som innebär att jag köper tjänsten. Då beställer kliniken hem donatorsperman och förbereder för att jag ska få utrymme på kliniken.

    Så, träffar jag en man nu i sommar som på något lite galet sätt är med på att göra resan med mig och vill vara pappan så kan jag ju spara pengarna på kontot och satsa på att ha ett vilt, galet och intensivt sexliv istället. Tills dess håller jag mig till min plan B.

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Update

    Graviditeten börjar lösas upp och med tiden skulle kroppen ha tagit hand om det själv, men jag sa att jag orkar inte med osäkerheten längre. Det blev inget piller med hem, det blev en inbokning imorgon för en skrapning istället. Det är en lindrigare och snällare behandling mot kroppen och själva ingreppet tar ca 1 minut. Det kommer göra ont i livmodern som kommer krama och kämpa emot – men när det är över ska blödningen vara väldigt begränsad.

    Sen kommer själva slemhinnan stötas ut efter ett par dagar av sig själv, så då ska jag räkna med en mindre blödning. Enligt såväl sköterska som läkare innebär det här kortare blödning än abortpiller och det gör mig så tacksam!

    Så imorgon händer det, på riktigt.

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Senaste nytt…

    Är att det inte händer speciellt mycket. Imorgon ska jag tillbaks till kliniken och hoppas då på att få med mig “abortpiller” hem så att kroppen gör sig av mest resterna av graviditeten för det har den inte lyckats göra själv…

    Två av mina vänner, som blivit gravida ungefär samtidigt som mig var i förra veckan på sina tidiga ultraljud och båda fick beskedet att de har en tom fostersäck. Detta var vi tvugna att googla och visar sig att det är en form av missfall – eller det är när det finns en fostersäck men inget foster. Kroppen tror att man är gravid och graviditeten fortskrider, och resulterar förr eller senare i missfall. Helt galet att vi alla tre hamnat i en liknande situation! Nu var ju inte min fostersäck tom, eftersom de satt in ett embryo – men hade det skett naturligt är det vad de sett på ultraljudet.

    Jag vill bara avsluta det här kapitlet och tänker ägna min torsdag åt att vrida mig i smärtor på toaletten. Jag hoppas på en ganska snabb och smärtfri rensning, men minns aborten och smärtorna som jag upplevde då. Hellre 4-6h av kraftiga smärtor och mycket blod och att det sen läker ihop än skrapning som faktiskt innebär större risk. Snälla – be om en snabb läkning för mig jag vill inte gå runt och blöda i flera veckor…

    0
  • IVF,  Jobb,  livet

    Hej.

    Jag mår okej, men är inte så skrivig/pratig just nu. Jag jobbar en hel del med acceptans och välbefinnande. Försöker att inte oroa mig utan hoppas fortfarande kroppen tar hand om det här utan provokation, måste ju tyvärr medge att det känns mindre hoppfullt för varje dag som går.

    Mina graviditetssymptom har försvunnit, brösten ömmar inte längre och jag vaknar inte mitt i natten och behöver gå på toaletten, men jag vaknar fortfarande törstig på morgonen.

    Ny information från jobbet är att vi kommer att vara permitterade över sommaren… det betyder ett långt sommarlov. Undrar hur jag ska hålla mig vid vettet och inte totalt gå in i psykisk obalans. Får nog försöka hitta mål med den här tiden framåt…

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Inte den här gången heller

    Vecka 7, dag 3. Nej, det fanns inget tickande hjärta på skärmen till ultraljudet. Hur mycket än läkaren letade och letade så fanns där inget pickande, bultande hjärta som pumpade runt blod i det lilla fostret. Till och med en annan läkare kom in för att verifiera att där inne i livmodern låg ett litet, litet foster som inte klarat sig genom de kritiska veckorna.

    Jag känner mig nere, så klart, och orolig. Tänkt om kroppen inte stöter ut det av sig själv. Jag minns den hemska smärtan när jag tog abortpillret. Hur jag satt på toaletten och lutade mig mot väggen för att inte svimma av smärtan. Jag hoppas kroppen stöter ifrån sig fostret, så att jag kan gå vidare. Om jag gör ett nytt försök så blir det inte förrän efter semestrarna, för nu innan hinns det inte med…

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Delad glädje = dubbel glädje

    Igår när jag satt och åt min lunch så fick jag ett sms från Vancouver. Lite snabb huvudräkning sa mig att Jill var vaken fel tid på dygnet, och att det var ungefär halv fem på morgonen lokaltid. Vi messade lite fram och tillbaks, avhandlade karantän, hennes rehab och ett inställt bröllop i London. Jag kände att nä, jag delar min info och hon blev extatisk! Så glad och pepprade mig med sms, jag sa att det var testdag så många veckor av osäkerhet framför mig. Vi avslutade vår dialog med ett leende på varsin sida världen, så glad att kunna dela goda nyheter så här i mörka, tuffa tider.

    När jag sen är ute och promenerar med Josse på eftermiddagen plingar min telefon till och efter en stund plockar jag upp den för att kolla vem som messat. Jill, igen. Vad kom hon på nu när hon vaknade… jag öppnade smset och började skratta, mumla obegripliga saker och bara hyperventilera lite.

    För när hon hade sovit färdigt för natten hade hon gått ut i badrummet och fått bekräftat vad hon anat. Hon är också gravid!! Så häftigt, overkligt och roligt. Nu kan vi följas åt i varandras utmaningar, måenden och oro. Fina Jill och hemmet Elliot ska bli föräldrar, så himla glad för deras skull!!

    0