Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Hem (sida 2 av 4)

Flyttat hem

Idag gjorde jag ett sista besök i lägenheten, plockade med mig mina sista grejer, tömde kylen och frysen och städade undan. Nu är rummen redo för ny hyresgäst som flyttar in redan på fredag, så för mig och T är vi i ett nytt läge.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att få ett svar på frågan vad han tycker eller tänker om att jag flyttar tillbaks in i huset. Jag frågade igen i helgen och han väljer att inte svara. Jag försöker bestämma mig om jag behöver det, eller om jag bara ska släppa det och go with the flow. Jag kan dock konstatera att han inte verkar missnöjd med det. Vi har hängt en del i förra veckan, i fredags var vi ute på galej till tidiga morgontimmarna och hängde en del i lördags innan han begav sig på 40årsmiddag medans jag slappade i soffan framför en film.

Nu har han dragit till NY i jobb igen och han har redan hunnit höra av sig, vi får väl se var det landar men jag jobbar på is i magen och att inte göra en så stor grej av det. Det löser sig och just nu mår jag bra. Riktigt bra!

Hej hej!

Jodå,jag lever och jag har vid flera tillfällen försökt att blogga, men aningen har jag tappar inspirationen, ämnet eller idén på vägen mellan tanke och handling.

Läget i livet är rätt bra. Jag tränar regelbundet, springer tre-fyra gånger i veckan och lyckas få ihop en distans mellan 20-30km. Något jag är nöjd med för tålamod är något man måste ha med sig när man är på väg tillbaks från skada.

Jag bor mer och mer i huset tillsammans med T och från och med den 1 juni flyttar jag tillbaks. Jag fattade beslutet att testa att inte invänta ett beslut från hans sida, efter samtalet med hans exfru. Ska jag avvakta ett besked från honom kan jag få vänta tills jag blir både gammal och grå (okej Natalia, äldre och gråare!). Så jag funderade och eftersom min deal med lägenheten jag lånat löper ut sista maj, och de hade fått en förfrågan på att hyra ut till någon satsade jag. Så nu flyttar jag hem, och får vi inte detta att fungera och bli bra, ja då flyttar jag och alla mina grejer ut och bosätter oss någon annanstans. Jag låter sommaren vara försöksperioden och utvärdering kommer att ske i senare delen av augusti. Då bostadsmarknaden tar fart igen efter sommarstiltjen.

På jobbet rullar det på, det kommer upp lite nya problem att lösa och lite gamla problem löser sig. Det är tydligt att den sommarvärme som intagit landet påverkat känslan på kontoret och det är mindre folk inne, det är lite lugnare tempo och folk är redan brunbrända, glada och fräscha. Den här solen gör verkligen något med oss!

Socialt mår jag toppen, jag försöker boka in träffar med mina vänner regelbundet. En eftermiddag i solen med en, en middag på restaurang med någon annan, det känns som att energin räcker till mer och även lusten att prata och hålla kontakten.

Och jag ska försöka vara lite mer frekvent med mina uppdateringar igen!

 

Hemnet comeback

Igår hade jag en riktig meltdown. Mitt hjärta var på  väg att gå sönder och trots att jag försökte distrahera mig med att träna, åka och byta julklappsjackan och fixa så gick det inte. Jag var helt bedrövad. Fick inget som helst gehör på mina sms till T och inte ett ljud kom från hans sida. Jag trodde att jag skulle implodera av sorg och ensamhet.

Så, jag gjorde det jag absolut inte skulle ha gjort när jag var i den sinnesstämningen, jag åkte till huset. Där låg en dödssjuk (influensasjuk…) T på soffan. Jag vräkte ur mig tusen frågor och tänkte att bara jag fick ställa dem så skulle det kännas bättre. Då kanske jag skulle kunna få ett svar som lugnade mig. Hur idiotisk kan man vara? T hade ju inga svar, han svarar “jag vet inte” på allt. Vad är målet med de här två månaderna? Hinner du tänka? Vad känner du? Saknar du mig över huvudtaget? Är du helt likgiltig för om jag är här eller inte? Ser du att jag kommer flytta tillbaks hit i slutet av februari? Vad har du sagt till släkten? Ska jag ringa och tacka för julklapparna? Har vi en dejt på lördag? Jag dränkte honom i frågor och svaren var, ingenting.

Jag borde ju veta det. Det går inte att pressa någon att svara, men jag behöver svar. Igår behövde jag något att hänga mig fast vid. Ett hopp, ett gemensamt hopp om att vi kommer att landa tillsammans. Det fick jag inte, och det gjorde mig än mer bedrävad. Jag grät litervis med tårar igår. Litervis. De rann konstant från eftermiddagen till sent igårkväll. Alltså självömkan är bland det mest ocharmerande och osexiga som finns och den frossade jag i igår.

I misären öppnade jag mitt Hemnet konto och lade in en sökning på 2-3or i rätt del av staden. Jag har sparat pengarna från min försäljning förra året och hade tänkt att de skulle gå till handpenning i ett gemensamt hus. Nu kanske de istället blir insatsen i en ny lägenhet och nu kommer jag försöka sikta på en lite större, med utrymme för gästrum och kontor. Jag trivdes bra nära skogen så jag tänker inte byta del av staden, även om det lockar att bo nära vattnet också. Betyder det här att jag släpper taget? Nej, men jag som person behöver känna att jag har makten i egna händer. Att jag styr mitt liv och har en plan B om plan A inte fungerar.

Jo, jag ställde krav också. Ska det funka att vara särbos så måste han höra av sig. Skicka några sms, svara på telefonsamtal eller ringa – det funkar inte att gömma sig i huset och grubbla. Då kommer jag överreagera och anta att det här bara är första steget på att avsluta relationen. Att han är för svag för att göra slut men väljer att sakta glida ifrån mig.

Det gör ont i hjärtat, ja. Jätteont.

Kanske det äckligaste jag vet…

…är att rensa avlopp. Jag tror att jag har en del supportrat på det här området. Gamla hudavlagringar, hårbollar, damm och skäggstrån som samlas ihop, kletas in och äcklar sig. Jag brukar ge mig på detta äckel då och då, och tyvärr så har jag skjutit på ett avlopp baserat på hur de övriga sett ut när jag rensat dem. Men nu, efter mer än sex månader i radhuset kunde jag inte avstå längre, jag har nu tittat ner i avloppet under vårt badkar.

Varför då kan man undra, skulle jag inte kunna avstå från att botanisera i de rörkrökarna och låta min sambo gotta sig i äcklet? Om jag tycker det är sunkigt, så är det nog ingenting jämfört med vad han skulle tycka. Desutom ger det mig lite själsligt lugn att när känslolivet är lite kaos så ärdet åtminstone rent i hörnen.

Dessutom har vi hittat en fuktskada i parketten under vårt trapp. Ovanför trappen finns just badrummet, och ca 1m från fuktskadan finns väggen in till grannarna. Grannarna, som enligt vaktmästarna som var här och inspekterade häromdagen, är anklagade för att ha orsakat vattenskadan och där bostadsbolaget driver ett fall för att de ska få bekosta renoveringen. I deras vardagsrum (på andra sidan väggen, där vattenskadan och vår trapp är) har de upptäckt stoa mörka fläckar på golvet. Först skuldbelägde grannen katterna, därefter hantverkarna efter ventilationsbytet och sen ett antal anledningar till. Tills vaktmästarna/hantverkarna hade hittat tre hål borrade i avloppet i badrummet.

Så jag ville faktiskt bara säkerställa att familjen som bodde i vår lägenhet före oss inte hade gjort något liknande. Min rapport är: inga borr hål hittade. Mattan är schysst fäst under brunnen med fungerande vattenlås. Puh! Nu väntar vi på fuktfirman som kommer på fredag och ska inspektera och mäta fuktmängden i golv och väggar.

Helgprojekt

Sorry att jag varit så tyst. Energin har gått åt till annat. Som Ts spontana fredagsidé. Han såg Bauhaus, scrollade fram en film om trappmålning och fick för dig att det skulle ta 3h att förvandla en furutrappa till en snygg vit detalj. Jag hakade så klart på, dels för att få ett gemensamt projekt, dels för att Ts intresse dör efter tre drag med penseln. 

Vi kastade oss över projektet direkt efter fredagsmiddagen. Ackompanjerade av varsin kall öl öppnade vi färgburken och började. Efter en timma frågade jag T om det verkligen var grundfärgerna han öppnat… och nej det var det inte. Vi öppnade rätt burk och fortsatte måla. Efter första strykningen var det dags att sova, vi fortsatte lördagmorgon och var snabba till Bauhaus för att köpa en burk till med färg, och fler penslar.

Sisådär fyra strykningar senare (och ytterligare besök på Bauhaus) började trappan bli enhetligt vit. Det tog resten av dagen och vi var färdiga lagom till middagstid…

Sen fortsatte äventyret i morse med att lägga matta. Den hemska linoleummatta som prydde trappstegen täcktes över med samma mörkgråa heltäckningsmatta som golven i hall och de små sovrummen. Det var ett enormt pillgöra. T insåg efter ett försök att det var något han inte hanterade, så jag blev mattläggningschef och han stöttade med kaffekokning, tillklippning, lunch och hejarop. Ytterligare två vändor till Bauhaus behövdes (mattläggningstejp…) men framåt tretiden i eftermiddags var vi färdiga! Jag är nu helt slut i händer och underarmar, men shit vad snyggt det blev (ja, man får skryta!). Läser du någonstans, eller ser en youtube film att det tar tre timmar att måla en trapp så är det per strykning och det behövs tre-fyra strykningar för att täcka furufärgen. Hade någon sagt det innan jag började hade jag aldrig påbörjat projektet… 

Min läshörna

Jag har kommit att älska vårt radhus. Det är ljust, relativt fräscht och “mina” möbler passar in här. Det är på gränsen för litet, men vi klarar oss för nu. Jag har hittat en liten favoritplats, här under trappan, där jag gärna kryper upp med en bok. 


Här kan jag sitta ostört och läsa en bok, gömma mig lite från övriga i familjen när jag behöver fem minuter av egentid, men ändå delta på avstånd.

Här sitter jag nu, och läser en alldeles hemskt obehaglig men viktig bok av Elaine Eksvärd som jag kommer skriva mer om i ett senare inlägg. Ja, och så väntar jag på frukostfrallorna som gräddas i ugnen. Natalia, jag lovar att återkomma med recept om de godkänns vid provätningen!

Vårnyheter på IKEA

Som relativt nyflyttad så är jag fortfarande på jakt efter inredning som passar i vårt hem. Som tur var består vårt hem av mina möbler. Inga konstiga stil-blandningar som det ofta kan bli när två vuxna personer flyttar ihop sina bohag. Nu var det ju mitt bohag tillsammans med Ts kläder typ och sen några turer till IKEA och diverse köp på Blocket som flyttade ihop.

Förvaring är något som vår lilla fyra på 86kvm fortfarande behöver mer utav och jag blev helt kär när jag hittade dessa bilder från IKEAs vårkollektion på Trendspanarnas blogg. De snygga grå insatserna, hyllorna som skapar en hylla i hyllan och läderdetaljerna. Jag kommer att hålla utkik och fundera på om jag kan piffa till vår via stringbokhylla under trappan med detta. Det hade varit perfekt att ha hyllinsatsen till inkommande post. Tyg-tidningshyllan till magasin och annat man vill spara. Aaah jag tror det hade lyft  ordningen och strukturen i hyllan ytterligare steg!!

Snö

Snö är verkligen exotiskt om man är barn från västkusten har jag insett. På vägen hit igår var vi tvungna att stanna till på vägen för en kissepaus, varpå den minsta helt spontan utbrister ” det är jättemycket snö!!!”. För mig som uppvuxen i Bergslagen, och säkerligen för Alex som hemvan i Norrland, så är 15cm snö vardagsmat. För Tjatte var det massor med snö.

Så idag har vi tillbringat dagen i diverse pulkabackar. Solen har skinit, det har varit någon minusgrad och det har funnits massor av åkdon. Snowracer, madrasser, stjärtlappar, miniski, pulkor och allt annat. Självklart har det gnabbats, men mest har det åkts och klättrat tillbaka upp på backen och snabbt ner igen.

Sen varvat in med lite varm saft och en kaka, borstat bort lite snö och ner igen. Vi hade stämt träff med min bror och hans barn i backen och vi har tävlat i hopp, åka längst och åka snabbast. Snö kan verkligen roa stora som små!

Mitt nya hem

I juni började jag och T på allvar diskutera att flytta ihop. Att det skulle ta lite tid förstod vi båda då det på grund av tre barn i skolåldern inte fanns stå stora valmöjligheter på var vi skulle  flytta. Orten där barnen går i skolan är liten och husen i området är svindyra. Då pratar vi inte dyra utan riktigt, jäkla skitdyra. Och husen som kommer ut på marknaden är få, då omsättningen är väldigt liten, så det gäller att ha tur eller skicklighet.

Ts dåvarande boende  var ett hyresrättsradhus som han delade med sin fru, där barnen bodde och mamma/pappa bodde med dem varannan vecka. Ett fungerande koncept i början, men svårt när en ny flickvän/pojkvän kommer in och ska dela…

Så en vecka eller två efter att vi bestämt oss för att börja titta på riktigt så hände det mest osannolika. Ett parhus i samma område som de bodde i blev tillgängligt. Då T fortfarande stod i bostadskö använde vi hans poäng och kontaktade fastighetsägarna med ytterligare motiveringar till att vi skulle få förtur. Två veckor senare hade vi ett kontrakt med inflytt 1/10 och på ett osett parhus.

Så, vi bor alltså i samma område som exfrun, som tur är i varsin del så att det enda vi ser av varandra till vardags är bilarna på parkeringen. Inget av våra boenden är så att man “passerar” utan att ha ett specifikt ärende och det finns ingen möjlighet till insyn. Så himla skönt! Vad som dessutom är bra är att när vi hittar vårt hus att köpa, så har vi tre månaders uppsägningstid sen kan vi flytta. Himla enkelt och smidigt!

Vi bor alltså i ett parhus, fyra rum och kök, 90kvm fördelat på två våningar. Ett stort trädäck med morgonsol, en liten gräsmatta och en storbalkong där solen lyser på eftermiddagen/kvällen.När vi till sist fick se huset från insidan insåg jag att min standars höjts sen jag sist var hyresgäst. Men vi använde lite enkelt piff för att ta bort den värsta känslan.

Badrummen, det ena kaklat med en fin ljusblå rand mitt på väggen. Det andra i en pastellig våtrumstapet. Hemska badrumsskåp som rykte all världens väg och nya krokar på väggarna. Ett IKEA besök och vita kakelklistermärken samt kakeldekor från paxlux har fixat det stora badrummet och färg för våtrumstapet har löst ut det mindre.

Rummen var täckta med den värsta linoleummatta jag kan tänka mig…

Barnens två rum målade vi tillsammans med barnen i en fjädergrå färg något som jag tror var  ett bra steg för att underlätta själva omställningen att gå från ett till två boenden. Sen lade in en mörkgrå heltäckningsmatta för att täcka de hemska linoleummattorna och i det stora sovrummet samt köket hade vi sån tur att mattkillarna dömde ut befintliga mattor och vi fick helt nya golv.

Nu har vi bott så här i tre månader. De två yngsta delar rum, vi jobbar  fortfarande med att få upp hyllor och “personifiera” barnrummen mer, men i stort går det jättebra och killarna verkar trivas i båda sina hem. Jag och T storttrivs, det kanske är lite trångt när vi är fem, och vi kommer i framtiden att behöva flytta – men jag kan helt klart ge det 1-2år av husletande.

Idag

Det händer inte mycket här så här i mellandagstider. Jag jobbar lite (eftersom det är problem som måste lösas), jag skrotar runt, plockar bort lite tomtar och har tvättat en gigantisk golvmatta för hand i badkaret. Och jag har tagit en promenad, så jag tänkte fotobomba er lite nu…


Har jag berättat hur mycket jag älskar att bo vid havet? Det är till och med magiskt vackert så här på vintern! Idag ett par dagar efter Urds framfart var det dessutom vindstilla. Riktigt magiskt ❤️

« Äldre inlägg Nyare inlägg »