Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Hem (page 1 of 3)

Hallen

Låt oss börja i entrén. Här hade föregående ägare tänkt till (not!) och tapetserat ett rum med dörr åt öster och minimalt med ljusinflöde i terrakotta.

Som ni ser på bilden var en del av golvet täckt av klinkers och en del i samma ekparkett som resten av vardagsrum/kök. Klinkers delen hade de dessutom, lite kreativt lagt vita i mitten och rosa/beiga runt om i ett icke symmetriskt mönster.

Initialt tänkte jag faktiskt lägga en grå entrématta över klinkers delen och slipa upp ekparketten. När vi rev köket och väggen i köket insåg jag att det inte gick, så jag valde helt enkelt att låta det nya laminatgolvet täcka hela entréplan (förutom badrummet då).

Väggarna ville jag ha i en ljus kulör, men inte vit och sen lite detaljer som bryter av. Jag behöver väl inte påpeka att listerna slipades och målades vita?

Jag hittade färgen Gåsdun från Beckers och blev förtjust! Den blev det.

Den ljusare färgen gör att rummet känns mindre mörkt, att golvet inte byter färg och form mitt på gör att det känna lite större och jag är själv väldigt nöjd med hallinredningen!

Det är svarta hängare The dots i metall från Muuto, en hyllkonsoll och spegel från Ikea . Mattan kommer från Åhléns och låg tidigare i köket. En hall som känns enkel och clean. Till sist en ny grön växt från Plantagen. Älskar hur fint mönstrade dessa blad är!

radhus

jag köpte ett radhus som behövde kärlek. 2000 låter som ganska nytt, men bilder visar på att det är längesen. Åtminstone stilmässigt. Terrakotta, gult, blått och grönt. Svampade tapeter och vit/träigt kök. Plåt diskbänk och blå kakelrand i badrummet.

Veckorna efter jag vunnit budgivning och skrivit kontrakt blev intensiva. Jag frossade i färgkoder, Pinterest, funderade på vilken känsla jag ville ha i mitt framtida hem. Sen kom beslutsfasen.

Säng- och väggfärg beslutade, men vilken matta skulle jag välja…

Jag tänker vi tar rummen ett efter ett, vad säger ni om det?

oj.

det har gått två månader sedan mitt sista inlägg och på den tiden har jag renoverat ett radhus, flyttat, fortsatt hänga med T och boat in mig. Jag har tänkt på bloggen, känt för att skriva men inte hittat lugnet, energin eller fokuset att sätta skriva ord på bloggen.

nu tänker jag vara tillbaks. vad vill ni höra om? relationen till T? renoveringen? radhusflytt? inredningsbeslut? hit me with your requests!!

Roadtrip

Jag vaknade upp i Östersund efter en 80mil lång bilresa genom Sverige igår som ackompanjerades av en plingande telefon och strategiska funderingar kring budgivning på radhus.

Efter fyra timmar plockade jag upp en gammal fin vän och fortsatte resan norrut. I höjd med gränsen mellan Värmland och dalarna ringde mäklaren och förkunnade att den andra budgivaren dragit sig ur och 60 000kr över utgångspriset var radhuset mitt. Helt ärligt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, fira eller sörja, kände mig uppgiven och uppriven… men på tisdag skrivs kontrakt och i oktober är huset mitt.

Nu laddar vi för bröllop… med en joggingtur och delar en magisk solnedgång över dalafjällen från igår.

Husvisning

Igår var jag på husvisning och ja… helt ärligt är det ju inte så jag blir mig i trasorna av entusiasm över radhuset. Det är oinspirerande och ledsamt att tänka på en flytt till något som så grundligt behöver justeras för att passa mig. Så är det nu, detta är området jag vill bo i och enda möjligheten om jag vill ha gräsmatta och inte enbart balkong. Så.

Jag fick med mig två kollegor och vänner för att titta på den och de gick hårt ut med fantastiska frågor till mäklaren, kritiska ögon men också en förmåga att se möjligheterna. Jag har sparat ner lite bilder och delar med mig av här nedanför, låt oss hoppas att 90-talets färgglada tapetmode aldrig kommer tillbaks??

Vi hade totalt varit 6 spekulanter som tittat på radhuset och under visningen igår var där även en ensam man som vandrade runt och spekulerade. Jag sitter nu och väntar på att mäklaren ska kontakta mig gällande budgivning, men låt mig säga – utgångspriset är alldeles för högt. Får jag lägga första budet kommer jag gå nästan 500 000kr under utgångspriset. det mår vara fräscht för att vara 18 år gammalt, men det har ett enormt fix behov om man inte gillar den halvsunkiga retro stilen.

Och som misstänkt, huset står tomt så vinner jag budgivningen kan jag i stort sett flytta in när jag vill. Suck, aj och snyft.

Renoveringstankar

I nästa vecka är det visning på radhuset som jag är spekulant på och jag har så klart redan en mental lista över förändringar jag behöver göra OM jag bestämmer mig för att lägga bud och vinner det. Radhuset är byggt år 2000 och såväl golv som väggar, kök och badrum är icke renoverade sen dess. Självklart är köket högst på intresse listan och jag har redan skissat på ett kök i IKEAs online verktyg. Det landar med vitvaror och allt på ca 55 000kr om vi river och bygger själva. Jag tittar kök från IKEA (Bodbyn) eller Kvik (Vista) just nu – men jag har bara börjat!!

Där jag har ställt barstolarna finns i dagsläget en vägg som jag planerar att riva för att öppna upp mot vardagsrumsdelen och skapa mer av en öppen planlösning. Färgerna i dagsläget i hela lägenheten påminner om min första studentlägenhet det är terakotta färgat kök och hall, ett grönt sovrum på bottenplan och ett blått rum på övervåningen. Med andra ord behöver hela radhuset målas eller tapetseras om.

Det finns två badrum ett på bottenplan där det får plats ett badkar (som just nu är borttaget) och ett på övervåningen där det finns toalett, handfat och tvättmaskin. I badrummet på övervåningen kan man med enkla medel bygga ut det och göra det nästa dubbelt så stort. Med den manövern skulle jag kunna flytta tvättmaskin och torktumlare och få en arbetsstation för tvätt och ändå ha gott om plats för en dusch. Lite enkla skisser nedan…

Ja, det är sånt här jag distraherar mig med och ändå tycker är lite roligt. Kanske den enda positiva grejen med att positiva förutom att jag kommer att slippa bilköerna till jobbet i och med en flytt…

Ett nytt hem

Som jag skrev lite kort är jag och T i processen att separera, alltså vi ska ha olika boenden. Betyder det att vår relation tar slut? Jag vet inte, temporärt kanske den pausar eller tar slut för att se om vi kan hitta tillbaks till varandra när T har hittat sig själv. Balans. Det är ju nu det händer saker på bostadsmarknaden så jag håller ögonen öppna och hittills har det varit sommarstiltje. Totalt öde och dött.

Jag har försökt använda tiden att fundera på var jag vill bo. Vad är det som jag behöver för att trivas i ett boende? Efter snart två år i radhus vet jag att det krävs mycket att återgå till lägenhet med balkong. Visst är det otroligt vackert med centrala sekelskiftesvåningar med stuckaturer och höga, djupa fönster men med minimala balkonger och bristen på parkeringsplatser lockar trumfar det inte ett radhus nära vänner, havet och jobbet.

I fredags satt jag på en buss mot Oslo och öppnade Hemnet appen för första gången den dagen och där fanns det. Ett radhus i lagom storlek i rätt område med väggar i fruktansvärda färger som var populära i slutet av 1990- början av 2000-talet när fastigheterna byggdes. Priset är lågt och boendet kräver omfattande renovering som nya färger på väggarna, nytt kök, något nytt golv, slipa upp en parkett och på sikt bygga en uteplats.

Hjärtat pendlar mellan en lägsta placering fylld av sorg och förtvivlan och en höjdnotering med glädje och hopp. Frågorna snurrar i mitt huvud? Vill jag bo i förorten? Orkar jag kasta mig över renoveringar? Hur kommer mitt liv bli? När flyttar jag? Hur mycket renovering orkar jag själv utföra med hjälp av familj och vänner? Hur ska jag hitta orken att dela upp vårt hem? Packa flyttkartonger och allt det kaos det innebär att skapa nya rutiner, skapa ett hem – mitt nya hem.

Sitter på bussen hem nu igen och mitt hjärta och hjärna snurrar kring samma fråga – vill vi verkligen göra detta?

Flyttat hem

Idag gjorde jag ett sista besök i lägenheten, plockade med mig mina sista grejer, tömde kylen och frysen och städade undan. Nu är rummen redo för ny hyresgäst som flyttar in redan på fredag, så för mig och T är vi i ett nytt läge.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att få ett svar på frågan vad han tycker eller tänker om att jag flyttar tillbaks in i huset. Jag frågade igen i helgen och han väljer att inte svara. Jag försöker bestämma mig om jag behöver det, eller om jag bara ska släppa det och go with the flow. Jag kan dock konstatera att han inte verkar missnöjd med det. Vi har hängt en del i förra veckan, i fredags var vi ute på galej till tidiga morgontimmarna och hängde en del i lördags innan han begav sig på 40årsmiddag medans jag slappade i soffan framför en film.

Nu har han dragit till NY i jobb igen och han har redan hunnit höra av sig, vi får väl se var det landar men jag jobbar på is i magen och att inte göra en så stor grej av det. Det löser sig och just nu mår jag bra. Riktigt bra!

Hej hej!

Jodå,jag lever och jag har vid flera tillfällen försökt att blogga, men aningen har jag tappar inspirationen, ämnet eller idén på vägen mellan tanke och handling.

Läget i livet är rätt bra. Jag tränar regelbundet, springer tre-fyra gånger i veckan och lyckas få ihop en distans mellan 20-30km. Något jag är nöjd med för tålamod är något man måste ha med sig när man är på väg tillbaks från skada.

Jag bor mer och mer i huset tillsammans med T och från och med den 1 juni flyttar jag tillbaks. Jag fattade beslutet att testa att inte invänta ett beslut från hans sida, efter samtalet med hans exfru. Ska jag avvakta ett besked från honom kan jag få vänta tills jag blir både gammal och grå (okej Natalia, äldre och gråare!). Så jag funderade och eftersom min deal med lägenheten jag lånat löper ut sista maj, och de hade fått en förfrågan på att hyra ut till någon satsade jag. Så nu flyttar jag hem, och får vi inte detta att fungera och bli bra, ja då flyttar jag och alla mina grejer ut och bosätter oss någon annanstans. Jag låter sommaren vara försöksperioden och utvärdering kommer att ske i senare delen av augusti. Då bostadsmarknaden tar fart igen efter sommarstiltjen.

På jobbet rullar det på, det kommer upp lite nya problem att lösa och lite gamla problem löser sig. Det är tydligt att den sommarvärme som intagit landet påverkat känslan på kontoret och det är mindre folk inne, det är lite lugnare tempo och folk är redan brunbrända, glada och fräscha. Den här solen gör verkligen något med oss!

Socialt mår jag toppen, jag försöker boka in träffar med mina vänner regelbundet. En eftermiddag i solen med en, en middag på restaurang med någon annan, det känns som att energin räcker till mer och även lusten att prata och hålla kontakten.

Och jag ska försöka vara lite mer frekvent med mina uppdateringar igen!

 

Hemnet comeback

Igår hade jag en riktig meltdown. Mitt hjärta var på  väg att gå sönder och trots att jag försökte distrahera mig med att träna, åka och byta julklappsjackan och fixa så gick det inte. Jag var helt bedrövad. Fick inget som helst gehör på mina sms till T och inte ett ljud kom från hans sida. Jag trodde att jag skulle implodera av sorg och ensamhet.

Så, jag gjorde det jag absolut inte skulle ha gjort när jag var i den sinnesstämningen, jag åkte till huset. Där låg en dödssjuk (influensasjuk…) T på soffan. Jag vräkte ur mig tusen frågor och tänkte att bara jag fick ställa dem så skulle det kännas bättre. Då kanske jag skulle kunna få ett svar som lugnade mig. Hur idiotisk kan man vara? T hade ju inga svar, han svarar “jag vet inte” på allt. Vad är målet med de här två månaderna? Hinner du tänka? Vad känner du? Saknar du mig över huvudtaget? Är du helt likgiltig för om jag är här eller inte? Ser du att jag kommer flytta tillbaks hit i slutet av februari? Vad har du sagt till släkten? Ska jag ringa och tacka för julklapparna? Har vi en dejt på lördag? Jag dränkte honom i frågor och svaren var, ingenting.

Jag borde ju veta det. Det går inte att pressa någon att svara, men jag behöver svar. Igår behövde jag något att hänga mig fast vid. Ett hopp, ett gemensamt hopp om att vi kommer att landa tillsammans. Det fick jag inte, och det gjorde mig än mer bedrävad. Jag grät litervis med tårar igår. Litervis. De rann konstant från eftermiddagen till sent igårkväll. Alltså självömkan är bland det mest ocharmerande och osexiga som finns och den frossade jag i igår.

I misären öppnade jag mitt Hemnet konto och lade in en sökning på 2-3or i rätt del av staden. Jag har sparat pengarna från min försäljning förra året och hade tänkt att de skulle gå till handpenning i ett gemensamt hus. Nu kanske de istället blir insatsen i en ny lägenhet och nu kommer jag försöka sikta på en lite större, med utrymme för gästrum och kontor. Jag trivdes bra nära skogen så jag tänker inte byta del av staden, även om det lockar att bo nära vattnet också. Betyder det här att jag släpper taget? Nej, men jag som person behöver känna att jag har makten i egna händer. Att jag styr mitt liv och har en plan B om plan A inte fungerar.

Jo, jag ställde krav också. Ska det funka att vara särbos så måste han höra av sig. Skicka några sms, svara på telefonsamtal eller ringa – det funkar inte att gömma sig i huset och grubbla. Då kommer jag överreagera och anta att det här bara är första steget på att avsluta relationen. Att han är för svag för att göra slut men väljer att sakta glida ifrån mig.

Det gör ont i hjärtat, ja. Jätteont.

« Äldre inlägg