• Grubblerier,  Kärlek,  Relationer,  särbo

    Jag orkar inte

    Min mamma ringde  idag. Jag var kort och inte så snäll. Hon frågar var jag bor och hur jag mår. Jag orkar inte prata om det. Jag orkar inte förklara att det är klart som fan att det inte är roligt. Att jag känner mig halv och ensam. Att jag i stort sett hela tiden funderar på vad de gör där hemma. Att jag funderar på varför inte T hör av sig mer eller att den kontakt han tar är kort och saklig. Att jag går runt och undrar över vad jag gör här och varför jag utsätter mig för det här. Att jag undrar om han tar tiden att känna efter eller om livet bara snurrar på.

    0
  • exfru,  Girlytalk,  Grubblerier,  Kärlek,  Mr T

    Mr T

    En dag letade jag efter ett par hörlurar i Ts väska. Hörlurar är hårdvaluta och de försvinner ofta ner i de stora svarta hål som är Ts jobbväskor eller resväskor. Så medan jag letade hittade jag ett rött kuvert med ett hjärtklistermärke och 18/12 skrivet på utsidan. Här kunde jag inte hålla nyfikenheten tillbaks utan öppnade och hittade ett kort från ex-frun. Hon har skrivit ner väldigt fina saker, om hur hon vill ge honom ett stetoskop för att han ska kunna lyssna inåt, eller ett plåster för att kunna laga sig själv osv. Hon skriver att saker förändras, men att hon älskar honom och alltid kommer att göra så.

    Jag trillade ner i ett svart hål. Min logiska rationella hjärna förstår ju att det är över ett år sedan (kanske två?) som det här kortet skrevs. Men varför bär han runt på det i sin jobbväska? Jag har ju rotat, så jag kan inte riktigt ställa honom mot väggen. Och jag har säkert söta lappar kvar från mina ex någonstans i mina gömmor. Men det triggade svartsjukan i mig.

    Vad som däremot är bra är att skilsmässan äntligen är klar! Jag lever inte längre tillsammans med en gift man! Och T har haft en väldigt positiv trend. Så även om jag fortfarande inte fått höra att han älskar mig så går hans välbefinnande åt rätt håll. Och så klart väcks hoppet om att vi ska kunna mötas fullt ut igen.

    Så det var gott och blandat ur mitt kärleksliv, hoppas ert är stabilare?

    0
  • exfru,  Girlytalk,  Grubblerier,  Kärlek,  Mr T

    A confession

    En dag letade jag efter ett par hörlurar i Ts väska. Hörlurar är hårdvaluta hemma hos oss och de försvinner ofta ner i de stora svarta hål som är Ts jobbväskor eller resväskor. Så medan jag letade hittade jag ett rött kuvert med ett hjärtklistermärke i en av Ts väskor.  18/12 stod skrivet på utsidan. Här kunde jag inte hålla nyfikenheten tillbaks utan öppnade och hittade ett kort från ex-frun. Hon hade skrivit ner väldigt fina saker, om hur hon vill ge honom ett stetoskop för att han ska kunna lyssna inåt, eller ett plåster för att kunna laga sig själv osv. Hon skrev att saker förändras, men att hon älskar honom och alltid kommer att göra så. Jag läste fastän jag visste att det egentligen inte är okej att läsa andras privata brev. Och nu i efterhand skäms jag över det.

    Jag trillade ner i ett svart hål. Min logiska rationella hjärna förstår ju att det är över ett år sedan (kanske två?) som det här kortet skrevs. Men varför bär han runt på det i en jobbväska? Jag har ju rotat, så jag kan inte riktigt ställa honom mot väggen. Och jag har säkert söta lappar kvar från mina ex någonstans i mina gömmor, men det triggade svartsjukan i mig.

    Vad som däremot är bra är att skilsmässan äntligen är klar! Jag lever inte längre tillsammans med en gift man! Och T har haft en väldigt positiv trend. Så även om jag fortfarande inte fått höra att han älskar mig så går hans välbefinnande åt rätt håll. Och så klart väcks hoppet om att vi ska kunna mötas fullt ut igen.

    Så det var gott och blandat ur mitt kärleksliv, hoppas ert är stabilare?

    0
  • Girlytalk,  Grubblerier,  livet,  Vardag

    Känslorna utanpå

    Idag var en dag som jag mest av allt vill ska passera. Att sluta äta p-piller var en god idé jag fick däremot gillar jag inte alls konsekvenserna. Dels det underbara i att ha mens med allt vad det innebär i form av menssmärtor, hormonsvängningar och dessutom oregelbunden mens. Dels att jag inte är så förtjust i att ha sex när jag har mens. Lusten finns inte och kroppen gör mest ont.

    Vaknade imorse med en svullen mage, ont och med alla känslorna på utsidan huden. Det var ett hormonmonster som sade god morgon och gick inte många minuter innan tårarna trillade nedför kinderna och jag kände mig orättvist behandlad. Mr T sprang fort ut genom dörren och ville inte svara när jag vid upprepade tillfällen försökte säga förlåt för monstret som hoppat på honom i den tidiga morgondimman. Den där tystnaden får mig att få ännu sämre samvete och skämmas över mitt beteende. Just nu ångrar jag mitt val att sluta med p-piller. Jag mår halv-illa och känner mig som en jäst strandad val, med ett känsloliv som en nyfödd bebis som tror sig ska dö när den blir hungrig. Hurra för dagsformen. Det enda positiva? Imorgon kan inte bli sämre!!!

    Med vänlig hälsning, the Grinch

    0
  • Grubblerier,  Kärlek,  Lista,  Relationer,  T

    Om att hoppas och kämpa

    Vilka tvära kast livet utsätter mig för. Från en bra vecka, till en katastrof fredag och en ännu sämre lördag.

    Vad händer nu då? Ja efter långa samtal i helgen så har jag försökt att få lite svar på min oro och mina frågor. T är väldigt tydlig med att detta tror han att han känner just nu, och till skillnad från mig så är detta inget tillstånd som han inte tror han kan ta sig ur. Jag är av den sorten att när jag kommit så långt att jag säger det högt, så finns det ingen återvändo. Men då har jag också försökt prata om det på olika sätt innan det gått så långt. Han vill inte göra mig ledsen, men ändå vara ärlig… Jag är bra på alla sätt, han tycker väldigt mycket om mig, bryr sig om mig, hans barn tycker om mig – ja alla tycker om mig, men han älskar mig inte.

    Jag är en kämpare, jag vet att hoppet är det sista som överger människan och jag vet att jag är en kämpare utan dess like. Det kommer jag använda nu, jag har gjort allt från att googla till att lyssna inåt. T är fortfarande nedstämd och ett av symptomen på nedstämdhet är att du förlorar känslor för din partner. Rent logiskt sett finns alla de bra sakerna kvar, men kärleken saknas. Hobbypsykologar jag för mycket om jag kopplarTs saknade känslor till hans allmäntillstånd? I nästa vecka är hans första terpai/psykologmöte inbokat (ombokat igen) och jag hoppas verkligen att han går och påbörjar en behandling.

    Min terapeut tyckte ju i förra veckan att vi skulle gå i parterapi, för att lösa ut de knutar som trasslat till sig mellan oss. Jag vill verkligen inte ge upp, så jag hoppas att det kan vara ett steg vi tar.

    Summeringen av helgen är att vi har haft en otroligt fin helg tillsammans. Vi har promenerat, pratat och skrattat tillsammans. Jag har gråtit och gråtit, men jag tänker gå med på det han erbjuder. Han vill att vi fortsätter och ser var det tar oss. Hans tips till mig var “chilla, ta det lugnt och andas”. Han vill inte att vi gör några förändringar utan fortsätter och ger varandra tid. Jag, problemlösare som jag är, har frågat vad vi kan förändra, vilka mål vi kan sätta gemensamt och när vi kan utvärdera… det är inte alss så som T resonerar och fungerar. Så jag ska nu försöka släppa det här och lägga energin på att leva och njuta. Uppskatta det vi har tillsammans och hoppas att vi kan vända det här.  Tillsammans.

    0
  • Grubblerier,  Kärlek,  livet,  Mr T

    Aj.

    Efter en bra vecka kom en skit helg. Sitter här med ett hjärta som vet varken ut eller in. 

    Igår kom orden. 

    Jag vet inte om vi ska vara tillsammans…

    Vi är olika T och jag. Säger jag orden har de slått rot och grott i mig. Det finns i det läget väldigt lite chans till återvändo. T är av annan sort. Han berättade för att han tvekar, tycker jag har alla kvaliteter men saknar det lilla extra. 

    Vad gör jag nu? Gråter, Jepp i massor. Stannar kvar och kämpar? Ger honom space? Låter honom sakna eller försöker hitta på roliga saker tillsammans? Jag vet inte. Vi hade bra samtal igår kväll, öppna ä, ärliga, vi skrattade och den där konstiga spänningen som byggts upp var som borta. Vad händer nu? Det är mycket som snurrar i mitt huvud. Han vill inte ändra något, han vill att vi fortsätter, men han ville vara ärlig. 

    Jag behöver tid, att förstå och hitta min väg framåt. Hur går jag inte sönder på resan. Min hjärna har snurrat i 110 sen igår, försöker få grepp om det världsliga när det känsliga bryter ihop. 

    0