• Funderingar,  Kärlek

    Vad är det för fel på män?

    Ja helt seriöst, jag får det bevisat så många gånger per vecka tycker jag. Vill ni ha lite exempel och ni kanske kan komma på schyssta analyser av varför de beter sig som de gör?

    En kompis sambo har knappt några inkomster, han lever i praktiken på hennes lön. Nu ska de separera och han fixar ett jobb varannan vecka vara det att det är 4h bilresa dit och de har en bil. Med andra ord vill han lämna henne med barnen, varannan vecka hela sommaren utan bil och han tycker att det är en självklarhet. HAN ska väl inte behöva utsättas för COViD19 smitta? Att hon och barnen blir fast i hemmet utan möjlighet att göra utflykter, hälsa på mormor eller kusiner det tycker han inte är ett problem.

    En annan kompis har vågat sig ut på Tinder. Efter en veckas chattande med en till synes normal och trevlig kille ska de ses på en kaffe. När hon sitter i bilen på väg till dejten blåser han av, för att hon inte i förväg kan utlova sex!! Sen messar han att han blir upplockad en timma senare för att njuta, men undrar om hon inte kan lämna kvällen öppen för ett eventuellt glas vin på stan!

    Jag har dejtat en kille av och till en period av tre månader. Det är jag som driver dialogen, hör av mig kollar läget osv. Han är snabb på att svara, vill träffas och planerar gärna att ses men det är jag som får styra upp detaljer som när och var. Är det jag som är kontrolltroll och bara borde backa? Eller är det så vi är lite olika på det området bara?

    Sen har vi mannen som jag matchade med på Badoo som bjöd in mig att krascha en herrmiddag förra helgen. Eftersom mitt nya mantra är säg ja, så drog jag med en kompis dit framåt småtimmarna. Det var bara runt hörnet hemifrån så ingen stor uppoffring, men chocken när vi kom dit. Det var en samling grovt alkoholiserade män i övre medelåldern som knappt kunde stå upp. Det var så mycket småstadsfylla över hela tillställningen att jag efteråt bara skrattade åt spektaklet. Om man vill träffa en tjej, är det sammanhanget man vill träffa henne?!

    Slutligen mannen som i flera månader flirtat med en kompis på gymmet. Hon har varit på väg att separera och har nu fått ett eget boende. De har sextat och han har varit väldigt sugen på att träffas för att leva ut fantasierna, men han ansåg att en promenad innan en eventuell sexdejt var FÖR mycket som en dejt för att gå med på det. Det tog honom fyra veckor att landa i att en promenad är, en promenad.

    Jag är övertygad om att det finns bra män där ute, men fy sjutton vilken djungel det är att hitta dem!

    0
  • Diverse,  Funderingar,  Tinder

    Måndagsfunderingar

    Jag läste Alex inlägg och gör en liknande lista men ändå annorlunda. Det är måndag och jag känner mig ledsen.
    – Min blödning har ändrat färg, mängd och dessutom har jag “mensvärk” antar att kroppen nu gör sig av med slemhinnan. Sista stadiet i den här delen av processen.
    – Vad hände med Tinderdejten? Efter två veckor av intensivt textande och två superhärliga dejter med maximerad närhet så behöver han ta det lugnt och inte boka upp sig. Sen har det varit tyst som i en grav…
    – Markstenen som min svåger och syster erbjudit att ge mig blir för tung och därmed dyr att transportera hit, det skulle bli minst tre rundor á 30 mil. Det är billigare att köpa ny marksten och få den levererad till huset.
    – Ska jag börja plantera pallkragar idag?
    – Ska jag träffa Mr T på en kaffe? Vad vill han med sina konstanta förfrågningar om att träffas?
    – Vad är det med män i dejtingvärlden? Efter att ha tillbringat en eftermiddag i sällskap av tre singeltjejer inser jag att de alla har ett flyktbeteende och vågar in stanna upp och känna in, eller satsa
    – Hur ska jag kunna ersätta konsulterna på jobbet, hur tror ens min chef att jag KAN göra det?
    – När kan vi börja leva igen? Jag vill ha rosévin på soliga uteserveringar och spontana samtal med främlingar

    0
  • Funderingar,  resan mot mamma

    Farsdag

    Idagfirar vi alla fantastiska pappor i vårt avlånga land. T blir inte firad trots att just en fantastisk far är just vad han är. Han gör allt för sina barn, allt och lite till. Min egen far är på väg hem från en weekend i Stockholm. Där har han och mamma ätit gott, strosat i stan, känt på stadslivet och bott på hotel. Brorsan har köpt en bok på ortens bokhandel och det blir säkert lite firande ikväll när de kommit hem.

    Själv sitter jag och är tung i hjärtat. Det är en ensam dag. Att den här dagen kommer att vara tung tills dess att en bonuspappa kliver in i mitt liv det får jag nog leva med. Det känns extra tungt idag att det barn jag får inte kommer att ha en pappa. Ingen varm trygg fanns att krypa upp i, ingen skäggstubb att kittlas av eller manlig förebild att försöka hitta en pojkvän som lever upp till. Ingen pappa som svingar barnet mot taket skrattandes så det kiknar eller kommer springande och lyfter upp och borstar bort gruset efter vurpan på cykeln. Det känns som att jag på ett väldigt själviskt sätt förnekar mitt framtida barn något som betytt massor för mig. Kanske är det därför som idag är en tung dag? En dag för lite tårar och funderingar.

    0
  • Funderingar

    Hårfager

    Häromdagen tillbringade jag säkert 40 minuter med att försöka analysera min ansiktsform. Jodå, dagen därpå berättar jag det för en kompis Edin asgarvar och säger att hon hade kunnat spara mig 38 minuters googlande och då hade hon spenderat 1,5 minut åt att garva och 30sek på att skriva smset. Är slutsatsen att jag saknar självinsikt? Jag tror det… i alla fall, jag googlade ansiktsform och försökte komma fram till MIN form för att kunna välja en frisyr som passar mig.

    Just nu känner jag mig mest långhårig. Det är långt, färglöst och formlöst. Väldigt mycket som november månad med andra ord 😉

    Så jag tänker mig något sådant här….

    Eller så här (inte färgen, men klippningen)

    Enligt min vännina så har jag en rund ansiktsform och då passar tydligen en lång uppklippt frisyr alldeles fantastiskt och det är också en frisyr som jag trivs bra i. Så nu ska jag bara få min frisör att klippa så också… i mina just nu väldigt långa längder.

    0
  • Funderingar,  Grubblerier,  livet

    Att vara singel

    Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

    Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

    Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

    Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

    Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

    Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

    0
  • Diverse,  Funderingar,  IVF,  livet

    Sensommar blues

    Jag gör allt för att lagra så mycket sommar det bara går innan hösten kommer. Passar på att ta ett bad till, för det kanske är årets sista. Eller hänga ute i loungemöblerna för det kanske är sista chansen för i år. Jag plockar björnbär och fryser in för att kuna smaka på sommaren när temperaturerna är lägre och mörkret kompaktare. Jag till och med rakar ner lite på mig själv för att jag inte hängt tillräckligt på uteställen i sommar eller gått på konserter. Trots att jag vet att de pengarna lagts undan för ett mer långsiktigt mål.

    Jag försöker maximera sommaren, njutet. De varma kvällarna, de ljusna mornarna. Jag försöker checka av min mentala lista över somriga upplevelser och plockar med mig dem. Jag är inte riktigt sugen på höst än, jag tycker det känns sorgligt och vemodigt att ytterligare en sommar passerat. Åren liksom swishar förbi, det är redan tre år sedan jag sålde min älskade lägenhet och gjorde mig redo att bli bonusmamma. Tre år. Nu ska jag påbörja en annan resa, en resa mot biologiska barn.

    0