Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Diverse (sida 1 av 7)

Novemberlåg

Jag är så låg på energi så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är sån här november trötthet som härskar. Jag orkar inte ta mig för någonting när jag kommer hem från jobbet, kanske jag lagar någon enkel mat typ soppa eller så värmer jag mat från kylen. Den här veckan har jag ätit samma middag måndag, tisdag och onsdag.
Kanske är jag lite hård i mitt omdöme, i måndags gymmade jag och i tisdags var jag på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen – men känslan är att jag inte tar mig utanför dörren när jag väl stängt den.

Visst försöker jag göra saker för att boosta mig, promenader på lunchen gör att jag får lite mer energi under eftermiddagen. Att envist försöka äta nyttigare mat och att lyxa till det med en kopp kvällste med hallongrottor, för det är de små ljuspunkterna i tillvaron som gör det. För fyra år sedan i det här mörkret bokade jag min resa till Australien och jag måste erkänna att det drar i res-tarmen nu med. Jag har fortfrande många bonuspoäng på Star Alliance och det är tillräckligt för att ta mig till Thailand och solen till en minimal kostnad. Med tanke på att jag just nu lägger mycket pengar på barnprocessen kan jag inte prioritera sol – men jag har lovat mig själv, går det vägen med inseminationen så ska jag belöna mig med en vecka eller tio dagar av sol någonstans i januari/februari. Då kan jag ta en del av mina IVF pengar och lägga på lyx innan jag börjar spara för att få ihop tillräckligt med pengar för att klara ekonomin när min föräldralön är slut.

Men just nu handlar det om överlevnad, att ta sig igenom och njuta av de ljusglimtar som finns. En AW med bubbel, en lunchpromenad med solglimtar, ett genomfört träningspass eller en bra bok med hallongrottor.

Hur mår ni, hur tar ni novembermörkret?

Långtråkigt

Den här veckan har jag mest av allt försökt att sakta ner och ta vara på att det är ett långsammare tempo på jobbet. De sista tre dagarna i den här arbetsveckan har jag haft en väldigt luftig agenda vilket möjliggjort mycket tid att reflektera och prata med kollegor och medarbetare.

På en arbetsplats där mina arbetsdagar till stor del styrs av bokningar i min kalender blir jag rätt rastlös när kalender lyser tom, men innan jag springer till min chef och ber om ett nytt projekt tänkte jag att jag skulle ge det en vecka. En vecka av långtråkigt. Puh!

I onsdags hade jag endast ett möte så när lunchen närmade sig beslutade jag mig för att plocka ihop mina saker och åkte via T på en lunch hem och slipade en möbel som jag ska renovera och ställa i mitt sovrum. Det är ett gammalt TV-skåp från tiden då tjock-TV’s dominerade hemmiljön.

Nedan är en inspirationsbild som jag använder även om mitt skåp är av en annan modell, men ett mörkt skåp med rottingväv är målbilden.

Så det här projektet ska jag fortsätta med i helgen, och i nästa vecka ska jag fortsätta öva mig på att inte ha för mycket att göra utan försöka gå runt och prata med mina kollegor, ta det lite lugnt och njuta av att kunna gå hem tidigare.

Jo, andra saker jag hunnit med i veckan. Springa med en granne som jag pratat med vid två tillfällen, kört min första morgonträning som jag kört på flera år och hittat tillbaks till att läsa böcker igen!

hösttrött

Är det okej att innan ens oktober passerat längta efter jul? Jag menar adventsljus, glögg,kryddat te, pepparkakor, luciafirande och julsånger? Hepp, där är jag i alla fall – rätt trött på oktober och snart ställer vi om klockan också. Yay, MER mörker.

Var åker jag på vinter-retreat i år? Överlevnadsresa.

Yo!

Ett livstecken.

Har precis lagat och ätit en bit (nästan) vegetarisk lasagne (slängde i att halvt paket bacon eftersom jag inte tycker om att kasta mat.

Har förlängt mina ”perioder” från 26 till 31 dagar genom att äta Q10 och Vitamin D. Någon annan förändring har inte gjorts i livet. Bra eller dåligt, vet inte?!

Går en fyra dagars utbildning den här veckan. Fullspäckade dagar och kvällsjobb. Började mindre bra med en FIRO-B analys av mig som ganska snart in i beskrivningen av mig benämnde mig som snarare introvert än extrovert. Insåg att allt gått galet där och då. (Har beskrivits som ett socialt monster, älskar att kasta mig ut i nya sociala sammanhang!)

Haft städdag med bostadsrättsföreningen i helgen och efter åtta timmars ogräsrensning hade jag så ont i mina händer. I söndags svullnade min vänsterhand och det såg ut som en muskel/seninflammation. Det är bättre nu, men inte bra.

Jag gick bananas på ett shoppingcenter i söndags eftermiddag. Förbrukade ett presentkort jag fick i födelsedagspresent av kollegor. Nya löpartights, tre par kjolar, två blusar och en bh följde med hem.

Borde läsa ”home work” från jobbet. Njuter istället av ett glas vin och softar vid köksbordet.

Funderar på Tinder. Antingen har mannen skägg eller tatueringar. Eller skägg OCH tatueringar. De skriver om vad de vill ha men inte en rad om vem de är. Och så är det en överrepresentation av ny-svenskar.

Sista funderingen gäller min Exman. Som dök upp på tinder med en bild från vårt bröllop som första bild. Det var år 2012. Av totalt sju bilder var sex från de år vi var ett par. Bilder som är sju år eller äldre. Peakade han då eller vad?

Edit, hittade denna artikel! Tack för lite goda nyheter!! Lång menscykel ökar chansen att få barn

Mellanrummet

Det känns som jag befinner mig i ett mellanrum. Mitt emellan och lite i ingenstans. Jetlagen gör mig trött, jobbet är rörigt och tusen saker måste utredas, drivas på och beslutas. Samtidigt händer ingenting. Det känns som att det är samma problem som återupprepar sig. I min leverans, i grannteamen. Vi gräver där vi står och skyfflar över problemen på ett annat team varpå de öser tillbaks det.

Fram och tillbaks. Mitt emellan, i ingenstansland, mellanrummet.

Jag väntar på besök hos mina föräldrar som jag inte träffat sen i juli. Ett kvartal sen. Galet! Jag väntar på att få träffa IVF och göra en plan, förstå vad som ska hända. Hur ska jag nå mitt mål.

Försöker uppskatta mellanrummet. Försöker andas, njuta och skapa positiva affirmationer. Men åh samtidigt vill jag ju bara vara där, börja agera! Nu andas jag, ser på friidrotts-VM och försöker lösa problem ett efter ett och vara här. Mitt i ingenstans.

Greta, miljön och Indien

Idag pratade jag med kollegor om “the Swedish girl” och hennes tal i FN igår. Det har stått om det i de lokala tidningarna, om den svenska 16 åriga tjej som seglat till USA för att tala in FN mötet om vad vi utsätter världen för när vi fortsätter ignorera forskningen och sätta privata och nationella vinster i förarsätet. Mina indiska kollegor var så imponerade över att vi i Europa så envist driver denna fråga, trots att resten av världen fortfarande sätter andra frågor först. De var fascinerade, men ser inte att deras del av världen kommer att följa vårt exempel.

Här i Bangalore är det många av mina anställda som har små barn, de allra flesta är strax under 40 år och deras barn är därmed mellan 1-10år gamla. De allra flesta barnen lider av någon form av astma, luftrörsproblem eller nedsatt immunförsvar som ett resultat av miljön här i staden. Bangalore har vuxit fort, explosionsartat och med det kommer problem med infrastrukturen. Staden har över 8 miljoner invånare men de har först de senare åren börjat bygga Sky/Subway för att transportera alla invånare till och från sina arbetsplatser.

Detta betyder miljoner och åter miljoner av bilar, motorcyklar (bland annat den mycket populära Royal Anfield) och äldre bussar och lastbilar som allihop spyr ut avgaser på gatorna. Många av barnen får minskade luftrörsproblem när de vistas i renare luft tillexempelvis i hembyn hos mor/farföräldrar, utomlands eller i lantligare miljöer. Dock finns där inget jobb för föräldrarna… så tillbaks till stan och de dåliga levnadsvillkoren.

I samtalet frågade jag varför inte den stora massan gör något åt detta, varför röstar man inte annorlunda i val som innebär att de politiker som sitter och roffar åt sig pengar och inte åtgärdar problemen blir bortvalda? Svaret? Att i Indien finns viktigare frågor än vad politikerna åstadkommer eller inte när det handlar om vilket parti som får rösterna. Frågan som vilken religion partiets ledare tillhör väger fortfarande tyngst.

Visst är det illa när ett lands, eller stads framtid och deras invånare fortsätter att rösta fram politiker som inte gör skillnad istället för att stötta förändring?

(Vänd nu på detta, och fundera på hur vi röstar i Europa…)

Sensommar blues

Jag gör allt för att lagra så mycket sommar det bara går innan hösten kommer. Passar på att ta ett bad till, för det kanske är årets sista. Eller hänga ute i loungemöblerna för det kanske är sista chansen för i år. Jag plockar björnbär och fryser in för att kuna smaka på sommaren när temperaturerna är lägre och mörkret kompaktare. Jag till och med rakar ner lite på mig själv för att jag inte hängt tillräckligt på uteställen i sommar eller gått på konserter. Trots att jag vet att de pengarna lagts undan för ett mer långsiktigt mål.

Jag försöker maximera sommaren, njutet. De varma kvällarna, de ljusna mornarna. Jag försöker checka av min mentala lista över somriga upplevelser och plockar med mig dem. Jag är inte riktigt sugen på höst än, jag tycker det känns sorgligt och vemodigt att ytterligare en sommar passerat. Åren liksom swishar förbi, det är redan tre år sedan jag sålde min älskade lägenhet och gjorde mig redo att bli bonusmamma. Tre år. Nu ska jag påbörja en annan resa, en resa mot biologiska barn.

Några reflektioner från idag…

  1. Dina tankar är bara tankar, de definierar inte dig. Så sa yogainstruktören på gårdagens morgonyoga i Viken. Det var tidigt, lite kyligt men alldeles vindstilla. Det var vi och tystnaden. Lugna andetag och kloka ord. De bär jag med mig!
  2. Att jobba den här veckan i juli är som att vara ledig. Jag jobbar “On a needs basis” men jag tänker inte använda semesterdagar i onödan, så jag jobbar förmiddagar och hänger på uteplatsen under soliga eftermiddagar. Mailboxen ekar tom och jag njuter av den kravlösa ledigheten!
  3. Sommar i P3 har levererat den här säsongen. Jag har lyssnat på flera men mina favoriter hittills är Anders Hansen, Erik Niva och fantastiska Stina Volter. Lyssnar just nu på Caroline Farberger som sin livsresa, en spännande berättelse men inte topp 3!4. Fördelen med att den här sommaren inte erbjuder högsommarvärme är att kvällarna mår bra av att tillbringas i naturen. Jag utforskar nya stigar, besöker kända rundor och mår bra. Kanske kvällen erbjuder ett dopp i havet efter rundan?
    5. Barn. Är de inte livet? Efter två barnvaktskvällar åt E och V, en liten vecka med mina brorsöner och ett dygn med min systerdotter på kort tid inser jag hur mycket jag vill ha det i mitt liv jämt. Barns känsloregister, nyfikenhet, stolthet och styrka. Hur mycket de ibland behöver en hand att hålla i eller en knuff i ryggen. Jag fattar rätt beslut även om det inte är ett lätt beslut!

Snart påsk

Är ni beredda på det? Att det snart är påsk? Det här är året då jag undrar var tiden försvunnit. I julas pratade familjen om att i år är det sen påsk, så sen påsk som det kan bli och nu, eller om en vecka är vi där. Jag är inte alls beredd. Var det inte första mars alldeles nyss? Jag tyckte det var i förra veckan jag fotade nyutsprungna videkissar och kommenterade att än är det långt till vår. Så är det nu inte, våren är här. Knopparna på buskarna börjar bli stora, påskliljorna blommar färgglatt i rabatterna och vitsipporna gör skogsbackarna alldeles vita.

Jag vet inte var den är på väg men vår relation är i förändring.

Hej och hå vad jag inte alls hunnit med. Det har varit ett högt tempo såväl på jobbet som privat med roliga resor, badrumsrenovering och samtal med T. På tal om T har jag inte uppdaterat status på länge och det är för att vi är i en process. Jag vet inte var den är på väg men vår relation är i förändring. De gånger vi ses är för sällan anser jag, två gånger per vecka är inte tillräckligt och det är dags att antingen gasa eller bromsa. Det här mittemellan tjafset är jag klar med nu. För T har tiden sen jul varit fullspäckad med privata problem som dödsfall, arvstvist och mobbat barn som inte vill gå till skolan. Visst förstår jag rent logiskt att jag då får stå tillbaks – men nu har jag stått tillbaks och snällt väntat i två år. När är det min tur att ta plats? Så nu har jag sagt ifrån och jag får ge honom någon tid att förstå vad jag säger, sker ingen förändring på hans initiativ så innebär det att jag kommer driva igenom en förändring.

I övrigt har jag precis vinkat hejdå till mäklaren som varit här och inspekterat mitt radhus. Hon överöste materialval, färgval och ombyggnationerna med beröm. Hon var imponerad över planlösningen på övervåningen och det nya badrummet såväl som köket fick mycket väl godkänt. Så trots att marknaden står still så är dessa radhus eftertraktade när de läggs ut för försäljning och om jag skulle sälja imorgon skulle jag utan problem få igen de investeringar jag gjort men inte mycket mer. Det jag hoppats på men inte vågade räkna med eftersom jag bara ägt radhuset i ett halvår. Så det var skönt och nu kan jag andas ut den oron.

« Äldre inlägg