Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Bonusfamilj (sida 1 av 2)

Barnvakt

Det känns som min hjärna har gått igenom en köttkvarn och malts till hjärnfärs. Resan igår kväll protesterade huvudet mot behandlingen på jobbet. Högt tempo, många annan avhandlades, leveranser av såväl introduktioner av chefer som utbildning i grundläggande presentationstekniska upplägg (googla Barbara Minto). När jag väl kom hem efter 10h hårdkörning hällde jag upp ett stort glas vitt vin och kröp upp i soffan framför lite Bonusfamiljen. Tyvärr kan jag inte påstå att det hjälpte den slappna av. Det hade nog varit bättre med en promenad eller ett träningspass men energin fanns inte där!

Så jag vaknade efter en dålig natts sömn och tog sikte på en ny dag i samma tempo. Tills jag drog i handbromsen, avbokade om ombokade. Tog 90min lunch och gick hem tidigare. Nu ligger jag på soffan i ett mörkt rum och hoppas att femåriga V ska somna. Vi har pysslar, bakat syltkakor och myst. Jag som o-mamma är jag bara glad för att få hjälpa till och ja, det lindrar huvudvärken!!

Är du generös?

Hur bygger man en varaktig relation? Jag funderar en del på det, hur man investerar i jaget och viet för att växa tillsammans och inte isär. Alex har skrivit om det förr här på Girlytalk och i veckan som gick skrev Ebba von Sydow ett inlägg i frågan. Hur löser man det här?

Dels tror jag att tröttheten spelar stor roll. Hjärnan slutar vara logisk och går in i ett rent emotionellt läge. Vi regregerar till vårt lilla jag, det barnet som vi alla en gång varit.

Jag reflekterar här till mig själv och situationer där jag reagerat med inte mitt charmigaste jag. Exempelvis när T går iväg och gör saker med ursprungsfamiljen, dvs med ex-frun och barnen. Eller när han bara sticker iväg med alla tre på någon rolig utflykt och jag får inte ens frågan om jag vill följa med. Jag tror jag regregerar varje gång till den 8åriga Happy som stod på skolgården och inte fick vara med och leka. Den viljestarka, åsiktsmaskinen som var jag, som gärna kom med förslag och fattade beslut. Hon fick öknamnet Kungen och fick inte vara med och hoppa hopprep, gummiband eller leka datten. Jag minns att jag blev ledsen men satte på mig en kaxig min och gick därifrån, lekte med killarna istället. Det där med att bli mobbad, utfryst att inte få vara med det är den värsta känslan för mig. Och varje gång jag nu som vuxen återupplever den reagerar jag som lilla Happy. Jag hoppas att med insikten om varför också kunna hantera det bättre framöver, att kunna ge kärlek till barnet i mig, men reagera på ett mer vuxet sätt.

Så det är väl exempel på när jag inte är så generös, när jag faktiskt är extremt ogenerös och egoistisk. Jag försöker komplettera det med att ge mer i andra lägen. Det finns småsaker som jag gärna gör för att visa omtanke. Ibland laddar jag kaffebryggaren åt T (Som alltid vaknar först och omedelbart tar sikte på dagens första kopp kaffe). Ibland lägger jag små lappar i kavajfickan när han ska på jobbresa (“tänker på dig”, “Ha en fantastisk dag” eller liknande). Jag övar mig på att blir bättre på att ge utrymme när någon är trött eller energilös. Sen handlar det om att ge varandra utrymme att göra det man är bra på. T lagar gärna mat jag löser gärna tvätten. Balans.

Jag tror det är som Alex och Ebba skriver lägg till småbarn i ekvationen och det kommer att bli ännu svårare att få till balansen. När tröttheten smyger på, när jobbstressen lägger sig som en blöt filt över privatlivet, när barnens aktiviteter ligger på olika håll, genom vabbande och pusslande med tjänsteresor och exfruar. När situationer inträffar när reaktionen är omedelbar och osmickrande.

Då är det inte lätt att vara generös.

Highs and lows

Att vara bonusmamma har sannerligen både bra och mindre bra stunder. Idag har jag testat på båda inom en väldigt kort tid. När T kom hem från jobbet och så möttes vi andra av en trött, tvär och sur T. En sån dag när han nog egentligen skulle ha gått in i ett rum, stängt dörren och dragit ner persiennerna. Som pappa är det ju svårt att göra, så det var bara att svänga iväg till mataffären för utflyktsmat-shopping, slänga ihop ett par pizzor till middag och sen krypa upp i loungemöblerna med snuttefilten (mobilen/jobbdatorn). Eftersom min hjälp inte dög höll jag mig på behörigt avstånd och när jag ätit min middag (vi åt i skift…) så fick jag med mig mellankillen på cykeltur. Vi tog oss ner till en av ortens badplatser och insåg att kvällsdopp det var något vi ville testa på. Så vi trampade snabbt hem igen och bytte om, och sen tog vi ett långt bad i solens sista värmande strålar. Supermysigt och vardagslyxigt!

Väl hemma bjöds det rabarberpaj och vaniljsås, medans jag plockade med kvällsfikat ringde det på dörren och där stod barnens mamma. T störtade ut, slängde igen dörren och kom inte tillbaks på en kvart, tjugo minuter. Då stod han i hallen med exet i släptåg som ville ge alla barnen en kram. Där och då vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig obekväm i mitt eget hem, så i vägen. Ett kramkalas där jag inte är inbjuden.

Min hjärna har så klart spelat mig alla tänkbara spratt under den stunden T var borta. Att samtalet handlade om mig, dem, dem utan mig. Särskilt lätt att slå bort det ur tankarna är det inte när T inte vill säga vad det handlade om, mer än att hon behövde prata om något och jag vet hur egoistiskt det är att tro att det handlade om mig. Jag är ju en mikroskopisk del av hennes liv.

Som sagt highs and lows i en enda salig blandning. Jag laddar med höjdpunkterna, sparar de i ett speciellt fack i hjärtat och släpper dagens low, jag är också trött och energilös idag. Livet är inte så muntert de dagarna.

Flyttat hem

Idag gjorde jag ett sista besök i lägenheten, plockade med mig mina sista grejer, tömde kylen och frysen och städade undan. Nu är rummen redo för ny hyresgäst som flyttar in redan på fredag, så för mig och T är vi i ett nytt läge.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att få ett svar på frågan vad han tycker eller tänker om att jag flyttar tillbaks in i huset. Jag frågade igen i helgen och han väljer att inte svara. Jag försöker bestämma mig om jag behöver det, eller om jag bara ska släppa det och go with the flow. Jag kan dock konstatera att han inte verkar missnöjd med det. Vi har hängt en del i förra veckan, i fredags var vi ute på galej till tidiga morgontimmarna och hängde en del i lördags innan han begav sig på 40årsmiddag medans jag slappade i soffan framför en film.

Nu har han dragit till NY i jobb igen och han har redan hunnit höra av sig, vi får väl se var det landar men jag jobbar på is i magen och att inte göra en så stor grej av det. Det löser sig och just nu mår jag bra. Riktigt bra!

Inte min jul

Är det dags att summera julen nu? Det är eftermiddag annandagjul och jag sitter återigen på tåget. Nu på väg åt andra hållet, söderut. Sen jag åkte hem-hem har jag pendlat mellan ett balanserat humör och rätt så glad till ledsen, sårad och förtvivlad. Att leva som särbo tär på mig, att T mår så dåligt tär på mig, att han inte orkat prata med mig sedan vi vinkade hejdå till varandra på tågstationen efter vår lunch tär på mig.

Jag pendlar mellan att acceptera att han inte orkar. Att hans jul är så stressad, trasig och har spenderats i en bil för att göra alla tillags. Han tog på sig ansvaret för att ge sina barn en bra julafton genom att åka till deras mormor och “våldgästa”. Att göra sin släkt tillfreds genom att sätta barnen i bilen och åka dig på juldagen och tillbaks till Värmland igen idag. Han har försökt göra alla glada genom att försumma sig själv och mig.

Jag har via omvägar hört att han är på väg hemåt efter avlämning av barn idag. Att han sja på tjänsteresa imorgon. Jag hoppas att det är en vit lögn för att ge sig själv lugn och ro ett par dagar. Att barnen stannar med mamma i Värmland. Det hoppas jag, annars kommer han krascha.

Min jul har färgats av hans sms, av att fylla igen luckorna i hans meddelanden, tystnaden, avsaknaden av samtal och oron. Jag färgas så mycket av honom. min hud är tunn och skör och hur jag mår baseras så mycket på hur han mår. Hur kan jag bygga mig starkare? Hur kan jag bli mindre känslig och mer säker? Mer fristående och oberoende i hur jag mår? Hur kan jag bli mindre påverkad?

Humpday

Onsdag. Mitt i veckan ledigt och riktigt lyxigt. Vaknade och kände för frukost (inte så vanligt jag har fortsatt med den periodiska fastan). Så jag rörde ihop lite scones efter favoritrecept som ni hittar här.



Jobbade lite, gick en obligatorisk onlinekurs och svarade på en del av dem sedvanliga mailskörden. Och sen stack vi på höstlovs-aktivitet. Vi har grabbarna hela lovet och igår var de hemma med T och idag har jag på eget initiativ bokat in AirHop så just nu sitter jag och tittar på tre studsande dodgeball-spelande, varma killar som gör av med dagens energimängd. Jag vaktar saftflaska och hejar på. 


Ikväll blir det häng med Natalia, och sen ses vi inte på typ 1,5månad. Galet det här!!!

Humpday

Onsdag. Mitt i veckan ledigt och riktigt lyxigt. Vaknade och kände för frukost (inte så vanligt jag har fortsatt med den periodiska fastan). Så jag rörde ihop lite scones efter favoritrecept som ni hittar här.



Jobbade lite, gick en obligatorisk onlinekurs och svarade på en del av dem sedvanliga mailskörden. Och sen stack vi på höstlovs-aktivitet. Vi har grabbarna hela lovet och igår var de hemma med T och idag har jag på eget initiativ bokat in AirHop så just nu sitter jag och tittar på tre studsande dodgeball-spelande, varma killar som gör av med dagens energimängd. Jag vaktar saftflaska och hejar på. 


Ikväll blir det häng med Natalia, och sen ses vi inte på typ 1,5månad. Galet det här!!!

Humpday

Onsdag. Mitt i veckan ledigt och riktigt lyxigt. Vaknade och kände för frukost (inte så vanligt jag har fortsatt med den periodiska fastan). Så jag rörde ihop lite scones efter favoritrecept som ni hittar här.



Jobbade lite, gick en obligatorisk onlinekurs och svarade på en del av dem sedvanliga mailskörden. Och sen stack vi på höstlovs-aktivitet. Vi har grabbarna hela lovet och igår var de hemma med T och idag har jag på eget initiativ bokat in AirHop så just nu sitter jag och tittar på tre studsande dodgeball-spelande, varma killar som gör av med dagens energimängd. Jag vaktar saftflaska och hejar på. 


Ikväll blir det häng med Natalia, och sen ses vi inte på typ 1,5månad. Galet det här!!!

En ny första gång

Det var en kväll vid middagsbordet, T och killarna hade varit och tränat och droppat av Fnatte hos mamma för klippning när en mobiltelefon ringde. Klippningen hade avbrutits eftersom det upptäckts att huvudet kryllade av hårlöss. Jepp, hårlöss!

Genomgången av hår påbörjades och i kalufsen på den äldsta killen hittades fler av de obehagliga kräken, men i den yngstas hårbotten hittades inga vid en första titt. Jag har ALDRIG i hela mitt liv haft löss och har ett hår som är både långt och tjockt, och självklart börjar det klia omedelbart efter en sån nyhet. Dessutom har jag under en period haft klåda i hårbotten och fick nog lite panik av blotta tanken på att det inte var osannolikt att jag hade löss!

Mr T åkte iväg för att köpa behandlingsmedel, den äldsta försvann hem till sin mamma och kvällen ägnades sen åt att läsa in sig på behandlingsinstruktionerna. Luskamma för att hitta EN lus i hårbotten på Tjatte. Det blev bara att gå upp i badrummet och sanera hans hårbotten och därefter min egen. För även om inga löss hittades vid kamning av mitt hår var jag inte beredd att ta risken att vakna upp med en hel luskoloni i håret om ett par dagar.

Samtliga örngott och mössor samlades in för att tvättas och familjen ramlade inte i säng förrän närmre halv elva. Jag kan lova att hårbottnar kommer fortsätta att studeras och eventuellt kommer ett förebyggande spray köpas in för att inte lössen ska känna sig manade att flytta tillbaks.

 

Söndagsmys

Säga vad man vill om helger, och jag älskar när jag fyller dem med upplevelser, men det är så skönt att landa hemma när söndagskvällen kommer.

Jag kom gem till en sjukstuga. Börja skolan-influensan hade drabbat två av killarna och mr T var extremt nära döden när jag kom hem. (Förresten, vad är det med män och förkylning?) Nu är familjen matad, vi har myst i soffan och pratat lite om första skolveckan och krupit till sängs. Härligt att ha familjen samlad igen, redo för en ny arbetsvecka.

« Äldre inlägg