Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Kategori: Bästa vänner (sida 1 av 5)

Norway in a nutshell

Så, äntligen är den här!! Min julklappshelg. Natalia gav mig en Norgekarta med ett datum, en tid och en adress på. Så idag kl8:20 ska jag infinna mig på Oslo Sentralstasjon. Eftersom det är en bit att åka drog jag norrut redan efter jobbet igår!!

Vad ska vi göra då? Ja.. Natalia har ju inte velat avslöja men för ett par veckor sen, en regnig kall omotiverad tisdag kom den här videon och jag blev super-Happy!

Förra helgen kom mer info, vi ska ut på värsta Norge expeditionen i miniformat. Bergen, Flåm, Fjordsafari, Vikingamiddag, båt och tåg till Gudvangen innan vi ska tåga oss tillbaks till Oslo.

Så nu är jag uppe, supertidigt och superpeppad på att komma iväg!!!

Barnvakt

Det känns som min hjärna har gått igenom en köttkvarn och malts till hjärnfärs. Resan igår kväll protesterade huvudet mot behandlingen på jobbet. Högt tempo, många annan avhandlades, leveranser av såväl introduktioner av chefer som utbildning i grundläggande presentationstekniska upplägg (googla Barbara Minto). När jag väl kom hem efter 10h hårdkörning hällde jag upp ett stort glas vitt vin och kröp upp i soffan framför lite Bonusfamiljen. Tyvärr kan jag inte påstå att det hjälpte den slappna av. Det hade nog varit bättre med en promenad eller ett träningspass men energin fanns inte där!

Så jag vaknade efter en dålig natts sömn och tog sikte på en ny dag i samma tempo. Tills jag drog i handbromsen, avbokade om ombokade. Tog 90min lunch och gick hem tidigare. Nu ligger jag på soffan i ett mörkt rum och hoppas att femåriga V ska somna. Vi har pysslar, bakat syltkakor och myst. Jag som o-mamma är jag bara glad för att få hjälpa till och ja, det lindrar huvudvärken!!

Vänskap

Sitter på ett plan hem från Kanada i detta nu och reflekterar hur rikt mitt liv är. Jag må ha problem att hitta rätt man i mitt liv, men vad jag har är en än större skatt. Här finns så många storhjärtade, varma, givmilda, omtänksamma och underbara vänner.

Sista veckan har jag tillbringat i Kanada på bröllop. Jill som gifte sig är en tjej jag träffade genom den internationella förening som både jag och Natalia är medlemmar i. Året var 2010 och vi var i Japan av alla världens länder. Vi nätverkade, festade, sjöng karaoke, somnade på en McDonaldsrestaurang och besökte Universal studios. Där i suset och ruset klickade vi, letade upp varandra i sociala medier och fortsatte hålla kontakten. Vi höll kontakten såväl man kan när man bor på varsin sida av jorden, fann vår kärlek till löpning och yoga och i maj 2014 kom hon till Sverige. Vi sprang halvmaraton, lagade mat och besökte skärgården. Deras kärlekssaga hade precis börjar spira då och sedan dess har jag följt den på distans och i samband med förlovningen skickade jag grattishälsningar.

Sen hamnade en inbjudan till bröllop i min brevlåda och jag tvekade aldrig en sekund. Jag skulle hit! När jag nu summerar resan är jag så oerhört glad att jag gjorde den. För den samlingen med människor som jag haft den stora glädjen att hänga med i helgen gör mig alldeles varm. Jag har skrattat så att mina kinder krampat, dansat tills mina fötter smärtat, skapat interna skämt i en grupp av fem personer som i fredags var främlingar och i söndags sade hejdå med stora varma kramar och innerliga önskningar om att återförenas när vi är på samma kontinent.

Bara en vecka innan jag reste var jag på tjej-AW där E blandade kvinnor i grannskapet och bjöd med sig av fantastiska, inspirerande kvinnor. Natalia delar mer än gärna av sig och bygger starka team av vänner och får oss att träffas ofta. För mig är det den vackraste gåvan.Att dela med sig av sina vackraste ädelstenar, de personer man mött, klickat med. Den samlade livsskatten.

Träningsdejt

Idag har jag haft en uppenbarelse! Jag och en av mina allra bästa vänner har svårt att hitta tid att ses, vi försökte mecka in en lunch i våra välfyllda arbetsdagar. Vi fick ge upp det och försöka få till en promenad och telefonsamtal en helgdag utan framgång. Då kom hon ed en genialisk idé vi ses för en promenad, eller om jag ville en joggingtur. Hon har efter två barn, husköp, husrenovering, egenföretagare som för ett år sedan var på väg in i väggen precis börjat komma igång med sin träning. Hon som när vi träffades för 10år sen var en gynnande friskus år nu en småbarnsmamma med svårt att få ihop alla delar i livet.

Jag brukar inte vara pepp på träningsdejter, men med denna kvinna kändes det okej. Så efter jobbet idag åkte jag hem till henne, bytte om och småpratade lite med hennes sambo. Sen gav vi oss ut i småregnet. En timma senare, 7,5km senare kramades vi hej då och jag insåg vilken vinst kvällens dejt varit. Ett träningspass och kompisdejt i ett. Prat-tempo, vackra vyer och frisk luft. Djupa samtal, fokus och livskvalitet. Oj livet, tack för att du gav mig detta idag som i övrigt känts som en transportsträcka.

Tacksamhet

Förra helgen tillbringade jag på yoga retreat. Min bästa vän E frågade i januari om jag ville hänga på och då var jag inte sen att tacka ja. En lördag med fokus på välmående kan väl bara inte bli fel tänkte jag! Det känns som väldigt längesen frågan ställdes och väldigt mycket har hänt sen dess, men i lördags morse vaknade jag tidigt och fixade i ordning en väska för dagen. Stack hemifrån och mötte upp med E för en båttur ut till en av de mindre bebodda öarna i skärgården.

Vid båten mötte vi upp fem andra, fick på oss flytvästar och lastade ner våra väskor och yoga mattor i durken och stack iväg. Vi mötte upp två andra båtar fullastade med kvinnor och njöt av den korta turen till ön.


Väl framme lastade vi ur och letade upp lokalen vi skulle vara i där vi mötte upp arrangören och dagens instruktör, Lisa.

Efter att vi rullat ut mattor, placerat väskorna i hallen begav vi oss ut på en vacker joggingtur runt ön, ca 2,5km (så ni kan tänka er storleken). Två varv i behagligt tempo blev det i solskenet innan vi fyllde på med vatten. Under joggingen hade jag möjlighet att småprata lite med kompisar till E. För en större del av gänget som var med var hennes grannar, träningskompisar, mammor till barnens kompisar mm. Härligt att få träffa dem och lära känns dem, det är ju personer som jag hört talat om mer eller mindre under de år hon bott där.

När vi efter svettats lite gick vi in i lokalen och körde ett 90 minuters yogapass som var tufft och avancerat, men väldigt roligt. För mig som inte yogat på ett halvår var det lite kämpigt till en början, men kroppen hittade lugnet, positionerna och andningen snabbt och Lisa guidade oss stabilt genom hela passet. Efter meditationen som avslutade den fysiska delen av dagen rullade vi ihop mattorna och gick ut i solen igen.

Nu kom momentet bubbel, jordgubbar och mingel. Sen serverades lunch för de som ville, andra bytte om hoppade in i bastu eller bad. Båda aktiviteterna blandades med mycket prat och skratt och en härligt uppsliten stämning.

Sen bar det av hemåt efter ett kort svalkande bad vid båten för att fräscha upp oss lite.

Jag avslutade eftermiddagen med ett stort glas vatten på E’s veranda. Så fylld av tacksamhet, lugn och glädje. Vilken energi det finns i att delta på sådana här aktiviteter om given av positiva kvinnor med massor av social energi.

Sportugal!

Imorse vaknade jag hemma i min säng bredvid T, nu somnar jag med J i sängen intill i dagens tredje land. Vi tog ett lunchflyg till Malaga och hämtade ut en hyrbil och nu har vi landat på Algarvekusten, närmare bestämt i kuststaden Faro. Under en kort bensträckande promenad efter att vi kollat in rummet och utsikten hamnade vi på en uteservering där vi tog oss en tapastallrik och varsitt glas lokalproducerat rödvin.

Så himla skönt med ledighet, semester, oplanerade dagar och oskrivna blad. Över vinet planerade vi morgondagen och just nu står ett morgonbesök på Praia de Marinha på agenda, därefter bilar vi mot den charmiga staden Silves och den gamla arabiska borgen. Sist letar vi oss fram till en vingård eller två och provar vin, äter lunch och gottar oss. Ni följer väl med?!

Helgen som gått

Natalia är på besök i stan, ja till det är till och med så lyxigt att vi delat boende sen i fredags. Jag älskar det, att ha henne så nära men ändå så okomplicerat och kravlöst. Vi har käkat middag ihop och trots att jag är ett planeringsfreak tror jag att vi lyckats balansera det så att jag och Icey lagat mat och Natalia tagit disken. Vi har hängt i soffan och grejat tillsammans, superlyx!

Så helgen har gått i softandets tecken. När jag kom hem i fredags tog jag mig ut på en joggingtur och sen lagade Icey mat och hängde i soffan innan jag (som alltid) var den första att ge upp och krypa in i sängen. Lördagen inleddes med kaffe och morgonmys i soffan med Natalia innan jag bytte om och körde ett varv i skogen och försvann iväg på lunch med en annan kompis. Framåt eftermiddagen hade vi en gemensam klippdejt och mina slitna toppar åkte och Natalia gjorde ett rejält klipp. Det rök flera decimeter av hennes tjocka härliga hår och hon såg överlycklig ut efteråt. Galet att någon kan vara så glad över att klippa av sitt hår Vi fortsatte lördagsaktiviteterna med ett kort besök på ett outletcenter utanför stan, där vi gjorde fynd och minglade runt i snålblåsten och regndiset. Jag förstår ärligt talat inte varför Outlet-center inte bygger tak mellan butikerna utan kunderna ska gå runt och utsättas för vädretsmakter, i ett land som Sverige där vi har “dåligt väder” mer eller mindre varje dag.

Söndagen bjöd på solsken, men vi hade ett föreningsmöte som vi alla tre skulle delta på. En lunch och ett årsmöte och en utnämning till mig. Japp, många fina ord och ett diplom och ett medlemskap i en mindre exklusiv förening för oss extra engagerade medlemmar. En promenad i vårsolen fick avsluta helgen.

Nu är Natalia och Icey på väg till sitt nya hemland och hemstad, lastade med en hel del bohag och annan packning. De är tillbaks igen till påsk – så nu hoppas jag bara att resan norrut går bra och att vi ses snart igen!

Jag vet att det är en dag i kalendern som vilken annan dag på året. Jag vet att livet fortsätter, men alla hjärtans dag är en dag som det gör extra ont att inte få något.

Jag är så glad för att både Natalia och Alex fick uppmärksamhet. Jag är glad över alla fina buketter och kärleksfulla middagar jag såg på Instagram, söta meddelanden som delades på Facebook, jag är till och med glad över de överdådiga firanden som delades i andra sociala medier.

Jag är fantastiskt glad över de meddelanden jag fick via sms och mail, men det tar ändå inte bort smärtan i att Mr T skickade mig ett kort och opersonligt meddelande som inte innehöll ett enda känslo-ord. Nej, han ljuger inte för mig. Han förställer sig inte och han ger mig inga falska förhoppningar. Men det hindrar det inte från att göra ont.

Jag vill i alla fall avrunda den 14e februari med ett meddelande till mina vänner där ute. Jag är så glad att ni ingår i min “squad” jag tänker inte släppa taget om er.

Spara.Släng. Skänk.

Igår spenderade jag eftermiddagen med att hjälpa en av mina bästa vänner. Hon och hennes man har köpt ett nytt hus med  en helt fantastisk utsikt, men i behov av utbyggnad och renovering innan det blir det drömboende de tänkt sig. Initialt kommer de flytta in i huset och bo där i ca ett halvår innan de  påbörjar det stora byggnationsäventyret, och under  den tiden behöver de magasinera delar av sina möbler och andra ägodelar. Inför en flytt är ju det bästa man kan göra rensa, rensa bort det som man kanske inte använder, saker som burits upp på vinden/uti källaren/in i förrådet eller som helt enkelt gömts och glömts.

E är en person som gillar fina saker, som gillar att shoppa och som inte är så bra på att ha ordning bakom stängda dörrar. Rena ytor och ordning är hon bra på, men när man öppnar hennes garderob eller lådor så döljer sig där ett charmigt kaos. Vi känner varandra sen mer än tio och år och vi har koll på varandras styrkor, så hon bjöd in mig på vin och garderobsrens. Vi gick bara igenom två av hennes garderober för klädkammaren hade hon styr upp inför visningen, men vi lyckades rensa ut två svarta sopsäckar till en skänk-kontainer och två stora ikea kassar med kläder för en vännina att prova innan de också landar i en skänk-kontainer.

Vi använde en enkel metodik. Spara, skänk, släng.

  • Är plagget i gott skick?
    • vita linnen/t-shirts blir lätt solkiga och ligger kvar i garderoben längre än de bör. Jämför området under armarna med ett utrymme mitt på magen/ryggen – är det samma färg?
    • titta på tyget, är det fullt av små hål från torktumlare?
    • syna sömmar och knappar
  • När använde du den sist?
    • Är svaret att plagget är i säsong men inte använtsså kan det endas sparas om det är av speciell karaktär
      • Exempelvis vara en långklänning, en fest-bolero eller liknande
  • Kommer du använda den igen?
    • Det är lätt att gamla favoriter hänger med i garderoben av sentimentala skäl
  • Hur många liknande  har du, behöver du X antal svarta koftor/myströjor/jeans?

Det är lätt att nya kläder blir kvar även om de inte använts. Kläder med prislapparna kvar kanske var ett felköp? Skänk den då vidare. Någon annan kommer bli glad!

Så vi vräkte ut allt på golvet och gick vi igenom alla kläderna. Nu kommer E inte behöva flytta med sig kläder som inte används, och hon får utrymme att fylla på med lite nytt när säsongen kommer! Och, jag är helt övertygad om att hon kommer att använda MER plagg efter denna rensning, för nu ser hon vad som finns i lådor och på galgar!

Not so merry

Jag inser att mina inlägg just nu varken är speciellt happy eller inspirerande, det är mer av deprimerande och känslomässigt tunga – men jag hoppas ni orkar läsa och hänga med.

Helgen har innehållit djupa dalar och en någorlunda hög topp. Fredagskvällen spelade jag På Spåret med Natalia, alltså ett väldigt skönt sätt att hänga trots att vi är i olika länder och tidszoner. Det kändes som att jag hade sällskap trots en alldeles tom lägenhet.

I lördagsmorgon sken solen, så jag drog på mig träningskläderna och sprang en sväng på mina gamla stigar. Sen städade jag lite. Det behövdes inte, men det är mitt sätt att komma på plats i ett nytt hem. Så jag dammsög, tvättade golv och grejade lite.

Sen kom det stora svarta hålet. Det bara sög ner mig och höll mig fast. Jag kände mig så ensam och tom. Och mitt i den känslan började T messa om bio. Helt utan känslo-ord. Bara krasst, rakt och ytligt. Så jag gjorde det man inte ska – jag ringde upp, och tårarna rann.

Det blev bio. Och middag i huset. Och övernattning. Så vi hann prata lite, även om det var långt ifrån tillräckligt för mig. Så spenderade jag eftermiddagen med fika med en kompis, och en bio med en annan. Underbara vänner som tar hand om mig <3. Så sagen kändes bättre och den känslan tänker jag bära med mig i veckan!

« Äldre inlägg