Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Författare: happy (sida 1 av 53)

Särbos

Så sitter jag här i mitt för tillfället nya hem. Mina hyresvärdar bjöd på middag och jag har installerat mig i mina nya rum. Allt det praktiska är på plats. Det finns mat i kylskåpet och frukt i skafferiet. Det finns tända ljus och rena lakan i sängen. Men i mitt riktiga hem, två mil härifrån finns min kärlek. Där finns mitt hem och där vill jag helst vara.

När jag åkte hemifrån med mina väskor i morse kändes det konstigt. Hjärtat skavde lite, som sig kanske bör när man lämnar sitt hem samma dag som mannen man älskar kommer hem från sin tjänsteresa. Just nu känner jag mig nere. Riktigt nere. Hjärtat känns tomt och jag känner  mig ensam. Så där riktigt ensam.

T är nere. Han hade satsat på att få en roll inom företaget som borde vara hans sett till resultat och kompetens. Tyvärr ville ledningen spela det politiska spelet och kunde inte sätta honom på rollen. Så vad han nu gör vet jag inte, han kommer säkerligen fundera och komma till ett beslut. Jag hade velat vara där. För min skull. För hans skull. Jag skulle vilja krypa nära, känna mig älskad och få ge kärlek. Jag får bara hoppas att det här är rätt sak, på sikt. För det känns jävligt jobbig nu.

Mumsig Grönkålssallad

Jag lyckades slänga ihop en så sjukt god sallad igår och jag vill bara tipsa vidare.

Det här slängde jag ihop;

Grönkålssallad

Salamikorv

Grönmögelost

Solroskärnor

Ripa bort bladen från stammen på grönkålsbladen. Koka upp vatten och häll över grönkålen. Låt ligga i ett par minuter, medans du värmer på en stekpanna med smör eller olja. Häll av vattnet och stek upp grönkålen så att den mjuknar och blir glansig. Hacka salami och mögelost, blanda ihop allt lägg i en tallrik och strössla över solroskärnor.

Jag blandade rester som jag hade i kylskåpet, man kan säkert ta vad man vill. Men ost och grönkål var en riktigt grym blandning!

Utlottning!!

Jag har fått möjligheten att lotta ut en produkt från Palora, det är en vibrator där man kan kontrollera vibrationerna via en app. Jätteskoj att låta Din partner att kontrollera vibratorn även om ni är långt ifrån varandra.

Vibratorn kommer från märket We-Vibe, och där kontrollerar man vibrationerna via en app. Jätteskoj att låta ens partner kunna kontrollera vibratorn även när man är långt ifrån varandra.

Jag tycker det är en jätterolig pryl, något som verkligen piggar upp sexlivet även om man som jag och T ofta befinner oss på olika orter, länder eller till och med världsdelar. Med hjälp av appen kan ni mysa även på större avstånd. Sen finns det en fördel till med denna snygga lilla leksak för er som lever med småbarn. Jag har insett att hur väl man än gömmer sina vuxenleksaker så är det alltid någon juinior som kan hitta dem, då är det extremt uppskattat om de har snygg design och inte omedelbart går att förstå användningsområdet. T har vid två tillfällen sagt att det är typ “en muskelmaskin”, behöver jag erkänna att jag är våldsamt tacksam att det inte är jag som fått frågan??

Hur kan denna coola lilla leksak bli Din julklapp till dig/er då? Genom att kommentera det här inlägget med Ditt bästsa tips för hur man håller liv i relationen i julstressen? Kom igen nu – tipsa loss!!
Sista dag för medverka i tävligen är på söndag 17/12 kl18. Då väljer jag ut en vinnare och kontaktar dig via mail för att kunna skicka vinsten innan jul!

Vad har du i väskan?

…och varför?


Ja, titta ner och se efter.
Där finns en
Reseladdare, en rest från mina veckor på resande fot. Den är grym för den klarar av så många olika regioners vägguttag, men den är skrymmande och borde inte ligga i väskan och skräpa.
Ett passerkort så att jag kommer in och ut ur lokalerna på jobbet. En dag utan det är outhärdligt jobbigt och omständigt.
En matlåda. För trots att jag är på utbildning idag, där det ingår gratis lunch, så är min lunch medhavda rester från igår. Jag är tvungen att använda lunchen till att informera en del av mitt team och det innebär att jag inte hinner gå iväg och äta i restaurangen. Matlåda i micro är ett snabbare sätt att fylla magen.
Anteckningsboken är min nuvarande favorit. I alla möten med människor känner jag mig så distansierad om jag fäller upp en dator och börjar anteckna. Det känns som att jag bygger en liten mur mellan mig och personen på andra sidan samtalet. Därför har jag blivit flitigare på att ta anteckningar för hand igen.
Vaccinationskort för att samla alla mina vaccinationer på ett ställe. Något som borde ha plockats ur väskan för flera veckor sen men som hängt kvar.

En känslomässig virvelvind

Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.

Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.

Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.

Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.

Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.

T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.

Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.

Hurra för ABBA-Björn!

För herregud vilket klokt debattinlägg han skrivit i Svenska Dagbladet här

Tack för hoppet du ger ❤️

Min söndag i bilder

En söndag där jag vaknade hemma, utan taxi som väntade men med min karl bredvid mig. Jag hade laddat för en dag med adventsfix och så blev det. Först ut blev det tvätt och dammsugning, sånt tråk fotades inte men här kommer dagen i urval.

En promenad och en sväng till skogen

En promenad och skogsbesök för att plocka kottar…

Som tvättades av och torkades på tidningspapper (från Japan, snyggt va?)

Sen slängde jag dem i ugnen 30-35 minuter på 175-200 grader för att torka dem. Så de blev så här snygga!

Sen fyllde jag botten i ljusstaken med dem och en kvist enris med enbär.

Och som pynt i denna.

Och sen blev det ett litet pepparkaksbak till kvällens adventsmys.

Sen fixades det adventskalender, som är lite trixigt och lite sent men den blev färdig innan barnen kom!

Sen tvingade jag Mr T till samtalet om oss. Han hade skjutit på det hela dagen. Det samtalet hör inte hemma i ett mysigt adventsinlägg. Jag vet inte var vi är på väg, men jag vet att jag är tung i hjärtat och har ont om hopp för en gemensam framtid.

Hemlängtan

Två flygresor kvar. Jag är trött. Min kropp har inte riktigt greppat tidszonen här i USA. Jag har slocknat mellan 19-20:30 hela veckan och vaknat tidigt, extremt tidigt, typ 02:30-04:14. Så det har inte blivit överdrivet mycket sömn och det känns. Jag hoppas att kunna sova ett par timmar på flyget hem. Däremot har de tidiga mornarna gett mig finfina möjligheter att träna. Tre gånger har jag stått på löpbandet på hotellgymmet och gnott till mig ett par kilometer. Vet ni, nu längtar jag hem.

På väg igen

Efter inlägget i fredags har jag suttit många timmar på ett flyg hem från Asien. Plockat upp mannen på våg hem från flygplatsen, somnat ofrånkomligt tidigt och vaknat när min kropp trodde klockan var tio. Att den faktiska tiden i Sverige var 4 på morgonen och jag hade sovit i sex timmar gjorde att jag övertalade T att somna om med mig och vyssjad av hans andetag lyckades jag sova två timmar till. Sen fylldes dagen av tvättande, ett träningspass, en promenad och sen lunch inne i stan. Sen hem för att hantera tvätt, packa väskan som delvis tömts samma morgon och så avslutades dagen med middag, ett avsnitt av favoritserien och jag somnade innan 21.

Jag var inbjuden på en väldigt trevlig tillställning i lördagskväll, och hade lämnat det öppet gällande mitt deltagande. Det var dock två saker som avgjorde mitt beslut. Det ena, bristen på tid och sömn. Jag är ändå så rasande trött och har på nytt en tuff arbetsvecka framför mig. Det andra var att Jag skulle missat tid med Mr T. Han ser den anordnande föreningen som en stängd klubb, där det är svårt att känna sig välkomnad om man inte är redan frälst. Att lämna honom hemma kändes inte bra, två veckor utan hans närhet och att därtill lägga jetlag och PMS kändes som ingredienser i en mycket dålig cocktail som jag avstod från att blanda.

Det jag tycker minst om med jetlaggande resor är att gå runt och känna mig trött. Att inte få sova ordentligt utan vakna flera gånger per natt och inte sova djupt och stabilt. Nu längtar jag en vecka framåt, tills jag återigen ligger i min egen säng och till den första hela natten ostörd sömn.

Tokyo!

Okej, det är snart en vecka sen sista inlägget. Veckan har varit lugnare ur ett arbetsperspektiv (jag förstår ärligt talat inte hur Japan kan anses som världsledande på vissa saker, de har det mest saktfärdiga tempo jag någonsin upplevt. Veckans möten hade kunnat avverkas på en halvdag…) Jag tänkte dela några snapshots från veckan som gått.

Here we go!


Spolljudsknappen på toaletterna tycker jag är underhållande oavsett hur många gånger jag reser hit. Varför? För privacy… mmmmmm

Valen av rengöring efter ett toalettbesök är också en historia för sig. Hur vill du ha vatten, hur hårt, hur varmt? Utlovar fnissattack om du provar!

Gatuvy i Ikebukuro, i närheten av där vi bodde.

En sån här dräkt måste vara alla mäns favorit utklädningskostym, eller? Finns även i rosa, vitt och blått.

Vad sägs om vad jag tror är energidrycksutbudet på ett av apoteken i närheten?

Det här var helt klart min favorit, vad är det för något? En vältränad gris?

På besök i Asakusa och det angränsande kvareteret Kappabashi för att utöka min knivkollektion, spottade Tokyo Skytree på håll.

Paraplystället på kontoret, fantastisk uppfinning och det bästa av allt? Ditt paraply står kvar där du lämnade det. Japaner respekterar verkligen ditt och mitt.

Figurklippta buskar vid tågstationen i Ikebukuro

Utsikten från mitt hotellfönster, med den mäktiga vulkanen Fuji-san som kuliss

En väldigt japansk sushi restaurang där vi tog av oss skorna vid entrén, satt på golvet, fiskarna simmade runt i öppna dammar och man fick låna inomhusskor för att gå på toaletten.

Utsikten från United Airlines lounge på Narita flygplatsen. Skänker en tacksamhetenstanke till mr T som gett mig access till den här lyxen. Jag hade varit en mer sliten människa utan det.

Så Arigato gosaimazu Japan – see you soon!

Äldre inlägg