Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Författare: happy (sida 1 av 78)

hösttrött

Är det okej att innan ens oktober passerat längta efter jul? Jag menar adventsljus, glögg,kryddat te, pepparkakor, luciafirande och julsånger? Hepp, där är jag i alla fall – rätt trött på oktober och snart ställer vi om klockan också. Yay, MER mörker.

Var åker jag på vinter-retreat i år? Överlevnadsresa.

LISTA

Jag körde en kopia av Natalias lista här eftersom min hjärna för tillfället är rätt tom. Jobbar hemifrån eftersom kontoret är stängt pga flytt så snart får jag en av mina anställda på besök för rehabmöte. Härligt med hemma hos-besök ändå!

💔 Skilsmässor: 1
💍 Förlovningar: 1
🍼 Barn: 0
👵 Barnbarn: 0
🐱 Husdjur: 0 (hade kaniner som barn)
🚑 Operationer: 0
✒ Tatueringar: 0
💎 Piercingar just nu: 0
🔫 Skjutit med pistol: Nej, men erduveskytte det var INTE min grej
✋ Slutat ett jobb: Ja
📺 Någonsin varit på tv: Ja
🌅 Varit på en ö: Ja
🦌 Kört på ett rådjur: Nej
😥 Gråtit över någon: Ja
❤ Blivit förälskad: Ja
😪 Sett någon dö: Ja, på målrakan på en orienteringstävling
🇺🇸 Varit i USA: Ja
🚑 Åkt ambulans: Ja, två gånger båda för hjärnskakning
🎤 Sjungit karaoke: Ja, i Japan till och med!
🏂 Åkt utförsåkning: Ja
🎿 Åkt vattenskidor: Ja!
❄ Åkt skridskor: Ja
🏄 Har surfat: Ja under en fantastisk tur till Australien
🚲 Åkt mc: Ja
🐴 Ridit på en häst: Ja
😵 Nästan dött: Nej
💪 Tränat på gym: Ja
🚔 Åkt i baksätet av en polisbil: Nej

Jag mötte Gud

Hon hette Eva och var blond, känns skönt att det inte var en man med ett stort skägg som satt på ett moln. För visst är hon min Gud, liksom Jungfru Maria blev gravid utan sex så är det förhoppningsvis resultatet av mitt möte med Gud/Eva.

Så nu är det gjort, vi har en plan och den känns som snart samtidigt som långt bort. Flera olika moment men redan beslut fattat och det tycker jag är skönt, med hänsyn till att det kommer en julledighet och att det tar tid att beställa hem spermier.

Så det första försöket kommer att ske i senare delen av november, beroende på hur min menscykel är nu i oktober (såklart). Fortsätter den vara lång eller kommer den justeras och bli kortare igen? Första försöket kommer ske via insemination där de manliga könscellerna med hjälp av en kateter förs in i livmodern och liksom puttas mot äggledarna. Allt för att skapa bästa möjliga förutsättningar för de tränade och noga utvalda spermierna.

Så nu i oktober kommer jag att få ta ägglossningstest från dag 9-19 i cykeln för att dels säkerställa att jag har ägglossning och dels för att pricka vilken dag i cykeln som det händer. Första dagen på menscykeln därefter ska jag ringa klinken och förbereda dem, för då kommer vi boka in tid för ultraljud så att de kan fastställa att slemhinnan i min livmoder tjockar på sig som den ska och att jag har ägg som börjar mogna.

Sen pratade vi donator och jag sa att mitt enda önskemål kring donator (förutom att han är frisk) är att han är längre än mina pytte 157cm. Eva garanterade att hon skulle titta efter en “normallång” man dvs runt 175-180cm, känns skönt att ge förutsättningar för ett “normallångt” barn. I övrigt kan jag liksom gå åt båda håll, som mörkblond med grön/brun melerade ögon funkar det med både ljusare och mörkare gener. Så Eva får helt enkelt leka Gud och bestämma bästa blandningen.

De utgår från längd, vikt, ögon och hårfärg i valet och de kan byta donator under resans gång om det till exempel tar slut på könsceller från en donator så kan de utan att meddela mig byta till en annan. Sperman kommer från en spermabank i Danmark, så sannolikheten att det blir en donator av dansk härkomst är stor. Vilket betyder ett barn som har mer danska gener än mig!

Så nu kan jag bara fortsätta leva sunt, äta mina vitaminer och moffa i mig vin/opastöriserad ost/lufttorkad skinka och hoppas att jag inom kort inte kommer kunna njuta något av det utan risk!

Nervös

Imorgon har jag mitt behandlingsplaneringsmöte med skaffa barn kliniken. Ett steg framåt. Jag tittade lite i Natural Cycles appen, om informationen stämmer är första möjligheten till befruktning ungefär 26 oktober och andra tillfället 22 november.

Sen beror det ju helt på behandlingsmetod, men jag försöker bara ta in tanken. 26 oktober är om mindre än två veckor.

Mormor och jag

1916 föddes min mormor i Danmark. Det var under det första världskrigets andra år och i ett Danmark som samma år sålde sina Västindiska öar till USA efter landets första folkomröstning.

Min mormor gifte sig ung med morfar, en man med 13 syskon och de levde ett inte speciellt fett liv. De tog de arbeten som fanns på gårdar, på fälten. Morfar som arbetare och mormor som kokerska.

1934 föddes min första moster, sen kom det en dotter till innan tre söner. Åren gick och min yngsta moster dog i kräfta och min äldsta moster gifte sig med en man och flyttade med honom till arbete i Sverige. Mitt ute i skogen, utan rinnande vatten och elektricitet bosatte de sig och mannen började jobba i skogen. Två barn kom i rask takt och mannen var inte snäll mot moster så mormor och morfar flyttade upp och hjälpte till med barnen när hon skilde sig 1956. Året efter föddes min mamma, samma år såg min kusin dagens ljus.

Jag har i alla år vetat om att moster var mer än 20 år äldre än mamma, men inte förrän idag kom jag på att det betydde att mormor var 41 när mamma föddes.

Det gav mig en sån glädje i hela kroppen. Mormor och jag, vi kanske blir jämngamla mammor även om det är 64år som skiljer oss.

Kunde hon kan jag! Så tack fina mormor Gudrun för den här styrkan som idag slog rot i mitt hjärta!

Tyvärr fick jag aldrig träffa krut-mormor. 1974 gick hon bort i bröstcancer men hennes minne lever kvar hos oss alla.

Yo!

Ett livstecken.

Har precis lagat och ätit en bit (nästan) vegetarisk lasagne (slängde i att halvt paket bacon eftersom jag inte tycker om att kasta mat.

Har förlängt mina ”perioder” från 26 till 31 dagar genom att äta Q10 och Vitamin D. Någon annan förändring har inte gjorts i livet. Bra eller dåligt, vet inte?!

Går en fyra dagars utbildning den här veckan. Fullspäckade dagar och kvällsjobb. Började mindre bra med en FIRO-B analys av mig som ganska snart in i beskrivningen av mig benämnde mig som snarare introvert än extrovert. Insåg att allt gått galet där och då. (Har beskrivits som ett socialt monster, älskar att kasta mig ut i nya sociala sammanhang!)

Haft städdag med bostadsrättsföreningen i helgen och efter åtta timmars ogräsrensning hade jag så ont i mina händer. I söndags svullnade min vänsterhand och det såg ut som en muskel/seninflammation. Det är bättre nu, men inte bra.

Jag gick bananas på ett shoppingcenter i söndags eftermiddag. Förbrukade ett presentkort jag fick i födelsedagspresent av kollegor. Nya löpartights, tre par kjolar, två blusar och en bh följde med hem.

Borde läsa ”home work” från jobbet. Njuter istället av ett glas vin och softar vid köksbordet.

Funderar på Tinder. Antingen har mannen skägg eller tatueringar. Eller skägg OCH tatueringar. De skriver om vad de vill ha men inte en rad om vem de är. Och så är det en överrepresentation av ny-svenskar.

Sista funderingen gäller min Exman. Som dök upp på tinder med en bild från vårt bröllop som första bild. Det var år 2012. Av totalt sju bilder var sex från de år vi var ett par. Bilder som är sju år eller äldre. Peakade han då eller vad?

Edit, hittade denna artikel! Tack för lite goda nyheter!! Lång menscykel ökar chansen att få barn

Live musik!

Ett rätt säkert tecken på att det är höst är att jag börjar lyssna på Lars Winnerbäck. Varv på varv, låtar från nya skivan varvat med gamla godingar. En låååång playlist som shufflas på Spotify. Kanske inte så konstigt att jag då också köpte mig en biljett till hans spelning i höst, tillsammans med min syster och svåger ska vi dit och roa oss. Tror det är tioende gången för min del och syrran har säkert sett honom det dubbla antalet gånger. Jag minns min första Winnerbäck spelning, jag hamnade nog på den av misstag på en nattklubb i Göteborg. Min syster och hennes kompisar skulle dit och jag hängde med, när han gick upp på scenen med sina dystra melankoliska låtar drog jag och en av kompisarna till en annan nattklubb och dansade benen av oss och kom tillbaks lagom till sista tonerna klingat ut.

Saker förändras kan vi väl bara konstatera, och min musiksmak har breddats!

Andra mysiga saker som hänt är att jag gått loss på biljettköpande. Det är inte bara Lasse jag ska se live, dessutom blir det en julkonsert med Danny Saucedo och en vårshow med GES. Jag älskar live spelningar men det har varit lite snålt med det sista året. Så nu jäklar gasar vi igen, investera pengar i att njuta av livet.

Mellanrummet

Det känns som jag befinner mig i ett mellanrum. Mitt emellan och lite i ingenstans. Jetlagen gör mig trött, jobbet är rörigt och tusen saker måste utredas, drivas på och beslutas. Samtidigt händer ingenting. Det känns som att det är samma problem som återupprepar sig. I min leverans, i grannteamen. Vi gräver där vi står och skyfflar över problemen på ett annat team varpå de öser tillbaks det.

Fram och tillbaks. Mitt emellan, i ingenstansland, mellanrummet.

Jag väntar på besök hos mina föräldrar som jag inte träffat sen i juli. Ett kvartal sen. Galet! Jag väntar på att få träffa IVF och göra en plan, förstå vad som ska hända. Hur ska jag nå mitt mål.

Försöker uppskatta mellanrummet. Försöker andas, njuta och skapa positiva affirmationer. Men åh samtidigt vill jag ju bara vara där, börja agera! Nu andas jag, ser på friidrotts-VM och försöker lösa problem ett efter ett och vara här. Mitt i ingenstans.

Greta, miljön och Indien

Idag pratade jag med kollegor om “the Swedish girl” och hennes tal i FN igår. Det har stått om det i de lokala tidningarna, om den svenska 16 åriga tjej som seglat till USA för att tala in FN mötet om vad vi utsätter världen för när vi fortsätter ignorera forskningen och sätta privata och nationella vinster i förarsätet. Mina indiska kollegor var så imponerade över att vi i Europa så envist driver denna fråga, trots att resten av världen fortfarande sätter andra frågor först. De var fascinerade, men ser inte att deras del av världen kommer att följa vårt exempel.

Här i Bangalore är det många av mina anställda som har små barn, de allra flesta är strax under 40 år och deras barn är därmed mellan 1-10år gamla. De allra flesta barnen lider av någon form av astma, luftrörsproblem eller nedsatt immunförsvar som ett resultat av miljön här i staden. Bangalore har vuxit fort, explosionsartat och med det kommer problem med infrastrukturen. Staden har över 8 miljoner invånare men de har först de senare åren börjat bygga Sky/Subway för att transportera alla invånare till och från sina arbetsplatser.

Detta betyder miljoner och åter miljoner av bilar, motorcyklar (bland annat den mycket populära Royal Anfield) och äldre bussar och lastbilar som allihop spyr ut avgaser på gatorna. Många av barnen får minskade luftrörsproblem när de vistas i renare luft tillexempelvis i hembyn hos mor/farföräldrar, utomlands eller i lantligare miljöer. Dock finns där inget jobb för föräldrarna… så tillbaks till stan och de dåliga levnadsvillkoren.

I samtalet frågade jag varför inte den stora massan gör något åt detta, varför röstar man inte annorlunda i val som innebär att de politiker som sitter och roffar åt sig pengar och inte åtgärdar problemen blir bortvalda? Svaret? Att i Indien finns viktigare frågor än vad politikerna åstadkommer eller inte när det handlar om vilket parti som får rösterna. Frågan som vilken religion partiets ledare tillhör väger fortfarande tyngst.

Visst är det illa när ett lands, eller stads framtid och deras invånare fortsätter att rösta fram politiker som inte gör skillnad istället för att stötta förändring?

(Vänd nu på detta, och fundera på hur vi röstar i Europa…)

På resande fot

Sitter på ett plan mot Indien. Dags för årets andra tjänsteresa, jag har lyckats skjuta på den flera gånger men till sist fick det vara nog. De anställda i Indien frågar och tjatar om när vi chefer ska komma, sen när vi kommer är det egentligen ingen som tar initiativ att träffas eller bokar möten.

Men, nu är jag på väg. Fyra arbetsdagar sen bär det av hemåt igen. Jag hoppas på ett långt möte med mina två chefer på plats, vi behöver en genomgående diskussion om ledarskapet, framtiden, att kunna skilja på vänskapsrelation och chefsrollen och andra samtal som man bäst har ansikte mot ansikte.

Så. Fyra dagar. Har nu rest i 14 timmar och det kommer dröja 3-4 timmar till innan jag landat i en säng med huvudet på en kudde. Hade åtminstone bolaget kunnat skicka oss i något bättre än Economy hade resan varit bekvämare… men snart är hälften av transporterandet klart. Bara levererande kvar!

« Äldre inlägg