Full fart framåt!

Det känns verkligen så på jobbet, efter fem månader av permitteringar och ströjobb så har vi kört igång som en katapult. ALLT ska hända på nolltid. De som jobbat under permitteringen är slutkörda, de har med begränsad support och stundtals högre än normal arbetsbelastning kört på för att hantera verksamheten. När augusti kom ökade tempot och de som jobbat fortsatte springa med blodsmak i munnen och de som kom tillbaks från permittering fick snabbt rusa ikapp för att försöka hinna med.

Nu, två månader in på hösten har en av mina medarbetare checkat ut. Hen orkar inte. Högre arbetstempo, högre förväntningar och krav från verksamheten och ett desarmerat team. Så sen i tisdags gör jag hennes jobb också, har omplanerat projektleveransen, tagit hand om teamet, kommunicerat till olika chefer och projektledare, reder ut tekniska utmaningar och skyddar teamet. Samtidigt jätteroligt och jättetragiskt. Att få kliva in i stridens hetta och slåss för mitt team och leverans samtidigt som det är otroligt ledsamt att en av teammedlemmarna mår dåligt.

Oavsett varför, det är så roligt att återigen vara inne i hetluften!