Kärlek,  M,  Relationer

Relationsmönster

Mina relationsmönster börjar göra sig påminda. I helgen, när M och barnen var på finmiddag på restaurang för att fira en av Ms bröders födelsedag började mina känslor leva om. Helt logiskt förstår jag varför frågan om mitt deltagande ens var uppe. Jag har inte träffat någon i M’s familj förutom barnen och de har jag träffat många gånger nu. Där mina föräldrar och familj är enormt nyfikna på M – vågar inte hans familj ens fråga hur det går, vem jag är eller varför jag inte är introducerad.

Men lördagskvällen tillbringade jag på soffan med en påse lösgodis och chips och Sommaren ’85 på SVTPlay. Mina känslor röjde runt i mig, som ett resultat av att jag inte fick vara med på middagen. Mina relationsmönster och mina erfarenheter från tidigare relationer festade loss och fick mig att stundtals må rätt sunkigt. Samtidigt som hjärnan kopplade in och logiskt vet att det bara är känslor, det är gamla mönster som kickar in och provocerar mig, M är inte som T! Ett sött godnatt meddelande gjorde att känslorna lugnade sig och söndagmorgon inledde jag med en låååååång promenad där jag reflekterade och firade att jag trots allt lyckats balansera mig kvällen innan.

Så är vi nu mitt i barnveckan och igårkväll var jag hos dem på tacos. M verkade frånvarande och trött, som han behövde egen tid och eget utrymme. Vi som brukar ligga som plåster på varandra framför TVn låg nu åt varsitt håll i hörnsoffan. När vi sen kröp ner under täcket var det varmt och klibbigt och jag läste tydligt in att nej här skulle det inte kramas. Morgonen fortsatte med samma känsla. M behövde distans och grubblade över något, vad händer i min hjärna då? Jo självklart triggas en oroskänsla. Har han tröttnat på mig? Är jag för på? Behöver han egentid? Vad har jag sagt/gjort eller inte sagt/gjort?

Jag gav det en timme, skrev ett sms och önskade honom en bra dag och svaret jag fick tillbaks var som att han läst mina tankar. Var kommer min oro ifrån? Är den ett resultat av hur mina tidigare partners beteenden? Är den ett resultat av att den intensivaste förälskelsefasen är över och att jag nu oroar mig för att bekräftelse och känslor förändras? Jag vet inte, men M ger mig en trygghet som jag inte haft tidigare, han ser och känner min oro och han bemöter den även när jag inte sätter ord på den. Så tacksam för att ödet sänt honom min väg <3

0

2 kommentarer

  • Natalia

    Det är en sådan styrka att vara medveten om sitt bagage och kunna titta inåt först utan att börja tjafsa utåt. Så skönt att han står stabilt när det stormar inombords.

    Och du, alla är olika när det kommer till introduktioner och tillfällen 😉

    0

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.