Hej.
Jag mår okej, men är inte så skrivig/pratig just nu. Jag jobbar en hel del med acceptans och välbefinnande. Försöker att inte oroa mig utan hoppas fortfarande kroppen tar hand om det här utan provokation, måste ju tyvärr medge att det känns mindre hoppfullt för varje dag som går.
Mina graviditetssymptom har försvunnit, brösten ömmar inte längre och jag vaknar inte mitt i natten och behöver gå på toaletten, men jag vaknar fortfarande törstig på morgonen.
Ny information från jobbet är att vi kommer att vara permitterade över sommaren… det betyder ett långt sommarlov. Undrar hur jag ska hålla mig vid vettet och inte totalt gå in i psykisk obalans. Får nog försöka hitta mål med den här tiden framåt…
2 kommentarer
Alex
Men va skönt att veta. Eller? Framförhållning. Tycker ovissheten är så jobbig.
Hur snart kan man försöka igen? Har de några restriktioner på kliniken?
happy
Ja, skönt att veta och jag ska skriva en mållista. Gillar att ge mig själv lite utmaningar!
Kroppen måste hantera missfallet och sen en”normal” mens innan nytt försök. Och då kommer ju sommaren, så därför blir det först i augusti.