livet

2010-talet

Alex skrev ett inlägg om det decennium vi snart lägger bakom oss och det fick mig att fundera, vad hag jar gjort det sista decenniet. Låt oss ta en titt tillsammans?

Jag firande in 2010 på ett vandrarhem vid Titicaca sjön i Bolivia tillsammans med min exman. Vi var mitt i vår första riktiga resa tillsammans och vi förlorade två digitalkameror, mitt körkort, VISA kort och en hel massa kontanter. Min exman fick ont i njurarna mitt ute i Uyuniöknen och upplevde saltöknen liggandes i baksätet på en minibuss drickandes tre klunkar vatten var femte minut. Jag trodde att vi var relationsäkrade efter att ha överlevt en sån resa tillsammans.

Många timmar lades på den ideella förening som både jag och Nathalia varit väldigt engagerade i, förresten är det nog vid början av 2010 som jag träffar henne för första gången. Det var INTE kärlek vid första ögonkastet som vi tidigare konstaterat.

2011 hade jag tjatat nog länge om min exman friade men hade klantat sig och lagt in en bokning i vår delade kalender, så det var klart att jag visste om vad resan till Stockholm gick ut på. Så den 11/11 2011 kl 23:11 friade han och jag var den lyckligaste människan på planeten.

Ett par månader senare blev jag tillfrågad om att driva ett projekt i Tokyo och jag började mitt sex månader långa pendlande mellan Japans huvudstad och västkusten. Det var i det här projektet som jag insåg min potential i yrkeslivet, jag lärde mig massor, hade koll och driv, jag kunde ha en dialog med japaner och jag upplevde att jag var bra på vad jag gjorde!

Efter månader av halvbra kost och träning dietade jag mig genom hösten med något 30 dagars kost och träningsprogram och i slutet av oktober 2012 gifte vi oss. Här peakade mitt decennium! Jag var lycklig, kände mig snygg och framgångsrik. Det finns bara en väg från toppen och det är nedåt. Under sommaren hade min exman startat upp ett eget företag tillsammans med två kontakter. De hade svårt att få ekonomi i det och under våren valde han att använda vår bostadsrätt som säkerhet för ett företagslån – utan att rådfråga mig. Vi levde på min inkomst och han jobbade mer och mer. När han inte jobbade så pluggade han, psykologi, gick kurser eller engagerade sig i nätverk. Vår relation levde på sparlåga och mitt i all denna röra där jag kände mig osedd, övergiven, åsidosatt och bortprioriterad klev V in. Han hittade ett tomrum, ställde rätt frågor, såg min sorg och förvirring. Jag halkade dit.

Så 8 månader efter vår vigsel tog jag mina kläder och en fåtölj och flyttade ut från lägenheten och lämnade in skilsmässopappren. Jag gick rakt in i förälskelsedimma och under den här perioden fattades en del mindre genomtänkta beslut. Jobbet tog mig till Australien som jag blev omedelbart förtjust i. V halkade rakt ner i en depression och mörkret tog förälskelsen. Jag stannade kvar i den lägenhet som vi gemensamt investerat i och V flyttade ett halvår efter vi flyttat in.

Löpningen blev mitt andhål och terapin min räddning. Fysiskt var jag på topp, psykiskt var jag skör, ensam, ifrågasättande och i obalans.

Det tog tid att landa efter de tolv månaderna av kaos, nytt boende, nytt uppdrag på jobbet vilket även innebar nya kollegor och en ny levnadssituation.

Andra delen av 2014 var det mycket bra som startade. Jag och Josse gjorde vår första Italienresa, jag träffade Nathalia över en fika och där och då fick min nya bundsförvant och vän. Och min moster gjorde mormor och morfar sällskap i himlen.

2015 fortsatte resan mot stabilitet, försöka bibehålla de goda vanorna och försökte hantera dalarna. Jobbet flöt på och jag började blogga. Jag fortsatte använda Tinder och försökte hitta kärleken igen och jag dejtade en man som ballade ur när jag inte ville mer. Sommaren gled förbi och i november hade jag den första dejten med T. Höstmörkret nästan kvävde mig och jag spontanbokade en resa till Australien i januari.

För exakt 4 år sedan hade jag klickdejten med T, sen följde ett halvår av bubblande lycklighet och kärlek. Italienresan med Josse till Gardasjön, Valpolicella, Verona och Venedig var fantastisk! Med höstmörkret kom de första tecknen på tvivel med T, men lägenheten var såld och kontrakt på gemensamt boende skrivet. I oktober blev vi sambos och ganska snart därefter gled han ner i månader av tvivel, distansiering och stort behov av egentid.

2017 kan summeras med känslostormar. Det som börjat så jävla bra blev mörkt och tveksamt. Minns året som ett år av tvivel och tårar, med ljusglimtar då jag blev så otroligt fint välkomnad av T’s barn. Jag gick nästan in i väggen på grund av en psykopat på jobbet, min kropp protesterade i form av kliande ögonlock och en inflammation i höften. I oktober bytte jag tjänst och började ställa utlimatum till T. Efter tre veckors tjänsteresa packade jag en väska och flyttade in hos Nathalias föräldras. Den ursprungliga planen var en-tre månader men jag flyttade inte hem igen förrän i juni.

Sommaren 2018 var magisk. Det härjade skogsbränder i norra delen av Sverige, men jag älskade kvällsdoppen, frukosten i morgonsolen och att få leka familj. I augusti köpte jag mitt radhus, åkte på roadtrip till bröllop i Åre. Flög till Kanada för ytterligare ett bröllop och planerade renovering. Många liter tårar gräts under detta år, många timmars ifrågasättande och tvivlande. Var gick det fel, vad hade jag kunnat göra annorlunda? Jag började också googla information om att skaffa barn själv.

Decenniet har varit en berg och dalbana rent emotionellt. Min karriär har gått som tåget, från klarhet till klarhet och jag trivs med vad jag gör. Mitt privatliv har varit en mer osäker, flackande och krisande del av mitt liv. Jag känner stort och har svårt att släppa taget, men när jag är redo så går jag vidare.

0

4 kommentarer

  • Stina

    Så roligt att få läsa om ditt senaste decennium och riktigt spännande. Även om det är lite ledsamt, att allt inte blev som du ville, och många prövningar! Jag började läsa din blogg för två eller tre år sedan och håller tummarna för ett fantastiskt kommande decennium för dig. Och så bara älskar jag ditt namn Happy 😁

    0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.