Förlåt min tystnad. Det är full fart in i snart semester- väggen här. Imorgon kliver jag på planet till Vancouver och jag är så nyfiken på den här resan men fy vilken hemsk uppladdning det har varit.

Helgen som gått har jag varit arg, upprörd, irriterad, ledsen, besviken och allt däremellan. Att förbereda en separation när man inte vet om flytten också innebär att relationen är slut eller inte är i sig jobbigt. Att det dessutom sker med en man som stoppar huvudet i sanden det känns ännu knivigare. Han väljer att inte tänka på problemen, att ignorera frågor som “vilka möbler vill du att jag lämnar”. Att inte fundera på hur vi ska berätta för barnen, att skjuta på praktiska frågor som när jag ska flytta för att skapa minst problem eller när han ska fixa nya möbler till hemmet. Han menar att barnen inte dör av att inte ha alla möbler dag 1, eller att jag inte längre bor här… jag tror tyvärr motsatsen men det är som att resonera med en vägg.

I helgen gjordes två Ikea besök, eftersom paniken kom krypande efter första besöket när det valda köket kändes billigt, enkelt och skittråkigt. Andra besöket på ett annat Ikea varuhus med ett annat sällskap dödade som tur var den känslan och jag är återigen nöjd med mina val och har bytt bänkskiva…

Nu släpper jag renoveringspaniken för en vecka och fokuserar på uteliv upplevelser och vänner. Väskan innehåller mestadels sport/tränings/aktivitets kläder och jag får inte ner paketet i väskan. Note to myself : Nästa gång köper jag en smidigare present!