Igår var jag på husvisning och ja… helt ärligt är det ju inte så jag blir mig i trasorna av entusiasm över radhuset. Det är oinspirerande och ledsamt att tänka på en flytt till något som så grundligt behöver justeras för att passa mig. Så är det nu, detta är området jag vill bo i och enda möjligheten om jag vill ha gräsmatta och inte enbart balkong. Så.

Jag fick med mig två kollegor och vänner för att titta på den och de gick hårt ut med fantastiska frågor till mäklaren, kritiska ögon men också en förmåga att se möjligheterna. Jag har sparat ner lite bilder och delar med mig av här nedanför, låt oss hoppas att 90-talets färgglada tapetmode aldrig kommer tillbaks??

Vi hade totalt varit 6 spekulanter som tittat på radhuset och under visningen igår var där även en ensam man som vandrade runt och spekulerade. Jag sitter nu och väntar på att mäklaren ska kontakta mig gällande budgivning, men låt mig säga – utgångspriset är alldeles för högt. Får jag lägga första budet kommer jag gå nästan 500 000kr under utgångspriset. det mår vara fräscht för att vara 18 år gammalt, men det har ett enormt fix behov om man inte gillar den halvsunkiga retro stilen.

Och som misstänkt, huset står tomt så vinner jag budgivningen kan jag i stort sett flytta in när jag vill. Suck, aj och snyft.