“Kvinnor som vill, ligger inte still”

Det är med magont och hjärtvärk som jag lyssnar på Katarina Wennstams Sommar i P1. Vad är det för samhälle vi byggt och fortsätter förstärka genom polisens uttalanden, kulturyttringar, beteenden och monetära satsningar?

Katarina driver kampen för oss kvinnor, belyser maktens sneda vinkel på kvinnobrott och jobbar och lobbar för vår möjlighet att röra oss fritt, utan att tänka på vad vi har på oss för kläder, vad vi sagt till en man i en bar eller hur någon kan ha tolkat våra blickar. Jag mår så genuint dåligt när jag läser Katarinas böcker, samma illamående känsla bubblar upp när jag lyssnar på hennes sommarprat. Det är inga småputtriga feelgood minutrar, det är obehag rakt in i själen.

Hon säger mycket klokt, sätter fingret och gräver runt där det gör ont i samhället, statsmakterna och i mig. Vad gör jag för att förbättra situationen? Kan jag påverka de tre pojkar som växer upp i min direkta närhet? Har de en schysst kvinnosyn? Har de bristande insikter, skev kvinnosyn, kallar de tjejer i skolan för öknamn?

Det är frågor som väcktes av Katarina, det enda jag kan rekommendera er är att lyssna. Stålsätt er för ett obehagligt, men kvalitativt Sommarprat. För gudsskull, bara lyssna! Katarina Wennstam, Sommar i P1