Är inte det här livet? En dag vid min barndomsbadplats tillsammans med mina syskon och deras familjer och våra föräldrar. Vi har badat, lekt, pratat, njutit av solen, ätit picknick och jag har bara gottat mig i att ha alla samlade på ett och samma ställe. Där allas egon får plats, där högljuddlek eller stilla läsning av bok blandas och tillåts utan sura eller dömande blickar. Där vi kan prata enskilt eller alla tillsammans. Livet som i en liten ask!

Bilden här nedanför är från min morgonjogg, 8-9km ren njutning i ett långsamt tempo och tystnaden som sällskap. Nästa aktivitet är anledningen till min resa hem-hem, min låtsas-farfars 80års kalas. Så snart är det dusch, piff och kalashumör på.