Funderingar

Mensvärk

Alex och Natalia har redan skrivit om det, och nu är det min tur att beröra ämnet. Denna jävla kvinnosmärta som ibland känns som en dom från helvetet. Sedan tidiga tonår, närmare bestämt sen jag var 15, har jag ätit p-piller. Jag hade innan dess regelbunden mens, ganska normal menssmärta och 4-5 blödningsdagar. Sen åt jag kombinationspiller i många år innan jag slutade i samband med bröllopet med min exman. Då hade vi bestämt oss för att försöka få barn och mina förväntningar var skyhöga att det skulle gå snabbt. Det gjorde det inte, det tog tid för ägglossningen och mensen att komma igång och bli regelbunden. Lagom till att den var det blev jag gravid och gjorde abort. Direkt efter aborten började jag äta minipiller och DAMN då började den bästa perioden i mitt vuxna liv. Mens mässigt alltså, för den uteblev helt. Åh vad jag uppskattade att inte ha ont i magen och känna mig svag ett par dagar i månaden, slippa köpa tamponger, oroa sig för att man skulle blöda igenom och undvika att ha sex om det inte skulle se ut som att man försökt återskapa Stockholms blodbad. Den perioden avslutade jag i augusti förra året, jag insåg att ska jag ha en chans att bli gravid behöver jag rensa ur alla hormoner ur min kropp. Så jag lade minipillren åt sidan och började med NaturalCycles och välkomnade mensen tillbaks.

Jag har inget emot att blöda, det går ju liksom att hantera hyfsat smidigt. Det jag däremot tycker är extremt jobbigt det är hur hela kroppen mår vissa perioder, jag kan få så ont i magen att jag funderar på att karva bort livmodern då hjälper inga värktabletter i världen. Fy fan alltså, vi ska inte bara ta smärtan med att föda barn vi ska gå runt och ha ont i magjävlen var fjärde vecka också. Vad har vi kvinnor gjort för att förtjäna det? (och kom inte dragandes med äpplet och ormen!)

 

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.