Är det dags att summera julen nu? Det är eftermiddag annandagjul och jag sitter återigen på tåget. Nu på väg åt andra hållet, söderut. Sen jag åkte hem-hem har jag pendlat mellan ett balanserat humör och rätt så glad till ledsen, sårad och förtvivlad. Att leva som särbo tär på mig, att T mår så dåligt tär på mig, att han inte orkat prata med mig sedan vi vinkade hejdå till varandra på tågstationen efter vår lunch tär på mig.

Jag pendlar mellan att acceptera att han inte orkar. Att hans jul är så stressad, trasig och har spenderats i en bil för att göra alla tillags. Han tog på sig ansvaret för att ge sina barn en bra julafton genom att åka till deras mormor och “våldgästa”. Att göra sin släkt tillfreds genom att sätta barnen i bilen och åka dig på juldagen och tillbaks till Värmland igen idag. Han har försökt göra alla glada genom att försumma sig själv och mig.

Jag har via omvägar hört att han är på väg hemåt efter avlämning av barn idag. Att han sja på tjänsteresa imorgon. Jag hoppas att det är en vit lögn för att ge sig själv lugn och ro ett par dagar. Att barnen stannar med mamma i Värmland. Det hoppas jag, annars kommer han krascha.

Min jul har färgats av hans sms, av att fylla igen luckorna i hans meddelanden, tystnaden, avsaknaden av samtal och oron. Jag färgas så mycket av honom. min hud är tunn och skör och hur jag mår baseras så mycket på hur han mår. Hur kan jag bygga mig starkare? Hur kan jag bli mindre känslig och mer säker? Mer fristående och oberoende i hur jag mår? Hur kan jag bli mindre påverkad?