Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Bonusfamiljer.

Tänk vad det kan kännas bra att få läsa en bok som bekräftar att man inte är onormal, konstig och irrationell? Eller vänta, irrationell är jag ju, det vet jag. Men det finns fler där ute i världen som är det. Som reagerar som jag på typ liknande situationer. Det är ett mönster, som man inte pratar så mycket om – men som identifierats och det finns böcker om det. Jag har bara läst några sidor i en av böckerna som jag blev tipsad om, men det känns redan bättre.
Att jag är knäpp som får känslomässiga utbrott och känner mig osedd – det är vanligt för bonusföräldrar. Vi som inte har barn sen tidigare och inte förstått att när barnen kommit till världen finns det inget som kan tävla med dem om uppmärksamhet. Oavsett om barnen är hos er eller den andra bio-föräldern.

Lunchade med min bästa vän E igår,och hon bekräftade den där känslan av att bli nedpetad. När hon blev mamma för 8 år sedan mindes hon plötsligt att hon stundtals var svartsjuk på sin dotter. För sambon hade helt plötsligt bara ögon för dottern. Så det verkar inte vara unikt, men det lite unika är att jag blev nummer 4. Jaja, det är i alla fall med stor nyfikenhet jag fortsätter läsa!

2 kommentarer

  1. Liten tröstkommentar från en läsare: Tycker att du dömer dig själv för hårt i denna frågan. Inte många hade klarat av vad du gör!Har hört att det är den svåraste rollen man kan ha att vara “styvmamma”. Såklart att du inte är onormal ( vad det nu är iofs) utan detta tror jag alla med bonusbarn upplever då och då.

    Sedan är det ju också så att man alltid har ett val: blir det för jobbigt finns det ju möjlighet att bryta upp.
    Trösten om du fortsätter är att det kommer att bli lättare ju äldre barnen blir.
    Jag har 2 äldre bonusbarn och en biologisk dotter och är för det mesta nöjd. Men ibland kan jag ändå få dumma tankar: känner agg mot barnens mor och tycker att hon inte förtjänar dem ( hon ställer inte upp på dem speciellt mycket) tycker synd om mig själv som bara har ett biologiskt barn och min man har tre, önskar att jag träffat min man innan han skaffat barn osv.
    Tycker du ska fundera mer på dina känslor i detta, nu kanske det blir så att du mest bloggar om det dåliga i relationen men jag tänker då och då när jag läser bloggen att det kanske inte är värt det, att du kan hitta någon utan barn att spendera livet med istället?
    Men detta har jag ju såklart ingen som helst rätt att lägga mig i, hoppas bara att du kan få vara så lycklig det går för det förtjänar alla!
    Lycka till och varm kram från en annan bonusmamma!

    • happy

      10 juli, 2017 at 23:42

      Tack, många tack för dina kommentarer och dina funderingar. Livet är ingen lätt resa och ju fler kloka kvinnor man kan omge sig med desto bättre. Det är som du misstänker, jag harmånga fina stunder med familjen som jag lånar. Jag oroar mig för att inte få dela deras liv, att jag ska få “låna” dem för kort tid. Jag älskar deras pappa (och det är nog där den största kampen ligger) och ja, barnens mamma har både goda och mindre goda egenskaper. Klart att demindre goda får för stort utrymme när jag tänker, pratar eller bloggar om det.
      Jag är så tacksam och glad över din kommentar och lovar att blogga om bra och mindre bra upplevelser från semestern, så snart min mobiltelefon vill samarbeta med WordPress igen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*