Igår slog det mig plötsligt att jag får en känsla av att jag är alldeles för egoistisk emellanåt. Det här med att vara tacksam till livet och de möjligheter som jag får kändes det som att jag tappat bort på vägen. Egentligen är jag otroligt tacksam för så mycket och tja… tack är ett ord jag använder ofta. Kanske för ofta, men här är ett litet axplock över det jag kände mig tacksam över igår.

– min lilla bil som gör att jag slapp åka kollektivtrafik till jobbet i ösregnet
– mannen som hade en extra jacka vid sitt skrivbord och lånade mig den när brandlarmet ljöd igår och jag var på en plats långt ifrån mitt skrivbord och vi var tuvngna att stå ute i ösregnet i 15 minuter
– Fnatte och Tjattes fråga om jag “läser för dem vid nattning”, det är tjugo minuter som både jag och dem ser fram emot. Läsa lite, varva ned och vänta på att John Blund ska komma
– promenaden efter middagen som jag prioriterade att ta, istället för att sätta mig i soffan
– mitt team och mina kollegor, jag är omgärdad av kompetenta och skickliga kollegor som kan sina saker
– min nya lilla familj, att de släppt in och inkluderat mig
– mina bloggvänner, det är så roligt att följa såväl Natalia som Alex vardag, äventyr och reflektioner
– mr T, han är min klippa, han får mitt hjärta att slå extraslag och han har det största av hjärtan. Vilket fynd jag gjorde på Tinder för snart ett och halv år sen!
– att min höft svarar upp på de strechövningar som jag hittade på min google-sökning och som gör att min höft känns bättre