Ex

Min exman

För att fortsätta historien om ex, så går jag vidare till min exman. Här har vi en väldigt icke-fungerande relation, och vi hade ett väldigt trasigt uppbrott.

Initialt gick det bra. Trots att anledningen till att vårt äktenskap tog slut berodde på att jag träffat en ny så uppförde vi oss som vuxna människor. Jag flyttade snabbt ut och vi redde uu det praktiska med skilsmässa. Vi pratade om de forum där vi skulle (ofrånkomligen) träffa på varandra och kom överens om att vi alltid skulle sträva efter att kunna prata med varandra och ha en fungerande relation som vänner.

Sen kom det en ny flickvän in i bilden. Den nya flickvännen vände upp och ner på allt det tidigare överenskomna. En kväll, ett halvår efter vi separerat, ringde hon mig för att reda ut ett och annat. Hon förbjöd mig att ha någon som helst kontakt med min exman, och han godkände detta. Under det kommande halvåret betedde sig hans flickvän väldigt “possesive” och trots att jag ingen kontakt tog med min exman kunde hon ringa och hota och lämna lååååånga meddelanden om vad jag gjorde och inte fick göra. Den sista kontakten vi hade med varandra, och som från min sida skulle var av engångskaraktär slutade i katastrof. Han skrek, hotade och var allmänt väldigt instabil. När vi idagsläget ses, på gemensamma aktiviteter, hälsar han inte ens om vi så stöter på varandra.

Varför blev det så här? Dels, han har aldrig blivit lämnad förr, utan alltid varit den som lämnat. Som han sa, han var mer säker på mina känslor i relationen än på sina egna. Det funkade bra till en början, men sen kom en ny spelar in på plan och det är lätt att skylla på andra, men hennes sätt förstörde alla möjligheter till kontakt. Jag hade en förhoppning om att det skulle bli bättre nu när de separerat, men det har det inte. Kanske är det så att han fortfarande bär runt på en massa obearbetade känslor, kanske är han fortfarande väldigt arg och sviken – kanske kommer det aldrig att gå över. Jag försöker att vara artig och hälsa, men mer än så försöker jag inte ta kontakt. Han markerar tydligt att han inte vill ha med mig att göra, och jag kan inte annat än respektera det… kanske kommer han en dag till insikt att det är mer tärande än närande att vara arg och då kan vi prata med varandra igen. Men ingenting jag idag skulle kunna göra skulle underlätta situationen, så väl känner jag honom.
Och ja, det gör inte ont men det skaver. Vi hade 5,5år tillsammans, jag känner honom innan och utan, vi delar massor med underbara minnen- men nu är det som att han inte finns alls.

3 kommentarer

  • alex

    NU blev jag nyfiken, hur “gick det till” när du träffade den nya? Var träffades ni? Sökte du något nytt? hur var känslorna? (om du vill berätta alltså).

    Sedan ser jag ännu en anledning till att han inte vill ha kontakt med dig, det är att han kanske skäms? Han kanske ha insett att den där nya flickvännen inte var så himla bra och trevlig och att hon betedde sig illa och han tillät det. Kanske har han inte den självinsikten men man kan ju hoppas….
    Med det sagt tror jag ändå inte att han är en någon du ska ha en relation med, ni var bra för varandra medan det varade men nu är det bra slut och då är det lika bra att söka nya relationer.

    • happy

      Bra frågor och jag lovar att svara.
      Vi ska inte ha någon relation, men det skaver att man efter så lång tid inte kan hitta ett sunt sätt att åtminstone kunna hälsa på varandra och vara artiga mot varandra. Men nu är det så, jag har slutat lägga energi på att försöka lösa det 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.