Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Njuthelg

Jepp, torsdagsmorgon solen skiner och dagen inleds med en kopp kaffe. Vi får besök i eftermiddag av ”svärmor” så vi har lite fixande att göra. 

Fnatte har ljugit för mamma i veckan som gått gällande sina läxor, så han ska hem på ”lovstudier” dit. Jag hoppar upp på cykeln och åker till närmsta planthandel (som bara ligger 1,5km bort). När jag kommer tillbax har arbetet med högtryckstvätten dragit igång, så ett par timmar senare är uteplatsen ren från mossa och blommar av lite sommarväxter.

Just nu njuter jag av att hänga lite i solen, med dagens andra kopp Java. Och funderar på om jag ska ta mig i kragen och cykla bort till min joggingrunda. Höften mår bra, muskeln har återhämtat sig från turen för ett par dagar sen och det är dags att utmana igen. 

Rabarbermarmelad med ingefära

Eftersom rabarberna i trädgården har vuxit sig stora och kraftiga är det dags att börja skörda. Vi kommer inte hinna göra pajer eller fikabröd av allt utan jag vill också prova på att koka marmelad eller saft. Jag hittade det här receptet på nätet, och har provkokat nu ikväll. Mums!

Rabarbermarmelad med ingefära
750g ansade rabarberstjälkar
325g Syltsocker med pektin
1dl vatten
1 st citron, skal o saft
2 msk riven färsk ingefära

Skala grova rabarber med en potatisskalare. Späda rabarber behöver ej skalas. Dela grova rabarber på längden.
2 Strimla rabarbern så fint du kan.
3 Lägg rabarbern i en kastrull som rymmer minst 2 liter, tillsätt syltsockret och rör om.
4 Skala och riv eller finhacka färsk ingefära. Tillsätt den.
5 Häll i vattnet och koka upp rör då och då i ca 15 minuter.
6 Kolla om det är klart genom att hälla lite på ett tefat. När det svalnat, dra ett finger genom massan. Flyter det inte ihop igen, är det färdigt.
7 Fördela i glasburkarna och sätt på lock. Låt svalna. Förvara svalt och mörkt. Gärna i kylen.

Vårkänslor 

Jag fullkomligen älskar den här tiden på året när allting doftar och blommar och grönskar. I lördags var jag på en kort promenad bland villor och trädgårdar och hittade en skogsstig vid vilken jag hittade – Liljekonvaljer! Så nu står en liten väldoftande bukett på matbordet och alldeles utanför dörren trängs hägg och syrén. I trädgården växer rabarber, hallonbusken och snart blommar en rododendron. Och så firar jag lite, idag fixade jag av första joggingturen utan smärtor i höften sen i februari. Nu ska jag mjukstarta, men oj vad glad jag är!!!

Relationer 

Det har varit mycket snack om relationer i mitt liv de sista veckorna. Natalia och jag pratade om den extremt tuffa situation för Isabella och Odd, som måste hantera sin separation, familj och media. Vi pratade om hur extremt jobbigt det varit för oss båda för tre år sen när vi separerade och den skam det innebar att berätta för andra i vår omgivning. Vi diskuterade också dagens unga och deras syn på relationer, vi tror (precis som Tretti Plus Trevar-tjejerna) att relationer i framtiden inte kommer att vara livslånga utan mer av principen att vi gör varandra lyckliga nu, och när en relation tar slut så får man vara glad över de bra år man haft snarare än att sörja de år man inte får. 

Igår på banketten satt jag brevid en man jag jobbade väldigt nära tillsammans med för 12-14 år sedan. Vi är väldigt olika, där jag är en beslutare/genomförare är han en analyserare/grubblare. Han beundrade min förmåga att fatta beslut och inte backa och börja ångra, jag beundrar hans förmåga att analysera och balansera. Vi pratade också om att vi har blivit mer komplexa individer med åren. Hur de 10+ år sen vi sågs sist har påverkat oss och vår förmåga att vara bra i relationer.

Idag har jag lagt en hel del tid på att googla hur man agerar i relationer till en deprimerad partner. Jag söker stöd, eftersom min terapeut har tid först om ett par veckor… relationer alltså, grund till så mycket glädje – men också så mycket oro och smärta.

Alternativa planer

Idag går stans största årliga idrottsliga folkfest av stapeln. Världens största halvmaraton startar, solen gassar och det kommer bli fullt med folk längs med hela banan. Folk kommer säkert springa över sin förmåga, dricka för lite vätska och svimma av längs med banan, men ännu viktigare – massor med deltagare kommer springa, jogga, gå och kämpa sig runt de 21 kilometrarna. Jag minns mitt första försök, för 6år sen den glädjen och lättnaden jag kände när jag sprang förbi 20km markeringen var så stark att gråten stockade sig i halsen och jag kunde knappt andas. Sen blev det ytterligare fem varv i rad, men i år ligger jag på sängen med blandade känslor. Jag hade gärna velat delta, men valde tidigt att prioritera en bankett i en annan stad. Nu hade jag inte kunnat springa ändå, eftersom min höft precis börjat återhämta sig från överansträngningen och knappast är redo för 21 hårda kilometer asfalt, men det känns lite sorgligt och tomt att inte stå där på startlinjen med alla andra löpare och våndas i värmen.

Men jag laddar för en kväll med trevligheter. Jag ska sätta mig i bilen och åka tillbaks till min gamla studieort. Under mina år på universitetet hade jag förmånen att basa över studentkåren i ett år, och just i år firar den kåren 50årsjubileum. Så nu åker långklänningen fram, de högaklackarna på och håret ska lockas till – för ikväll blir det kalas!

Mot målvikten

Det kanske är någon där ute som är nyfiken på hur det går med min 16:8 metod? Ja, men tack som frågar, det går faktiskt väldigt bra! Det är ju nu två månader sen jag drog igång testerna och på den tiden har jag gjort avvikelser för skidresa (då måste jag äta frukost), någon utekväll när det intagits lite föda frampå småtimmarna och sen faktiskt en lördag för någon vecka sen när jag var tvungen att äta frukost för att inte hugga huvudet av mr T.

I övrigt kör jag faktiskt på, både med 16:8 och med Lifesum. Eftersom min träning varit begränsad till styrketräning (som jag tyvärr) tycker rejält illa om och rehab träning har jag inte kunnat boosta förbränningen som önskat. Inte ens korta promenader har ju varit tillåtet förrän den sista veckan.

Sen har det varit en period med mycket god mat, en del vin och frekvent intag av lösgodis – så jag hade verkligen inga höga förhoppningar när jag klev upp på vågen i går efter att ha undvikit den i säkert två veckor. Så jag var osäker på om jag skulle tro på vågen i måndags, men igår förstärktes trenden och när vågen även idag efter tre konsekutiva försöka visade på -3,4kg så känns målvikten på -5kg inte så långt bort.

Och ja, jag har provat mina klänningar som hängt lite på undantag ett par månader och de passar nu igen! Så när sommargarderoben nu plockas upp från förvaringen så ges mycket större möjligheter 🙂

 

Bon voyage!

Så har dagen kommit när min bästa vän sticker på långresa, det känns lite tufft. Det känns lite som att jag tappar en del av mig själv, en tokig, rolig, stöttande och fantastisk kroppsdel som försvinner lite längre bort. Självklart är jag jättepepp på att Natalia vågar ta det här stora steget och jag förstår ångesten som hon skriver om här.

Så istället för att vara lite depp och sorgsen tänker jag vända det här till något skoj och roligt! Det är ju värsta chansen för Natalia och jag önskar nog ingen person med framgång och lycka än vad jag tycker att hon förtjänar. Vi träffades i ett gemensamt mörker och har de sista tre åren både gråtit och skrattat ihop, jag tänker inte tappa bort henne bara för att hon sticker till Island, men jag hoppas så klart att de landar i Oslo inom kort. Oslo känns ju närmre, mer tillgängligt och har ett språk man med lite vilja kan förstå 😉

 

 

Superkinkig

Jepp, jag har varit en pest den här helgen. I lördags var jag lätt bakis och trött, ganska energilös och supertråkig. Igår var jag en utmaning för alla, kanske mest för mig själv. Från det att jag vaknade tills dess att jag somnade kände jag mig sorgsen, kinkig, frustrerad och i total obalans. Jag vet att det är sådana dagar som man har ibland, men jag tycker verkligen inte om dem.

Jag försökte bota känslan med promenad och gym, senare med en cykeltur och lite havshäng. Jag pratade med en av mina bästa vänner i telefon trots alla försök till åtgärder fick jag ett utbrott. Mr T fick ut av alla röriga känslor och allt trassel när han hade blivit inbjuden på födelsedagstårta av sina barn då deras mamma fyllde år. Min saknad av trygghet i relationen påverkar mig enormt, jag blir osäker, jag överreagerar, jag blir extra känslosam och svartsjuk. Jag saknar den där trygga plattformen att stå på och att inte kunna med ord få bekräftat att jag trots allt är älskad i min relation – det får mig otroligt instabil.

Så, nu efter att långt samtal med min kloka vän Karro har jag tagit kontakt med min gamla terapeut och hoppas att hon har möjlighet att träffa mig och agera bollplank. Jag känner att jag just nu inte är direkt stöttande gentemot T, utan mer är som en en boj som drar ner honom.

Klädkoder

På lördag ska jag på en tillställning där klädkoden är mörk kostym/aftonklänning. Det finns ingen formell klädkod som heter så, men arrangören har skickat ut en länk till en självutnämnd stilexpert som skriver så här:

Utformning och färg

Smokingklänning eller aftonklänningen består av en kjol och jacka eller annan överdel.

Vid Smoking kan du välja mellan klänning/kjol eller festlig byxdress.

En smokingklänning ska inte vara lika festlig i sin utformning som en frackklänning.

En lång smokingklänning blir finare, just genom sin längd – ankellång.

Klänningen ska om den är lång vara lagom urringad och då får den gärna vara försedd med en ärm. Det kan även vara lång ärm, men bör då vara i ett enklare material.

Då kan den inte förväxlas med frackklänning.

Valet av din smokingklädsel beror på vilken typ av fest du skall gå på.

Är det en stor smokingfest med dans då tar du på dig en finare klänning eller byxa.

Färger är samma som vid frackklänning.

Finare material som siden, sammet eller crepé.

Genom en mindre urringning och den lång ärmen sjunker nivån.

Om du väljer en kortare klänning, men den ska inte vara över knäet, så kan du låta den bli mer urringad.

Vill du ha en mer glittrig och bararmad variant, så väljer du också en kortare modell (vilket betyder en kortare klänning, knäkort, inte kortkort som täcker knäet).

Därmed blir den inte lik en frackklänning.

Ehm jag blev mer förvirrad än upplyst av den texten, men summerar i min hjärna det till en långklänning, gärna inte för urringad om den är lång och inte för fint material (men inte heller bomull). Sen fick jag och T i veckan inbjudan på bröllop i september, det skulle vara väldigt praktiskt om jag kunde använda samma klänning…

Så, jag har sökt, sökt och sökt och hittat två favoriter. En ljusblå (funkar inte så bra i september) och en dimgrön (bättre va, med andra accessoarer?) 


Sen kommer jag behöva höga klackar om jag inte ska snubbla på klänningskanten, vilket är ytterligare ett plus för den gröna – den skulle jag kunna lägga upp. Vad säger ni, är jag rätt ute vad det gäller klädkoden? Och vilken är er favorit?

(Och nuhålöer jag tummar och tår att båda klänningarna hinner levereras innan helgen kommer!)

Vilken seger!!!

 Har nu blivit utskriven från min sjukgymnast. Fina, härliga Sofia. Hon berättade idag att hon också är bonusmamma, till en liten sexårig pojke. Hennes egna barn är vuxna,  har flyttat hemifrån för studier stora. Vi utbytte lite erfarenheter och gav varandra stöd. Hon är en magiskt fin kvinna kommer att sakna våra möten.

Jag är väldigt glad, för jag har lyckats med en (för mig) stor utmaning. Jag har småpratat och hängt i tre timmar med Mr Ts fru. Eller exfru, men det är fortfarande fru… tillhör inte den här historien. Vi har med gemensamma energiansamlingar uppfört och betett oss i ett och samma hem (vårt) under paketöppning, tapasmiddag och efterrätt. Vi småpratade, skrattade och försökte ha en så trevlig stund som vuxna med endast fyra gemensamma nämnare. Ja, det är klart att jag efteråt råkade fokusera på det som gjorde ont och skavde. Men efter att ha sovit på saken känns det bättre, det var inte perfekt – men en perfekt första gång!

« Äldre inlägg