Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Friyay!

Jag lever i tät symbios med min kalender, ännu mer nu än normalt. Det beror till störst del på jobbet, det finns ingen möjlighet att omorganisera, skjuta på eller planera om. Vi rör oss mot en kritisk punkt och de kommande veckorna kommer att vara extremt avgörande för hur slutresultatet blir. Igår fick jag godkänt att vid behov begära ut övertid för att nå målen, en möjlighet jag helst avstår ifrån att använda men som jag troligtvis kommer att behöva.

Sen är det Ts resor, barnens kvällsaktiviteter de veckor de är hos oss och så min egen träning. Vänner som vill träffas och så även familj. Så nu behövs den här kalendern, synkning med Ts kalender och säkerställa att vi inte planerar bort varenda ledig stund vi skulle ha kunna haft tillsammans.

Men nu är det fredag, låt oss avsluta den här arbetsveckan. För min del siktar jag in mig på ett träningspass efter arbetsdagen, och det ska bli riktigt skönt!

Den stora gåtan, hur håller man liv i sexlusten?

Sex i relationer är ett knepigt ämne och som, åtminstone för mig, är något som faktiskt är viktigt att jag synkar i med min partner. Baserat på mina erfarenheter av olika relationer kan jag säga att det är en av de viktigare ingredienserna för att jag ska må bra i  ett förhållande.

Jag har lite olika erfarenheter av sex i relationer, och om vi ska utgå från relationer som varit längre än ett år för så länge bör man kunna ha ett aktivt och nyfiket även rätt passionerat sexliv. Finns det då något knep för hur man håller sexlivet igång? Nä, jag tror inte det.

Min första riktiga samborelation var för 15 år sedan. Vi var ett par i 3år och var någorlunda synkade i vårt behov av sex.  Däremot var vi i osynk hur vi bäst uppskattade sex, och det är något man kan anpassa sig till en period, men i det långa loppet insåg jag att jag ville hitta någon som har samma syn på vad som är bra sex.

Relation nummer två började med en långperiod av kk.  Vi hade sex sporadiskt, men det innehöll alltid en viss del spänning som en kk ”relation” gör. Det finns en känsla av hemlighetsmakeri och spänning kopplat till kk relationer och den triggade kanske en lust som sen inte kunde flyttas med i förhållande. För i förhållandet dog vårt sexliv, från det att vi blev sambos och det kommande året dog lusten helt hos min sambo. Jag lovar att jag försökte, på alla sätt. Sexiga underkläder, flirtiga sms, skrev korta sexnoveller och frågade varför intresset inte fanns. Svaret var enkelt, jag vet inte det kommer väl, gör ingen stor grej av det. Den veckan jag gjorde slut ville han ha sex! Alltså då fanns det på nytt intresse av att ha sex. Den veckan jag gjorde slut!?! Nej tack.

Min längsta relation varade i fyra år. Efter vårt första år tillsammans fungerade vårt sexliv under ledigheter och semestrar. Däremellan kanske det fanns lust, men det fick inte plats – eller vi gav det inte tid. Min dåvarande sambo jobbade extremt mycket, vi gick och la oss och vaknade helt olika tider på dygnet både helger och veckodagar. De dagar vi lyckades lägga oss samtidigt var han oftast så trött att vi inte prioriterade sex. Vi kanske snittade sex en gång i veckan, då var det 80% av gångerna  jag som tog initiativ.

Som person när något inte fungerar går jag oftast till mig själv för att leta fel. Så även i de här fallen, särskilt då jag tycker mig se ett mönster i mina två senare relationer. Jag försökte också förstå om det är jag som har ett onormalt stort intresse av att ha sex eller om det är så att sexuellt drivande tjejer är avtändande.

Hittills är de enda svaren som jag kommit fram till att jag är inte extrem i mitt sexbehov. Ett par gånger i veckan innan man skaffat barn är väl inte konstigt? Jag är inte heller avvikande från normen i vad jag uppskattar mellan lakanen, varken BDSM, rollspel eller annat triggar mig, vanligt sex mellan man och kvinna är det jag uppskattar bäst. Då tycker man inte att det ska vara så svårt att hitta någon att synka med? Jag tror jag lyckats nu, vi har fortfarande inte passerat den passionerade perioden, men vi är båda två måna om att vi hittar tid och möjlighet även de veckorna som vi är fem stycken som bor på våra 90kvm. ”Småbarnssex” är inte den bästa versionen av sex, men den är mycket bättre än inget sex!

Så för att göra ett försök att summera det… är mina tips gällande sex i förhållande följande:

  • Backa inte, prata tidigt om era sexbehov när den passionerade första tiden passerat i en relation. Basera det på tidigare erfarenheter och var ärliga, det kommer att underlätta om man har hyfsat jämna förväntningar
  • Se till att skapa möjligheter för det. Till exempel gå och lägg er samtidigt, ta en dusch samtidigt, gillar ni morgonsex ställ väckarklockan lite tidigare för att hinna med en snabbis, sätt barnen framför en film och slå på torktumlaren och ”sortera tvätt” tillsammans
  • Boosta varandras lust! Ge varandra komplimanger, flirta, skicka lite sexiga sms. Hitta vad som driver din sambos lust. Krävs det ett städat hem så se till att städa. Krävs det mat, laga en mysig middag tillsammans – eller bjud ut på middag. Underskatta aldrig en bukett rosor från Ica eller en påse med favoritgodiset!
  • Ha sex regelbundet! Det här är ett otroligt tråkigt tips, men sex är en vana och halkar man ur vanan så tar det väldigt mycket energi att leta sig tillbaks till det igen. Se till att ha sex en, två, tre gånger i veckan – sätt ert mål och efterlev det!

Lästips: Vi hade sex dagligen i ett år

 

Tystnaden

Jag njuter av tystnaden och lugnet ikväll. Kidsen är hos sin mamma och T åkte till Barcelona på managementmöte imorse. Så ifrån huset fullt till ensam hemma, för att återanvända lite 90-tals klassiker 😂

Så nu ikväll njuter jag av att ha soffan för mig själv, se på Idrottsgalan och känna på trötta muskler efter kvällens träningspass. 

Reclaim your right

Igår hade jag en typiskt bra lördag. Ni vet med en lugn morgon och gott bröd från lokalt bageri, tömning av ett garage som laddats på med diverse grejer från Ts tidigare boende. Sen lite softande innan jag piffade upp mig och mötte upp Natalia på stan. Lite reashoppande, vin i en supermysig hotellbar och en kväll med bubbel i dubbel bemärkelse. 

Jag älskar att vår ofrivilliga paus under 2016 var tillfällig. Att vi båda två värderar vår vänskap så mycket att vi nu hittar tid, pratar, pratar och pratar. Att vårt häng känns så genuint och lätt som det ska vara med en bästa vän. Att det inte var en lång kämpa period för att hitta varandra igen, utan en genuin nyfikenhet på vad som händer i varandras liv. Jag älskar att det inte finns någon bitterhet, det är så lätt när den ena är för upptagen med X att den andra känner sig bortglömd och oviktig. 

Förra året var (i min mening) helt galen i Natalias liv. Hon jobbade massor, ideellt och jag upplevde att alltför många var bakåtsträvare och uppskattade inte det stenhårda arbete som Natalia (och till viss del hennes team) gjorde. Det sammanföll med att jag träffade T, nya relationer är tidskrävande (för att man VILL) Så tolka mig rätt nu. Men tillför man någon, så blir det mindre plats för befintliga relationer. Det låter så hårt, en det jag vill få fram är att jag är så genuint tacksam för att Natalia (och andra vänner) haft tålamod med mig. För nu Är jag tillbaks, nu är jag redo, nu finns det vilja att skapa utrymme igen. Att vårda mina vänner och relationer. För vad vore livet utan dem?!?

Ja, vad jag ville med inlägget var att skicka en kärleksförklaring till Natalia. Jag är så tacksam för dig! 💛

Vårmodet

Natalia skrev ett inlägg om att hon behöver vår… och jag är helt inne på samma linje. I brist på vårtecken utomhus sökte jag mig till klädbutikerna och den klädbutik som förser mig med 75% av min garderob, HM. De här outfitsen skulle jag vilja förstärka min garderob med! Jag älskar kombinationen ljusgrå/varmrosa (och vilken underbar rosa nyans de letat fram för årets kollektion 😍). Så här, eller i klänning ser du mig oftast på jobbet. Skulle verkligen kunna tänka mig de rosa sneakersena för att kunna ta promenader under lunchen, istället för att balansera runt på höga klackar på kullerstenarna. Alla kläder från HM.se och deras Modern Classics collection.

Vårnyheter på IKEA

Som relativt nyflyttad så är jag fortfarande på jakt efter inredning som passar i vårt hem. Som tur var består vårt hem av mina möbler. Inga konstiga stil-blandningar som det ofta kan bli när två vuxna personer flyttar ihop sina bohag. Nu var det ju mitt bohag tillsammans med Ts kläder typ och sen några turer till IKEA och diverse köp på Blocket som flyttade ihop.

Förvaring är något som vår lilla fyra på 86kvm fortfarande behöver mer utav och jag blev helt kär när jag hittade dessa bilder från IKEAs vårkollektion på Trendspanarnas blogg. De snygga grå insatserna, hyllorna som skapar en hylla i hyllan och läderdetaljerna. Jag kommer att hålla utkik och fundera på om jag kan piffa till vår via stringbokhylla under trappan med detta. Det hade varit perfekt att ha hyllinsatsen till inkommande post. Tyg-tidningshyllan till magasin och annat man vill spara. Aaah jag tror det hade lyft  ordningen och strukturen i hyllan ytterligare steg!!

Ex

Undrar om det är den här tiden på året som vår historia knackar på dörren? Alex skriver här om hur hennes psyko-ex kontaktat henne. I början av denna vecka kontaktade även mitt ex mig. Mitt ex och fd kollega. Vi har inte hörts eller setts av på över ett år, sen han kom hem ifrån sin mycket korta sejour när han flyttade till Australien i en månad faktiskt.

Han dök upp i min chat när jag satt hemma och jobbade lite för att förbereda ett möte som jag inte kunde blåsa av trots att jag var hemma sjuk. Han var artig och kollade läget innan han droppade frågan, om jag kan vara referens till honom på ett jobb som han sökt. Eftersom jag har metadels goda erfarenheter av honom i sin yrkesroll så ger jag mer än gärna referenser, dessutom var det en roll som jag tror skulle passa honom bra och ge honom en lagom nivå av utmaningar.

Referenstagaren ringde mig igår, nästan direkt efter deras intervju, så jag blev lite ställd och hade inte hunnit förbereda mig så väl som jag brukar vilja. När frågan kom om han hade några drog eller alkoholproblem som jag var medveten om svarade jag nej. Men efter samtalet blev jag lite tveksam, var det sanningen? Han har ju inte problem som jag märkt av i jobbet, sen vet jag ju om att han äter såväl anti-depprisiva som sömntabletter för att må bra – men inte så att jag skulle säga att han har problem med det. Så här är min fråga, skulle jag ha utvecklat mitt svar? Där och då tänkte jag inte ens på det…

jag hade ett sammanbrott igår

Ja… ett melt down. Jag har mina moments när jag blir så där kvinnligt överdramatisk (ja, för mig ett drag jag sällan ser hos män). På väg hem från jobbet hade jag ett långt samtal med en vännina som precis som jag träffat en man med en exfru och barn. Vi kan säga att hennes approach på att bli en del av familjen skiljer sig från min. Om jag försöker smyga mig in, observera och jobba med  små förändringar har hon gjort det motsatta. Klivit in och sett sig som en naturligt omtyckt person av barn och unga, och tagit det för självklart att dessa barn också ska göra det. Vi hade ett långt samtal, och jag sa att jag inte har någon aning om jag gör rätt – men det har fungerat hittills. Sonen till hennes pojkvän vägrar just nu träffa henne och någon lösning har de inte i sikte.

Men jag kom hem och försökte vid tre tillfällen ringa T. Jag visste att han var och tränade med sin äldsta son, för jag såg dem på parkeringsplatsen vid gymmet – men ingen mer info än så. Jag försökte nå honom via telefon och sms utan respons. Mitt blodsocker sjönk till under knäna och när T kom hem kunde jag inte hålla tillbaks längre. Jag gnällde och frågade, ställde honom mot väggen och försökte få svar. Självklart kom frågan om den just nu icke-befintliga strukturen kring barnen upp och det faktum att just nu är det ex-frun som bestämmer, genom att inte kunna bestämma sig. Detta driver mig till vansinne ibland, ibland är det okej. Jag vill bara veta när och hur vi har barnen… inte sitta som en åskådare och bara spela med. Problemet är att T…

  1. tror att exfrun är bipolär, schizofren eller åtminstone har någon psykisk störning utöver depressionen
  2. inte vill att barnen ska utsättas för bråk och konflikter
  3. i 15 år har låtit exfrun bestämma och leva på detta sätt, med andra ord ett mönster som är svårt att bryta
  4.  inte ser att han är medberoende

Så jag försökte få T att uttala sig, kommer det vara så här för alltid, eller kommer han jobba för en förändring. Jag kan inte säga att jag är helt nöjd med svaret jag fick men vi lovade i alla fall att jag ska försöka vara mindre dramatisk, han ska jobba för en förändring (långsam) och han förstår att jag tycker att det här är jobbigt. Bara det var en skön bekräftelse att få.

Men inte nog med det, för idag går jag runt med en tung klump i magen. Jag vet att jag förstorar mina känslor när jag är trött och hungrig. Jag vet att jag är en liten drama queen då. Jag kommer inte lämna T på grund av detta, jag vill dela mitt liv med honom. Så idag har jag en tung klump i magen och en obra känsla i bröstet… Suck.

Ge mig mål – resemål!

Hej. Resegalningen här. Jag är sååååååå resesugen. Tänk er en solig weekend någonstans? Eller ett spa-besök? Eller en skidresa? Jag tror att jag återigen har drabbats av verklighetsflyktsbehov. Vardagen är här. Trots att jag än inte  har tillbringat mer än två arbetsdagar på kontoret så längtar jag bort. Det är den tiden på året när ingenting driver mig så hårt som reslusten. Jag tror ni vet vad jag är ute efter? Bara en liten paus från gråa, kalla, blåsiga och regniga västkusten. En liten? För ett år sen satt jag taggad till tänderna och laddade för mitt Australien äventyr. Just nu har jag inte ens min nästa resa inbokad. Förstår ni? Den är inte ens planerad!! Den är en dröm, en önskan – inte ens konkretiserad i en bokningsbekräftelse.

Så helt ärligt sitter jag och söker resor. All Inclusive resor med avresa direkt efter skolavslutningen i juni. Till värmen. Med träningsmöjligheter och massor med sol, bad och mat. Om det blir Kroatien, Spanien, Italien eller Grekland spelar faktiskt inte så stor roll. Hade inte mr T varit en sån chicken hade jag gärna bokat Turkiet, jäkligt bra priser och fina hotell. Självklart är priserna en effekt av det oroliga läget i landet, men liksom den Egyptiska turismen drabbas den Turkiska på ett orättvist sätt. Det är ett vääääääldigt stort land, och långt ifrån de oroliga områdena till turisternas resemål.

Har ni några bra förslag på All Inclusive i medelhavet, någon dold liten pärla som ni hittat – hit med den! Jag suktar efter reseförslag och ögongodis…

Det här livet hörni. Igår fick jag reda på att barnen ska till sin mamma en kortis, för att mamma känner sig nere och saknar sina barn. Först fick jag ta en diskussion med T, för att det är inte okej att jag får sådan information genom ”överhörning”. Sen har de inte bestämt hur det ska se ut framöver, med byten och fördelning. Något som inte bara för mig obekväm och småstressad, utan även dem äldste sonen. 

Sen undrar jag, mamman som satt här och drev sin sak om jul, och tyckte att T var en stor egoist som inte satte barnen i första rummet. Hur tänker hon nu? Hon är ledsen och nere (läs: deprimerad) därför ska barnen komma till henne för att pigga upp, men de måste vara snälla och uppföra sig. Säger man så till sina barn? Ska inte barn få vara barn? Speciellt med sin mamma?

Jag ställer mig frågan, sätter hon barnens bästa i första rummet när det passar hennes plan? Det känns elakt och syriskt att ena tänka tanken, hon är mamma till sina barn. Men man kan väl inte använda sina barn som någonsorts lyckopiller?

Sen är det jobbigt att de båda äldsta barnen inte vill bo hos sin mamma. Det är för rörigt och stökigt och jobbigt där. Jag ser hur ont i hjärtat det gör på T att de säger det, och helt ärligt är barnen snart nog stora att vara med och ha en åsikt var de ska bo… det här kommer att bli en het fråga som vi kommer återbesöks framöver.

« Äldre inlägg