Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Novemberlåg

Jag är så låg på energi så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är sån här november trötthet som härskar. Jag orkar inte ta mig för någonting när jag kommer hem från jobbet, kanske jag lagar någon enkel mat typ soppa eller så värmer jag mat från kylen. Den här veckan har jag ätit samma middag måndag, tisdag och onsdag.
Kanske är jag lite hård i mitt omdöme, i måndags gymmade jag och i tisdags var jag på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen – men känslan är att jag inte tar mig utanför dörren när jag väl stängt den.

Visst försöker jag göra saker för att boosta mig, promenader på lunchen gör att jag får lite mer energi under eftermiddagen. Att envist försöka äta nyttigare mat och att lyxa till det med en kopp kvällste med hallongrottor, för det är de små ljuspunkterna i tillvaron som gör det. För fyra år sedan i det här mörkret bokade jag min resa till Australien och jag måste erkänna att det drar i res-tarmen nu med. Jag har fortfrande många bonuspoäng på Star Alliance och det är tillräckligt för att ta mig till Thailand och solen till en minimal kostnad. Med tanke på att jag just nu lägger mycket pengar på barnprocessen kan jag inte prioritera sol – men jag har lovat mig själv, går det vägen med inseminationen så ska jag belöna mig med en vecka eller tio dagar av sol någonstans i januari/februari. Då kan jag ta en del av mina IVF pengar och lägga på lyx innan jag börjar spara för att få ihop tillräckligt med pengar för att klara ekonomin när min föräldralön är slut.

Men just nu handlar det om överlevnad, att ta sig igenom och njuta av de ljusglimtar som finns. En AW med bubbel, en lunchpromenad med solglimtar, ett genomfört träningspass eller en bra bok med hallongrottor.

Hur mår ni, hur tar ni novembermörkret?

Farsdag

Idagfirar vi alla fantastiska pappor i vårt avlånga land. T blir inte firad trots att just en fantastisk far är just vad han är. Han gör allt för sina barn, allt och lite till. Min egen far är på väg hem från en weekend i Stockholm. Där har han och mamma ätit gott, strosat i stan, känt på stadslivet och bott på hotel. Brorsan har köpt en bok på ortens bokhandel och det blir säkert lite firande ikväll när de kommit hem.

Själv sitter jag och är tung i hjärtat. Det är en ensam dag. Att den här dagen kommer att vara tung tills dess att en bonuspappa kliver in i mitt liv det får jag nog leva med. Det känns extra tungt idag att det barn jag får inte kommer att ha en pappa. Ingen varm trygg fanns att krypa upp i, ingen skäggstubb att kittlas av eller manlig förebild att försöka hitta en pojkvän som lever upp till. Ingen pappa som svingar barnet mot taket skrattandes så det kiknar eller kommer springande och lyfter upp och borstar bort gruset efter vurpan på cykeln. Det känns som att jag på ett väldigt själviskt sätt förnekar mitt framtida barn något som betytt massor för mig. Kanske är det därför som idag är en tung dag? En dag för lite tårar och funderingar.

Statusuppdatering

Jag tycker det är så spännande, Alex och Natalia och jag har allihop ett mål. Ett gemensamt mål. Att bli gravida. Det finns så mycket förhoppningar, förväntningar och rädslor – alla olika med ändå lika. Ska bli så spännande att se var den här resan tar oss.

Min resa är ju lite mer steril än mina bloggkompisars. Där bör det ju ändå ingå en del sex, och sex är både härligare och sexigare än insemination. Mitt försök kommer bli lite mer monitorerat och härom dagen fick jag min mens och med det fick jag plocka fram pappershäftet från kliniken och säkerställa att jag följde instruktionerna.

Så jag rinde kliniken och anmälde min första dag på cykeln och de verifierade att de fått hem min sperma och sen bokade vi in en tid för ultraljud för att säkerställa att jag har en växande äggblåsa och att min livmoderhinna växer sig tjock och fin. Så om en vecka ska jag återigen börja kissa på ägglossningsstickor och om två veckor ska den första inseminationen ha genomförts.

Spännande, overkligt och osannolikt – samtidigt finns hoppet att jag om två veckor sitter här och har en växande alien i magen.

Hårfager

Häromdagen tillbringade jag säkert 40 minuter med att försöka analysera min ansiktsform. Jodå, dagen därpå berättar jag det för en kompis Edin asgarvar och säger att hon hade kunnat spara mig 38 minuters googlande och då hade hon spenderat 1,5 minut åt att garva och 30sek på att skriva smset. Är slutsatsen att jag saknar självinsikt? Jag tror det… i alla fall, jag googlade ansiktsform och försökte komma fram till MIN form för att kunna välja en frisyr som passar mig.

Just nu känner jag mig mest långhårig. Det är långt, färglöst och formlöst. Väldigt mycket som november månad med andra ord 😉

Så jag tänker mig något sådant här….

Eller så här (inte färgen, men klippningen)

Enligt min vännina så har jag en rund ansiktsform och då passar tydligen en lång uppklippt frisyr alldeles fantastiskt och det är också en frisyr som jag trivs bra i. Så nu ska jag bara få min frisör att klippa så också… i mina just nu väldigt långa längder.

Ett misslyckande

Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.

Upp, upp, upp

Vilken helg. En fredag med pizza, Netflix och chill med Mr T. Sen åkte jag hem eftersom den äldsta sonen eventuellt bor på heltid där numer.

Lördagen fyllde jag med… jag är lite osäker faktiskt men lite fix och trix hemma. Promenad, mys i soffan framför SVTplay och allmänt slappande. Och sen en söndag med brunchbesök! Jag rörde ihop lite oeuf cocotte, smoothie och scones, när man kan komplettera med tre sylter varav ingen är storproduktion (två till och med hemkokta) ja då är scones bästa tillbehöret!

Vardagslyx i forma av hemkokt sylt
Glömde fota de goda äggen, men jag lovar de smakade mums!

J var här och planerade sommarsemester. Vissa skulle säkert kalla oss knäppa men det är sådana vi är. Vi har insett det, så här fungerar vi, vi väljer ett resmål och kör. Snabba beslut i små bitar, inte allt på en träff utan del för del. Så i helgen bestämde vi att vi ska bestiga Kebnekaise! Jodå, i början av juli tar vi flyget till Kiruna Kiruna och studerar den flyttande staden, kanske ishotellet, gruvan och något annat. Sen styr vi mot fjällstationen, två nätter där och toppförsök.

Det är klart det är med dubbla känslor jag bokar det här äventyret, men jag kan backa. Flygbiljetterna är bokade med bonuspoäng och vi har endast betalat 500kr/person i skatt och avgifter. Förhoppningsvis kommer hotellrum också bokas på samma sätt så vi minimerar utgifterna, vi kan planera om ifall så krävs (utan större kostnader) och jag kan avboka om det mot alla odds skulle ske under på första behandlingstillfället om ett par veckor!

Jag kan inte sätta mig ner och lägga alla ägg i en korg. För att inte helt krascha om det inte går vägen behöver jag ha äventyr och aktiviteter att se fram emot. Annat att vilja hjärnan på, så… Kebnekaise!

Sen avslutade jag helgen med en löptur i regnet och ett långt catch up snack med K. Såhär summerar jag en riktigt grym helg med lagom allt!

Att vara singel

Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

Utmattningssymptom

Den avdelning eller division som jag arbetar på i det här stora multinationella företaget har under många år utsatts för sparkrav. Det har varit för att förbättra resultat, få kontroll över skenande kostnader och utmana kostnaderna för en ren stödfunktion som IT är. Det betyder att vi årligen, om inte oftare fått utmaningar i knäet för att effektivisera, spara, minska kostnader eller räkna på det ena eller det andra.

I min gruppering har jag sett resultat av denna spar-iver, när medarbetare efter medarbetare mår dåligt på grund av arbetsbelastning och förväntningar från olika stakeholders och en vilja och ett driv att göra våra slutkunder nöjda och glada.

Eftersom det här inneburit sjukskrivning och utmattningssymptom för en av mina medarbetare och mycket tydliga tecken på detsamma från en annan har jag i årets budgetprocess vägrat justera ner mina siffror. Antingen får de minska förväntansnivån på vad vi ska hinna göra – eller så får de betala för det vi gör. Så jag har slagits med näbbar och klor för mina siffror och mitt team.

När vi nu återigen diskuterar och ifrågasätter nästa års budget ser jag att det är fler team som är drabbade. Vad gör penga hysterin för våra medmänniskor? Går förnuftet ut när hetsen knackar på? Eller förstår vi inte vad konsekvenserna är?

Renoveringsprojekt

Ibland (läs ofta) behöver jag ett hemmaprojekt att sätta tänderna i, jag tycker om att skapa och pyssla, även att förändra. Så jag har under en tid varit på jakt efter en möbel som passar in i min “fönsterglugg” i sovrummet. Jag hade spanat på Facebooks Marketplace ett par veckor (kanske månader) när jag hittade den här.

En relik från förr, när varje hem hade en tjock-TV

Jag började med att skruva av beslagen och slipa hela möblen för att färgen skulle fästa bättre. Därefter använde jag våld och lyckades montera bort glasen i dörrarna. Jag försökte slå sönder glaset, men det var någon sorts pansarglas – så det var insidan av dörrarna som gick sönder istället.

Sen började jag måla. Svart skoltavlefärg blev det eftersom det var den enda matta svarta färg som Bauhaus hade i lagom stor förpackning. Så jag målade två strykningar och tyckte att färgen täckte väldigt väl. Under tiden som strykning nummer två torkade lade jag rottingväven i blöt. Blöt rotting är mycket lättare att både klippa och montera.

När färgen torkat monterade jag på rottingen på insidan av skåpsdörrarna och satte på beslag. Därefter var det bara att bära upp skåpet till fönstersmygen och dekorera med kuddar, belysning och växter. Blev rätt nöjd med resultatet!

Framsteg!

På träffen med kliniken fick jag frågan om jag har ägglossning, jag antar det eftersom min app påstår det varje månad. Ibland har jag kissat på stickor men har liksom aldrig fått 100% säkert att test linjen och kontroll linjen är lika starka. Med andra ord, jag har nog inte riktigt vetat. När jag då var hos gynekologen i augusti så påstod ju han att han såg en äggblåsa som var på väg att släppa så där tyckte jag mig få det bekräftat.

Väl hos läkaren fanns inget sådant noterat, utan det var bara jag som påstod det och hon kunde inte vidimera det. Så den här cykeln har jag nu kissat på pinnar i 10 dagar. Så idag hände det här…

Vilket betyder ägglossning inom två dagar helt enligt förra cykeln, dag 19! Så fortsätter resten av cykeln enligt föregående månads betyder det att jag ska in till kliniken för insemination runt 25-27 november. Spännande att ta nya steg och insikter varje månad!!

Och ja, Clearblues avancerade ägglossningstest kan jag verkligen rekommendera. Så mycket lättare att förstå. En tom ring = negativt, en glad gubbe = positivt och hade jag varit i en relation hade den indikerat ”knulla som kaniner” de närmaste två dagarna.

« Äldre inlägg