Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Vänskap

Sitter på ett plan hem från Kanada i detta nu och reflekterar hur rikt mitt liv är. Jag må ha problem att hitta rätt man i mitt liv, men vad jag har är en än större skatt. Här finns så många storhjärtade, varma, givmilda, omtänksamma och underbara vänner.

Sista veckan har jag tillbringat i Kanada på bröllop. Jill som gifte sig är en tjej jag träffade genom den internationella förening som både jag och Natalia är medlemmar i. Året var 2010 och vi var i Japan av alla världens länder. Vi nätverkade, festade, sjöng karaoke, somnade på en McDonaldsrestaurang och besökte Universal studios. Där i suset och ruset klickade vi, letade upp varandra i sociala medier och fortsatte hålla kontakten. Vi höll kontakten såväl man kan när man bor på varsin sida av jorden, fann vår kärlek till löpning och yoga och i maj 2014 kom hon till Sverige. Vi sprang halvmaraton, lagade mat och besökte skärgården. Deras kärlekssaga hade precis börjar spira då och sedan dess har jag följt den på distans och i samband med förlovningen skickade jag grattishälsningar.

Sen hamnade en inbjudan till bröllop i min brevlåda och jag tvekade aldrig en sekund. Jag skulle hit! När jag nu summerar resan är jag så oerhört glad att jag gjorde den. För den samlingen med människor som jag haft den stora glädjen att hänga med i helgen gör mig alldeles varm. Jag har skrattat så att mina kinder krampat, dansat tills mina fötter smärtat, skapat interna skämt i en grupp av fem personer som i fredags var främlingar och i söndags sade hejdå med stora varma kramar och innerliga önskningar om att återförenas när vi är på samma kontinent.

Bara en vecka innan jag reste var jag på tjej-AW där E blandade kvinnor i grannskapet och bjöd med sig av fantastiska, inspirerande kvinnor. Natalia delar mer än gärna av sig och bygger starka team av vänner och får oss att träffas ofta. För mig är det den vackraste gåvan.Att dela med sig av sina vackraste ädelstenar, de personer man mött, klickat med. Den samlade livsskatten.

Semester pågår

Jag andas. Umgås med ensamheten. Upplever pulsen i Vancouver och tystnade i skogen. Idag är det dags för vigsel och middag och det ösregnar utanför fönstret. Oavsett väder kommer det bli en fin ceremoni med löften de skrivit själva. En glad och livlig fest med vänner och familj de valt att dela den här helgen med. Och efter brunchen imorgon börjar resten av livet, tillsammans. På ett nytt sätt men egentligen på exakt samma sätt som hittills. Ett bröllop är på samma sätt ingenting och allting, för egentligen förändras ju inget. Man uttalar några ord, kärleken befästs på ett juridiskt bindande avtal. Samtidigt är det allting, det är en fest till kärlekens ära, det är att fira att två individer hittat hem i varandras sällskap, det är att lovad att finnas vid den andres sida oavsett vad som händer.

Det här var morgonens tankar, nu ska jag iväg på yoga och sen frukost!

Äntligen på väg!

Att åka till andra sidan jorden för så vitt skilda aktiviteter som naturvandring, segling, city sightseeing, yoga och bröllop innebär utmaningar till och med för erfarna resenärer (jo, räknar mig som en sån). När värdets makter dessutom bestämmer sig för att utmana lite till genom att lova riktigt ruskigt regn och ruskväder… ja då blir packningen lite panikartad. Lägg till det en svärmor som ska hämtas på centralen efter jobbet innan hemresa, tre barn vars pappa bestämt sig för att åka till Tyskland på tjänsteresa och en radhusrenovering där en del beslut måste fattas.

Där var jag kvällen innan avresa. Efter några sms till den blivande bruden och insikten att bröllopspresenten inte går ner ens i den största resväskan utan måste packas separat körde jag lite djupandning och kröp ner under täcket. Nya tag i morgon var planen. Morgonen innan avresa fortsatte i samma höga tempo och bristande fokus, så väl på flygplatsen och framme vid incheckningsdisken spårade jag lite när systemet inte vill checka in mig.

Guess what, man måste ha ett ESTA för att få mellanlanda i USA?!?!

Jag hade tagit lite mer marginal än vad jag brukar, och satte mig med min dator vid incheckningsdisken och fyllde i en ansökan. Hade inte ens haft en tanke på att min mellanlandning i Chicago skulle ställa till problem, för ett eTA för att komma in i Kanada har jag sedan flera veckor tillbaks. ESTA ansökan är meckig men efter ett par försök gick den igenom och tre minuter senare hade jag tillstånd att checka in och påbörja min resa. Min puls var lite hög och jag var lite småstressad när jag sprang genom säkerhetskontrollen och svepte i mig en kaffe inne i loungen.

Nu, i Köpenhamn. Andas, svarar på mail och laddar för nästa flyg. I Businessklass!

Packning pågår

Förlåt min tystnad. Det är full fart in i snart semester- väggen här. Imorgon kliver jag på planet till Vancouver och jag är så nyfiken på den här resan men fy vilken hemsk uppladdning det har varit.

Helgen som gått har jag varit arg, upprörd, irriterad, ledsen, besviken och allt däremellan. Att förbereda en separation när man inte vet om flytten också innebär att relationen är slut eller inte är i sig jobbigt. Att det dessutom sker med en man som stoppar huvudet i sanden det känns ännu knivigare. Han väljer att inte tänka på problemen, att ignorera frågor som “vilka möbler vill du att jag lämnar”. Att inte fundera på hur vi ska berätta för barnen, att skjuta på praktiska frågor som när jag ska flytta för att skapa minst problem eller när han ska fixa nya möbler till hemmet. Han menar att barnen inte dör av att inte ha alla möbler dag 1, eller att jag inte längre bor här… jag tror tyvärr motsatsen men det är som att resonera med en vägg.

I helgen gjordes två Ikea besök, eftersom paniken kom krypande efter första besöket när det valda köket kändes billigt, enkelt och skittråkigt. Andra besöket på ett annat Ikea varuhus med ett annat sällskap dödade som tur var den känslan och jag är återigen nöjd med mina val och har bytt bänkskiva…

Nu släpper jag renoveringspaniken för en vecka och fokuserar på uteliv upplevelser och vänner. Väskan innehåller mestadels sport/tränings/aktivitets kläder och jag får inte ner paketet i väskan. Note to myself : Nästa gång köper jag en smidigare present!

Överkokt hjärna

Att hålla ordning på många saker samtidigt är en egenskap som jag har och är väldigt stolt över. Jag använder den dagligen och brukar lyckas sortera och strukturera det mesta. Just nu är det lite väl mycket bara, det är många saker som snurrar i mitt huvud och jag känner konstant ett behov av att skriva To do-listor men jag lyckas aldrig börja.

Inte bara är det fullt upp på jobbet, dessutom har jag haft besök av min svägerska i veckan, på fredag är det tjej-aw, jag måste skapa en överblick över vad jag ska renovera, kontakta hantverkare, skapa underlag för bostadsrättsföreningens styrelse som ska godkänna mina renoveringsplaner. Jag ska “bodela” med mr T, åka och titta på köksluckor på IKEA, mäta upp den exakta storleken på köket, beställa tid för att rita upp köket med personal på IKEA. Jag ska beställa köksfläkt, undersöka vitvaror och beställa det. Eventuellt beställa nya soffor. Sen ska jag försöka styra upp min resa till Kanada som jag åker till på tisdag. Hur transporterar jag runt mig, vad vill jag se osv.  Sen är det bredband och  elavtal som måste tecknas, färger till väggarna som ska väljas och en massa annat…

Min hjärna kokar lite och jag måste börja landa frågor. Hoppas att jag kan använda helgen på ett klokt sätt, annars kommer jag bli superstressad av resan till Vancouver.

Snart valdag

Jag har noterat i sociala medier att Natalia varit duktig och röstat redan, jag funderar på att ta tag i min demokratiska skydighet senare i veckan alternativt göra det lite högtidligt på söndag, på den egentliga valdagen!

Visst är det fantastiskt att bo i en demokrati, och med alla rättigheter som man har som medborgare i ett fritt land så tar jag min medborgerliga skyldighet på stort allvar. Vi har så många möjligheter som svenska medborgare i åratal före oss kämpat för. Först var det rätten för män att rösta, sen för alla fria män att rösta, slutligen för alla kvinnor att rösta. Jag är så glad att vi i detta land inte fråntar våra fångar rättigheten att lägga sin röst i de val som anordnas så som de gör i USA. Här räknas alla svenska medborgare på samma sätt, vi är alla lika viktiga och våra åsikter är lika mycket värda.

Därför blir jag också väldigt arg och frustrerad när det finns medmänniskor som inte värderar sin skyldighet att rösta. Som inte använder möjligheten att påverka vårt styre varken lokalt, regionalt eller nationellt. När man låter andra fatta beslut åt en, när man lägger makten i händerna på andra. I år kanske jag blir lite mer arg än i andra val, med en reell risk att Sverigedemokraterna blir största parti i riksdagen tycker jag det är ännu viktigare att göra vad vi kan för att förhindra det!

Om vi för en kort stund bortser från Sverigedemokraternas syn på invandring och tittar på deras kvinnosyn så gör den mig orolig. Här kan ni läsa ett exempel på hur representanter för partiet kommenterade under sommarens fotbolls VM.

För att inte tala om att de vill inskränka aborträtten, som ni kan läsa om här

Så jag vill bara uppmana alla där ute, använd ER röst och rösta för ett hållbart Sverige för såväl kvinnor som män!

Roadtrip

Jag vaknade upp i Östersund efter en 80mil lång bilresa genom Sverige igår som ackompanjerades av en plingande telefon och strategiska funderingar kring budgivning på radhus.

Efter fyra timmar plockade jag upp en gammal fin vän och fortsatte resan norrut. I höjd med gränsen mellan Värmland och dalarna ringde mäklaren och förkunnade att den andra budgivaren dragit sig ur och 60 000kr över utgångspriset var radhuset mitt. Helt ärligt visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, fira eller sörja, kände mig uppgiven och uppriven… men på tisdag skrivs kontrakt och i oktober är huset mitt.

Nu laddar vi för bröllop… med en joggingtur och delar en magisk solnedgång över dalafjällen från igår.

Husvisning

Igår var jag på husvisning och ja… helt ärligt är det ju inte så jag blir mig i trasorna av entusiasm över radhuset. Det är oinspirerande och ledsamt att tänka på en flytt till något som så grundligt behöver justeras för att passa mig. Så är det nu, detta är området jag vill bo i och enda möjligheten om jag vill ha gräsmatta och inte enbart balkong. Så.

Jag fick med mig två kollegor och vänner för att titta på den och de gick hårt ut med fantastiska frågor till mäklaren, kritiska ögon men också en förmåga att se möjligheterna. Jag har sparat ner lite bilder och delar med mig av här nedanför, låt oss hoppas att 90-talets färgglada tapetmode aldrig kommer tillbaks??

Vi hade totalt varit 6 spekulanter som tittat på radhuset och under visningen igår var där även en ensam man som vandrade runt och spekulerade. Jag sitter nu och väntar på att mäklaren ska kontakta mig gällande budgivning, men låt mig säga – utgångspriset är alldeles för högt. Får jag lägga första budet kommer jag gå nästan 500 000kr under utgångspriset. det mår vara fräscht för att vara 18 år gammalt, men det har ett enormt fix behov om man inte gillar den halvsunkiga retro stilen.

Och som misstänkt, huset står tomt så vinner jag budgivningen kan jag i stort sett flytta in när jag vill. Suck, aj och snyft.

Träningsdejt

Idag har jag haft en uppenbarelse! Jag och en av mina allra bästa vänner har svårt att hitta tid att ses, vi försökte mecka in en lunch i våra välfyllda arbetsdagar. Vi fick ge upp det och försöka få till en promenad och telefonsamtal en helgdag utan framgång. Då kom hon ed en genialisk idé vi ses för en promenad, eller om jag ville en joggingtur. Hon har efter två barn, husköp, husrenovering, egenföretagare som för ett år sedan var på väg in i väggen precis börjat komma igång med sin träning. Hon som när vi träffades för 10år sen var en gynnande friskus år nu en småbarnsmamma med svårt att få ihop alla delar i livet.

Jag brukar inte vara pepp på träningsdejter, men med denna kvinna kändes det okej. Så efter jobbet idag åkte jag hem till henne, bytte om och småpratade lite med hennes sambo. Sen gav vi oss ut i småregnet. En timma senare, 7,5km senare kramades vi hej då och jag insåg vilken vinst kvällens dejt varit. Ett träningspass och kompisdejt i ett. Prat-tempo, vackra vyer och frisk luft. Djupa samtal, fokus och livskvalitet. Oj livet, tack för att du gav mig detta idag som i övrigt känts som en transportsträcka.

Bröllopspresenter

Den här sommaren är bröllopstung för mig. Nästa helt åker jag till Östersund på roadtrip för årets tredje bröllop och om tre veckor är jag i Kanada för det fjärde. Bröllopspresenter tycker jag är lite trixigt. De tre första paren har önskat sig pengar till en bröllopsresa men paret i Kanada önskar sig “att vi kommer”. Självklart men att inte ge en present känns… inte bra. Så jag har funderat på vad med anknytning till Sverige som jag skulle vilja ge och satt ihop ett litet kollage. Vad hade ni blivit mest glada över, hjälp mig?!

Bricka Svenskt tenn Under ekvatorn

Vas Svenskt tenn Ekollon 180kr

Kay Bojesen Lovebirds 899kr

Ljushållare Skultuna Kin 3-pack 548kr

BiBo bihotell 499kr

Klong Gloria ljushållare liten 1000kr

Skultuna ljusstake Liljan 898kr

Skultuna ljushållare Celestial 698kr

Svenskt tenn Grytlapp och Grytvante Mirakel 180+260kr

« Äldre inlägg