• Kärlek,  livet

    Introduktion

    I söndags var det dags, vi kan diskutera timingen i och med att jag kom i säng relativt sent i lördags (okej söndags morse) och sen körde typ 15 mil hem – men jag var pigg och full av energi. Så efter en snabb mellanlandning med energipåfyllnad och uppackning av väska åkte jag hem till M.

    Väl där sa jag hej till storebror och lillasyster! Vi hade planerat att göra en aktivitet för att minimera pinsam tystnad och obekväma situationer. Så, en match minigolf blev det och pratet flöt på. M och jag höll händerna i styr och efter minigolfrundan blev jag medbjuden på middag också.

    Middag blev soffhäng då båda barnen smög in på sina rum med dator och mobil och när jag väl kunde slita mig från soffhörnet och åkte hem fick jag en känsla av att det gått rätt bra. Så måndag förmiddag infann jag mig igen, den här gången för en utflykt till blåbärsskogen. Vi strosade i skogen, njöt at lugnet, plockade blåbär och småpratade. Åt medhavd matsäck och avrundade innan barnen höll på att bita huvudet av varandra. Återigen middag innan jag rullade hemåt när M skulle ut med sin kompis och cykla framåt kvällen.

    De är två fina barn, bara att få med en 14årig kille med ut i blåbärsskogen är en bedrift men att han dessutom gjorde det OCH plockade blåbär – det är imponerande. Han är tyst och försiktig, men sakta- sakta pratar han lite mer. Lillasyster är nyfiken och frågvis. Senast idag frågade hon mig vad man får kalla mig jag sa att hon fick välja själv – jag lystrar till det mesta. Hon är på riktigt nyfiken och vill vara med, lära känna mig och vill komma hem hit och se hur jag bor. M är en rak och stark pappa, han kan säga ifrån men också vara mjuk och varm. Det är många “älskar dig” som delas mellan barn och pappa, något jag inte hörde T säga någongång till sina barn.

    Och jo, vi har hängt idag också. Så tre gånger på fem dagar och de sa hejdå nu när jag åkte för imorgon åker de med mamma på utflykt. Jag är nog skadad, för jag vet hur försiktigt T var vid introduktionen av mig. Hur det tog många, många veckor innan första besöket. Hur jag fick smyga in sent på kvällarna för att han inte kunde stå för mina besök och hur han aldrig riktigt pratade med barnen varken om att vi skulle flytta ihop eller isär. Jag vet inte om det finns något “normalt” sätt att introducera en ny vuxen, men M gör det på ett bra sätt. Vi är försiktiga med att vara fysiska, håller han och kanske en kram eller puss men det är med stor respekt för att barnen inte ska tycka att det är konstigt. Storebror har också föreslagit aktivititeter där jag redan nu inkluderas, jag är så förbaskat glad. Jag hoppas jag gör deras pappa glad och att de VILL ha mig med.

  • livet

    Marinerad i bubbel och rosé

    Jag skriver det här inlägget sittandes på bussen till stan för ett glas rosé i solen. Ett av mina löften inför sommaren var att njuta, fullt ut av vad jag då trodde var min sista sommar inför en ny IVF behandling. Så jag har gjort exakt det, maxat men följt det flesta rekommendationer och riktlinjer som FHM presenterat.

    Jag har redan berättat om min galna Midsommar, därefter har jag tillbringat en kväll i Smögen och nu i helgen var jag och tre vänninor på stängningen av Tylösands sommarprogram. På något magiskt sätt har alla tre helgerna erbjudit perfekta förutsättningar för sommarfest. Sol, värme och glada människor!

    På Tylösand nu i helgen landade vi först på stranden, här hölls det inga Coronasäkra avstånd men vi gjorde vårt bästa att respektera andra sällskap och på de allra flesta håll sågs det ut att göra detsamma. En grupp med män hade fixat en trubadur, och vi förstod att det var sällskapet som parkerat sina Porschar framför entrén till hotellet – till allas beskådande.

    När Sommarchillet med ett avskalat och nerskalat DuoJag drog igång på Leffes hade vi förflyttat oss och fått varsitt glas Cava handen. Solen, skratten och bubblet ville inte ta slut men efter att ha pratatmes personalen om kvällens bordsbokning gick vi och gjorde oss i ordning.

    När kvällen sen drog igång hade vi hamnat bredvid det sällskap med 20 någonting män som beställde in magnumflaska efter magnusflaska med champagne. Tror ni vårt sällskap om fyra tjejer drog deras ögon till sig… jodå. De kom snart och gjorde oss sällskap och de tre singeltjejerna hittade varsin eller fler män att flirta med. Jag förstod återigen hur kär jag är i M när jag inte ens var intresserad av att flirta, pratade och skrattade med hela gruppen som kom ifrån mina gamla hemtrakter!

    Vi hade en magisk kväll och natt, och jag vaknade söndag morgon med en fundering vem som betalar notan. För jag hade då inte gjort det, och inte heller swishat någon av de andra tjejerna kvällen som gått. Det visade sig att en av männen plockat notan och när vi pratade med dem efter frukost ville de absolut inte veta av något swishande. Så, trots att det tog emot tackade vi för en fantastisk kväll och två av tjejerna bestämde att de ska träffa sina killar nu i helgen som kommer.

    Så trots livet svängar har jag absolut marinerat min kropp hittills, men samtidigt haft en balans med båda löpträning och besök på gymmet. Så jag känner mig både starkare och snabbare än i maj! Och det är ju en hel sommar månad kvar, med såväl en resa till Alicante, Falkenbergs Havsbad och vem vet vad mer som jag hinner hitta på!

  • Kärlek,  livet

    Livet och kärleken

    Vad händer i kärlekslivet ni kanske undrar? Jo tack det går helt fantastiskt bra. Vi hänger massor, vi är i den där perioden när man bara vill sluka varandra. När det egentligen inte finns någonting annat man vill göra än vara med varandra.

    Det här ❤️

    Här är det tur att M jobbar, annars hade jag helt och hållet tillåtit mig att slukas av honom! Det har varit barnfrivecka vilket inneburit att den tiden som han inte jobbat eller tränat har vi tillbringat tillsammans. Under vår första ”på stan dejt” igår pratade vi om hur vi just nu bara är patetiskt sammansvetsade. Han förvarnade att han inte alltid kommer kunna ge mig så här mycket uppmärksamhet och tid (surprise!) men att han njuter av sin Happy period, men det kommer att komma en Iron Man, Triathlon och Vätternrundan period också. Så skönt att redan nu kunna prata med varandra om det, för visst sjutton är vi just nu i en bubbla! Varannan mening jag säger innehåller hans namn eller en referens till honom, fullt medveten om att det är så har jag ändå svårt att sluta.

    Så tidigt imorse sa jag hejdå och åkte hem för idag börjar barnvecka. Imorgon sticker jag till en kustpärla och festar loss och sen på söndag ska jag introduceras till barnen! Jag har hunnit säga hej till dottern när hon var förbi i måndags och hämtade kläder till en resa med mamma. Otroligt söt, blyg och besvärad men nyfiken. Ser så mycket fram emot att lära känna henne och hennes storebror!

  • Tips

    Tips: Sommarprat Therese Lindgren

    Jag har ingen relation till Therese så att välja att lyssna på hennes sommarprat var en direkt effekt av att ha läst en eller två recensioner där det kommenterats om att hon fokuserat på psykisk ohälsa och hennes resa. Som direkt ointresserad av YouTube, smink vloggar och influencers har Therese glidit under radarn totalt för mig, visst har jag hört talas om hennes bok “Ibland mår jag inte så bra” men inte läst den eller väckt min nyfikenhet.

    Det första som slår mig är hur bra hon berättar och hur fångande hennes berättelse är. Hur hon gått från en framgångsrik och “lyckad” tjej till att inte må bra. Panikångestattacker, PTSD och andra tillstånd som påverkar hennes förmåga att leva ett vanligt liv. Hur hon satt i en terapisoffa och hoppades att den hon pratade med var psykiatriker, för det hade hennes mamma sagt en gång. Ska du någon gång gå och prata med någon ska det vara en psykiatriker. Det är det inte, det är en psykolog, men som följer henne på resan och hjälper henne med insikter och förståelse.

    Mitt program handlar om att kämpa med orostankar. En dag insåg jag att min oro gått så långt att den höll på att ställa sig mellan mig och dem jag älskar. Häng med mig till terapisoffan där jag får lära mig att förstå min oro och kanske besegra den.

    Det som slår mig, och som ingen recension har kommenterat är att hela Therese sommarprat är förädlat med svenska kvinnliga musiker! Bara svenska kvinnliga sångerskor. Jag måste erkänna att jag älskar det, samtidigt som jag hatar mig själv lite för att jag noterade det. Varför är det så unikt med en låtlista med bara kvinnor 2020 att jag ens noterar det!?

    Så sammanfattningsvis, vill du lyssna på en välberättad resa genom livets dalgångar och kalhyggen – ta 90 minuter och lyssna på Therese!

  • Grubblerier

    Sommardepp

    Sommardeppen eller sommardippen, kalla den vad den vill men nu är den här. Ett resultat av mina förväntningar och förhoppningar. Ett resultat gråa och regniga dagar, av att de bara sveper förbi och jag känner som att njuter försvinner. Vad hände med sommaren?

    Jag har så mycket att njuta av och glädjas åt men igår kväll och kanske framför allt idag känner jag mig lite deppig och tom. En och en halv vecka kvar av semestern, sen mjukstartar jag jobbet hemifrån. Två dagar, för sen har jag tagit extra semesterdagar för att hänga med M som då har semester utan barn. Så lyxigt!

    Jag sneglar på resor till sol och värme och hör hur mina inte röster för en högljudd diskussion och det vanvettiga i att göra onödiga resor nu när pandemin verkar köra en andra våg över medelhavsländerna.

    Nej, nu ska jag ta tag i det här. Jag börjar med en joggingtur, sen blir det bad och en bok i soffan. Sen ska jag laga god mat ikväll och bjuda M på, ytterfilé med gratäng och kantareller! Jag ska njuta och vara så tacksam för att ha hittat M och det vi tillsammans bygger upp. Nu gaskar jag upp mig lite här, dags att vända humöret!

  • IVF,  M

    Jag är kär!

    Hej vänner, det är en fantastiskt härlig, skrämmande och utmanande känsla som bubblar i min kropp. M får mig att må ännu bättre i ett liv som redan var bra! Jag är i ett läge där allt är magiskt; sättet han tittar på mig, uppskattar mig, tar i mig och pratar med mig… ja allt. Jag är i ett läge där jag inte vill något annat än vara med honom varje vaken och icke-vaken stund, samtidigt som jag är lugn med att vi inte är det.

    Det finns ingen nervositet, oro eller otrygghet – bara en varm känsla av att här vill jag vara och här kommer jag att vara, så jag behöver inte ha bråttom eller känna mig stressad. Så fantastiskt och annorlunda för mig som brukar vara helt kollrig i början av relationer. Det brukar vara rosa moln varvat med mörka moln och oväder där lyckokänslorna blandas med grubblerier och oro. Inte här, och det finaste av allt är att M är på samma ställe och sätter ord på det.

    Så, igår ställde jag den hittills outtalade frågan, den som vi båda tänkt på men ingen tagit upp. Kan han tänka sig fler barn? Svaret var ärligt men vagt, Ja om han träffar rätt tjej och det känns bra – men det är ett stort steg och stort ansvar. Han funderade högt på om han är färdig med bajsblöjor och att var låst i livet. Samtidigt som han förstod lyckan, ansvaret varvat med kärleken till och lyckan att ha ett barn. Självklart frågade han hur jag ställde mig i frågan, om jag någonsin försökt. När jag svarade att jag till och med försökt själv så kom det inga följdfrågor mer än om det inte tagit sig. Och nej det har det ju inte, trots massor med hjälp på traven.

    Jag har funderat fram och tillbaks på barnfrågan innan jag ens ställde frågan. Jag är beredd att ge det lite tid och har landat i att jag ringer IVF kliniken och planerar om mitt nästa försök. Jag är inte stressad, min kropp är inte mer mottaglig för hormonsprutor och vagitorer i augusti än i oktober (okej säkert lite, men vad kommer det göra med min hjärna och hjärta?). Då har vi fått chansen att klämma och känna lite på varandra, se vad vi vill och om vi är beredda att satsa – då släpper jag kliniken.

    Jag vill inte utsätta min kropp för kliniska behandlingar om jag kan prova att bli gravid utan injektioner, äggplockningssmärtor och vagitorer! Drömmen att bara ha sex och se om det händer, om det vill sig. Självklart är sannolikheten liten men livet är en resa och jag har insett att mina 40 år hittills har varit fantastiska även utan barn – jag kommer att ha ett bra liv de kommande 40 åren även utan barn!