• Diverse

    Saker jag tänker på…

    1. Hur otroligt låg nivå det blivit i debatten i presidentvalet i USA. i nästa och sista TV sända debatten ska microfonernastöngas av växelvis för att kandidaterna ska få tala till punkt. 78 gånger avbröt Trump Biden i förra debatten, och 25 gånger hände det omvända. Hallå, sandlådenivå!

    2. Pandemin omgång två. Italien är illa däran igen, Belgien har höga nivåer av smittade och Irland stänger ner. Länder som har haft munskyddstvång i offentligheten. Är vi i Europa så dåliga på att användamunskydd eller bromsar det inte smittan? Eller sätter man förstor tilltro till dem?

    3. Får vi en vit vinter i år? Visst hade det varit underbart med en kall och snöig vinter? Skippa slask, varannandagsväder och isgator? Bullerbyvinter med snö på träden och krispiga kalla skiddagar!

    4. Vaddar medlemmar för förväntningar på styrelser i Bostadsrättsföreningar? Vi har skalat upp vårt bredband och en medlem håller oss ansvariga för att hennes trådlösa hörlurar inte fungerar efter bytet… skriver långa Mail där hon klagar trots att både vi och leverantören förklarat att hon får vända sig till leverantören av hörlurarna.

    5. Varför blir man så mätt av köttbullar och potatismos? Är det moset som gör det? Liksom lägger sig som ett tjockt tungt moln i magen? Känner mig gravid med en potatismosbebis efter lunchen.

    6. Är det snart jul? Är det dags att boka in den årliga pepparkaksbonanzan med ett nytt tjejgäng i år, eftersom pandemi och stängda gränser sätter stopp för reunion av teamet som samlats de två sista åren?

    7. Varför pratar tjejer och killar så olika i telefon? Tjejer kan prata i en oändlighet, killar är mer rakt på sak, ärende och sen hejdå. Kort, rappt och effektivt. Eller är det inte en fråga om kön utan en fråga om personlighet?

  • Bonusfamilj,  livet,  M

    Vecka 43

    Förra veckan på kontoret insåg jag att december inte alls är långt borta. Vi gjorde tidsplaner och det var helt plötsligt rimligt att v49 är första veckan i december.

    En ny måndag och en ny vecka. Jag har redan varit hos sjukgymnasten som gjort en sista bedömning av min fot. Nu är jag redo att börja springa sammanhängande sträckor och ikväll blir 2km i motionsspåret. Nu får jag springa två dagar i rad som mest, men stora steg framåt från 20*100m.

    Veckan innehåller inga stora moment, på jobbet ska jag följa upp den medarbetaren som loggade ut förra veckan. Sen behöver jag landa en presentation och planera verksamheten för nästa år. Hoppas vi får svar på våra budgetförfrågningar så att vi kan vidta aktiviteter för att vara redo i januari.

    Provat blir det en lugnt vecka. Pumpa lanternor på lördag med Ms barn och kanske att jag börjar riva matta från min trapp om energin finns där!

    Vad gör du i veckan?

  • Jobb,  livet

    Full fart framåt!

    Det känns verkligen så på jobbet, efter fem månader av permitteringar och ströjobb så har vi kört igång som en katapult. ALLT ska hända på nolltid. De som jobbat under permitteringen är slutkörda, de har med begränsad support och stundtals högre än normal arbetsbelastning kört på för att hantera verksamheten. När augusti kom ökade tempot och de som jobbat fortsatte springa med blodsmak i munnen och de som kom tillbaks från permittering fick snabbt rusa ikapp för att försöka hinna med.

    Nu, två månader in på hösten har en av mina medarbetare checkat ut. Hen orkar inte. Högre arbetstempo, högre förväntningar och krav från verksamheten och ett desarmerat team. Så sen i tisdags gör jag hennes jobb också, har omplanerat projektleveransen, tagit hand om teamet, kommunicerat till olika chefer och projektledare, reder ut tekniska utmaningar och skyddar teamet. Samtidigt jätteroligt och jättetragiskt. Att få kliva in i stridens hetta och slåss för mitt team och leverans samtidigt som det är otroligt ledsamt att en av teammedlemmarna mår dåligt.

    Oavsett varför, det är så roligt att återigen vara inne i hetluften!

  • livet,  M,  Vardag,  vardagslyx

    Vecka 42

    Det är tisdag morgon, men jag kopierar Alex och kör en liten inblick i veckan som forstätter. Fokus ligger en hel del på jobb, från och med denna vecka jobbar jag återigen heltid vilket känns underbart. Helt plötsligt får jag tid att göra allt jag vill och inte bara det jag måste.

    Njuta av höstsolen

    Träningsmässigt är jag inne i en fas av min rehab där jag får jogga kortare sträckor. Denna veckan är det 16*100m varvat med 50m gång som ska ökas till 20*100m. Jag får inte jogga mer än varannan dag, men foten verkar må bra och igår utmanade jag den och gick i klackar hela dagen på kontoret. Och det gick bra! Utöver joggingen blir det ett gympass med K och en lunchspinning på torsdag.

    Igår var det styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och på torsdag ska jag ut och käka med Gourmet-Jörgen. På fredag är det finlunch med tjejgänget från i somras. Vi har massor att prata om och dessutom ett stundande 40årsfirande att planera!

    Sen hoppas jag på en kväll till hemma hos bonusfamiljen, en helg- och en vardagskväll har vi bedömt rimligt att ses när M har barnvecka. För att han inte ska gå sönder av allas behov och önskningar som han vill tillgodose, och för att han ska hinna med sig själv också.

    Morgonsol i oktober

    Helgen verkar bli härlig, förutom längsta joggingrundan sedan början av augusti ska jag träffa J och prata resa, Italien eller Norge. Båda lockar enormt! Lördagkväll verkar det (äntligen) bli introduktionsmiddag hemma hos Ms föräldrar och sen börjar vi söndag på spa och avslutar där med brunch innan vi säkert landar i soffan obscent mätta och härligt trötta.

  • Familj,  Grubblerier

    Tålamodet

    Det är söndag morgon, mina föräldrar har varit på besök över helgen. Eller ja, de kom redan i torsdagskväll trots att jag meddelat att jag den kvällen skulle träna med en kompis och sen sova hemma hos M. Det passar dem bättre att köra på eftermiddagen och vara på plats hela fredagen, och jag orkade inte protestera.

    Så efter jag druckit en snabb morgonkaffe med M åkte jag hem för frukost med dem och har sen tillbringat all ledig tid i deras sällskap. Hur säger man till sina föräldrar att jag skulle uppskatta om de hittade på något själva när de är på besök? Jag kan inte… så för att vi inte ska klättra på varandra hittar jag på små projekt. Den här helgen har det varit Ikea besök, byta ett par lådfronter i mitt kök och montera upp markisen som skadade fasaden en regnig natt i somras.

    Där hade pappa och jag att göra, men min mamma… hon går ett halvt steg bredvid mig under hela helgen. Det blir och krypa i hela kroppen på mig, för jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag fick hemma att baka två olika sorters småkakor, men utöver det gjorde hon ingenting och hade ingen vilja att göra något.

    Här börjar mitt tålamod tryta… och jag sporrar mig själv till att irritera mig mer när jag noterar att hon som tjatathela min uppväxt om att inte prata med mat i munnen konsekvent gör EXAKT det. Hela måltiderna, varje måltid! Eller att hon smaskar när hon äter. Klagar på pappa att han inte lyssnar (och själv gör exakt samma sak)…

    Jag inser hur barnsligt det är och jag vet att det bara sitter i mitt huvud. Men jag vet inte hur jag ska hantera det, eller det faktum att det är skönt när de åker hem samtidigt som jag får enormt dåligt samvete över att jag känner så.

    Jag önskar mina föräldrar bodde närmre, så att jag kunde svänga förbi på en snabb kaffe, en enkel middag eller bara säga hej. jag önskar jag slapp umgås med mina föräldrar i två-tre dygn i sträck varje gång…

  • livet

    God morgon

    Jag är verkligen inte aktiv här just nu, mitt behov av att skriva är inte så stort. Ämnen att skriva om är mindre än någonsin för det känns som att livet bara tuffar på i ett ljummet, grått moln. Det är inte det att jag är deprimerad eller ens nere – det är bara det att vardagen flyter ihop när jag jobbar hemma. När de stora samtalen uteblir, när de nya intrycken och utmaningarna är på paus då domnar min energinivå och med det behovet av att bubbla.

    Jag tycker att dagarna, veckorna och månaderna sen mars bara har flutit ihop till en stor sörja. Det finns ljus- och höjdpunkter så klart under tiden som gått under den här pandemin men i stort känns det som ett förlorat halvår.

    När man är som jag, en person som laddar energi genom sociala möten blir det tufft att spendera så mycket tid i online möten och när det sociala livet fortsatt lör en anorektisk tillvaro. Jag behöver resor, nya miljöer och upplevelser, jag behöver sociala mötesplatser och utmaningar för att blomstra och må bra.

    Hur hanterar ni den fortsatta sociala distansen? Mår ni bra där ute?