Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Trött och sliten

Sitter på ett flyg sådär någonstans två timmar från Tokyo och tycker livet är lite tungt. Det här är min vanliga, trötthetskänsla. Jag blir känsligare, sårbarare och lite blödig. Så ville bara skriva av mig lite. Jag vet att det hår inte är en rättvisande bild av verkligheten. Tre timmars sömn på ett trångt och jäkligt kallt flygplan gör det här med mig. Saker jag älskar med Mr T just nu

  • Att jag fått låna hans noice reductionhörlurar, gör flygresorna så mycket behagligare och filmupplevelserna bättre!
  • Att han gett mig ett bonus kort som ger mig access till lounger. Oj så mycket behagligare väntetiden på flygplatserna blir.

Jahapp det var allt, ska försöka fokusera på film nummer tre nu, innan det blir dags för landning, visumkö och transport till hotellet innan jag träffar mina kollegor.

Ett tillägg, jag uppskattar att jag inte är hemma. Där har de ironiskt nog fått magsjuka 😝

Några snapshots från veckan

Sett från bilresorna till och från jobbet, för tredje resan i rad. Dessa usla presenning hem där barn leker i refugen på en stor genomfartsled.

En man ovan och kvinnorna nedan är klädda som den lite enklare befolkningen. Med det har jag inte sagt att de är fattiga – långt därifrån.

Från ett möte på jobbet. Älskar att de indiska kvinnorna fortfarande vår traditionella kläder!

Indien

Så har jag avverkat två av fem dagar med mina medarbetare i Indien. Det har varit superintensiva dagar med arbete på kontoret 9-19, hemresa ett kort träningspass på gymmet och sen lite mer jobb. Middagen har hittills bestått av medhavda proteinbarer, luncherna av varierande sort. Ett besök i food courten där en subway macka slukades, en bricka med take away mat från ett indiskt kök och idag team lunch på en kinesisk restaurang. Imorgon gör chefen sista dagen innan hemresa men jag stannar ytterligare en dag innan jag åker vidare mot Japan.

Så vad är mina intryck, egentligen måste de nog sorteras lite men generellt är det väldigt bra personer i min linjeorganisation. Drivna, sociala, mogna och duktiga. De har bra ledaregenskaper, duktiga på att delegera och genomföra. Sen är alla väldigt pigga på att få tid enskilt med mig och min chef. Alla vill visa framfötterna, göra intryck och bevisa sig – oavsett deras nuvarande position. Jag har extremt roligt, men det ska bli skönt att åka vidare till lugna sansade Japan på lördag!

De första 24h i bilder

här kan du köpa kvällens middagalldeles bredvid sopbilen och kossor, överallt i trafikenBara en snabb titt ut genombilrutan och man blir aningens förvånad när en ko-rumpa glider förbi…

Raden av taxihämtningar på flygplatsen är lång, en utmaning att hitta “sitt” namn efter en 10h flygning kl 2:30….

Tack ❤️

Vilken dag! Nu står resväskan packad en trappa upp. Det enda som saknas är en sminkväska och en necessär. I morgonbitti kommer taxin tidigt för att köra mig till flyget. T har just krupit upp i säng och jag har slagit över till “Så mycket bättre”. Den här dagen har varit… underbar!

Jag vaknade när T smög ut genom ytterdörren för att ta en morgonjogg. En morgonpuss och varsitt träningspass senare tog vi oss in till stan och en promenad med avslutande lunch. Där insåg jag att… T mår bättre. På riktigt. Alltså det går inte att beskriva lyckan i den lunchen. Det var som förr. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det. Vårt härliga samtal, ögonkontakt, hålla handen, god mat och vi var där. Båda två. Tillsammans. Damn. Det var vi. Där.

Tårarna rinner. Jag är lycklig och olycklig, på samma gång.

Lycklig för att T mår bättre, för att han varit här med mig idag. Olycklig för jag vill inte åka imorgon. Nu vill jag vara här med honom. Tillsammans med honom.

Dagen fortsatte med samma genuina känsla. Jag har packat, vi har lagat mat och sett på gemensam tv serie. Nu smög han upp i säng, han vaknade fyra i morse så han behöver de här timmarnas sömn.

I eftermiddags, medans han var i mataffären fifflade jag ber lite hemliga lappar med söta budskap i hans kavajer, på hans laptop, i hans rockficka och shake. Om två veckor är jag hemma igen – det är bra med saknad, eller hur?

En fredagskväll…

Imorgon ska jag packa. Idag hänger jag i soffan. T har redan somnat. Han sov när jag kom från jobbet, så jag lassade in middagen i kylen och efter ett varmt bad kröp jag ner under täcket och väckte honom. Usch vad jag saknar honom når han är borta, samtidigt oj vad jag njuter av min egentid.

Nu har vi myst i soffan med tapas och rödvin. Sett på Vår tid är nu och hängt. Förresten, Vår tid är nu. Se den. Den är historisk, charmig och välspelad. Dessutom inspelad i Göteborg, men förtäckt till Stockholm och så är en av tjejerna från förra årets midsommarfest med och håller i trådarna. 

Så medans jag förmedlar hyresgäst/boende och slötittar på fotbollskväll har T krupit till sängs och snarkar så gott.

Mr T

En dag letade jag efter ett par hörlurar i Ts väska. Hörlurar är hårdvaluta och de försvinner ofta ner i de stora svarta hål som är Ts jobbväskor eller resväskor. Så medan jag letade hittade jag ett rött kuvert med ett hjärtklistermärke och 18/12 skrivet på utsidan. Här kunde jag inte hålla nyfikenheten tillbaks utan öppnade och hittade ett kort från ex-frun. Hon har skrivit ner väldigt fina saker, om hur hon vill ge honom ett stetoskop för att han ska kunna lyssna inåt, eller ett plåster för att kunna laga sig själv osv. Hon skriver att saker förändras, men att hon älskar honom och alltid kommer att göra så.

Jag trillade ner i ett svart hål. Min logiska rationella hjärna förstår ju att det är över ett år sedan (kanske två?) som det här kortet skrevs. Men varför bär han runt på det i sin jobbväska? Jag har ju rotat, så jag kan inte riktigt ställa honom mot väggen. Och jag har säkert söta lappar kvar från mina ex någonstans i mina gömmor. Men det triggade svartsjukan i mig.

Vad som däremot är bra är att skilsmässan äntligen är klar! Jag lever inte längre tillsammans med en gift man! Och T har haft en väldigt positiv trend. Så även om jag fortfarande inte fått höra att han älskar mig så går hans välbefinnande åt rätt håll. Och så klart väcks hoppet om att vi ska kunna mötas fullt ut igen.

Så det var gott och blandat ur mitt kärleksliv, hoppas ert är stabilare?

A confession

En dag letade jag efter ett par hörlurar i Ts väska. Hörlurar är hårdvaluta hemma hos oss och de försvinner ofta ner i de stora svarta hål som är Ts jobbväskor eller resväskor. Så medan jag letade hittade jag ett rött kuvert med ett hjärtklistermärke i en av Ts väskor.  18/12 stod skrivet på utsidan. Här kunde jag inte hålla nyfikenheten tillbaks utan öppnade och hittade ett kort från ex-frun. Hon hade skrivit ner väldigt fina saker, om hur hon vill ge honom ett stetoskop för att han ska kunna lyssna inåt, eller ett plåster för att kunna laga sig själv osv. Hon skrev att saker förändras, men att hon älskar honom och alltid kommer att göra så. Jag läste fastän jag visste att det egentligen inte är okej att läsa andras privata brev. Och nu i efterhand skäms jag över det.

Jag trillade ner i ett svart hål. Min logiska rationella hjärna förstår ju att det är över ett år sedan (kanske två?) som det här kortet skrevs. Men varför bär han runt på det i en jobbväska? Jag har ju rotat, så jag kan inte riktigt ställa honom mot väggen. Och jag har säkert söta lappar kvar från mina ex någonstans i mina gömmor, men det triggade svartsjukan i mig.

Vad som däremot är bra är att skilsmässan äntligen är klar! Jag lever inte längre tillsammans med en gift man! Och T har haft en väldigt positiv trend. Så även om jag fortfarande inte fått höra att han älskar mig så går hans välbefinnande åt rätt håll. Och så klart väcks hoppet om att vi ska kunna mötas fullt ut igen.

Så det var gott och blandat ur mitt kärleksliv, hoppas ert är stabilare?

Lite busy nu

Ja, jag har ju en ny tjänst och det gäller att sprungna fort för att hinna med för det är mycket som snurrar och händer. Dessutom ”har jag ju varit med så länge nu” (officiellt i tre veckor!) att alla vill träffa mig och förväntar sig att jag har full koll på läget.

Så, jag bokar möten, accepterar möten, cancellerar möten jag inte hinner förbereda. Jag försöker prata med mina medarbetare, skaffa mig en helhetsbild genom att prata med personer i teamen ”runtomkring”. Jag har identifierat resursförstärkningsbehov, sagt upp konsulter som inte fungerade och sitter nu och läser indiska jobbansökningar. *puh* 

Det är ingen klagovisa, det är tyvärr den bistra hårda sanningen till varför bloggen är så tyst och tråkig. Jag lovar att återkomma, på söndag beger jag mig på tjänsteresa. Där någonstans bland långtråkiga hotellkvällar tänker jag mig träna och blogga. Håll tummarna för att den planen håller!

Humpday

Onsdag. Mitt i veckan ledigt och riktigt lyxigt. Vaknade och kände för frukost (inte så vanligt jag har fortsatt med den periodiska fastan). Så jag rörde ihop lite scones efter favoritrecept som ni hittar här.



Jobbade lite, gick en obligatorisk onlinekurs och svarade på en del av dem sedvanliga mailskörden. Och sen stack vi på höstlovs-aktivitet. Vi har grabbarna hela lovet och igår var de hemma med T och idag har jag på eget initiativ bokat in AirHop så just nu sitter jag och tittar på tre studsande dodgeball-spelande, varma killar som gör av med dagens energimängd. Jag vaktar saftflaska och hejar på. 


Ikväll blir det häng med Natalia, och sen ses vi inte på typ 1,5månad. Galet det här!!!

« Äldre inlägg