• livet

    Migränhelvete


    IMG_2803

    Idag var jag på spa med min mamma för att fira hennes födelsedag. Redan på morgonen kände jag av migränen men i gammal vanlig optimism trodde jag den skulle försvinna. Hade mitt ex varit här hade han gått och hämtat mina tabletter och sagt åt mig att ta dom. För han visste, att vissa kamper vinner jag inte.

    Det blev en lång halvdag på spa:et och jag kände tidigt att det bara skulle göra mer och mer ont. När vi åt lunch vid 13 hade jag så fruktansvärt ont. När vi kom hem vid 14 så tog jag det där förbannade tabletter som jag skulle tagit imorse och sedan sov jag. Och det har jag typ gjort hela dagen på ett eller annat sätt. Inte har den släppt för det. Har den inte släppt imorgon så faller jag på mållinjen av min intensiva träning.

    En liten gladare nyhet är att jag äntligen dragit en vinnare. Grattis Frida! Du har ett mail som väntar i din inbox!

    Kommentarer inaktiverade för Migränhelvete
  • livet

    Mod att leva

    Jennifer frågade vad jag känner när jag ser mitt liv på ett halvt a4, eller fritt tolkat, vad jag känner när jag tänker tillbaka på den del av mitt liv som varit.

    Jag känner mig modig.
    För att jag har vågat flytta, inte bara till en ny stad utan också till nya länder, det är mer än vad många vågar under sitt liv. Jag känner mig också modig för att jag har vågat älska, bli sårad och älska igen. Att gifta sig och att sedan skilja sig är både ett trauma och en skam (på något vis). Jag är glad att jag vågade älska igen.
    Jag kastar mig in i lite allt möjligt ganska huvudstupa, för att se hur det går, för att det verkar roligt och utvecklande. Därför tycker jag att jag är modig.

    Jag har dessutom övervunnit svåra hinder. Mina två största nederlag var att min bästa vän dog när hon var 25 och jag var 24, alltså för lite drygt sex år sedan. Hon fick en hjärnblödning när hon var gravid med sitt andra barn, ingen vet varför det blev så men hon dog.
    Och några månader efter det blev jag påkörd och krossade, hela högersidan av kroppen (tack gode gud för att jag är vänsterhänt), ingen trodde nog att jag skulle bli helt bra. Och jag får fortfarande ont när jag sjukgymnastiserar dåligt och vissa saker som t.ex. graviditet kommer bli en extra påfrestning på min kropp. Men jag är mer än välfungerande och så tacksam idag.
    Jag ser mig själv som en vinnare.

    Jag tror att de där åren mellan 20 och 30 är till för att göra galna grejer, flytta, älska, prova på och jag är verkligen glad att jag gjort det. Jag är stolt över mitt liv, det finns ingenting jag ångrar, det låter som en klyscha men allt har format mig till den jag är idag och tagit mig hit. Och det finns ingen jag hellre vill vara eller ingenstans jag heller vill befinna mig.

    En tant i en dokumentär sa en gång:

    “Det finns två sorters mod i människor: modet att dö och modet att leva.”

    Och jag vill alltid alltid alltid ha modet att leva. jag vill alltid välja livet. Även om det gör så fruktansvärt ont ibland, även om döden känns som ett lättare alternativ, så vill jag alltid ha modet att leva varje minut av varje dag.

    Kommentarer inaktiverade för Mod att leva
  • vänner

    Gemensamnämnare: vinnare

    Jag och mina bästa vänner är alla från olika ställen. Både mentalt och fysiskt. Jag har egentligen inget gäng som jag alltid umgåtts med där vi alla är bästa vänner utan jag har en vän där och en vän där. Nu känner ju alla varandra mer eller mindre men jag älskar att umgås med dem en och en också. De ger mig ju olika saker och är extremt olika.

    Så vad är då det gemensamma, det som gör att jag dras till just dem?
    Jo de är vinnare.
    Envisa som få.
    Positiva och ser möjligheterna.
    Vi lever i framtiden.
    Och det är dessa människor som vinner.

    Med vinna så menar jag inte att de alltid vinner i tävlingar. Utan att vi vinner mot livet. För ibland ger livet oss en match. Sjukdomar. Skador. Konstigheter. Jobb som suger. Partners som sviker.
    Men jag behöver aldrig oroa mig. Jag vet att vi vinner. Att vi kanske bryter ihop på vägen men sen står vi där. Friska. Starkare. Med vår perfect-match både jobb och partners mässigt.
    För vi ser hela tiden framåt. Vi ältar inte det som har varit. Vi vet att vi kan. Och vi vet att vi troligen är lite för bra för de som behandlar oss som skit.

    jag vet att när vi sitter på det där ålderdomshemmet då kommer vi alla le, minnas livet med glädje och ha en guldmedalj runt halsen. Och jag älskar att omge mig med sådana människor.

    Kommentarer inaktiverade för Gemensamnämnare: vinnare