• Girlytalk

    Överlevnad

    Nyligen stötte jag på historien om Vedem magasin. Är ni bekanta med den? Några tonårspojkar startade en hemlig tidning i ett koncentrationsläger. De dokumenterade allt som de ansåg viktigt. Och gömde det. Grävde ned det och lämnade det för efter världen.

    Jag är helt fascinerad över sånna här saker. Att man för överlevnad tar pp sig roller, skapar och lever. Att folk inte lägger sig ned platt och bara inväntar döden, det fascinerar mig. Speciellt här där det rör sig om barn. Vissa människor har en styrka utöver det vanliga!

    Jag tänker också på de här pojkarnas mammor eller föräldrar. Och på alla föräldrar som genomlider samma sak idag av olika anledningar. Tanken på att säga hej då till mitt barn och inte veta med säkerhet när eller ens om vi ses igen, den dödar mig inifrån. Eller kanske veta att vi ses inte igen. Vad som händer dig från och med nu får du hantera ensam. Som en vuxen. Men du är bara min lilla bäbis.

    Vad skickar man med sitt barn? Hur säger man hej då? Vad säger man när man vet att det är sista gången man säger något?

    Kommentarer inaktiverade för Överlevnad