Som ni vet så har jag ju klagat så otroligt mycket på mitt jobb och trötthet under hösten. Jag har förstått att det är jobbet som har sugit energi men fått hjälp av bland annat kosttillskott. Nu har jag insett att det är arbetsbelastning som har varit problemet! Och jag har insett det just för att min arbetsbelastning blev mindre.

Utan att avslöja för mycket så är vi två som har min tjänst.
Jag har kunder 30 timmar i veckan, kollegan 16 timmar i veckan.
Det innebär att jag har 10 timmar på mig att göra administration för 48 personer, och min kollega har 24 timmar att göra administration för 30 personer.

Jag tror att ni med stortån kan räkna ut att den här arbetsbelastningen är otroligt orättvis, och fast jag har påtalat detta för mina chefer så händer ingenting. En annan, äldre kollega, hjälpte mig att få ned mina timmar då jag har kunder till 22 timmar och detta är U N D E R B A R T !

Nu har min chef, en man på 55 år, bestämt sig för att jag måste ha fler kundtimmar (detta efter att min ovannämnda kollega klagat på att hon inte kan göra allt som jag tidigare gjorde, vilket är helt ologiskt eftersom att hon inte behöver göra något mer?). Detta försöker han övertyga mig om genom smicker “du är sååå duktig”, “ingen har samma kompetens som du har”, “du är den mest kompetenta”. Vilket ju självklart är sant! Jag har en högre kompetens än min kollega och en annan kompetens än någon annan på företaget i vår region.

jag blir så jävla förbannad för att han använder något jävla smicker för att få mig dit han vill.
men jag har insett att jag inte orkar mer. Det här är en lagom nivå för mig, jag kan prestera bra på jobbet och samtidigt orkar leva efter jobbet. Jag behöver inte sova hela helgerna, och jag orkar träna och prata och laga mat efter jobbet. Det är underbart!

Det är inte svårare än så, behöver jag ha mer kundtimmar, då slutar jag.