Tidigare löste jag Elaines blogg dagligen men något hände och jag tröttnade, blev irriterad när jag läste den, kanske förstod jag mellan raderna att något inte stämde. Senare har ju det fruktansvärda som hennes pappa utsatte henne för kommit fram och också att hennes dotter inte passar in i rådande norm, vilket iaf hos mig skulle skapa massa oro även om det så klart inte ör något fel på dottern. 

Då och då kikar jag ändå in. Som för att kolla till en gammal vän. Och jag blir glad av bloggen igen. Glad att Elaine verkar må så mycket bättre. 

Här om sistens skrev hon om tystnadsterroristen. Och som ni vet ignorerar ju min ena syster mig och nu jag henne. För att jag inte orkar bli avvisad något mer. Eller ja, det är ju som att hon inte finns. 

Ni andra som befinner er i liknande ignorera-konflikter, läs ni också. Gör det här!