God morgon från köksbordet där Mr Icey snällt letat reda på ett av mina favoritmotiv från en av de bästa designers i Sverige enligt mig nämligen Lisa Bengtsson. Fullkomligt älskar hennes motiv. Enhörningarna fick jag som anteckningsbok av en kompis och då har Mr Icey hittat bordstabletter i samma motiv. Han har även införskaffat en väldigt rosa ljusstake som jag är kär i. Allt det för att jag ska känna mig hemma.

Happy frågade om Alex och jag har en killtyp. Nu har Alex svarat så nu återstår bara jag. Har jag en typ? Det har jag nog. Inte så mycket i utseendet kanske.

Jag har bara haft två pojkvänner. Gemensamt för dom var att de bägge var långa, väldigt snälla och mån om deras familjer och de är båda väldigt omtänksamma. Johan som jag var tillsammans med i min ungdomstid (jo, det är nog förbi nu) var duktig på sådant jag inte är så bra på som t.ex. matte och naturvetenskapliga ämnen. Det samma gäller M. Räknar vi in Mr Icey i bilden så är även han en snäll, omtänksam man vars familj betyder mycket för honom. Och han är ruckigt bra på matematik. Medan Johan är 1,98 och M 1,89 så är Icey inte alls speciellt lång men han är längre än mig fast med mina 1,63 är det kanske inte så svårslaget. Mina män måste vara längre. Korta män kan inte omfamna en på samma sätt. Happys män kallar hon karriärister. Och där är det enda jag vet att jag inte går igång på. Under mitt förra förhållande med M så tänkte jag nämligen väääääldigt mycket på det. Min fina pappa är nämligen en sådan. Han gillar karriär, kostymer och har väl även om det gett familjen många fördelar ofta “offrat” familjen för karriären. Jag har under hela min uppväxt saknat min pappa väldigt mycket. Det var alltid kul och speciellt när pappa kom hem (och vi fick alltid någon liten present) men det gjorde alltid ont att inte ha honom hemma. Förvisso har jag aldrig vetat om något annat. Jag vet inte hur det är att ha en pappa som alltid är hemma, det kanske är jättetråkigt och jobbigt? I vilket fall som helst så har jag insett att det är inte min typ och att jag omedvetet eller medvetet väljer bort dom. Jag vill inte ha det livet som min mamma haft hur bra hon än har haft det och jag vill inte heller inte ha barn med samma uppväxt som mig. Det är klart att jag drömt om det ibland men också insett att det är svårt att ha kakan och äta kakan. Jag vill ha stabilitet och trygghet först och främst. Får man det på plats så får man gärna jobba så mycket och hur sent man vill och vara bortrest för den delen men jag tror det är svårt. Stabilitet och trygghet är en gemensam nämnare i bägge ex och i Mr Icey.  Alex tankar om hur det nästan kan vara irriterande med en man som är så familjeorienterad så man måste bråka om att få lite tid känner jag så väl igen. Jag kände ofta så med M. Det beror nog till viss del på att min familj inte är den där typiska kärnfamiljen. Vi är mer vana vid att inte alla vara samlade än att alla vara samlade. Så jag förstår nog inte riktigt det där familjelivet som jag samtidigt så gärna vill ha. Hmm, kanske kan man pussla ihop det och få lite av varje.

Min typ är i alla fall en typ som inte har kostym på jobbet, som är väldigt bra på matte, som är snäll, trygg och omtänksam och värnar om familjen men kanske också lite osäker och inte så värst macho. Precis som Alex gillar jag om det är nördigt bra på något. Johan har nördigt bra på franska i skolan. M var är jäkel på allt om bensinstationer och Saab bilar. Mr Icey kan shipping industrin bättre än någon Anna jag känner. Sådant gillar jag. Lite för mig udda saker.  En annan gemensam nämnare är att de alla ska vilja kämpa för mig. De har de alla gjort. Alla mina förhållanden har haft motstånd från början och de har alla visat att de vill ha mig i sitt liv. Eller ville då i alla fall. Ska jag vara helt ärlig så är nog inte någon av männen jag haft förhållande med några snyggingar men det är hellre inte det jag faller för.