• Gravid!,  kropp,  Träning

    Mål 2016 del 2

    Min andra halva av nyårsmålen handlar lite mer om mig. 

    Först och främst vill jag ta dagliga promenader efter att barnet är fött. Jag är helt besatt av tanken på att barnet ska sova i vagnen en gång per dag och att jag då ska promenera. När kroppen är återhämtad kommer jag att börja min rehabträning och hoppas att jag kan träna fritt i slutet av 2016. 

    Mitt andra mål är att snabbt få in någon form av rutin för mig själv. Detta är så klart delvis beroende av bäbisen men jag tänker att om jag har någon form av positiv rutin på mina dagar så kommer bäbisen sakta men säkert anpassas till det. I en positiv rutin ingår för mig att inte sova för länge på dagen, gå ut dagligen, äta riktigt mat (detta är dessutom nödvändigt för mig) och åtminstone då och då träffa vänner eller bekanta. 

    Mitt sista mål är att vi ska resa någonstans i november/december. Jag föreslog som ni kanske minns kap verde. Sedan har vi pratat lite om USA, (kanske hälsa på Ika…) och här om dagen föreslog V att vi ska ta bilen och åka till Island för att campa… Jag är skeptisk till det förslaget ska jag erkänna, men en resa ska vi på! 

    Vi har ju ingen aning om hur året blir och jag försöker vara ödmjuk inför det. Vi kan få ett barn som skriker mycket, sover mycket eller så kan vi ju faktiskt få inget barn. Vi vet inte vad som väntar men jag tror på att man måste drömma och ha mål för annars blir det ju bara som att driva runt på öppet hav. 

    Kommentarer inaktiverade för Mål 2016 del 2
  • kropp,  Träning

    Jag saknar träningen 

    jag har inte tränat på flera veckor. Det var i somras som min kropp tog slut energin fanns inte kvar. Och då fick jag rådet att vila. Bara “vardagsmotionera” promenera och cykla till och från saker. Träningen med riktiga mål är helt På paus. Jag har försökt tänka mer på maten och vilat kroppen men nu saknar jag träningen. 

    Hösten tycker jag är den bästa årstiden för att springa. Frisk och fuktig luft och så fantastisk vacker natur. Jag älskar tom att springa i ösregn. Riktigt känna naturen mot kroppen. 

    Min kropp mår fortfarande inte bra. Så promenader och lättlättlätt träning gäller. Men åh vad jag saknar att springa! 

    Kommentarer inaktiverade för Jag saknar träningen 
  • tankar,  Träning

    Hur mycket vill du orka?

    Jag har läst inlägg om “träningshetsen” den senaste timmen och hur den enligt vissa påverkar kvinnor negativt. Självbilden för kvinnorna blir fel, självförtroendet blir lågt och feta personer diskrimineras i samhället.

    Jag tänker mig att träning är en ekvation. Som ser ut typ så här:
    Mål (vad vill du orka) + Tid (hur mycket tid är du beredd att lägga på träning) = resultat.

    Idag är träning en trend där kanske framför allt crossfit är något som många människor sysslar med, för några år sedan gick alla på body pump och spinning och när jag gick i gymnasiet och högstadiet tränade ingen av mina kompisar i skolan, trenden var ingen träning. Sånt där kommer och går. mängden träning varierar också beroende på hur ditt liv ser ut just då, skador, jobb, familj, sjukdomar eller helt enkelt lust spelar så klart in och det bästa är ju när en person hittar den träningsform som passar dem.

    Det alla människor bör göra är att fråga sig själva: vad vill jag orka? 
    En del personer vill orka med vardagen. Jobbet, en promenad, handla, leka med barnen och så vidare. Detta kräver kanske inte så mycket träning utan promenaderna som man får i vardagen räcker och personen själv mår bra och känner att hen orkar och då är den personen lagom tränad. (Sedan finns det så klart människor som är väldigt väldigt överviktiga men dessa lämnar jag utanför det jag pratar om nu. Du kan väga ganska mycket “för mycket” och fortfarande orka med det du vill göra, vara stark och i god kondition och må bra i dig själv, likväl som du kan vara väldigt smal och vara otränad och må dåligt i din kropp).

    Sedan finns det personer som vill orka mer. Jag vill springa ultramarathon, andra vill göra ett visst antal chins och en tredje vill bestiga berg. Då krävs det mer. Mer tid och ett högre mål. Det är inte svårare än så utan det handlar om att människor är olika och vill orka olika saker.

    Jag kan dock hålla med om att det finns för mycket “tränings relaterat” i svenska bloggar/facebook/instagram. Där alla promenader, stegräknare, löprundor och matsituationer läggs ut. Jag tycker inte att det är roligt eller intressant att läsa om. Därför läser jag inte om det. Precis som att inte motorcyklar intresserar mig eller nutellakakor, jag läser inte om det heller. (Däremot bloggar som innehåller tankar om träning, träningsupplägg och tankar om sin kropp blandat med allt det där vardagliga tycker jag om).

    Jag förstår att det kanske känns i själen när man läser bloggar som skriver om träning dagligen och lägger upp bilder på att en är så och så vältränad och “bara” äter broccoli men jag tycker också att vi har ett ansvar för vår egen självbild (i alla fall vi som är vuxna), då vi kanske inte behöver läsa just träningsbloggarna eller bantningstipsen i tidningen om nu detta är vad som får oss att må dåligt. Ja samhället har fortfarande en idealbild av kvinnor som långa, smala, stora bröst osv. Men de flesta jag känner har accepterat och förstått att väldigt få kvinnor ser ut så där och att den där snyggheten kommer med självsäkerhet och ett leende mer än x antal centimetrar. Mina vänner är olika men lika snygga och vi kämpar alla mot just våra mål med våra förutsättningar. En kämpar på med promenader, en vill orka träna hela graviditeten och jag vill bara kunna träna igen. För så är livet: vi är olika, vårt behov av träning är olika och vår vilja att prioritera träning är olika. Lika bra, men olika.

    Kommentarer inaktiverade för Hur mycket vill du orka?
  • kropp

    Världens fulaste kropp 

    jag sitter i min lägenhet i Sthlm och hatar min kropp. Den är ful! Jag vet intelligens mässigt att jag är snygg och min kropp är också snygg, det tycker jag och V och det är vi som räknas. Varför skriver jag då så? Att den är ful, jo för att den är så värdelös. 

    Jag har diabetes typ-1. Oftast är det helt okej men idag stör det mig. För att jag blev låg och nästan svimmade på stan. Blev räddad av min vän som sprang och köpte mjölk. 

    Jag har dessutom fått “flyg-finnar”. Lyften är torr och äcklig och säkert full av bakterier och min ena axel är full av äckliga små röda saker. Inte fräscht! 

    Min mage. Idag har den varit bra. Men jag fick ta antibiotikan. Dessa fyra veckor med dålig mage har jag gått ned fem kilo. Och jag behöver inte gå ned. Jävla mjälte! 

    Min livmoder verkar inte vilja ha något barn. Snart måste jag ta tag i detta. Men det skrämmer mig. Idag sörjer jag alla barn jag inte har. 

    Det som gör mig mest ful är träningen eller snarare att jag inte tränar. Träningen gör att jag känner mig stark och snygg. Sedan allt för många veckor har jag inte tränat annat än en promenad då och då och cykling på 4 km till och från jobbet. För att kroppen inte pallar. Min kropp är ganska slut. Jag har svårt att återhämta mig. 

    Nu ska jag fortsätta sura över min fula kropp och förhoppningsvis sova snart, imorgon ska jag berätta om min dag som varit fantastisk! 

    Kommentarer inaktiverade för Världens fulaste kropp 
  • kropp,  Träning

    64 trappor och hajbett

    Idag var jag och V ute och sprang i två timmar. stegräknaren visar att jag har sprungit i 64 trappor. Det är inte sant, vi sprang dock väldigt kuperat och inte speciellt snabbt utan det var mer ett pass för att känna på kroppen som totalt blev ca 2 timmar. Jag tyckte inte att kroppen svarade bra utan den kändes tung och slö. Det var varmt och kuperat så det VAR jobbigt men ja, kroppen kändes inte som om den var med på noterna. Kan bero på att jag äter för mycket dåligt, varmkorv till lunch innan passet och glass var eviga dag. Men men, det får vara så, jag och min kropp är på olika ställen just nu.

    haj

    Apropå glass så stannade vi på mitten och drack vatten vid en typ kiosk, där stod det en gubbe som stirrade på mitt ben. Hela mitt ena ben är ett enda stort ärr efter bilolyckan, och i början mådde jag så dåligt över det där, nu är det som det är och ärr är ju tecken på att man överlevt. Det händer faktiskt oftare än man tror att folk stirrar så oftast brukar jag göra så här: ignorera personen. Om inte det funkar stirra personen i ögonen, då brukar 99% av folk sluta stirra, det gjorde inte den här gubben. Så jag la fram benet mot honom och sa att jag hade blivit biten av en vithaj. I bukten nedanför. femton gånger.

    Gubben tittade bort då. Jag ser det som mitt eget privata nöje. Att hitta på olika saker som har hänt till personer som inte kan sluta stirra.

    Kommentarer inaktiverade för 64 trappor och hajbett
  • Funderingar,  jobb

    En jävligt dålig dag

    Ja, tyvärr. Det är det. Den suger. Jag har bråkat med mina projektmedlemmar. Skällt på dem. Fått en av deras chefer på mig. Jag missade på håret träningen på grund av köer orsakade av – regn! Men jag sladdade in i sista sekund och körde ett pass Body Pump i träninsbxor men bh och jobb t-shirt. Såg nog lite lustigt ut. Nu har jag dammsugit, dags att styka och sen ska det göras sill. Hoppas lite konstruktivt arbete kan avleda lite frustration.

    Kommentarer inaktiverade för En jävligt dålig dag
  • Bästa vänner,  Sjuk

    Aj.

    jag hade tänkt att blogga nu, har flera saker jag vill dela med mig av som mina härliga kollegor som festade runt med mig i fredags, eller picknick-festivalen som jag hängde på igår och konstiga resonemang kring sin egen “aktiva livsstil” men andras “träning”. Eller varför inte min superslappa söndag som till sist fylldes med TV-inspelning. Kvalitetshelg deluxe, men nu fick jag ont i magen och ligger dubbelvikt på sängen. Så jag återkommer imorgon.

    Bästa med idag är dock att Natalia är hemma igen!!

    Kommentarer inaktiverade för Aj.
  • Lista

    Fem saker ni inte visste om mig…

    1. Jag älskar att borsta tänderna. Det är den bästa känslan jag vet, nyborstade tänder. Lena, rena, fräscha tänder. Min första eltandborste var en aha-upplevelse. Innan den kunde jag gå runt med en vanlig tandborste i tio minuter innan jag var nöjd. Nu, kanske fem, och med en enorm skillnad!

    2. Jag är en morgonmänniska. Jag kan utan problem vakna vid sju på helger och lediga dagar. Jag ska helst ligga i sängen vid halv elva, för att få somna in. Att vakna utan väckarklocka är väldigt skönt, men jag ligger gärna kvar tills dess att den ringer på vardagarna.

    3. Jag kan vara en riktig bitch när mitt tålamod tar slut, och de som råkar ut för den versionen av mig brukar bli förvånad. Jag har tålamod som en trogen Golden retriever men när tålamodet är slut då kommer “hela handen”-metoden fram. Jag ger stora friheter tills dess att ansvaret missbrukats, då tar jag tillbaks och kan nog detaljstyra. Ingen charmig egenskap, och jag blir bättre och bättre på att hantera den.

    4. Jag är en latmask! Jag springer 20-35km i veckan, men jag är inte speciellt duktig på vardagsmotion. Min cykel blev nyligen stulen, och jag är kär i min bil. Ingen bra kombination med latmasken. Därför försöker jag att komma ut ich ta mina promenader och joggingrundor, för jag behöver dem!

    5. Jag älskar bröd. Skulle jag få diagnosen glutenintolerans tror jag att en del av mitt hjärta skulle krossas. Surdegsbröd, danskt rågbröd, narkos eller små frallor, alla har sin tjusning. Lägg därtill allt gott vetebröd som finns. Gaaaah, det är helt klart min last. Gott bröd!!

    Kommentarer inaktiverade för Fem saker ni inte visste om mig…
  • familj,  Träning

    Att sätta upp mål

    Igår var den stora dagen. Mitt femte halvmaraton på lika många år. Jag springer kanske ett lopp per år, det är allt, men det är en folkfest, en träningsmorot och en sån kick efteråt att det är mitt lopp. Första året jag sprang började jag under hösten med korta rundor på 3,5 -4km för att bygga upp ligamenten i mina trasiga knän. Efter 3månader började jag öka distanserna men ca8km är inte mycket till förberedelse inför 21km på tävlingsdagen. Jag nådde min målsättning och sprang på 1:59 och året därpå 2:00. Sen kom året från helvetet. För två år sen, 27grader varmt och dåligt förberedd, slet jag mig i mål på 2:10. Enormt besviken över kroppen men jättenöjd över att det som fanns innanför pannbenet var starkare än kroppen. Jag tog mig i mål, med en mycket protesterande kropp.

    Förra året var förberedelserna bättre. Men en förkylning veckan innan trodde jag skulle ta knäcken på mig. När jag sprang förbi 20km märket med 9min marginal till mitt personbästa höll jag på att börja gråta. Jag gick i mål på 1:55 och var överlycklig. Jag satte då målet att i år klippa ytterligare fem minuter av tiden. Trodde jag det var rimligt? Jag vet inte, men träningen har hållt i sig och vinterlöpningen gick bättre än något tidigare år. Så när förkylningsmaratonet drabbade mig. Då gav jag upp måltiden, efter 6v uppehåll trodde jag att min enda rimliga måltid var att klara 1:55. Jag vill pressa mig, men inte sätta upp mål som är helt orimliga. Jag anser att mål ska peppa, inte pressa!

    Så igår morse när min kropp dels signalerade upprörd mage och dessutom hade en konstig varm/kall känsla så trodde jag att jag skulle få sänka prestationsnivån ytterligare. Perfekt väder, bra val av kläder och en behaglig uppladdning i startområdet peppade. Jag ställde mig på startlinjen med musik och Runkeeper i öronen. 1:49 senare tog jag mig över mållinjen. Min klocka sa 1:52 och jag var lite besviken över att vara så nära – men inte nå ända fram. När jag då mötte upp mamma och pappa och de hojtar att jag sprang på under 1:50 – då började jag nästan gråta. Såååå glad!! Idag gör kroppen ont, ett Bodybalance pass ikväll hoppas jag kunna sträcka ut en och annan muskel. Nästa år, då är jag på det igen, kanske dags att komma ned till 1:47, eller varför inte 1:45??

    Kommentarer inaktiverade för Att sätta upp mål
  • Träning

    Så dåligt träningspass 

    oftast tycker jag att mina tankar klarna när jag tränar och att jag kan släppa dem men idag gick det inget bra. Eller snarare käpp rätt åt helvete. Jag hade ingen energi att plocka fram. Orkade knappt med lätta vikter. Kände mig helt slut hela tiden. Lät det vara så och cyklade väldigt långsamt en timme och stretchade genom kroppen noggrant. Hoppas på bättre lycka med träningen imorgon. 

      

    Kommentarer inaktiverade för Så dåligt träningspass