• Girlytalk

    Jag gillar att landa i lögnen

    Jag lyssnade på Anna Hedenmos sommarprat. Det var lite spretigt, det ska jag erkänna, och kanske lite skrytiga ibland med episoder jag inte riktigt fattade poängen med typ en lång episod där hon berättar om när hon intervjuar Henning Mankell.

    Hon pratar om sociala medier och bilderna vi lägger ut. Ytan. Det perfekta. Var det inte likadant förut? Att man tog fram kameran i de lyckliga stunderna? Hon frågar sig om släktingar var lyckliga som på bilden eller vad som fanns bakom.

    En viktig diskussion. Ja. Vi behöver hela tiden påtala att Instagram inte är verkligheten. Mammarollen är sällan rosenskimrande dygnet runt så som den kanske framställs. Även min sjukdom, diabetes typ1, kan jag tycka framställs ganska glamoröst i sociala medier med de som är självutnämnda ambassadörer för sjukdomen.

    Samtidigt så vill jag så gärna landa i det lyckliga när jag tänker på tex mina farföräldrar. Klart jag vet att de gick igenom svårigheter på alla möjliga sätt och plan livet igenom. Men jag vill lixom tänka på hur fint det blev till slut, att de var mestadels lyckliga, ja lite “slutet gott, allting gott”. Så vill jag också tänka på mina vänner. Att det finns massa problem och svårigheter vi delar men det är de fina stunderna jag vill landa i.

    Jag vill inte att Nils som vuxen ska behöva fundera på om jag var lycklig på den eller den bilden eller vad jag dolde bakom leendet. Jag vill att han ska veta att jag är en människa med kamper, sorger och glädjeämnen precis som alla människor. Men att jag i grunden är lycklig. Framförallt vill jag inte att han ska känna att han behöver bära varken mina sorger nu eller senare i livet.

    Kommentarer inaktiverade för Jag gillar att landa i lögnen
  • tips

    En smärtande sanning

    “Kvinnor som vill, ligger inte still”

    Det är med magont och hjärtvärk som jag lyssnar på Katarina Wennstams Sommar i P1. Vad är det för samhälle vi byggt och fortsätter förstärka genom polisens uttalanden, kulturyttringar, beteenden och monetära satsningar?

    Katarina driver kampen för oss kvinnor, belyser maktens sneda vinkel på kvinnobrott och jobbar och lobbar för vår möjlighet att röra oss fritt, utan att tänka på vad vi har på oss för kläder, vad vi sagt till en man i en bar eller hur någon kan ha tolkat våra blickar. Jag mår så genuint dåligt när jag läser Katarinas böcker, samma illamående känsla bubblar upp när jag lyssnar på hennes sommarprat. Det är inga småputtriga feelgood minutrar, det är obehag rakt in i själen.

    Hon säger mycket klokt, sätter fingret och gräver runt där det gör ont i samhället, statsmakterna och i mig. Vad gör jag för att förbättra situationen? Kan jag påverka de tre pojkar som växer upp i min direkta närhet? Har de en schysst kvinnosyn? Har de bristande insikter, skev kvinnosyn, kallar de tjejer i skolan för öknamn?

    Det är frågor som väcktes av Katarina, det enda jag kan rekommendera er är att lyssna. Stålsätt er för ett obehagligt, men kvalitativt Sommarprat. För gudsskull, bara lyssna! Katarina Wennstam, Sommar i P1

    Kommentarer inaktiverade för En smärtande sanning
  • livet

    Tove Nilssons sommarprat

    Öppet, ärligt och naket. Det finns mycket i Tove Nilssons sommarprat jag känner igen mig i. Ätstörningarna, att inte leva upp till föräldrars förväntningar och rädslan inför och skräcken övet förhållanden och att skaffa familj.

    Har ni inte redan gjort det så tycker jag ni ska lyssna på Toves sommarprat här: www.sverigesradio.se/sida/avsnitt/916940?programid=2071.

    Kommentarer inaktiverade för Tove Nilssons sommarprat
  • Girlytalk

    Sommarprat X3

    Jag har lyssnat på tre sommarpratare i skrivande stund och tänkte faktiskt tipsa er om alla tre.

    Först ut var Rickard Söderberg han hade ett fint sommarprat som berörde mig. Han pratade om vad som har hjälpt och inspirerat honom. Han berättade om när han blev mobbad bland annat och jag är så sjukt imponerad över folk som lyckas vända negativa saker till positiva. Som lixom ser det positiva i allt. Jag är verkligen inte sådan. Är mer sur men livsglad. Hr nu det går ihop. 

    Sedan lyssnade jag på Negra Efendic som jag aldrig hade hört talas om innan. Hulkgrät ja typ hela programmet så himla fint! Jag insåg att krig har börjat någon gång, en dag kom lixom kriget, innan var det ett vanligt liv och en föraning men en känsla av att den inte kommer drabbad oss. Typ så som vi känner idag. Så himla fint program och så viktigt. Lyssna!! 

    Efter detta lyssnade jag på Dogge Doggelitos program med förväntningen att han skulle prata om knark och rap typ. Och han nämnde detta också men i förbi farten. Jag fick en ny bild av Dogge, OBS! Hade nog ingen jätteklar bild av honom tidigare, och sånt tycker jag är roligt. En djupare bild utan att programmet blev jobbigt som ovanstående. 

    Lyssnade också på Ann-Helene laestadius men på något sätt blev det för personligt för min del, jag kunde inte alls relatera och känna något. Tycker att ämnet var intressant, att växa upp som samisk i Sverige och Kiruna som stad, men hon lyckades aldrig fånga mig. 

    In och lyssna med er! Har ni hunnit lyssna på några bra program än? 

    Kommentarer inaktiverade för Sommarprat X3
  • Girlytalk

    Sommar i P1: starkt startfält 

    Jag har någon form av hatkärlek till sommarpratarna, mysigt om det är rätt person men tvingades lyssna på alla tråkiga gubbar när jag var barn och det var ju döden! 

    Tycker det fanns flera på pappret intressanta personer med på årets sommarpratslista. 

    Rickard Söderberg, som inte var gay nog för Migrationsverket och verkar vara en himla trevlig person. Sara Sjöström, skulle vara spännande att höra hur hennes ungdomstid var. Eller hon ärväl typ ungdom fortfarande. Dagny Carlsson, 105 år gammal och Supercool, kommer lyssna med mina största öron på allt hon har att säga. Linnea Cleason, handboll och feminism. Tycker hon är så häftig! 

    Fem vad jag hoppas på år säkra kort. Vilka fler bör jag lyssna på? 

    Kommentarer inaktiverade för Sommar i P1: starkt startfält 
  • tips

    Åh det här var bra! 

    Idag lyssnade jag på Daniel Poohls sommarprat och det var såååå bra! Som godis för öronen. 

    Det är en konst för sommarpratarna få fram både en berättelse och sina åsikter men Daniel lyckades verkligen med det och jag satt på cykeln och njöt av hans program! 

      
    Han har dessutom exakt samma dialekt som en av mina bästa vänner, han finns dock inte i mitt liv idag, så att få höra den där hemska dialekten var så tryggt och mysigt men lite ont i hjärtat gjorde det. 

    In och lyssna nu allihop! 

    Kommentarer inaktiverade för Åh det här var bra!