• Sex,  Singelliv

    Första gången

    Det tog sina månader men för cirka en månad sedan hade jag sex för första gången med någon annan. Det var första samlaget. Innan dess hade det ju dels varit ensidigt oralsex och ett misslyckat försök till samlag bakom en container. Det gick inte så bra så vi slutade innan det gick för någon av oss. Vad jag minns i alla fall.

    Första gången var med Patrik. En kille jag träffade i en bar en fredag och som jag hade pratat med i cirka sju minuter. Han tyckte jag var söt och rolig men han var trött och full. Jag lade i mitt nummer i hans mobil och sa något i stil med att om jag är så söt och rolig så hör av han av sig. Tanken var nog inte att han skulle höra av sig men vid elva på lördagen så får jag ett sms. Lördagen blir sedan ett enda långt förspel med flirtiga sms och lite nakna bilder. Jag mindes knappt hur han såg ut, inte på grund av alkoholintag utan på grund av sju minuter av en väldigt lång kväll. Vid femtiden på eftermiddagen upphörde smsen då han skulle ut med sina vänner. Någonstans under dagen hade jag nog bestämt mig för att jag skulle ha sex med honom. Han var tillräkligt okänd, tillräkligt random och det fanns inga känslor mer än lite spänning. Klockan två eller något så hör av sig och är på väg hem. Efter några få retsamma sms skriver jag helt direkt och ärligt att vill han så kommer jag över. Av princip har jag aldrig hemmamatcher. Jag ogillar det starkt. Hursomhelst, så åker jag hem till honom. Ja, det var det billigaste bootycallet i mitt liv men ingen tog någon skada. Vi hånglar, har ett kort förspel och har sex. Allt var över på cirka en timma och jag åkte direkt därifrån.

    Var det bra? Nja. Det var lärorikt. Jag kanske trodde jag var redo men det var jag inte. Det var inte ofrivilligt eller något sådant men mitt huvud och hjärta var inte alls redo. Kroppen kanske var det efter lite övertalning men mentalt var jag inte alls, inte ens nästan, redo. Men vet ni? Någon del av mig tyckte det var skönt att få det överstökat. Och att få det överstökat med någon jag saknar koppling och känslor till. Och på ett helt opretentiöst sätt. Väldigt typiskt mig så var dagen efter helt fullbokad med aktiviteter så jag tänkte inte så mycket mer på det. Och har faktiskt inte gjort alls sedan det hände. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag drabbas inte alls av någon ångest utan har utvecklat en stark självdistans där jag mest skrattar åt mina bravader. Dessutom är ångest bara slöseri med tid.

    Kommentarer inaktiverade för Första gången
  • Förhållanden,  Singelliv

    Glömde låsa

    Jag har hela veckan känt att det är bra nu. Jag vågar inte säga det riktigt men mellan er och mig så har jag nog gått vidare. Eller det kändes så, tills igår.

    Den här veckan har det varit intensiv på många fronter. Jag har haft mitt fokus på gårdagens grannfest. Jag är en grym festfixare men allt måste vara perfekt. Jag har också fått höra för första gången någonsin att jag är het. Och fått höra det mer än en gång. Snygg, söt, vacker, fantastisk hör jag titt och tätt men het var nytt. Het har jag levt på hela veckan. Killen, Norrläningen, som sa det erkände att han tänkt på mig väldigt länge och ofta fantiserade om mig. Han har flickvän och bor i en annan del av Sverige och det är väl lika bra det. Sedan dök det upp en annan herre i mitt telefonflöde (japp, det sägs att jag borde regga företag för telefontjänster). Mr Old vill bara ha mig. Han är singel men gammal (49). Jag behöver egentligen inte deras bekräftelse. Jag är lite jobbig och inte så ödmjuk utan jag vet att jag är ganska fantastisk. Jag ser mig inte som snygg men söt. Norrläningen sa dock att jag var söt och het och att det är högst ovanlig men en oslagbar kombination. Det är kul att vara uppskattad i alla fall. Mindre tydligt vad jag tycker om komplimanger som “jag tänkte på dig när jag hade sex med min tjej” men jag orkar inte vara någon moraltant med alla dessa upptagna män. Igår så fick jag i alla fall kramas och mysas med en helt singel men äldre man. Nu snackar vi cirka 52. Det kan ha varit det bästa på länge.

    Exet och hans nya är fortfarande inte ett par men hon bor kvar i mitt hem. Således, har vår kommunikation den vecka varit alldeles fantastiskt vänlig och human. Det har gjort mitt liv så mycket lättare.

    Allt som allt har jag varit väldigt lycklig. Igår under mysstunden så pratade de sista festgästerna väldigt privat och uppriktigt. Det var skönt. Det var första gången jag pratade om honom med män närmare hans ålder än min. En sa att om jag kan förlåta honom så finns det en chans. Att det svårt, att förhållanden är svåra men att det är värt att kämpa för. De senaste veckorna har jag haft kompisar som sagt att de hört om vår separation, att det är tråkigt, att de också haft det svårt, att de gått i faniljerådgivning och att det varit så nära skilsmässa. Spontant känner jag: varför pratar vi inte mer om det? Varför måste vi visa bara dom bra sidorna?
    Jag sa redan väldigt tidigt när exet hade gjort till min kompis Kristofer att var så rädd för att gå vidare för jag var säker på att jag skulle göra det innan honom och när han väl skulle kunna tänka klart och eventuellt ge det ett nytt försök så skulle det vara för sent. Lite så tror jag att det är nu. Inte att han vill ge det en ny chans men att jag gått för långt. Ändå kan jag ikväll inte låta bli att tänka tänk om. Det är inte alls i dom tankarna jag vill vara. Jag känner att jag hade stängt den dörren. Tydligen hade jag stängt men glömt låsa.

    Kommentarer inaktiverade för Glömde låsa
  • Singelliv

    Det publika hånglet.

    seeking-complete-stranger-weekend-ecard-someecards

    Det var en tisdag. Han hade precis berättat att hans nya tjej (23-åringen från helvetet) var gravid. Han berättade också att de hade gjort slut för 1,5 månad sedan men att hon bodde kvar. Han berättade att de blivit ovänner för han ville att hon skulle sluta ta amfetamin dagligen (innan hade hon bara partyknarkat och det var tydligen okej). Att hon rökte och drack var inte ett problem och hör inte till denna berättelse. Han berättade att han burit ut henne ur huset, att hon hade blivit vansinig och sagt att hon minsann skulle lämna honom. Den tisdagen hade hon rapporterat att hon hade packat ihop alla sina saker och skulle förstöra huset och bilarna. Jag frågade honom om han hade tagit ifrån henne nyckeln men han sa att hon skulle lämna den under dörrmattan. Jag sa att det var ohållbart och att han och jag skulle åka till huset och kolla så inget var förstört. Att han inte behövde ta itu med kaoset ensam. Han berättade att han var rädd, att hon hotade honom till livet och att hennes bröder är kriminella och skulle göra hans liv ett helvete. Han bad mig hålla mig utanför, att inte åka till huset. Jag åkte ändå men gick aldrig in. Han skickade ett meddelade och berättade att hon hade lugnat ner sig men att han kunde träffa mig senare. Jag åkte tillbaks till lägenheten. På vägen tillbaks bestämde jag mig för att gå ut. Jag hade ju, trodde jag, blivit kompis med en bartender och ville inte vara ensam. Jag åkte till baren. Jag kunde lika gärna vänta i en trevlig bar som i en tom lägenhet tillsammans med mina tankar som inte ens själva visste vad de skulle säga

    Den tisdagen var statistiken något i stil med att jag under mina 31 år har jag kanske varit full 3-4 gånger. Jag dricker helt enkelt inte för jag gillar inte att vara berusad. Det är ingen stor grej och jag har inget emot människor som dricker utan har hela min ungdom umgåtts med folk som är stupfulla. Det är sällan ett problem. Jag kom till baren den tisdag, beställde ett glas vin. Hängde i baren ensam (jag är utomordentligt fantastiskt duktig på det). Pratade med folk som kom in. Fick mer vin. Och mer. Det här var ju när jag inte riktigt åt så ja, helt genomtänkt var det nog inte. Jag kände mig väl lite småberusad efter ett tag och övergick då till vatten. Sedan kom det in ett tjejgäng och vi började prata och dricka margaritas (??!!!?!). Den tillnyktrande jag började bli lite salongsberusad igen. Tjejerna gick och ett väldigt ungt killgäng kom in. Vi snackar 19-22 åriga norrmän, väldigt söta bör tilläggas. Jag sitter just då och pratar med en fransman och säger att jag bott i Belgien i sjuttio år. Jag var lite för onykter för att höra mig själv säga sjuttio, jag trodde jag sa sjutton. Han tyckte jag såg ung ut för min ålder, jag tyckte han var löjlig. Han blev ganska tråkig så jag minglade mig vidare till norrmännen. Dom var i stan för dom hade lov och en nattklubb i stan hade spring break fest. Kul tyckte jag. Vi stod i baren men så gick alla utom en och satte sig. Vi pratade en stund och jag inser att han tycker jag flirtar med honom. Det tycker cirka 85% av alla pojkar och män jag pratar med – själv kallar jag det att vara trevlig. Killen tycker jag ska komma och sätta mig med han och hans kompisar vilket jag gör. Jag blir introducerad och kan därför alla sju vänners namn men vad han heter har jag ingen aning om. Jag vet att han är 21, norsk och bor i samma lilla samhälle som min kompis. Vid det här laget har jag sagt till mitt ex att jag inte orkar träffa honom för hon kommer inte flytta ut och jag tappar väldigt mycket respekt för honom. Jag har kul med norrmännen och jag vet att om jag vill hångla med han som jag hängt i baren så är det bara att göra det. Han försöker länge men jag vägrar. Hans kompisar går vidare men han stannar. Det är så ocharmigt på något sätt. Att få hångel serverat på ett silverfat. Jag är inget superfan av spel men lite får det ändå vara. Det här “hej, du får mig om du vill” var inget för mig. Jag tittar väldigt mycket på bartender som jag retat för att han är så ung, han är 23. Hångel kanske inte är så dumt tänker jag. Eller egentligen var det mer något i stil med nej, jag orkar fan inte bry mig längre om han som jag älskar så det gör ont. Jag säger till killen att inget kommer hända framför bartendern så vi går ut. Allt var väldigt mycket roligare än vad som framgår nu. Jag är helt klart onykter, sliten, 11 år äldre än honom och han är väldigt sött och ser väldigt ung ut. Jag tror knappt vi hinner utanför dörren innan vi kysser varandra. Det var ett enkelt okomplicerat hångel men sådär offentligt som hångel är när man är antingen full eller ung eller bägge delar. Det var mycket tafsande och det kan säkert varit någon olyckig blottning här och där haha. Att följa med till nattklubben med ett helt gäng 19-22 åriga killar är inte aktuellt så jag går hem. Utan mobil eller pengar. Det går inga bussar och stan är helt tom. Det kanske är allmänkännedom att det inte går bussar kl 03.30 en onsdag men det var nytt för mig. Det blev helt enkelt en vinglig promenad hem. Där jag inte tänkte på mitt ex en enda gång. Det var första gången jag vågade släppa loss. Som jag vågade inte bry mig. Det fick bli med en 21-åring men jag bryr mig inte alls. Huvudet mådde betydligt sämre än själen dagen efter. Det fanns ingen ångest mest en väldigt massa skratt.

     

    Och om ni undrar hur hans och hennes förhållande är idag så kan jag meddela att det är samma drama. Stabilitet är kanske överskattat?

    Kommentarer inaktiverade för Det publika hånglet.
  • Singelliv

    Kiss & Tell

    Jo men vi släpper på censureringen. Från och med nu får ni hänga med på allt. Idag är jag dock alldeles för trött för att orka med återberättelser. Jag behöver inte mycket sömn men på sistone har det varit för lite, alldeles för lite. Jag tror på riktigt jag svimmar snart. Så god natt!

    Kommentarer inaktiverade för Kiss & Tell