• livet,  Mr T,  T

    Tänk om…

    Veckorna springer ifrån mig och jag försöker göra mitt bästa för att njuta här och nu. Våren är ju en fantastisk årstid, och som jag skriver detta sitter jag på terassen i radhuset och njuter av den sena eftermiddagssolen.

    Helgen har tillbringats i en blandning av födelsedagskalas för en nybliven tonåring, kompishäng, lite träning och mys med T. En salig, härlig och hoppfull blandning. Det är mysigt att familjehänga och det gjorde jag hela lördagen, mestadels sittande i en loungemöbel på en solig terass pratandes och skrattandes med min närmsta familj och min systers ingifta. Dagen avslutades inte förrän jag vid halv åttatiden tog bilen hemåt och somnade tidigt.

    Söndagen innehöll också sol, alltså denna fantastiska energikälla. Den bara gör mig glad, full av energi och bubblig. Mer motståndskraftig mot tråkiga energier och socialare generellt! Lite träning fick jag med också, och på kvällen tändes hoppet. Med en enkel kväll på en bättre italiensk restaurang träffade jag T. Vi åt kallskuret, drack varsitt glas vin, åt en pizza och pratade. Vi firade hans fyrtioårsdag en kväll för tidigt eftersom han idag är på tjänsteresa i Tyskland som jag skrev i förra veckan. En kort promenad senare tog vi varsin bil till huset, för han hade inget emot sällskap över natten. Presenten överlämnades och vi hann prata om fler saker. Berörde ämnen som Stockholms weekend, inbjudan till min plast-farfars 80års middag och sommarsemester. Det är kanske de vanligaste sakerna i världen om man är ett normalt par, för oss, eller kanske speciellt för mig är det här STORA framsteg. Att han sen gav mig hejdå pussar imorse innan han begav sig via gymmet till flygplatsen det var droppen som fick mitt hopp att börja spira igen. Jag sa till och med till E idag “tänk om det verkligen kan bli vi igen”. Tänk om!

    Kommentarer inaktiverade för Tänk om…
  • Kärlek,  livet,  Relationer,  T

    En känslomässig virvelvind

    Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.

    Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.

    Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.

    Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.

    Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.

    T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.

    Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.

    Kommentarer inaktiverade för En känslomässig virvelvind