• tankar

    Är inte det självklart? 

    jag har lyssnat på Sanna Lundells sommarprat och hon pratar om feminism. Kanske framför allt feminism i förhållandet mellan kvinna och man. Hon menar att för henne (och många andra?) så känns det inte bra att vara kvinna i förhållande till en man, att man då förväntas göra allt tillsammans och att hon känner sig förtryckt samtidigt känner hon sig mindre värd om hon inte har en man (fritt tolkat). 

    Först och främst tycker jag att sommarpratar var bra, något många vill höra men jag kände också att jag inte tycker så. Jag tycker inte att någon kvinna eller man är mer värd med en partner, många av mina vänner är singel och de är hur lyckliga som helst. det här med att ett par ska göra allt tillsammans är helt idiotiskt och det har jag tyckt sedan högstadiet. 

    Jag och V är två olika människor med olika behov och intressen. Vissa behov kan vi tillfredsställa hos varandra men vi behöver också våra vänner och familjer. Samma sak med intressen några har vi gemensamt och andra är egna. Då och då gör jag något som är Vs intresse och han mitt men vi gör också mycket på egen hand eller med vänner. Tillsammans gör vi det vi båda tycker är roligt. Vi älskar varandra och vill vara med varandra men det berikar oss och gör oss till bättre människor att göra saker var för sig. 

    Det här trodde inte jag var feminism utan sunt förnuft. Det är något jag tar för givet. 

    Om det inte är en självklarhet utan något feminismen måste jobba för då känner jag för att ge upp. Alla kvinnor och alla män måste bestämma hur de vill leva livet, som ett smycke för sin partner eller som en egen människa? Svårare än så är det inte, eller? 

    Kommentarer inaktiverade för Är inte det självklart?