• Kärlek,  livet,  Relationer,  T

    En känslomässig virvelvind

    Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.

    Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.

    Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.

    Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.

    Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.

    T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.

    Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.

    Kommentarer inaktiverade för En känslomässig virvelvind
  • Förhållanden

    Gammalt stoff

      Egentligen ville jag blogga om det här med att sola topless på stränder men ikväll är jag ledsen. Jag är ledsen över domstolshelvetet. Inget ont om domstolar för det är bra grejer men att släpa någon till en domstol är tufft. 

    Sammanträdet känns som en väldigt mycket större grej än jag tänkt och nu har mina vittnen fått sina kallelser och det känns därmed ännu större. Jag blir lite rädd för att jag behöver en jurist. Svenska rättsprocesser är (uppenbarligen) inte min specialitet och jag vet inte vad som väntar mig. 

    Samtidigt har jag hela dagen tänkt på hans agerande. Och slutsatsen är den samma varje gång, han måste ha hatat mig. Jag blir arg och ledsen om vartannat men också rädd för att en människa kan vilja såra en annan så mycket. Att en människa kan visa så lite respekt och omtanke för en annan människa är skrämmande. Tankarna har även flugit iväg till frågeställningar som om jag skulle ha begärt en bodelning även om han sköt allt snyggare. Och där vet jag inte. Kanske inte. Men jag var väldigt tydligen den 1 januari när jag insåg att hon vaknat i mina lakan och med foton på mina nära och kära på nattygsbordet, jag ville ha en bodelning. Sedan den dagen har jag aldrig sagt något annat.

    Låter jag som en dålig skiva på repeat? Ja förmodligen. För den här processen river upp så mycket skit som jag lagt bakom mig. Den väcker en smärta som jag helt hade glömt bort (för den gör så hemskt ont) och med den kommer den största av rädslor, att jag aldrig kommer våga älska igen.

    Kommentarer inaktiverade för Gammalt stoff
  • Förhållanden

    När det räcker

    Okej, jag erkänner. Jag är så trött på min separation och dess eftersvall. Det har pågått i mer än ett år nu och jag är helt slut. Min kropp och kanske framförallt min själ orkar inte mer. Jag känner för mycket och gråter för mycket. Stressen gör att allt från middagsval och klädval till helgplaner och livsplaner känns jobbigt, för jobbigt till och med. Visst, jag kan rymma till Gdansk, dricka shots, prata med roliga främlingar och hångla med en Joel men den finns alltid där – min dåliga ex relation. Jag har tänkt på det här väldigt mycket och jag har mycket hellre ingen relation med mitt ex än en dålig relation med mitt ex. Det här fungerar inte längre. Inte för mig. Att få vad jag har rätt till är inte värt att jag ska må så här dåligt över. Frågan är bara om det blir mer eller mindre omständigt om jag drar tillbaks ansökan om bodelning.

    Kommentarer inaktiverade för När det räcker