• Diverse

    Bröllop och Möhippa

    Nästa lördag ska jag på möhippa, en möhippa som jag blev inbjudan till innan jag fick inbjudan till själva bröllopet. Det är med att vi nu för tiden inte bokför våra vänners adresser i separata adressböcker innebär ibland problem. När jag en och en halv månad efter första möhippe-diskussionen fortfarande inte fått någon inbjudan kontaktade jag brudgummen (Det är vi som är tidigare kollegor) och frågade rakt ut. “Är jag inbjuden på bröllopet, för nu har jag deltagit i Möhippeplanerande en period?”.
    Det visade sig att både Save the date och Bröllopsinbjudan försvunnit med posten, eller snarare skickats till min name i en annan del av staden.

    Nästa lördag är det i alla fall Möhippedags. Vi ska traditionellt kidnappa, picknicka, dansträna och därefter gå på spa innan vi avslutar med frågelekm take away mat och hemma fest. Nu har en ny fråga dykt upp i mailtråden, ska vi köra hemma kväll – eller nattklubbskväll. Jag, personligen, skulle tycka det vore rejält skoj att gå på nattklubb. Jag vet inte hur längesen det var jag röjde runt på ett nattklubbsgolv till bra musik, men visst sjutton suger det i danstarmen.

    I september blir det sen bröllop, i Stenungsund, jag har bett om att få sitta brevid festens snyggaste singel. Misstänker att jag blir placerad vid ett eget bord, för några fler singlar är det väl knappast där 😉

    Ps. Jag saknar Natalia, hon har varit borta på tok för mycket sista månaden. Men sist jag pratade med henne hade hon positiva nyheter, det är jag så himla glad för! Saker verkar äntligen gå åt rätt håll för henne!!

    Kommentarer inaktiverade för Bröllop och Möhippa
  • livet,  London,  München,  Sverige,  tankar

    Aldrig riktigt hel

    Det finns en sak som folk inte berättar för dig när du väljer att flytta långt från ditt hem, det är att du aldrig kommer bli riktigt hel.

    Du kommer att längta hem. Längta efter människor. Du kommer längta efter mat. Du kommer att längta efter platser.
    Och sedan kommer dagen då du återvänder hem, men bara efter en stund så kommer du börja längta tillbaka för hemma är inte hemma längre. Hemma är något annat. Du kommer längta efter dina nyfunna vänner, mat, dina saker och platser. Det är ett evigt längtande.

    Själv längtar jag efter mina allra bästa vänner i Stockholm. Jag längtar efter staden jag känner utan och innan, att promenera runt söder, kika in i butiker och bada mitt i stan. Jag längtar efter en god vän i Norrland, jag längtar efter kylan, vårvintern, snömängden, ljuset på sommaren och skärgården. Jag längtar efter vår lägenhet i London, jag längtar efter Sambon, efter att alla pratar engelska och att jag kan vara helt avslappnad med språket, jag längtar efter fish and chips.

    I-miss-you-like-2-300x210

    Och så åker jag till en av de platserna jag saknar. Och då saknar jag det här. V. München. Naturen, fjällen och klimatet. Att solen värmer i februari och att man alltid kan få en god korv.

    Det blir aldrig bättre. Jag kommer aldrig bli hel. Flyttar vi till Sverige saknar jag detta. Bor vi kvar saknar jag Sverige.
    Man knyter an till platsen och människorna (och idealiserar), det är fint, men vissa dagar gör det fruktansvärt ont i hjärtat.

    Kommentarer inaktiverade för Aldrig riktigt hel
  • ex,  vänner

    Drabbad av melankoli

    jag har berört ämnet tidigare men jag känner att jag vill göra det igen. Det finns en person som jag saknar något fruktansvärt mycket. Inte bara så där ibland utan så att det skär i hjärtat.
    Jag skulle kunna skriva att det är hans fel, men det är nog mer mitt. Det känns åtminstone som om jag förstörde mitt livs chans, kanske tom mitt livs kärlek.

    Det är få människor som har varit så nära mig som han var. Han var den första jag ringde eller smsade när jag var glad men också när jag var ledsen. Även fast vi inte bodde i samma stad så fanns han alltid vid min sida. Det var som att ha en skyddsängel, en person som alltid ville mig väl under omständigheter som inte var de bästa.

    Jag delade mina drömmar med honom och han med mig. Och jag saknar det ibland så att det gör ont. Sättet som han fick mig att känna, som om jag låg i en skål med gröt och inget ont kunde hända mig. BZrmVc3IcAAaNGx.jpg large

     

    Jag är en annan idag, och han finns inte i mitt liv. Jag tror att det är för det bästa. Ändå kan hjärtat brista och nyfikenheten över hur han har det bli så stor att jag bara måste snoka reda på honom. Istället för att vara inne i värmen så står jag utanför och får gissa mig till vad han har för sig. Istället för direktinformation är det radiotystnad.

    Livet tar vändningar som vi inte kan förutse och livet kan förändras på en minut, men jag trodde alltid att jag skulle vara ett subjekt i hans liv och inte ett objekt. Eller något ännu mindre än det. Jag är ingenting. Och det gör ont.

    Kommentarer inaktiverade för Drabbad av melankoli