• resor

    En dag i Reykjavik

    En eftermiddag hade Icey och jag en date nere i Reykjavik. Vi tog bussen ner, hoppade av vid sjukhuset och gick upp mot kyrkan. Kyrkan med stort K. Den alla (turister) tänker på när man säger kyrkan i Reykjavik, nämligen Hallgrímskirkja. Jag har alltid trott den skulle vara lite mer mystisk inomhus men den var väldigt vit och enkel men med en maffig orgel. Det finns så klart ett torn man kan åka upp i men riktigt så turistig orkade jag inte vara. Vi vandrade sedan neråt mot huvudgatan, Laugavegur. På vägen ner stannade vi vid mitt favoritbageri Braud & Co och köpte en kanelbulle. Lite längre upp hittade jag Reykjavik Roasters där vi köpte gokaffe sedan slog oss ner på en bänkar som finns mellan bageriet och kafferosteriet. Sol, riktigt kaffe och en god kanelbulle är lite av en oslagbar kombo. Vi fortsatte sedan neråt tills vi kom till Laugavegur. Det är mest en sådan där gata men ganska mycket turistaffärer. Jag har inte utforskat hela området än men favorit på Laugavegur är Myconceptstore. Där finns mycket fint om än dyrt men det är det mesta här.

    Vi fortsatte neråt tills vi kom till pubområdet. Där slog vi oss ner på American Bar och åt lunch. Inte alls stans bästa eller mest spännande men det ligger på en gata som ofta är vindstilla så man kan lätt sitta ute. Det finns väldigt mycket street art i Reykjavik och det är lätt att promenera runt en hel dag.

    Kommentarer inaktiverade för En dag i Reykjavik
  • familj,  Förhållanden,  resor

    Allt i ett sms:et och utgång

    Lördagen. På väg hem från lunchen får jag ett meddelande från min mamma som undrar hur jag har det och påpekar att det är konstigt att jag inte hör av mig. Jag känner att jag mår väldigt bra och känner mig både älskad och trygg så av bara farten svarar jag att jag mår bra, inte orkar höra av mig för de klagar bara på mig och att jag ska till Island. Min mamma svarar att hon inte tycker de klagar, undrar var jag ska bo på Island (min bror ansvarar för ett hotell här så hon vet att det är hotellpriserna är helt sinnesjuka) och får även med att min moster har fått en väldigt ovanlig automimmun sjukdom. Jag svarar att jag träffat en kille och att jag ska bo hos honom, att jag visst tycker att det klagar och hackar på mig och undrar om min moster kommer bli bra och frågar om en kompis eventuellt får sova någon natt i lägenheten i stan. Jag får som svar att kompis kan sova över, att det är lite trixigt med nyckel och att hon och min pappa bara vill mig väl och att läget är oroligt för min moster. Hela sms dialogen håller på fram tills jag är i ner i stan. Hon kommenterade aldrig delen om att jag ska bo hos en kille jag träffat. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Sedan dess har min mamma fått postadressen så hon kan skicka min post. Dock inga fler kommentarer om at vi träffat någon.

    Efter allt det där så var jag lite disträ och egentligen inte på ett partyhumör. Men jag hade sett framemot att gå ut och socialisera så jag bestämde mig för att göra det bästa av det. Vi började med lite häng på The English Pub. Där har jag varit förr. Den ligger på en gatan med kanske 3-4 restauranger/barer och på baksidan är det ofta vindstilla så det är populärt det soligare dagarna. Efter ett tag började jag bli hungrig och ville bestämt ha hamburgare. 

    Innan middagen tog ett pitstop på Petersen Rooftop Lounge. Fin utsikt, härligt terass men förmodligen ännu härligare när det är varmt haha. Middag intogs på Block Burger. Älskar ställen med typ 5 hamburgare på menyn. Block burgaren var god. Det var ingen superspännande hamburgare utan simpel men med gott kött. Efter middagen fanns det inte många ställen med happy hour kvar. 

    Typ bara ett, Kiki. Stans gay bar. Jag tvingade med mina kompanjoner dit. Man ska nog inte gå dit förrän väldigt sent. Jag har hört att det är ett grymt ställe att dansa på så jag tror jag ska komma tillbaks men dock vid ett mycket senare klockslag.  Sedan gick vi till en sunkig bar som heter Boston där anslöt några kompisar. Min kompis Hannes kom och det gjorde mig superglad. Sedan åkte vi hem. Typ, vi kan ha gått förbi Petersen för att säga hejdå till några norska män jag raggade upp. Och jag älskar det med Icey. Att han låter jag vara jag. Han låter mig flörta med främlingar, vara lite pinsam och galen. Det finns ingen svartsjuka utan bara väldigt mycket tilltro och kärlek. Vilket förvisso ibland kan få mig att känna att han tar mig för givet men att han litar på mig och aldrig säger ifrån är för mig väldigt viktigt. För jag är lite galen och lite knäpp och det må vara några av sakerna han älskar med mig men det är också saker som kan tyckas göra mig till en dålig flickvän.

    Kommentarer inaktiverade för Allt i ett sms:et och utgång
  • resor

    Reykjavik Helicopters

    Förra måndagen så tog Icey min helikopter oskuld. Han bjöd på en helikopter tur över Reykjavik som dessutom innehöll en landing på en bergstopp. Jag var så löjligt nervös innan och då ska det tilläggas att jag inte är speciellt flygrädd men kanske ibland lite höjdrädd.

    Killarna på helikopter företaget var väldigt snälla och lugnande men jag var hemligt rädd tills helikoptern lyfte. Det blev inte lättare av att piloten såg ut som 17. Något alla tydligen påpekade haha. Det gick snabbt över dock men jag tar flygplan över helikopter vilken dag som helst. Flygturen över Reykjavik var väldigt fin och lugn – och vacker! När vi flög ännu högre upp mot bergen blev det desto läskigare. Det kändes helt plötsligt att vi var i en helikopter och jag ville kanske slänga ur mig att vi kunde skippa bergslandingen. Nu är jag inte sådan utan är det läskigt måste det göras. Om jag tyckte landningen var läskig så var det inget mot paniken jag hade där på bergtoppen. All logik verkade jag ha lämnat vid flygplatsen. Det var väldigt blåsigt sisådär 1000 meter upp på Esjan. Jag hade i vanlig ordning på mig hala sneakers och kanske inte världens varmaste kläder. I mitt huvud såg jag bilder på hur vinden gjorde att jag tappade greppet på isen och flög ner för berget. Det hände inte men jag var nog nära på att få frostskador på fingrarna haha. När vi väl satte hos i helikoptern igen så kunde jag inte röra fingrarna och de gjorde jätteont.

    Det var en fanatiskt upplevelse och jag skulle absolut göra om det. Det var fräscha helikoptrar, en trevlig och bra pilot, en oslagbar vy och fint minne.

    Kommentarer inaktiverade för Reykjavik Helicopters